I dag deltog jag i en manifestation på Götaplatsen i Göteborg, mot det nazistiska Svenskarnas Parti som höll möte på samma plats. Givet gårdagens våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demonstranter i Malmö var jag orolig att även manifestationen i Göteborg skulle leda till våldshandlingar. Så blev dessbättre inte fallet, åtminstone inte vad jag kunde se.
Jag uppskattar antalet demonstranter till någonstans mellan 1 000 och 1 500, men väldigt många personer kom och gick under den tid manifestationen pågick. Ungdomar dominerade bland demonstranterna, men alla åldersgrupper var närvarande. Jag såg väldigt få maskerade personer och nästan inga fanor och banderoller som kunde kopplas till AFA eller motsvarande vänsterrörelser. Från Svenskarnas Parti syntes kanske drygt 10 personer, inklusive funktionärer och partiledaren Stefan Jacobsson.
Stämningen bland demonstranterna var mycket känsloladdad. Avskyn mot rasism och nazism har djupa rötter i svensk politisk kultur, och jag tvivlar på att det finns något annat land i världen där den antirasistiska normen skulle vara starkare. Trots de starka känslorna och den antagonistiska stämningen uppvisade de demonstranter jag såg en stark självdisciplin, vilket bidrog till manifestationens tyngd. Det samma får sägas om polisen, där jag inte såg några tecken på irritation eller provokativt beteende, trots det massiva trycket från demonstranterna. Polisen hade förberett sig på det värsta, men piketerna på bilden nedan stod stillsamt parkerade hela tiden som demonstrationen pågick.
Utifrån min plats gick det inte att höra någonting av Stefan Jacobssons tal. Burop, nyckelskrammel och annat oväsen satte hinder i vägen. Är det ett demokratiproblem? Nej, det tycker jag inte. Polisen hade denna gång ordnat med särskilda fållor närmare talaren och jag uppfattade det som att talet gick att uppfatta därifrån. Stefan Jacobsson valde också att fullfölja sitt tal, som pågick i över en halvtimma.
Svenskarnas Parti kan betecknas som ett nazistiskt parti. Men partiet är inte olagligförklarat, och inbegrips därför av den grundlagsskyddade mötesfriheten. Det är upp till polisen att avbryta mötet om de anser att talaren bryter mot lagen, t ex genom att uttala sig på ett sätt som innebär hets mot folkgrupp. Enskilda medborgare kan också polisanmäla partiets aktiviteter, om de menar att de går utöver lagens gränser. Är man inte nöjd med gränsdragningen, får man argumentera för en förändring av lagen.
Men på samma sätt som Svenskarnas Parti har yttrandefrihet och mötesfrihet har alla vi som avskyr rasism och nazism rätt att demonstrera varje gång partiet utövar sin frihet. Polisen har till uppgift att se till att båda friheterna värnas - i dag tyckte jag de skötte sin uppgift bra,
Jag är tveksam till allt fokus som riktas mot Svenskarnas Parti (till vilket jag själv bidrar, till exempel genom denna bloggpost). Partiet är oerhört litet och kan som bäst få en handfull kommunala mandat i årets val. För mycket fokus på Svenskarnas Parti kan också riskera att bidra till att "normalisera" Sverigedemokraterna, eftersom Sverigedemokraterna i mångas ögon inte är lika extrema för Svenskarnas Parti.
Samtidigt gäller det att värna och upprätthålla den antinazistiska och antirasistiska normen. Det är viktigt nog, och därför kommer jag att fortsätta delta i dessa demonstrationer när tillfälle bjuds.
27 kommentarer:
"Burop, nyckelskrammel och annat oväsen satte hinder i vägen. Är det ett demokratiproblem?"
Att rätten att uttrycka sin åsikt är densamma som rätten att hindra meningsmotståndare att få ut sitt budskap på ett meningsfullt sätt är en intressant fråga. I vart fall i en västerländsk demokrati.
En test kunde vara att med hjälp av en väl avpassad ljudanläggning i händerna på exempelvis högerextremister fortlöpande kommentera 1:a-majtalen på plats.
Jag har svårt att förstå dej när du säger att det är OK att Svenskarnas partis möte överröstas. Du legitimerar brott mot yttrande-och mötesfriheten genom ditt deltagande i motdemonstrationer.
Det är rätt Uffe, håller med i allt.
Det är Jimmie Åkesson som är farlig. Nu läggs det energi på små dock extrema nazigrupper. Jimmie blir accepterad.
Hans, en ljudanläggning är inte ok, eller ens en trumpet. Det finns någon form av praxis att den egna rösten är acceptabel.
Lars M Hermansson, Sverige är en demokrati med allt större acceptans för totalitära tendenser. Det offentligas ruckande på regelverket legitimerar personer med "rätt" åsikter att skapa egna regler.
Det är en farlig utveckling när man börjar tänka: Du har fel sak, därför har jag rätt att uppträda formellt fel.
Vänstern är inte mycket att göra åt i det fallet. Men tänk om det sprider sig i kretsar där man har en annan etik när det gäller fri- och rättigheter...
Jag var också där och jag tycker precis som du.
För övrigt är jag stolt över våra ungdomar som så behärskat protesterar mot Svenkarnas parti. Varför jag är det? Jo, för jag har läst deras partiprogram vilket en del av er som skriver här inte verkar ha gjort.
I en tid då vi människor vill närma oss varandra och acceptera alla våra olikheter vad gäller, kön, etnicitet, religion och andra skillnader så vill Svenskarnas parti tvärtom.
Vi människor borde ha kommit så långt i vår utveckling att vi förstår att det som utgör en människa är dess handlingar och inte dess ursprung eller tillhörighet. Och vi borde kommit så långt att vi visste att mångfald är styrka och det som hittills fört den mänskliga rasen framåt.
@ Lars M Hermansson
Yttrandefriheten reglera főrhallandet mellan staten och medborgare bara. Man har frheten att yttra sig.
Resultat av dessa yttrande t.ex att man väcka ilska eller avsky regleras av lokala ordningsregler.
Jon Hallin, att något inte är ok är inte längre ett hinder. Det har du väl sett från Malmö och Göteborg?
När något otillåtet blivit praxis så är det i min värld försvårande, inte ursäktande.
Conchi Gonzalez, vilka vänder du dig emot med ditt inlägg?
Att någon har rätt till en avvikande åsikt är själva grunden till yttrandefriheten och religionsfriheten.
Precis som du säger är det handlingarna som räknas. Och här har det stimulerats till och genomförts handlingar som obstruerar mot yttrandefriheten.
Debatten spårar lätt ur och ändrar fokus från demonstration och motdemonstration till det som utgör grunden för båda företeelserna. Principfrågor får ofta stryka på foten när det gäller den här typen av frågor. Det är ovärdigt en demokrati.
jan murray, Lars M Hermansson kan svara för sig, men en liten marginalanmärkning: Även berättigad ilska eller avsky kan hanteras på ett olagligt eller olämpligt sätt. Så har gjorts i det här fallet.
Det finns en berättigad farhåga, som håller på att övergå i något som är värt en demonstration i sig: Att vänstertillhörighet skulle vara en frizon när det gäller vad som är tillåtet.
Att det inte demonstreras mot detta kan ha sin förklaring i vetskapen om att icke-vänsterdemonstrationer tystas, som i diktaturer och i demokratier med totalitära tendenser.
Det handlar ju om att stå upp för de humanistiska och demokratiska värdena.
Tack för en bra text!
Jo, men den grundlagsskyddade friheten att stå upp för dessa värden ska inte hanteras i en öppen demokrati med metoder som anstår en diktatur eller demokrati med totalitära tendenser. Metoder som vi vänt oss emot med avsky men som vi nu börjar anamma med det alarmerande argumentet: Eftersom vi har rätt i sak, får vi använda de metoder som krävs för att tysta.
Organiserad rasism ska förbjudas!
Sverige har undertecknat en FN-konvention som säger att organisationer som uppmanar till rasdiskriminering ska förbjudas och att deltagande i sådan verksamhet kriminaliseras. Nu ska FN granska Sverige. Ska det åter sluta med skarp kritik – eller tänker regeringen rätta till saken? skriver Peter Nobel.
Organiserad rasism är tillåten i Sverige. Ändå har vi anslutit oss till FN:s konvention från 1965 mot alla former av rasdiskriminering.
Enligt dess artikel 4a ska ”konventionsstaterna förbjuda organisationer och organiserad och annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering, samt förklara deltagande i dylika organisationer eller dylik verksamhet som en brottslig handling straffbar enligt lag”.
Det har Sverige till skillnad från de flesta andra EU-stater inte gjort, trots att FN-kommittén mot rasdiskriminering under årtionden i allt skarpare ordalag erinrat om vår folkrättsliga förpliktelse i denna del.
Det är oroande eftersom rasism sprider sig, rasistiskt näthat florerar och det nazistiska partiet Svenskarnas parti enligt Expo stod för mer än 1000 aktiviteter förra året.
När rasisterna demonstrerar i svenska städer och samhällen rycker polisen ut för att skydda dem och deras motståndare från varandra.
Varför har riksdagsmajoriteten under så lång tid valt att svika vår internationella skyldighet, när det gäller något för människorätt och demokrati så farligt som rasistiska organisationer? Debatten har gått i stå. Man kan urskilja sex olika skäl som anförts mot ett förbud. De följer här, åtföljda av kommentarer och skälen för ett förbud.
Läs mer; http://www.unt.se/asikt/debatt/organiserad-rasism-ska-forbjudas-2535801.aspx
Svenskarnas Parti har inte en demokratisk agenda, därför anser jag att jag hade rätt att vara på Götaplatsen igår och visa mitt motstånd mot detta!
(Fick just upp en trevlig intervju med Ulf Bjereld och hustru Marie Demker på skärmen, Dagen 15/8).)
Hans G Eriksson har noterat en allt större acceptans för totalitära tendenser i demokratin Sverige. Det har jag också. Conchi Gonzales säger klokt att hon har läst Svenskarnas Partis partiprogram. Och jag undrar:
Hur många har läst Hamas partiprogram, stadgar och slutmål? Inte kan det väl vara de ledande socialdemokrater som under många år har yrkat på att ge credence till denna grupp? Gruppens språkrör inbjöds(!) till Sverige under (s)-regi...
Viktiga svenska institutioner var öppet pro-nazistiska och anti-semitiska under 1930 talet och 40-talets början. Tex Aftonbladet och många ledande socialdemokrater. Arvfursten Gustav Adolf var tysk-vänlig, och om han tog avstånd från nazismen så visade han det inte utåt. Socialdemokraterna begärde att J-stämpeln skulle införas i tyska pass.
I dagens Sverige är anti-semitismen helt öppen, både på gatan och i tidningarna (återigen Aftonbladet.) Den svenska vänstern och de så kallade anti-rasistiska rörelserna är hårt anstuckna av antisemitism.
Inför denna verklighet är det svårt att förstå Bjerelds påstående att "Avskyn mot rasism och nazism har djupa rötter i svensk politisk kultur, och jag tvivlar på att det finns något annat land i världen där den antirasistiska normen skulle vara starkare."
Jag anser i stället att Sverige har haft ett mycket tvivelaktigt förhållande till nazismen, samt att anti-semitismen i Sverige är minst lika vanlig och öppen som i andra europeiska länder.
Det skulle vara bra om Bjereld slår fast för sin läsekrets att anti-semitism är en form av rasism, och att kampen mot rasism måste innebära noll-tollerans mot anti-semitism.
G. Tikotzinsky
Tel Aviv
Ni ger svenskarnas parti reklam för många miljoner. Igen. Och dessutom stax innan ett val. Jag förstår inte logiken, är det så att ni vill att de växer, att de här galningarna behövs för vänstern på något sätt?
A-K Roth, Allt för få har läst Hamas program och än färre tagit till sig det som en något verkligt. Och de som av intellektuell nödvändighet måste inse hur det ligger till, har i många fall en benägenhet att trivialisera med hänvisning till att det gäller Israel.
Våra barn och barnbarn kommer på känt manér att undra över vår undfallenhet och våra flitigt tillhandahållna skygglappar.
Hur många som läste Mein Kampf innan det blev för sent lät det bli försent?
Andre Saker. "När rasisterna demonstrerar i svenska städer och samhällen rycker polisen ut för att skydda dem och deras motståndare från varandra." Och...?
Att ett förbud mot rasistiska organisationer inte fungerar som ett förbud mot rasism visar sig än mer tydligt i länder där man har ett organisationsförbud.
(För övrigt kan man tycka att det behövs ett organ över FN som kan tala om vad FN har för uppgift och vad som händer när den inte uppfylls. Jag tänker inte bara på folkmordet i Rwanda.)
Elin Österberg, Svenskarnas Parti, Kommunistiska Partiet och så vidare.
Vart ringer jag för att få veta mot vilka det är okej att sabba yttrandefriheten? Till dig?
Det är för mig helt oförståeligt hurr man kan känna sog nödgad att gå i demonstrationer för att visa sin avsky för ett tiotal stollar i politikens ytterkanter.
De är knasbollar, foliehattar och rättshaverister och sådana har alltid funnits. Om man oroas av tio (!) personer med en knasig politisk åskådning så kommer man behöva oroa sig mycket i sitt liv.
Flat Earth society hade förmodligen fått ihop en större ansamling foliehattar om de utlyst till demo.
Det absolut ENDA man åstadkommer är att skänka dessa knäppskallar uppmärksamhet.
Tio personer??? Tio??
Ett större problem än de få nazzar som sitter på pojkrummet och läser mein kampf är nog alla IS-sympatisörer som finns i Sverige. Tydligen ett 100 tal som t.o.m åkt ner för att delta i mördande. Och detta 2014 inte 1940.
IS-sympatisörerna är flera, har större motivation för illdåd och får hjälp med träning och utrustning. De nöjer sig inte med att stå och svinga plakat på torget. IS-killarna har ett hägrande paradis värt att offra livet för.
Den avgörande skillnaden är att det är naziavkomlingarna som har det partipolitiska intresset och att det är "fint" att bekämpa dessa i jämförelse harmlösa, vilsegångna existenser.
Anonym 3:19 em
Helt nyligen visade en undersökning att Frankrike har hela 16% sympatisörer! Mer än i Gaza. Skrämmande!
Skicka en kommentar