Jag uppskattar antalet demonstranter till någonstans mellan 1 000 och 1 500, men väldigt många personer kom och gick under den tid manifestationen pågick. Ungdomar dominerade bland demonstranterna, men alla åldersgrupper var närvarande. Jag såg väldigt få maskerade personer och nästan inga fanor och banderoller som kunde kopplas till AFA eller motsvarande vänsterrörelser. Från Svenskarnas Parti syntes kanske drygt 10 personer, inklusive funktionärer och partiledaren Stefan Jacobsson.
Stämningen bland demonstranterna var mycket känsloladdad. Avskyn mot rasism och nazism har djupa rötter i svensk politisk kultur, och jag tvivlar på att det finns något annat land i världen där den antirasistiska normen skulle vara starkare. Trots de starka känslorna och den antagonistiska stämningen uppvisade de demonstranter jag såg en stark självdisciplin, vilket bidrog till manifestationens tyngd. Det samma får sägas om polisen, där jag inte såg några tecken på irritation eller provokativt beteende, trots det massiva trycket från demonstranterna. Polisen hade förberett sig på det värsta, men piketerna på bilden nedan stod stillsamt parkerade hela tiden som demonstrationen pågick.
Utifrån min plats gick det inte att höra någonting av Stefan Jacobssons tal. Burop, nyckelskrammel och annat oväsen satte hinder i vägen. Är det ett demokratiproblem? Nej, det tycker jag inte. Polisen hade denna gång ordnat med särskilda fållor närmare talaren och jag uppfattade det som att talet gick att uppfatta därifrån. Stefan Jacobsson valde också att fullfölja sitt tal, som pågick i över en halvtimma.
Svenskarnas Parti kan betecknas som ett nazistiskt parti. Men partiet är inte olagligförklarat, och inbegrips därför av den grundlagsskyddade mötesfriheten. Det är upp till polisen att avbryta mötet om de anser att talaren bryter mot lagen, t ex genom att uttala sig på ett sätt som innebär hets mot folkgrupp. Enskilda medborgare kan också polisanmäla partiets aktiviteter, om de menar att de går utöver lagens gränser. Är man inte nöjd med gränsdragningen, får man argumentera för en förändring av lagen.
Men på samma sätt som Svenskarnas Parti har yttrandefrihet och mötesfrihet har alla vi som avskyr rasism och nazism rätt att demonstrera varje gång partiet utövar sin frihet. Polisen har till uppgift att se till att båda friheterna värnas - i dag tyckte jag de skötte sin uppgift bra,
Jag är tveksam till allt fokus som riktas mot Svenskarnas Parti (till vilket jag själv bidrar, till exempel genom denna bloggpost). Partiet är oerhört litet och kan som bäst få en handfull kommunala mandat i årets val. För mycket fokus på Svenskarnas Parti kan också riskera att bidra till att "normalisera" Sverigedemokraterna, eftersom Sverigedemokraterna i mångas ögon inte är lika extrema för Svenskarnas Parti.
Samtidigt gäller det att värna och upprätthålla den antinazistiska och antirasistiska normen. Det är viktigt nog, och därför kommer jag att fortsätta delta i dessa demonstrationer när tillfälle bjuds.
