För ett par dagar sedan fick jag ett brev från International New York Times som berättade att tidningen inte längre kommer att tryckas i Sverige och att jag som prenumerant därför inte längre kommer att få ett exemplar av tidningen distribuerat till mig på publiceringsdagen. I stället hänvisas jag till tidningens digitala upplaga eller till en papperstidning från föregående dag.
Det var lite synd det där med New York Times. Visserligen bejakar jag digitaliseringen och vet vart vi är på väg. Men jag är fortfarande svag för pappersformatet. Min mamma jobbade på Pressbyrån och som anställd fick hon låna hem hela tidningssortimentet. Jag är i princip uppfödd på papperstidningar, och sådant sitter i.
Svenska Dagbladet började för ett par veckor sedan publicera hela morgondagens papperstidning digitalt för sina prenumeranter redan kl 22.00 på kvällen. Det var ett skickligt drag. Svenska Dagbladets främsta konkurrent Dagens Nyheter riskerar plötsligt att hamna offside på kvällskvisten, då Svenska Dagbladets färska nyheter ohotat får genomslag i kvällens nyhetsflöde. Jag skulle tro att Dagens Nyheter snart följer efter, med någon motsvarande lösning.
Tiden är ingenting, påstås det ibland. Digitaliseringen har inneburit att ord som morgontidning och kvällstidning förlorar sin betydelse. Morgontidningar kommer ut på kvällen och kvällstidningar kommer ut på morgonen. Vi lever i en värld där nyheter produceras och publiceras dygnet runt och där publiceringsplattformarna spränger sina ramar. Även ordet "tidning" riskerar att snart bli daterat.
Ett ytterligare steg i denna utveckling togs idag när Aftonbladet meddelade att tidningen nu gör om sin debattsida. Samtliga debattartiklar kommer att publiceras online innan de trycks och kommer i papperstidningen dagen efter. Tempot skruvas upp eftersom repliker till debattartiklarna kommer att kunna publiceras samma dag. Antalet publicerade debattartiklar online kommer att öka kraftigt. Aftonbladet Debatt kommer också att producera egna TV-program där dagens viktigaste debattartiklar skall kunna diskuteras på kvällen. Det är en stark uppgradering av det digitala och en motsvarande nedgradering av pappersformatet.
Jag tycker Aftonbladets satsning är spännande och den ligger helt rätt i tiden. Genom digitaliseringen har tempot i debatten trissats upp och det har blivit viktigare att kunna fånga momentum. Jag ser emellertid också några risker i projektet. För det första innebär det ökade tempot ökad risk för ytlighet i debatten. Eftertanke och djupsinnig analys kan få stryka på foten till förmån för snabbhet och tillgänglighet. För det andra innebär det ökade antalet debattartiklar inte nödvändigtvis att debatten blir bredare eller bättre. Kanske blir det samma gamla debattörer som nu får ytterligare en plattform att publicera sig på. Eller kanske blir det ett ökat antal artiklar av debattörer som inte är så intressanta eftersom de inte har så mycket nytt att säga - hur många argument finns det egentligen? För det tredje finns det en risk att mängden debattartiklar bara blir ett brus där alla talar om allting och där ingenting egentligen sätter avtryck. Hur skall man i detta ständiga brus kunna identifiera det unika, det som är på allvar och verkligen betyder något?
Men i grunden är jag positiv till Aftonbladets satsning. Digitaliseringen förändrar vårt sätt att leva och vara tillsammans. Den som spjärnar emot blir snabbt hopplöst efter. Samtidigt gäller det att värna kvalitet och djup. Det skall bli spännande att se hur Aftonbladets nye debattchef Ehsan Fadakar hanterar dessa risker och utmaningar.
2 kommentarer:
Det viktigaste i debatten är urvalet.
Debattredaktören kan styra debatten genom sin selektering av inlägg. Den lyhörde debattören lär sig snart var gränserna går för en sannolik publicitet. I förlängningen styr - i vart fall påverkar - det åsiktsbildningen.
På motsvarande sätt fungerar hanteringen av kommentarsfälten. Om allt negativt stoppas eller raderas, kommer den offentliga åsikten att avvika från den egentliga. Om parallella företeelser behandlas så, att negativa inslag accepteras i saken A men inte i B, så kommer balansen mellan de båda företeelserna att ohjälpligt - men kanske avsiktligt - att bestå av obalans.
Ulf, du pekar själv på riskerna med det allt högre tempot i mediadebatten, när publiceringen på Nätet får försteg framför tidningsformatet.
För egen del tror jag sedan några år att papperstidningen är på väg ut, av kostnadsskäl. Distributionen drar ungefär hälften av den totala kostnaden för tidningarna, kanske mer för rikstäckande blad än för lokala tidningar. Snart blir vi helt hänvisade till att läsa på datorn eller i vår smartphone, och att själva printa ut de sidor vi vill läsa på papper.
Jag instämmer i Hans G Erikssons observation om tidningarnas redigering av läsarnas kommentarer. Jag har sett rätt hårresande exempel på hur denna moderna censur bedrivs. Den tidning som jag avser sköter inte "modereringen" själv, utan anlitar ett konsultföretag för detta, vars publicistiska kunskaper och erfarenheter tidningen inte informerar läsarna om. Läsarna får inte ens veta om konsultföretaget har fått några direktiv för verksamheten, än mindre vad sådana direktiv kan tänkas gå ut på. Genom att sköta sin verksamhet på Nätet på ett sätt som visar förakt för läsarna lägger pressen krokben för sig själv.
Skicka en kommentar