2013-11-10

Varför blev reaktionerna på tårtningarna av Bosse Ringholm och Jimmie Åkesson så olika?

De allra flesta som uttalat sig har tagit starkt avstånd från den så kallade tårtningen av Jimmie Åkesson. Särskilt tydliga i sin kritik har de stora tidningarnas ledarsidor varit. En tårta i ansiktet är ingen "kul grej" utan en våldshandling, skrev jag själv på SVT Debatt.

Jag är glad över att avståndstagandet har varit så tydligt på de allra flesta håll. Annat ljud i skällan var det i april 2001, när dåvarande finansminister socialdemokraten Bosse Ringholm fick en tårta i ansiktet i samband med budgetpromenaden. Då skrev Dagens Nyheters ledarskribent Barbro Hedvall en text under rubriken Har regeringen ingen humor? där hon raljerade över att dåvarande statsminister Göran Persson och demokratiminister Britta Lejon beskrivt tårtattacken som ett hot mot demokratin och öppenheten i samhället. Barbro Hedvall var inte upprörd över tårtattacken. Däremot var hon upprörd över "bristen på humor och känsla för sans och balans hos regeringsmedlemmarna".

Barbro Hedvall var inte ensam om att vilja skoja bort tårtattacken. Expressens rubrik var Smaka på den du, Ringholm! Aftonbladet följde dagen därpå upp med ett recept på en särskild Bossetårta. (Jag har här inte tillgång till originaltexterna från Expressen och Aftonbladet, utan utgår från andrahandsuppgifter.)

Jag skriver inte detta för att peka finger åt Barbro Hedvall, Expressen och Aftonbladet. Men jag undrar lite över vad det betyder att reaktionerna på tårtningen av Bosse Ringholm blev så annorlunda är reaktionerna på tårtningen av Jimmie Åkesson. Jag finner tre förklaringar som inte är ömsesidigt uteslutande.

För det första: Bosse Ringholm fick i den mediala diskursen symbolisera en socialdemokrati som vuxit fast med makten och som vuxit ifrån folket. Jimmie Åkesson lyckas i stället ikläda sig rollen som underdog. Tårtan i ansiktet på Bosse Ringholm blev en tårta i ansiktet på makten. Tårtan i ansiktet på Jimmie Åkesson blev en tårta i ansiktet på den som utmanar makten.

För det andra: Samhällsklimatet har förändrats. Mordet på Anna Lindh och det näthat och hot på nätet som växer fram i digitaliseringens spår har skärpt hotbilden mot offentliga personer. Att kasta en tårta i ansiktet på en offentlig person är i dag en mer allvarligt handling än vad det var i början av 2000-talet.

För det tredje: Rättighetstänkandet har stärkts. Som en konsekvens av samhällets individualisering har också normen om individens rätt att slippa kränkningar fördjupats. Därför betraktas en tårtning i dag som ett allvarligare normbrott än vad det gjorde tidigare.

Jimmie Åkesson är självklart ingen underdog. Han är en intelligent politiker som målmedvetet arbetar för att förändra samhället i en riktning som de allra flesta svenskar uppfattar som motbjudande. Däremot har han - likaväl som Bosse Ringholm och andra politiker - rätt till kroppslig integritet och rätt att inte utsättas för våldshandlingar. Tårtningar bidrar till att förstärka hotbilden mot politiker och drabbar främst - oavsett vem som får tårtan i ansiktet - det öppna samhället.
.
Tack till Anna Ardin och Nils Gustafsson för inspel i ämnet.

Läs gärna Vänstra StrandenTårtor, hästsvansar och utsträckta händer - politikens mediala gester.

11 kommentarer:

Viktor sa...

Är inte det faktum att det tycks finnas en betydligt större hotbild mot åkesson än mot Ringholm en viktig aspekt som kan förklara de skilda reaktionerna?

Anonym sa...

Hej! Du skriver " i en riktning som de allra flesta svenska uppfattar som motbjudande". Menar du de flesta svenska politiker? Eller menar du de flesta svenskar? Jag tror mig veta att det är en viss skillnad så det vore bra med ett tydliggörande. Tack på förhand.

Hans G Eriksson sa...

I Ringholms fall var tårtan huvudpersonen, sedan Ringholm skapat något av ett löjets skimmer över sin person.

Norge som den sista Sovjetstaten och att göra en Ringholm... En pinsam nonsensupprepning.

Anonym sa...

Kan ju finnas en fjärde orsak. Att ledarskribenternas politiska åskådning ligger till höger.

Anonym sa...

En intressant fråga är detta om hot mot det öppna samhället och demokratin..... Om hotet är så utpräglat.... vad skall göras åt det då? Eller är detta demokratins pris, dvs att sådant här(tårtningar mm) händer emellanåt....? Tyvärr, hur olustigt det än är, så tvingas man väl ibland till sådana här nyttoresonemang. För vilket är alternativet? En polisstat?
Kjell Eriksson

Lars sa...

"Är inte det faktum att det tycks finnas en betydligt större hotbild mot åkesson än mot Ringholm en viktig aspekt som kan förklara de skilda reaktionerna?"

Många kanske tänker på Pim Fortuyn som först "tårtades" för att sedan mördas på öppen gata av en vänsteraktivist som resonerade ungefär som "tårtkvinnan". Det är farliga krafter som kan släppas lös om inte det etablerade samhället markerar mot sådana här tendenser, särskilt när det gäller kontroversiella offentliga personer som Åkesson. Den läxan verkar många (men inte alla) ha lärt sig efter Fortuyn.

Anonym sa...

Som en kommentar redan påpekar är en mening i sista stycket lite oklar.

Ulf Bjereld sa...

Anonym 6:21: Jag menar de flesta svenskar.

Anonym 11:15 Jag är osäker på vilken mening som åsyftas.

Hans G Eriksson sa...

Skillnaden i reaktionerna följer samma mönster som tolkningen av de olika reaktionerna.

Varför används subtila skillnader i språket, som när det i samma mening talas om S-sympatisörer och SD-anhängare?

Anonym sa...

Meningen med ....som de allra flesta svenska svenska..

Ulf Bjereld sa...

Anonym 12:14: OK, då förstår jag. Svarade substantiellt i min förra kommentar. Har åtgärdat felskrivning "svenska svenska" nu.

Hans: Intressant iakttagelse!