Igår meddelade president Barack Obama att han nu är beredd att ge order om ett militärt anfall mot Syrien, även om ett sådant beslut inte har stöd i FN:s säkerhetsråd. Däremot vill han att den amerikanska kongressen först skall ta ställning i frågan.
Obamas utspel har väckt förvirring. Om det nu är så viktigt att genomföra ett militärt anfall mot Syrien, varför vill han då först låta den amerikanska kongressen ta ställning? I fallet Libyen valde ju till exempel Obama att inte först höra kongressen, utan fattade beslutet på egen hand. Genom sitt utspel skapar Obama förvirring kring hur viktigt han egentligen tycker att ett militärt anfall är. Är ett anfall så viktigt att han vill ha hela folket med sig i beslutet och därför vänder sig till kongressen? Eller tycker han att ett militärt anfall inte är tillräckligt viktigt, eftersom han lägger beslutet i kongressens knä och är beredd att avstå om kongressen säger nej?
Inför den fortsatta händelseutvecklingen tornar två knäckfrågor upp sig. 1.) Kommer kongressen att säga ja till Obamas anfallsplaner? 2.) Om kongressen säger nej, kommer då Obama att genomföra en militär attack i alla fall?
Det råder stor oklarhet om hur kongressen kommer att ställa sig. En del tror att Obama vänder sig till kongressen i hopp om att den skall säga nej och att USA därför inte skall behöva genomföra ett militärt anfall. Så tror inte jag. Min bedömning är att Obama är övertygad om att han kommer att få kongressen med sig. Ett nej från kongressen skulle nämligen sätta Obama i en mycket svår situation. Antingen väljer han att följa kongressens vilja och avstår från ett militärt anfall. Då tappar han prestige och framstår som en svag ledare, i det att han förespråkat ett anfall, betonat nödvändigheten av ett anfall, men ändå avstår eftersom han inte lyckats få de folkvalda med sig. Eller så väljer Obama att ändå genomföra ett militärt anfall. Då sätter han sig över folkviljan, vilket skapar ett svagt politiskt mandat för insatsen och riskerar att urholka Obamas inrikespolitiska ställning. Damned if he does, and damned if he doesn't.
Fördelen med Obamas agerande är att frågan nu vinner politisk tid. Ingen tror att en militär insats i Syrien skulle lösa konflikten eller på allvar påverka maktbalansen mellan Assad-regimen och den väpnade oppositionen. Bombningar av Syrien blir mer en symbolhandling, riktad minst lika mycket mot Iran som mot Assad. Under de kommande veckorna finns möjlighet att lägga grunden till nya förhandlingar med Ryssland och Kina - och med Iran - om hur en vapenvila i Syrien skulle kunna uppnås och ett militärt anfall bli onödigt.
Genom att explicit betona att ett militärt anfall inte brådskar visar Obama också att det nu inte finns några legitima skäll till att föregripa FN-inspektörernas rapport. Det är bra.
Hela Obamas anförande kan läsas här.
18 kommentarer:
Enligt wikipedia kan en amerikansk president inte förklara krig utan kongressens stöd(konstitutionella grunder). Dock kan han, enligt vad jag förstår ändå beordra anfall(utan kongressens stöd), så länge han inte gör det till en officiell krigsförklaring. Snårigt minst sagt.
Kjell Eriksson
När israel bombade Hizbollah , Hizbollah slog tillbaka israel bombade mer mer hizbollah slog tillbaka mer o mer o resultatet blev ett nederlag för israel o den sitter kvar.är israeliska folket redo? Militären redo men folket .Syrien har upplevt innebörds krig under en lång tid men hur är det med israel.usa ä inte som förr israel är inte som förr världen ä inte som förr vi är på väg till en ny världsordning o jag hoppas att freds älskande folk startar det här ordningen nu o inte imorgon habibi
Obama ar kanske inspirerad av Cameron och hoppas att han klarar sig pa samma vis. Han gjorde en tabbe nar han snodde in sig i den roda traden.
Förmodligen trodde Obama att hans hot om en attack i händelse av syriska kem-vapen skulle räcka för att avhålla Syrien från att använda sådana. I stället blev resultatet att USA målade in sig i ett hörn. I det läget engagerar han Kongressen, om den säger OK är dagen räddad och anfallet kan genomföras.
Men om Kongressen säger Nej? Då blir det precis som Ulf B har utvecklat saken. Ett Nej är fullt möjligt.
Och vad gör USA då, när de diplomatiska möjligheterna i detta fall har misskötts så till den milda grad?
Glenn Greenwald skriver om det.
Tack, Rikard Linde. För en ganska annorlunda kommentar, se Joe Klein i TIME, http://swampland.time.com/2013/09/01/are-you-syrious/
Joe Klein saknar den "allsmäktige", beslutsamme presidenten, som bestämmer och handlar själv.
Vissa föräldrar slutar aldrig att överraskas av att det trilskande
barnet trotsar även ett drastiskt hot (t ex om att tvingas stanna hemma). Dilemmat för föräldern är att ju starkare avskräckning, desto svårare att verkställa. Valet står mellan att tappa auktoritet och att bli utredd.
Om nu Obama misstagit sig på både al-Assad och Cameron så blir inte effekten mindre av den kritik som tidigare riktats mot vapeninsatser utan kongressens välsignelse.
Kanske konsulterar Obama opinionssidorna för att hitta spår efter de egna tankegångarna och en väg ut ur labyrinten.
George, tycker du att libaneser vill ha en upprepning av 1975 blodiga inbördeskrig, som varade i 16 år?
Att glorifiera Hezbollahas "seger" är sjukt med tanke på att deras raket beskjutning av Israel har bidragit till att många oskyldiga libaneser fallit som offer för en vansinnesfärd av terror organisationen Hezbollah.
Är det din uppfattning om en ny världsordning, eller du bara upprepar orden av Mahmoud Ahmadinejad?
Obama har dessvärre hamnat i en politisk "Plockepinn" dilemma.
"Spelarna" ska försöka ta en pinne i taget, utan att rubba någon annan pinne, och ingen kan förutspå om det går utan att rubba någon annan pinne.
Nej världen är inte som det var tidigare, idag vimlar det med folk som glorifierar terrorist organisationen Hezbollah som mördar folk i Syrien utan att bestraffning och skyller det på USA eller Israel.
Nu för tiden uttalar sig politiker innan dem har tänkt efter före.
Det finns ingen ny världsordning, det är enbart lite oväsen bland araber som stör ordningen.
Islamismen är ett gissel som araberna själva måste hantera. Frågan är därför om militär inblandning från väst är till gagn för utvecklingen. Dilemmat är att Assad för ett inbördeskrig mot islamister.
Att gasbombning av civila är en krigsförbrytelse råder det dock inget tvivel om...
Problemet Assad är inte bara "Obamas besvär". I Syriens grannskap ligger ett land, rustat till tänderna, till stora delar med amerikanska vapen, med vilka man skulle kunna uträtta något, om viljan och modet fanns.
Först idag, den 3 september, ser jag på nätet ett viktigt inlägg om detta. Den israeliska tidningen Haaretz' chefredaktör, Aluf Benn, publicerar nu en artikel under rubriken "Israeli critics of Obama should ask: Why hasn't Netanyahu acted on Syria?" Samma fråga har kanske ställts av politiker i andra länder, t ex Storbritannien, Frankrike, Tyskland?
Israel har tidigare agerat snabbt och effektivt, man eliminerade den irakiska reaktorn Osirak (1981) och bombade en anläggning med oklar funktion i Syrien (2007) som beskrivits av Seymour Hersh i New Yorker.
Red Benns intressanta och träffande artikel finns på: http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/.premium-1.544992
Israel har agerat när Syrien har transporterat vapen till Hezbollah, som attackerat och terroriserat Israel med raketer, missiler, hot, kidnappningar mm. Israel kommer säkert att göra det igen om/när Syrien skickar mer vapen till terrorgruppen eller utvecklar vapen man tror kommer att användas mot Israel eller ges till grupper som är Israels uttryckta fiender.
Men kemvapenattackerna mot det egna folket är inte bara Israels problem utan omvärldens. Flera länder i regionen, Jordanien t.ex., är hotade av Syrien. FN är impotent i frågan, helt utan möjlighet att agera pga olika lojaliteter. Andra länder, bl.a. Ryssland och Iran, agerar Assads försvarare och vapenleverantörer. Ställ dem till svars! Skriv nån artikel om hur Assad har kunnat hålla skruvstäd på sitt folk i decennier och med vilkas hjälp. Man blir så trött att bara se USA och Israel ges något ansvar.
Intressant följa fallet Syrien i USA's congress, via CNN just nu. Många vinklar tas upp. Att Syrien har kunnat hålla på i 2.5 år med hundrtatusentalet plus offer och med ett flertal kemiska attacker förutom konventionella vapen är något oerhört! Har omvärlden egentligen någonsin bekymrat sig över vad Assadarna gjort mot sitt folk?
Orion77
Vilket "besvär" menar du att Assad skulla vara för Israel? Har han inte hållit sig i skinnet sen ett bra tag? Det är nog tur att Israel är "rustat till tänderna", dess överlevnad hänger på det. Varför ska Israel blanda sig i striderna mellan sunniter och shiiter? Ditt resonemang låter absurd.
@ Anonym: "Obamas besvär" är ju Ulf Bjerelds rubrik på det aktuella inlägget. Det var därför som jag använde ordet "besvär".
@ A-K Roth: Du bör läsa Aluf Benns artikel i Haaretz. Återkom gärna därefter.
Israel kommer inte oprovocerat att ingripa i Syrien. Landet har sina röda linjer som direkta angrepp från Syrien och överföring av "game changing weapons" till Hezbollah/Hamas.
F.ö. tror jag att USA´s uppskjutande av attacken mot Syrien är taktisk; medan Assads trupper trycker i sina bunkrar i väntan på amerikanska missiler kan FSA konsolidera och flytta fram sina positioner och hinna få fler leveranser av utlovade, moderna vapen.
Orion77
VG svara på frågorna istället för att slingra dig!
Jag tror det är betydligt enklare än Ulf gör gällande: Obama upprepar LBJs politiska strategi med Gulf of Tonkin-resolutionen (1964). Resolutionen gav LBJ och RMN det konstitutionella ramverket för USAs krigföring i Sydost-asien. Det finns en möjlighet (eller risk) att ett till synes kirurgiskt angrepp mot Syrien drar in USA i ett långt regionalt krig, och då är det en stor politisk fördel att ha Kongressens tillstånd.
Orion77, om du tror det är att hålla sig i skinnet mot Israel att beväpna Hezbollah, med dess krigiska historia vs Israel, har du en märklig syn. Iofs har Assad inte slagit tillbaka när Israel har bombat vapen på väg från Syrien till Libanon och Hezbollah.
Men nu handlar det om att Assad attacker sina egna civila med kemiska vapen. Märkligt trick att försöka dra uppmärksamheten från Syrien till Israel som ständigt fått försvara sitt folk mot despoter och terrorgrupper.
Orion77, frågan är varför Assad har inte slagit tillbaka när Israel har bombat vapen på väg från Syrien till Libanon och Hezbollah?
Kan du förklara för oss varför?
Han älskar att spela rollen som en mäktig ledare som gärna varnar både Frankrike och USA för konsekvenser av eventuell bestraffning från dessa länder.
http://www.euronews.com/2013/09/03/assad-threatens-france-with-retaliation-if-it-attacks-syrian-forces/
Assad slaktar sina egna civila med kemiska vapen, inte Israel!
Assad försöker dra uppmärksamheten från Syrien till Israel som ständigt fått försvara sitt folk mot despoter och terrorgrupper.
Han tror att det går hem i arab världen, inte idag när arabländerna har egen konflikt som splittrar de mellan Shia och Sunni.
Denna splittring bidragit till att dagens inbördeskriget mellan Sunni och Shia har spridits till Irak och Libanon.
"Obamas besvär" är ju Ulf Bjerelds rubrik på det aktuella inlägget, men verkligheten är att det är världs samfundet besvär och inte Obamas som många så gärna vill framställa det.
Det märkligaste av allt är Putins plötsliga positions ändring i deltagandet av bestraffning av Assads användning av kemiska bekämpningsmedel mot syriska civilister.
Skicka en kommentar