2013-09-24

Skall pengar till skolan betala Jan Björklunds lön?

I dag avslöjade Ekot att den just avgångna biståndsministern Gunilla Carlssons lön och hennes statssekreterares lön, under fyra års tid, betalades med biståndspengar. Sammantaget beräknas det handla om över 20 miljoner kronor som annars skulle ha använts till att bekämpa fattigdomen i världen. Enligt Ekot har det aldrig tidigare hänt att en ministerlön bekostas av biståndsbudgeten.

Det är utomordentligt märkligt att låta biståndspengar betala biståndsministerns lön. Det vore ju som att låta utbildningsminister Jan Björklunds lön betalas av pengar avsedda för utbildning och forskning. Eller att låta försvarsanslaget finansiera försvarsminister Karin Engströms lön.

Det finns heller inga andra ministrar, meddelar Ekot, vars löner betalas ur deras budgetanslag. I stället finansieras ministerlönerna genom regeringskansliets medel.

Men biståndsbudgeten särbehandlas. Varför nedgraderas just biståndet - pengar som skall gå till de allra mest fattiga och förtryckta - på detta sätt? Det är ett trixande med solidariteten på ett sätt som är ovärdigt en välfärdsstat som Sverige.

Trixandet med biståndspengarna bryter också mot det allmänna rättsmedvetandet. Jag har med glädje tagit del av alla de protester som från olika håll förts fram under dagen mot förfarandet. Jag kan inte tänka mig att de biståndspolitiska talespersonerna inom till exempel Kristdemokraterna eller Folkpartiet är särskilt glada över det som skett.

Det politiska ansvaret för att biståndspengar använts till att betala Gunilla Carlsson lön är departementschefen vid utrikesdepartementet, utrikesminister Carl Bildt. Hittills har han viftat bort kritiken med att andra länder också låter olika former av kostnader finansieras av biståndsmedel. Ja, och vilken slutsats bör vi i så fall dra av det? Sverige har alltid varit ett föregångsland i biståndspolitiken. Att använda andra länders eventuella tillkortakommanden som ett skäl för att själva urholka biståndet kan aldrig vara en rättfärdig politik.

5 kommentarer:

Jon Bergeå sa...

När det gäller siffertrixande med biståndsmedel är Sverige världsledande. Bra beskrivet på den här bloggen: http://staffanlandin.wordpress.com/2013/04/15/sju-grafer-om-dagens-bistandsminskning/

Thove sa...

Jag blir så trött på allt fiffel. Om man inte ens kan lite på stadsbudget-rapporter om man inte tydligt vet vart pengarna går. Det koncept som här beskrivs är inte "normalt" som Bildt anser utan det är som du skriver; om alla departement skulle sköta sig på samma sätt skulle det vara kaos. Men bistånd är ju självklart inte lika viktigt. Jag har gjort en omröstning om saken på plusett: http://www.plusett.nu/omrostning-3554/tycker-du-att-bistandsministerns-lon-borde-finansi

Jan S Sjöberg sa...

Tack för att du belyser fusket på ett så bra sätt Ulf. Fusket blir hela tiden bara värre. Tyvärr verkar det breda ut sig bland kommunfolk med.
Jag jämför regeringen 2006 med dagens regering. Uttrycket "Tio små negerpojkar", beskriver händelserna i regeringen.
Jag undrar vem som står näst i tur? Kanske Reinfeldt till slut "ställer en kabinettsfråga"?

Anonym sa...

Jag är helt klart med på den rent principiella invändningen. Samtidigt har jag ändå svårt att bli så där jätteupprörd. Det verkar mest vara budgettekniska frågor. Jag antar att både biståndspengar och regeringskansliets pengar kan anses vara skattepengar. Man kan öka den ena budgeten och minska den andra litet, eller tvärtom. Vissa invändningar kan förstås riktas mot detta resonemang.
1. Den tänkta ministerlönen används till något annat
2. Det är ett principiellt fel
3. Är emot rättsmedvetandet

Några andra invändningar hittar jag inte. Den allvarligaste invändningen tycker jag är nr 1, även om "brott mot " rättsmedvetandet förstås är allvarligt i sig. Men att medvetet "smussla" med skattepengar är alltid förkastligt.
Kjell Eriksson

Hans G Eriksson sa...

Också den som instämmer i att hanteringen är diskutabel eller rent utav förkastlig måste ändå inse att de berörda inte gjort något för att berika sig.

Inom kommuner förs en evighetsdebatt om interndebitering med skollokaler och annat. En skillnad ministerlönerna emellan är att biståndsbudgeten inte är en nationsintern post.
Med den nu praktiserade metoden håller man isär biståndsbudgeten från inhemska kostnader. Ordning och reda.