Så har då president Barack Obama lämnat landet, efter mindre än ett dygns vistelse i landet. Utåt sett har besöket inte kretsat särskilt mycket kring de svensk-amerikanska relationerna. Så använde sig till exempel Barack Obama gårdagens presskonferens som en plattform för att rikta sig till hela världen för att tala om krisen i Syrien och för att bemöta kritiken mot USA:s nyligen avslöjade övervakning och avlyssning.
Låt mig vara uppriktig. Jag tycker det är utomordentligt svagt att den svenska regeringen inte utnyttjade Obamas besök till att diskutera de frågor där Sverige och USA är oense. Nu blev det till exempel TT som fick ta ansvar och fråga Obama om övervakningsaffären. Utrikesminister Carl Bildt har till och med gått så långt att han beskrivit besöket som ett "feelgood-möte". Feelgood-möte? En märklig prioritering när Sverige för en gångs skull har en av världens absolut mäktigaste politiker till hands.
Jag tror att Carl Bildts feelgood-strävan bottnar i en djupt felaktig värdering av besökets potential. De flesta bedömare är till exempel eniga om att Barack Obama egentligen vill stänga Guantanomolägret så snart som möjligt, men att han har problem på hemmaplan med att driva frågan framåt. Om USA:s och Obamas vänner - och dit hör Sverige - tiger av oro för att genera gästen eller för att Obama "egentligen" vet vad vi tycker i frågan, ja, då missar man möligheten att stärka Obamas position på hemmaplan. Om inte ens Obamas närmaste vänner tar upp Guantanamofrågan med honom blir budskapet att omvärlden inte tycker att frågan egentligen är särskilt viktig. Därigenom försvagas Obamas möjligheter att driva frågan framåt i USA.
Motsvarnde resonemang gäller frågor där det är mer oklart vad Obama innerst inne tänker, som de amerikanska drönarattackerna, övervakningen och Edward Snowden samt dödsstraffet. Ett underdånigt ryggdunkande för inga frågor framåt och är heller inget sunt uttryck för genuin vänskap.
Att tiga är att samtycka. Genom tigande tar man också på sig en del av ansvaret för ogärningar man egentligen tar avstånd från.
5 kommentarer:
Vilket dösnack. Den uppblåsta svenska självbilden anropar jorden.
USA är frihetens försvarare i världen idag.
Angreppen på dom amerikanska drönarattackerna i polisiärt otillgängliga områden går islamisternas ärenden lika mycket som kritiken mot NSA's övervakning.
Hur många terrorattacker som övervakningen har förhindrat har USA börjat offentliggöra och det är inte få.
Vänsterns antiamerikanism går fiendens ärenden.
Han fick väl ingen fråga om Edward Snowden, vad jag kunde höra? Någon borde ha frågat om USA fortfarande jagar Snowden, och vad man skulle göra om man fick tag i honom.
Själv skulle jag ha velat fråga om han möjligen har övervägt att "benåda" honom, för att kunna låta honom återvända till USA -- och betrakta hans avslöjanden som en nyttig erinran om vad Presidenten själv sa, "And I can give assurances to the publics in Europe and around the world that we’re not going around snooping at people’s emails or listening to their phone calls. What we try to do is to target very specifically areas of concern."
Även om inte många inom USA skulle ha uppmärksammat det så tror jag du har rätt.
I ”feelgood-mötet” verkar också ingå att starkt överdriva. Jag hajade till när jag hörde reportern i Aktuellt säga på tal om ländernas miljöpolitik ”Nu är de inte så bra som de påstår”.
Tänk om det hade varit Göran Persson och George Bush vilka rubriker det hade blivit!
Ja, vill man enkelt överlämna regeringsmakten till Stefan Löfven, då har man från Regeringens sida verkligen varit framgångsrik.
Det är mycket möjligt Obama vet vad vi tycker i ett antal frågor, men det skall väl inte vara hindrande. Regeringen skall väl i alla fall markera sin position. Obama har säkert väl förbetedda svar till hands.
Sedan att som Reinfeldt säga att Sveriges uppfattning är att en attack mot Syrien skall gå via FN systemet, men i samma andetag säga att han har förståelse för USAs syn. Vad tycker han egentligen...?
Lite förvånad, och tycker jag, lite orutinerat av Reinfeldt, Bildt m.fl.
Kjell Eriksson
Vill man komma i samtals- och påverkansläge med en gästande makthavare är det en besynnerlig metod att hantera honom som om han var utlämnad till Sverige och den framställda förhörsstolen.
Skicka en kommentar