Tre frågor Fredrik Reinfeldt borde lyfta med Barack Obama

USA.s president Barack Obama besöker Sverige den 4-5 september. Visserligen kommer besöket till stånd genom ett avhopp, då Obama med kort varsel ställde in sitt planerade möte med den ryske presidenten Vladimir Putin. Men besöket är ändå ett uttryck för att de svensk-amerikanska relationerna just nu är mycket goda. OBS! Uppdatering om huruvida mötet kom till genom ett avhopp eller ej finns längst ned i texten!

Så har det sannerligen inte alltid varit. Sveriges relationer med USA har i modern tid alltid varit kontroversiella och satta under debatt. Fryspunkten i de svensk-amerikanske relationerna infann sig efter Olof Palmes så kallade jultal 1972, där han jämförde USA:s bombningar av Nordvietnam men nazistiska illdåd under andra världskriget, följdes av att USA vägrade ta emot någon ny svensk ambassadör i Washington efter den avgående Hubert de Besche.  Den tänkte ambassadören Yngve Möller fick placeras i Oslo i stället.

Eftersom Sverige nu har så goda relationer med USA gäller det att utnyttja dessa på bästa sätt. Den amerikanske presidenten är luttrad till övermått när det gäller att få kritik av sina politiska fiender. Desto starkare skäl att statsminister Fredrik Reinfeldt som en politisk vän till Barack Obama inte av några etikettsskäl väljer att undvika att lyfta några av de viktiga frågor där Sverige och USA har olika uppfattningar. Särskilt skulle jag vilja att Reinfeldt tog upp följande tre frågor.

1. Stäng Guantanamo. Fånglägret Guantanamo på Kuba är en skamfläck för USA och skadar USA:s anseende i världen. I lägret hålls människor fångna utan rättslig prövning, ungefär på samma sätt som Dawit Isaak i Eritrea. Lägret bryter mot internationell rätt, fångarna tvångmatas, påståenden om tortyrliknande omständigheter har framförts i flera sammanhang. Obama har lovat att stänga lägret, men ännu inte lyckats hitta en väg att göra det. Det är viktigt att Obama inte ges intrycket att omvärlden förlikat sig med Guantanamo. Reinfeldt bör dra sitt strå till stacken genom att markera att Guanatanomlägrets existens är oacceptabelt givet folkrätt och mänskliga rättigheter.

2.  Upphör med olagliga drönarattacker. Sedan några år använder USA förarlösa flygplan - så kallade drönare - i "kriget mot terrorismen". Drönarattackerna har inget eller endast begränsat stöd i folkrätten och många oskyldiga människor får sätta livet till i de amerikanska operationerna. Användningen av drönare måste folkrättsligt regleras och USA måste synliggöra de principer som ligger till grund för användningen. Allt annat strider mot rättsstatens principer. Lek med tanken att ryska drönare besköt vad man kallade tjetjenska terrorister på svenskt territorium så framstår orimligheten i det hela.

3. Avskaffa dödsstraffet. Vi får aldrig någonsin vänja oss vid att USA gör gemensam sak med länder som Iran, Saudiarabien, Nordkorea och Kina och dödar sina medborgare. I dag är det faktiskt bara ett 20-tal länder kvar i hela världen som genomför avrättningar - de allra flesta av dem är diktaturer. Att inte protestera innebär en tyst legitimering av denna barbariska företeelse. Därför bör Fredrik Reinfeldt utnyttja tillfället för att markera Sveriges bestämda avståndstagande av dödsstraffet.

Sedan tycker jag förstås att Sverige också bör protestera mot USA:s skandalösa övervakning av omvärlden, vilken avslöjades av Edward Snowden. Men jag antar att många andra kommer att vara på Fredrik Reinfeldt i denna fråga.

Noterar när jag kommit till slutet av denna bloggpost att även Stefan Löfven vill att Fredrik Reinfeldt lyfter frågorna om Guantanamo och drönarattackerna med Obama. Mycket bra. (Jag vill betona att vi inte har samordnat våra uppfattningar i denna fråga.) :-)

Sveriges relationer till USA har alltid väckt starka känslor. Vänstern tenderar att tycka att Sverige går i USA:s ledband. Högern tenderar att tycka att den svenska vänstern är besatt av anti-amerikanism. Tipsar med anledning härav om min och Marie Demkers artikel i Dagens Nyheter för några år sedan, om anti-amerikanism som företeelse och som begrepp.

Uppdatering kl 19.10: På sin blogg skriver en irriterad utrikesminister Carl Bildt att Barack Obama minsann inte kommer till Sverige "i stället för" att träffa Putin, utan att besöket i Sverige skulle ha genomförts ändå. Ja, det kanske det skulle ha gjort. Bildt redovisar inga belägg för att så skulle ha varit fallet. Vita Husets pressmeddelande påstår varken det ena eller det andra. Men genom att publicera beslutet om att ställa in mötet med Putin parallellt med beslutet om att besöka Sverige blev den allmänna tolkningen att besöket i Sverige genomförs "i stället" för mötet med Putin. En samlad världsmedia i form av till exempel New York Times, The Guardian, BBC och CNN använder ordet "instead" när de beskriver Sverigebesöket.

Carl Bildt blev till och med så uppretad att han i en twitterväxling med mig (@CBildt vs @UlfBjereld) i nio olika inlägg skriver att jag bland annat håller på att "förlora all trovärdighet som seriös debattör i frågor som denna", att jag visar "dålig stil" samt att jag är "bitter, bitter, bitter". Well - många svaga sidor har jag. Men bitterhet är inte en av dem. Jag säger som Björn Afzelius: Jag blir aldrig bitter, det är mot min natur. :) (Svenska Dagbladet skriver om twitterväxlingen mellan mig och Carl Bildt här.)

Varför är då denna fråga så viktig för Carl Bildt? Han kan naturligtvis ha rätt i sak och tycker att rätt skall vara rätt. Men intensiteten i Carl Bildts agerande kan nog bara bero på att Obamas besök i Sverige inte blir lika prestigefyllt om det improviserats fram som ett reservalternativ till Putin än om det framställs som ett besök i sin egen kraft. Bilden av besökets tillkomstprocess är naturligtvis mycket viktigare för Carl Bildt än vad den är för Barack Obama. Vita Husets val att presentera beskedet om det inställda Putin-besöket parallellt med beskedet om Sverige-besöket är svårt att tolka på annat sätt än att de båda händelserna var tänkta att ses i ett sammanhang. Oavsett hur långt planeringen av ett Sverige-besök egentligen gått.