Rysslands beslut att bevilja den spionåtalade visselblåsaren Edward Snowden tillfällig politisk asyl innebär en politisk förödmjukelse för USA. Den amerikanska administrationen borde tidigt ha insett att Ryssland inte skulle utlämna Snowden. I stället valde USA och president Barack Obama att göra utlämnandet till en prestigesak. Stödet och entusiasmen för det amerikanska kravet hos USA:s europeiska allierade är måttligt, för att uttrycka saken milt. Snowdens avslöjanden innebar ju att USA:s avlyssning av just sina europeiska allierade också uppdagades. I Ryssland kan Snowden bli en folkhjälte. People in Russia sympathize with Snowden. He had the will and bravery to go against Matrix, som en rysk regeringsvänlig parlmentariker formulerade det i torsdags.
Snowdens avslöjanden har bidragit till att återföra integritetsfrågorna till den politiska dagordningen. Men den internationella piratrörelsen - som har integritetsfrågorna som ett av sina viktigaste profilområden - har hittills varit oförmögen att mobilisera på basis av avslöjandena. I Tyskland hade Piratpartiet under 2011 stora framgångar, tillkämpade sig mandat i flera deltatsparlament och närmade sig tio procent i nationella opinionsundersökningar. I dag, med mindre än två månader till valet i Tyskland, pendlar samma Piratparti mellan två och fyra procent i opinionsundersökningar, sargat bland annat av interna motsättningnar.
Inte heller i Sverige finns det än så länge några tecken på att Piratpartiet lyckas mobilisera utifrån avlyssningsskandalerna. Varför är det så? I samband med FRA-affären var ju Piratpartiet oerhört framgångsrika i sin mobilisering.
Det svenska Piratpartiet utmejslade tre områden för sin politik: integritet, kunskap och kultur. Bekymret med integritetsfrågorna är att samma utveckling som bidrog till att skapa Piratpartiet - digitaliseringen och den kommunikationsteknologiska revolutionen - också bidrog till att skapa en värld där allt är offentligt. Den kommunikationsteknologiska
utvecklingen har skapat ett samhälle som är mer öppet och transparent än
tidigare samhällen. Piratpartiet måste kombinera ett bejakande av öppenhet, tillgänglighet och frihet och å andra sidan driva krav på en politik som möjliggör slutenhet och sekretess med avseende på integritetsfrågor. Ekvationen är inte enkel. Motsättningen har sin grund i den med den kommunikationsteknolgiska revolutionen accelererande spänningen mellan nationalstaten och olika transnationella nätverk.
Nationalstaten försöker bibehålla eller återta kontroll över det
globala nätverksamhällets främsta råvara och maktmedel: information. Genom informationsinhämntining vill nationalstaten värna sin maktställning för att
därigenom stärka sin egen säkerhet och sammanhållning. I fallen med
Wikileaks och Edward Snowden ser vi i stället nätverk som vill bekämpa statens
informationsmonopol i centrala sakområden. Individens okränkbara rätt
till kunskap och medborgarnas skydd från monopoliserande makthierarkier ställs i centrum.
Parallellt med skiljelinjen nationalstat -
transnationella nätverk skymtar vi också skiljelinjen kunskap-marknad.
Den senare skiljelinjen mobiliserar marknadsaktörer som ser kunskap som
en vara bland andra varor, säljbar på en marknad och som ett medel att
uppnå vinstmaximering. Mot dessa marknadsaktörer mobiliserar
samhällsgrupper som ser kunskap som en rättighet och kunskap som ett
värde i sig. Skiljelinjen kunskap-marknad kan också tolkas som en kamp
om kontrollen över informationsflöden mellan å ena sidan de som vill
värna existerande informationsmonopol och å den andra sidan kommersiella
eller ideella aktörer som utmanar dessa informationsmonopol. Det är utifrån denna skiljelinje som Piratpartiet mobiliserar i frågor om kunskapens frihet och en förändrad upphovsrätt.
Jag har tidigare skildrat Piratpartiets samhällssyn som ett uttryck för en marxistisk
historiematerialism anpassad för informationssamhället. Marx menade att
varje stadium av produktivkrafternas utveckling motsvaras av ett bestämt
produktionsförhållande. Med produktivkrafter avses arbetsredskap, teknik, vetenskap och mänsklig arbetsförmåga. Med produktionsförhållanden
avses det sätt varpå produktionen av varor och tjänster är organiserad i
ett samhälle, med särskild betoning på vem som äger eller kontrollerar
produktionsmedlen.
När produktivkrafterna nått en viss
utvecklingsnivå kommer de i konflikt med de rådande
produktionsförhållandena. Sättet att organisera produktionen av varor
och tjänster i ett samhälle blir ett hinder för produktivkrafternas
fortsatta utveckling. Feodalsamhällets ordning med livegna bönder bundna
till en feodalherre blev t ex ett hinder för den omvälvande
industrialisering som teknikutvecklingen möjliggjorde. Därmed blev den
feodala ordningen dömd att gå under och att ersättas av en kapitalistisk
ordning.
På samma sätt innebär dagens patent- och upphovsrätt
ett hinder för dem samhällsutveckling som möjliggörs av den nya
kommunikationsteknologin. Därför måste de rådande
produktionsförhållandena i termer av upphovsrätt och patent avvecklas
och ersättas av regelverk som motsvarar dagens verklighet.
Piratpartiet var ett tidens tecken på att dessa nya politiska skiljelinjer växte fram i samband med den kommunikationsteknologiska revolutionen. Om Piratpartierna har kommit för att stanna eller om de skiljelinjer de är ett uttryck för kommer att ta sig andra politiskt institutionaliserade former är en öppen fråga. Den fortgående övervakningsdebatten och de kommande valen till Europaparlamentet blir ett par pusselbitar på vägen. I fallet med övervakningsproblematiken och integritetsfrågorna gäller det för Piratpartiet att utforma en frihetslinje med udden mot staten, utan att för den skull viktiga gemenskapsvärden sätts på undantag. Uppgiften är inte enkel.
Jag rekommenderar Marie Demkers nya artikel om förklaringarna till Piratpartiets framgångar i Europaparlamentsvalet 2009, ur Government & Opposition: "Sailing along new cleavages. Understanding the Electoral success of the Swedish Pirate Party in the European Parliament Election 2009".
6 kommentarer:
En synnerligen intressant och intelligent kommentar, byggd på kunskap, perspektiv och analysförmåga. Tack, Ulf!
För egen del är jag bekymrad över att integritetsfrågor inte ligger i topp på ledande liberalers politiska agenda.
De liberaler, inom C och FP, som i Riksdagen krävde att integritetslagen kring FRA skulle skärpas, tiger i frågan i dag, då övervakningsmyndigheten konstaterar att FRA vid nio tillfällen inte följt lagens uppställda krav på integritetsskydd.
Några av dessa liberaler sitter inte i Riksdagen i dag. De sitter i Regeringen.
Karl Beijbom
Intressant analys av Ulf B. Men att sammankoppla sådana avslöjanden som nu gjorts av Edward Snowden med Piratpartiernas strategiska och taktiska problem, hur mycket tillför det i den för allmänheten egentliga frågan? Dvs hur bör allmänheten värdera och reagera på Snowden, Manning, WikiLeaks o dyl?
Svaret på denna enkla fråga kan enligt min mening bara bli att vi bör vara tacksamma för de personer som åtar sig att läcka, med stor risk för Storebrors 100-procentiga vedergällning, som utförs med lagvrängares sanslösa åsidosättande av varje uns av hänsyn, därigenom uppfyllande Ciceros ironiska dictum: "Summum jus, summa injuria" (högsta rätt, största orätt).
Piratpartiet har inte monopol på integritetsfrågorna. Falkvinge brukar säga att målet med Pp är att få de etablerade partierna att plocka upp integritetsfrågorna. Men detta har inte hänt än. De s.k. "liberalerna" i Fp, som i teorin borde vara de som skulle plocka upp frågan, är istället det parti som gjort mest för att *försvara* integritetskränkningarna... Lyssna på Johan Pehrsson. Det måste vara den minst liberala personen i hela riksdagen. Inget av de andra partierna har heller gjort några seriösa försök att plocka upp frågan. Jag förmodar att de är rädda för att stöta sig med översittarna på andra sidan Atlanten. Lite råg i ryggen skulle inte skada.
De obehagliga är varför inte regeringspartierna tar intryck av Snowden-avslöjandena och avvecklar FRA-lagen, som i stort sett är en blåkopia av Patriot Act.
Varför ser vi inte ledar-sidorna i våra MSM-medier kräva förändringar?
FRA-lagen/Patriot Act hör inte hemma i demokratier. Man kan inte skydda demokratin genom att avveckla förutsättningarna för den.
I USA höjs de nu starka röster för att avveckla Patriot Act.
http://www.theguardian.com/world/2013/aug/02/congress-nsa-legislation-surveillance
Det bästa Ulf Bjereld kan göra är att byta parti ifall han menar allvar. Gå över till Piratpartiet.
Riktigt fint blogg :)
Något försenat: Det viktigaste skälet till varför PP inte har lyckats mobilisera är den politiskt hantverksmässiga oskicklighet som präglar partiets ledning. Man debatterar inte jättebra, förhandlar inte så effektivt, organiserar sig inte snabbt och misslyckas med att framstå som politiskt ansvarstagande och trovärdiga.
Skicka en kommentar