2012-05-01

Stefan Löfvens jungfrutal på Götaplatsen

I dag debuterade Stefan Löfven som 1 maj-talare på Götaplatsen i Göteborg. Löfven är ingen lysande talare, som t ex Olof Palme, Göran Persson, Mona Sahlin eller Håkan Juholt. Men han är medveten om att punchlines och ekvilibristisk retorik inte är hans starkaste gren och kompenserade genom ett mycket välsmitt tal och genom att tala med stor trovärdighet.

Löfven är skicklig i att framstå som en trovärdig statsministerkandidat, en samlande kraft både för det socialdemokratiska partiet och för Sverige. Han utnyttjar bilden av en trött och visionslös alliansregering till att lyfta fram sig själv och Socialdemokraterna som den politiska kraft som står för modernitet och framtidstro. Vi räds inte framtiden - vi ser fram emot den. Löfven betonade också socialdemokratin som en frihetsrörelse, väl medveten om att allianspartierna för många väljare framstått som mer frihetligt sinnade än vänstern.

Talet var också samlande i det att Löfven undvek att kommentera flera kontroversiella politiska sakfrågor som till exempel vinster i välfärden, kärnkraften eller svensk vapenexport.

Starkast engagemang visade Löfven när han talade om de internationella frågorna. Berättelser om hans personliga erfarenheter och möten med till exempel fackföreningsledare i Colombia skapade autenticitet. Löfven lyfte också fram vikten av att svensk utrikespolitik syntes och gjorde avtryck. Den meningslösa parollen "Sverige skall bidra till EU:s gemensamma utrikespolitik" som alltför länge upprepades som ett mantra är nu borta.
 
Det var mycket folk i Socialdemokraternas demonstrationståg. Jag räknade till 2 450 personer jämfört med 1 660 ifjol. Men den mest remarkabla ökningen stod Vänsterpartiet för - i deras tåg deltog 3 240 personer jämfört med 2 000 ifjol - en ökning med drygt 50 procent. Överlag var det de största 1-majdemonstrationerna i Göteborg på många långa år.

Här finns demonstrationssiffrorna för de stora 1 maj-tågen i Göteborg de senaste åren.

Vänsterpartiet: 3240 ( 2011: 2000, 2010: 1900, 2009: 1900)
Socialdemokraterna: 2 450 (2011: 1680, 2010: 1920, 2009: 1770)
Syndikalisterna: 1630 (2011: 1490: 2010: 1480, 2009: 1680)
Kommunistiska Partiet (f d KPMLr): 740 (2011: 740, 2010: 800, 2009: 890)
  .




6 kommentarer:

Anonym sa...

Var räknar du Röd Front? Jag har förstått att man får betydligt större siffror om man räknar i slutet av tågen. Räknar du samtliga tåg vid avmarsch?

Ulf Bjereld sa...

I allmänhet räknar jag på Avenyn, det vill säga i slutet av tågen. Det stämmer att det oftast är något fler i slutet än i början av demonstrationen.

Anonym sa...

Mycket intressant! Tack för analysen. :-)

Erik Jennische sa...

Inkluderar du musikerna?

Ulf Bjereld sa...

Japp, även inhyrda musiker räknar jag in. Dock ej barn som är så små att de inte kan gå själv.

Dessa mina minsta bröder sa...

En fråga om Arbetarrörelsen och Väckelserörelsen som Ulf Sundkvist Pastor i Pingstyrkan ställer i Dagen, citat" Men någonstans under resan skildes rörelserna åt."
Har tåget redan gått ?