Fortsatt motstånd mot Nato-medlemskap

I dag presenterar jag på SvD Brännpunkt resultaten från den nya SOM-undersökningen om svenska folkets syn på Nato-medlemskap och på Sveriges deltagande i internationella militära insatser, tillsammans med Joakim Berndtsson och Karl Ydén. Nedan följer ett utdrag ur artikeln. Hela texten kan läsas här.

Under de snart 20 år som SOM-institutet studerat svenska folkets inställning till Nato-medlemskap har opinionen varit stabil. Andelen personer som inte vill att Sverige söker medlemskap i Nato har i allmänhet varit två till tre gånger fler än de som vill att Sverige söker medlemskap. Möjligen är det två faktorer som nu skulle kunna ha bidragit till att göra den svenska opinionen något mer positiv till Nato-medlemskap. För det första råder det i princip politisk enighet om att Sveriges militära insats i Afghanistan skall avvecklas till allra senast 2014. Därigenom avdramatiseras Sveriges relationer till Nato ytterligare. För det andra blev Sveriges deltagande i den av FN beslutade flygförbudszonen över Libyen – som genomfördes i nära samarbete med Nato – en militär framgång. 

Resultaten från den senaste SOM-undersökningen, som inom kort presenteras i boken ”I framtidens skugga” (red Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström) visar på fortsatt dominans för Nato-motståndet. Andelen som anser att det är ett bra förslag att Sverige söker medlemskap i Nato uppgår 2011 till 19 procent, mot 18 procent 2010 0ch 22 procent 2009. Andelen som anser att det är ett dåligt förslag att Sverige söker medlemskap i Nato uppgår 2011 till 44 procent, mot 47 procent 2010 och 42 procent 2009. Andelen som anser att det är ett varken bra eller dåligt förslag uppgår till 37 procent, ungefär lika många som tidigare år.

Nato-motståndet är störst bland Vänsterpartister, följt av Miljöpartister, Socialdemokrater, Sverigedemokrater, Kristdemokrater och Centerpartister. Moderater och Folkpartister bildar en egen grupp som är betydligt mer positivt inställda till Nato-medlemskap än vad övriga partisympatisörer är. Endast i Folkpartiet är Nato-anhängarna något fler än Nato-motståndarna.

*

För första gången ställs också frågan om ”De militära insatserna utomlands är värda risken att svenska soldater skadas eller dödas”. Av de tillfrågade som uttrycker en uppfattning anser 34 procent att det är värt risken, medan 66 procent anser att det inte är värt risken. Här finns signifikanta skillnader mellan de politiska partierna. Så anser 60 procent av Folkpartiets sympatisörer, 44 procent av Moderaternas och 41 procent av Kristdemokraternas att det är värt risken. Motsvarande andel är för Socialdemokraterna 26 procent, Centerpartiet och Sverigedemokraterna 24 procent, Miljöpartiet 23 procent och Vänsterpartiet 16 procent. Skillnaderna mellan män och kvinnor är värd att uppmärksamma. Av männen anser 47 procent att det är värt risken, medan endast 20 procent av kvinnorna anser det. (Procentbasen inkluderar inte de som angett svarsalternativet ”ingen uppfattning”. Totalt 28 procent av de svarande angav detta alternativ.)

Partiskillnaderna i synen på Sveriges militära insatser utomlands antyder en potential för politiska konflikter kring Sveriges deltagande i olika internationella interventioner, oavsett om dessa sker under FN-flagg och/eller i samarbete med Nato. När det gäller den svenska Nato-opinionen är det inte mycket som tyder på att den kommer att genomgå några större förändringar de närmaste åren. Möjligen skulle ett beslut från Finland om att söka medlemskap i Nato ge nya förutsättningar för den svenska debatten. Så länge Folkpartiet och Moderaterna inte tycker att frågan om svenskt Nato-medlemskap är tillräckligt viktig för att de skall driva frågan och utmana opinionen är det svårt att se hur opinionen skulle kunna förändras.

Joakim Berndtsson, fil dr, institutionen för globala studier, Göteborgs universitet

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet

Karl Ydén, fil dr, centrum för studier av militär och samhälle, Göteborgs universitet