Av Vänsterpartiets 24 partidistrikt har 17 stycken bestämt sig för vem eller vilka de vill skall ta över efter Lars Ohly. Av dessa 17 partidistrikt vill 13 stycken att Jonas Sjöstedt tar över, antingen som ensam ledare eller som en av två i ett delat ledarskap, berättar Ekot.
Allt talar nu, enligt min bedömning, för att Jonas Sjöstedt själv eller tillsammans med någon annan kommer att leda Vänsterpartiet efter partiets kongress i januari 2012. Jag tror att en sådan lösning blir bra för Vänsterpartiet. Under Gudrun Schymans ledarskap visade det sig att Vänsterpartiet inte är historiskt dömt till att harva kring fyraprocentsstrecket (1998 fick Vänsterpartiet 12 procent av rösterna i riksdagsvalet). Lars Ohly lyckades väljarmässigt inte förvalta arvet efter Schyman. Ohlys politiska insats bestod i stället i att han lyckades göra partiet regeringsfähigt på så sätt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet accepterade att regera tillsammans med Vänsterpartiet om väljarna hade givit de rödgröna partierna ett sådant mandat. Ohly lyckades också hålla samman sitt parti i denna svåra och känsliga process.
Men Ohly inbjöds trots allt med armbågen till det rödgröna samarbetet. Jonas Sjöstedt är inte alls på samma sätt som Ohly förknippad med Vänsterpartiets kommunistiska förflutna, och med Sjöstedt som ledare har borgerligheten heller inte längre någon trovärdighet om de försöker skrämma väljarna med kommunistspöket.
I stället kan Jonas Sjöstedt, med ett anti-auktoritärt, lyssnande ledarskap och en starkare profilering i gröna frågor, utmana Socialdemokraterna och kanske framför allt Miljöpartiet i kampen om de rödgröna väljarna. En sådan utmaning har större förutsättningar till framgång om Miljöpartiet fortsätter att närma sig den politiska mitten och därigenom lämnar vänsterflanken öppen.
I Eko-sändningen fick jag också frågan varför Vänsterpartiet, som så starkt vill profilera sig som ett feministiskt parti, ger ett så överlägset starkt stöd åt en manlig partiledarkandidat. Jag hade inget säkert svar på den frågan, men formulerade två hypoteser. Den första hypotesen gick ut på att Vänsterpartiet fortfarande präglas av hierarkiska och auktoritära strukturer, vilket missgynnar framväxten av kvinnligt ledarskap. Den andra hypotesen gick ut på att för ett gammalt klassbaserat vänsterparti är det den förda politiken som är viktig, inte om det är en man eller kvinna som företräder den. Dessa båda hypoteser är förstås inte ömsesidigt uteslutande, utan hänger kanske snarare ihop. Jag tar gärna emot synpunkter i ämnet.
7 kommentarer:
En tredje förklaring kan ju vara att Sjöstedt är den överlägset bästa kandidaten och att de kvinnliga konkurrenterna inte har samma kvalifikationer? Nu låter det förstås precis som det brukar göra i näringslivet, men betänk att vänsterpartiet har haft en färgstark och karismatisk partiledare som Gudrun Schyman och det starka stöd Josefin Brink hade fram tills hon avböjde nominering. Där hade Sjöstedt kanske kunnat få konkurrens. Men givet det aktuella startfältet? Jämför hans karisma, analytiska och pedagogiska förmåga, debatteknik, erfarenhet, namnkunnighet och popularitet med ex. Dinamarcas. Den fråga som borde ställas är väl snarare varför dessa kvaliteter inte värderas högre i ex. SAP.
Det "auktoritära" arvet hos V märks däremot kanske i frågan om delat ledarskap. Men här är ju V inte mer auktoritärt än alla andra partier förutom Mp. Sedan är det tröttsamt att höra det där om auktoritära traditioner i V. Både M och S är mer auktoritära än V och har varit det sedan LÅNG tid tillbaka. Jämför Katarina Barrling Hermanssons avhandling om svenska partikulturer.
Håller med V är inte så auktoritärt. Snarare tvärt om. Alla får vara med och ingen vill säga att något inte passar in.
Själv vill jag gärna ha med Dinamarca om Sjöstedt skulle den andra kandidaten. Hon är bra, mer vänster än Sjöstedt, men ung och inte möjlig att sätta dit för kommunistspöket.
En annan kombination jag hade gillat är Dinamarca/Linde. Båda är namnkunniga och unga. Båda skulle vara att bryta en norm i svensk politik då vi skulle få unga, icke-svenskfödd, hbtq-person, till partiledare.
Å andra sidan skulle två unga partiledare kanske vara oklokt. Det är bra med erfarenhet också så då vill man ju gärna para ihop det så det blir man/kvinna, ung/gammal. Dvs. Sjöstedt/Dinamarca vs. Linde/Andersson.
Krigstid: Sörjer att Josefin Brink avböjde nominering. Till det där med "auktoritärt ledarskap" ber jag att få återkomma - uttrycket kan betyda lite olika sker.
Hanna: Ett problem med Dinamarca i det här sammanhanget är att hon så starkt tagit avstånd från ett delat ledarskap. Men visst, Dinamarca-Sjöstedt är en spännande kombination.
Jag tror att du lite underskattar de politiska skillnaderna mellan Sjöstedt och Dinamarca. Det vore väldigt stor risk att det skulle bli ett konfliktfyllt ledarskap med dem två. Titta på nomineringarna, Dinamarca förordas av de mest Ohly-trogna. Som V-medlem känner jag inte igen mig i din analys, precis som Hanna påpekar är V ett av de minst auktoritära partierna. Möjligen ditt S-perspektiv som spökar? :)
Jo, både Brink och Esbati hade varit väldigt starka kandidater.
Om Dinamarca skulle vägre ställa upp på delat ledarskap blir det förstås problem. Men annars ser jag bara hennes skepsis som en stor fördel: Är det någon som INTE skulle acceptera en ojämlik delning av uppdraget så är det hon.
Ser fram emot din förklaring om auktoritära strukturer...
Hanna, unga kommunister är de allra farligaste kommunistspökena. De är så unga att de inte ens minns det kalla kriget, ännu mindre Lenins koncentrationsläger i Gulag (ja, det var Lenin som tog över dessa läger som Tsarväldet byggt långt tidigare, Stalin följde i Lenins fotspår). och unga vill ju som bekant ta saker till sin ytterlighet. Ingen tillfällighet att de mest radikalkonservativa kristdemokraterna finns i KDU.
Se även Chavez (maskot hos svenska ung-kommunister och frihetliga) som i dagarna igen går ut och lovordar sin kära vän Kadaffi ... Finns nog en hel del unga kandaditer till partiledare för vänsterpartiet (kommunisterna) som gärna framhåller Chavez som förebild till media, hur går det då med vänsterpartiets rykte?
Håller med Bjereld att man med Sjöstedt får en kommunistfri ledare.
Jag lovade att återkomma till frågan om huruvida Vänsterpartiet fortfarande präglas av "hierarkiska och autktoritära strukturer". Krigstid åberopade bl a Katarina Barrlings avhandling om partikulturer för att visa att så inte var fallet.
Vänsterpartier är oftast ett barn av industrialismen och motsättningen mellan arbete och kapital. Industrialismen påverkade förstås också dessa partiers organisationsprinciper och arbetsformer. Den demokratiska centralismen och starka ledare var utmärkande drag. I flera avseenden var denna kultur oerhört effektiv och framgångsrik givet de materiella omständigheter under vilken den verkade.
Men nu håller industrisamhället på att fasas ut och nya tider kräver nya organisationsformer. V har sedan länge avvecklat den demokratiska centralismen. V har haft en tradition att inte avsätta sina partiledare, utan dessa har suttit mycket långa perioder tills de avgått mer eller mindre frivilligt.
Det är säkert högt i tak i V idag och livliga diskussioner. Men en organisationskultur byter man inte lika lätt som man byter skjorta. Barrlings avhandling ger en blandad bild av partikulturen inom V. Hon skriver dels att "tonen inom (riksdags)gruppen
av vissa uppfattas som alltför hård och gruppen som alltför ointresserad av sig själv
som ram för ett socialt sammanhang" och att "den
proletära erfarenheten som antas ge en sådan form av direkt och allmängiltig insikt
att den inte helt lätt låter sig ifrågasättas – ens av en kritisk vänsterpartist." Men hon pekar också på en motsatt tendens: "Den omständigheten att vänsterpartisterna som individer vägrar underordna sig
gruppen som kollektiv tar sig bland annat det uttrycket att man förhåller sig skeptisk
till gruppauktoriteter, och strävar efter att motverka att ett fåtal ledamöter kan
göra sig till uttolkare av gruppens vilja."
Men som sagt - det jag framförde var en hypotes och inte en sanning. Jag fortsätter gärna diskussionen i denna form eller i andra.
Skicka en kommentar