Få sörjer Muammar Gadaffi. Sedan han tog makten 1969 styrde han Libyen på ett despotiskt och odemokratiskt sätt. Hans excentrisitet och oförutsägbarhet skapade osäkerhet i omvärlden. Hans oberoende och hans motstånd mot USA:s Mellanösternpolitik gav honom emellanåt en gloria av radikalitet i vänsterkretsar.
Muammar Gadaffi var också en människa. Det vidriga sätt på vilket hans liv ändades visas nu upp i form av fotografier i tidningar och videofilmer på TV och på nätet. Utan att en noggrann undersökning av omständigheterna för hans död genomförts skall vi vara försiktiga med att dra förhastade slutsatser. Men givet bildmaterialet förefaller risken stor att han helt enkelt lynchades till döds efter att han tagits till fånga.
En lynchning är en lynchning, oavsett om offret är en person med svart hudfärg i Södern i 1930-talets USA eller en hatad diktator i Libyen 2011. En lynchning gröper ur människovärdet och får besten i oss att må lite bättre.
Jag kan förstå att media väljer att visa de ohyggliga bilderna. Men risken är att de får oss att trubbas av, att vi omedvetet vänjer oss vid att störtade diktatorer lynchas av folkmassor. Nästa steg blir då att ställa frågan varför det bara är störtade diktatorer som skall lynchas. Hur är det med massmördare överhuvudtaget? Eller terrorister? Terrorister från al-Qaida? Eller en norsk terrorist som Anders Behring Breivik? Eller pistolskytten som misstänkts för att ha skjutit invandrare i Malmö? Pedofiler? Misstänkta brottslingar som pekats ut på Flashback? Sverigedemokrater? Listan kan lätt göras längre och längre.
Strange Fruits växte inte bara i den amerikanska södern eller kanske i dagens Libyen. De kan dyka upp också i vår egen trädgård också om vi för en sekund sänker garden mot olagligt våld och mot lynchjustis.
13 kommentarer:
Det känns som att USA sopat mattan för godtyckligt dödande av icke-önskade individer med sina avrättningar av bin Laden och al-Awlaki, bland andra.
Jag har samma funderingar, och mår illa av biklderna man nu visar.
En ordentlig genomgång på demokratiska grunder är på sin plats.
Faktum är att jag får lite av samma känsla som jag hade på Annandag jul 1989, då man kablade ut bilder på paret Ceausescu, avrättade.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/20areftermuren/article12097292.ab
Fredrik i Sollentuna
Jag hade dragit mig för att se bilderna men blev "lurad" att titta på det efter att ha följt diskussionen i amerikansk media om pojken som hävdat att han skjutit Gadaffi med en guldpistol och hade en Yankeekeps på sig.
Bilderna är otäcka, men jag tror de är viktiga att visa. Berättelser om kriget är en sak men att se det grymma tar bort mytbildandet.
@Kris: Jag tycker inte att man ska jämföra avrättningar av Bin-Ladin och Al-Awlaki med dräpandet av Gaddafi. De första var avrättningar, emedan dödandet av den senare var mer en lynchning som Ulf skriver.
Jo, det är förfärligt. Men rebellerna har ju ägnat sig att lyncha ganska många de här månaderna, fast de flesta väl varit svarta.
Märkligt att Obama, USA:s förste svarte president går i krig för att hjälpa en samling superrasister. Begrep han inte, eller bryr han sig bara om makt och olja?
Kerstin, jag noterar att du i kommentarsfält på din blogg är radikalt skeptisk när det gäller Gafaffi, vad beror det på? Han har eventuellt gjort ngt fel skriver du. Sure, och judar blev eventuellt utrotade av Hitler ... Det finns trots allt Gadaffi-angängare inom svensk vänster, jag är inte förvånad.
@Gustaf: Varför inte jämföra? Det legitimiserar ju ett utomrättsligt förfarande när en av världens största rättsstater inte bryr sig om det. Å ena sidan har vi en grupp med rebeller som kämpat för sina liv mot en tyrann under år av förtryck. Att tyrannen lynchats är tragiskt. Det hade varit bättre för alla om Gadaffi hade ställts inför rätta för sina brott. Å andra sidan har vi en av världens största rättsstater som i flera fall väljer att avrätta personer som de anser är brottslingar, hellre än att göra sitt bästa för att ta dem till fånga och dra dem inför rätta. Jag menar att i båda situationerna är det mycket tragiskt att det inte gått till domstol.
Om USA hade fångat bin Laden, ställt honom inför rätta och dömt honom på ett lagmässigt sätt hade det varit ett bättre prejudikat. Det hade gett dem och i förlängningen NATO en moraliskt bättre position för att kunna fördöma lynchningen av Gadaffi.
Bin Laden dödades inte i strid, han avrättades obeväpnad (se http://english.aljazeera.net/news/americas/2011/05/20115319011610215.html). USA valde alltså att döda honom hellre än att ta honom till domstol. Någon inom rebellrörelsen i Libyen gjorde samma val. Vad är det som gör det värre när en förtryckt individ i en diktatur tar det beslutet, än när presidenten i amerika gör det?
I kriget mot terrorn var Bin ladin och Al-Awlaki legitima krigsmål beväpnade eller inte.
Detsamma gäller Gadaffi i inbördeskriget i Libanon.
Rena hårklyverier om Gadaffi skulle ha dödats av en artillerigranat, missil eller närskott av handeldvapen.
@Kris: I grunden har du rätt.
Jag utgår däremot i från att omständigheterna var olika.
1. I Bin Ladins fall gick en grupp professionella soldater in och sköt honom. De gjorde det på order av högsta instansen i USA.
2. I Al-Awlaki skedde det genom en drönattack om jag minns rätt (orkar inte kolla efter).
3. I Gaddafis fall handlade det om en en tämligen kaotisk scen där halv-professionella soldater har fått tag på ledaren. Vissa agerar disciplinerat, de närmaste, men andra runt omkring, i alla fall på de klipp jag har sett, agerar efter eget huvud. Plötsligt är Gaddafi död.
Varför dödades han? Det vet vi inte. Vad vi vet är att skottet inte skedde framför en dataskärm i Florida eller på order av presidenten, eller i alla fall ett högre befäl (jag är inte säker på ordergivningen i Bin Ladinfallet) gav ordern. Minns apachescenerna (wikileaksvideon) där skytten hela tiden frågar om han får skjuta och gör det också först efter han fått klartecken. Pang en reuters fotograf är död.
I alla tre fallen dog en som många ville se död. Men trots det vill jag särskilja Gaddafis fall från de andra två på grund av omständigheterna. Säg stridens hetta i Gaddafis fall, emedan de andra var utifrån en klar rationell order (rätt eller fel).
Till detta vill jag tillägga att jag är emot alla tres död och anser att de tre borde ha ställts inför rätta.
Gustaf
"Plötsligt är Gaddafi död.
Varför dödades han? Det vet vi inte."
Det vet vi nog.
"...jag är emot alla tres död och anser att de tre borde ha ställts inför rätta."
Om inte för inte hade det kanske varit av värde för att få upplysningar. Men allt beror på situationen om det är möjligt att ta någon levande. Med Saddam var det relativt enkelt och där blev det alltså en rättegång.
EL
@EL: Jag upprepar att jag är emot hur och att de dödades.
Visst hade det varit underbart om vi hade fått "upplysningar", men det är inte riktigt det som är poängen i mitt resonemang.
Saddam fångades in av disciplinerade amerikanska soldater. Han ställdes inför rätta under former som ledde till få upplysningar.
Gadaffi fångades in efter att ha hittats i en avloppstunnel där han skyddade sig från drönarbombningar. Odisciplinerade soldater ryckte och drog i honom. Man hade inget skyddsavstånd. Det är fullt av människor som rör sig.
Förmodligen var det förbjudet att filma. Den filmningen jag har sett var så ryckig och nervös att jag fick intrycket av att den var gjord i hemlighet.
Att han i den tumulten blir skjuten, kanske avrättad av någon hämndlysten, eller för att tysta, kanske till och med för att rädda honom från en ogin och förmodligen brutal behandling, dvs ett nådaskott, skiljer sig från de andra, nu fyra, exempel som nämnts bland kommentarerna.
Och sista kommentar: Jag vet inte varför han blev skjuten. Jag vet inte vad du försöker hinta. Om du vet svaret på varför får du gärna berätta det.
Jag delar det obehagliga inför lynchningar i allmänhet, även om jag själv lyckats hålla mig undan detaljerade skildringar av detta fall.
Dock är jag inte säker på att de negativa spridningseffekterna av att en fruktansvärd tyrann lynchas nödvändigtvis är så stora.
Jag tror att det hade varit betydligt värre om han t ex lyckats fly och hålla sig undan, som ju många höga nazister lyckades med efter andra världskriget, och även flera avsatta diktatorer under tidigare decennier.
Det är en viktig signal att tyranniska diktatorer nuförtiden i allmänhet inte längre kommer undan. Det är självfallet svårt att mäta kausala effekter i sammanhanget, men jag tror nog att detta kan utgöra ett icke-försumbart skäl till att vi ser allt färre galna diktatorer i världen; se bara på den extremt positiva utvecklingen i Latinamerika på bara några decennier.
Olof Johansson-Stenman
Måste erkänna att jag kan riktigt lite om arabländerna. Jag hade förstått att i Lybien var utbildning helt gratis, att man kunde få subventionerad studier utomlands i fall man så önskade, att vård var helt gratis, även för utlänningar som befann sig där, att bankerna var oberoende av de internationella bankerna och med detta undvek de hamna de ekonomiska kriser som västvärlden hamnar gång på gång, att en ekonomisk gemensamt arbete mellan afrikanska länder planerades att genomföra och med detta även möjligheten för övriga länder att inte hamna i de ekonomiska kriser som vår system blir tvungen att hamna i. Som jag förstod brukades någon försök av direkt demokrati där representanter från olika distrikter var de som beslutade i rikstan. Och Gaddafi var enbart en ledande röst, som inte ingick i parlamentet. Som jag förstår de grupper som bekämpade Gaddafi har alltid varit de samma men nu likades för att USA med hjälp av resten av västvärlden bombade landet och vann. I så fall låter som att kriget var mest för att få tag i billigare olja eller någonting åt det hållet. Eller för att de ville inte att andra länder tog över Lybiens exempel. Vad vet jag.
Ingen rättegång mot Bin Laden, han blev förstås avrättade för att han kunde avslöja om ev kopplingar med högt uppsatta amerikanska i samband med 11/9. Det finns en del som talar för inblandning av dessa amerikanska! i 11/9.
Gaddafi var stor vän av Sarkozy, Berlusconi, etc strax innan hans död. Detta gör att man mår illa av att så mycket hyckleri finns hos våra europeiska makthavarna. Troligen hade självaste Gaddafi större värdighet än de nämnda (Sarkozy/Berlusconi).
Skicka en kommentar