Redan om några veckor förväntas palestinierna i FN sätta igång den process som syftar till att i september utropa och vinna erkännande för en palestinsk stat. Israel ser med stor oro på palestiniernas initiativ.
Det finns goda skäl för den israeliska oron. Landet är diplomatiskt isolerat och relationerna med USA och president Obama är allt annat än hjärtliga. USA upplever att Israels högerdominerade regering genom sin bosättningspolitik medvetet blockerar ett återupptagande av fredssamtalen med palestinierna. En ny, betydligt större, Ship ta Gaza-operation avseglar om några veckor. De tidigare ärkerivalerna Fatah och Hamas har försonats och en palestinsk samlingsregering är under uppbyggnad. En stor majoritet av världens stater förväntas i FN:s generalförsamling rösta för erkännandet av en palestinsk stat.
Den israeliska tidningen Haaretz avslöjar i dag den israeliska strategin för att förhindra ett internationellt erkännande av Palestina. De palestinska strävandena att utropa en egen stat skall beskrivas som ett led i en process att urholka legitimiteten i Israels rätt att existera överhuvudtaget. Målet för israeliska diplomater skall vara att se till att det land i vilket de tjänstgör röstar emot erkännandet av en palestinsk stat. För att nå detta mål skall diplomaterna aktivt arbeta med opinionsbildning och uppvakta en rad nyckelpersoner eller nyckelgrupper i respektive land: Your plan must include approaching the most senior politicians, mobilizing the relevant force multipliers (such as local Jewish communities, nongovernmental organizations), using the media, including local public opinion, and public diplomacy aimed at all the relevant communities.
Hur tror då Israel att EU kommer att förhålla sig till en palestinsk stat? Israel delar upp EU-staterna i tre grupper. Den första gruppen förväntas agera emot ett erkännande av den palestinska staten. I denna grupp placeras Tyskland och Italien. Den andra gruppen består av tveksamma stater, och här placeras främst stater från det forna östblocket. Premiärminister Netanyahu och utrikesminister Lieberman förväntas besöka flera av dessa länder under den närmaste tiden i syfte att övertala dem att rösta nej. Den tredje gruppen består av länder som förväntas rösta ja till erkännandet av den palestinska staten. I denna grupp placeras bl a Irland, Belgien, Portugal och Sverige.
Vi får väl se hur Sverige agerar när den dagen kommer. Men efter att Sverige valde att erkänna Kosovo trots att Kosovos regering inte kontrollerade sitt eget territorium så finns det inte några principiella skäl för att Sverige inte skulle erkänna den palestinska staten. Socialdemokraterna kräver dessutom att Sverige skall erkänna Västsahara, och då vore det knappast rimligt att inte kräva ett erkännande också av Palestina. Men frågan kan splittra den borgerliga regeringen. Carl Bildt och Urban Ahlin kan säkert enas om ett erkännande. Men vad säger Folkpartiet? Och Göran Hägglund?
3 kommentarer:
Det är bara om först Säkerhetsrådet hänskjuter frågan till Generalförsamlingen som denna kan ta ett beslut om erkännande av en palestinsk stat (på precis samma sätt som delningsförslaget av mandatet Palestina tillkom 1947).
Relationerna mellan Obama och Netanyahu må vara frostiga men Israel har ett mycket starkt stöd i kongressen, bland såväl demokrater som republikaner.
Den amerikanska administrationen har också ett flertal gånger uttalat sig mot ett unilateralt utropande av en palestinsk stat och kommer med mycket stor sannolikhet att lägga in sitt veto i Säkerhetsrådet mot att ett sådant förslag hänskjuts till Generalförsamlingen.
Så frågan om vilka stater som kan tänkas erkänna en ensidigt utropad palestinsk stat är helt irrelevant så länge som USA motsätter sig en sådan process.
/BR
Skulle det inte vara ett principiellt skäl att inte kasta UNSC resolution 242 överbord? Varför skulle det inte finnas något principiellt problem för Sverige att erkänna en palestinsk stat inom gränser som inte överenskommits mellan parterna? Skulle ett sådant erkännande överhuvudtaget ha något att göra med etablerandet av en rättvis och varaktig fred?
Bortsett från juridiska och principiella frågor:
Hur tror du Israel - som vid en sådan här ensidig åtgärd från palestinskt håll inte anser sig vara (och inte är) bunden av åtaganden enligt osloavtalet - kommer att reagera om inte bara en majoritet av FN:s medllemsländer utan även t.ex. tunga EU-länder via generalförsamlingen erkänner en palestinsk stat med gränser enligt stilleståndslinjerna före sexdagarskriget? Tror du de reaktionerna, som mycket väl kan komma att innebära annektering av delar av Västbanken, och insikten/föreställningen hos många palestinier, inklusive ledarskapet, att man kan få vad man vill utan att själv alls behöva kompromissa leder i riktning mot en varaktig fred?
En klar majoritet av FNs medlemsländer liksom FN självt har inte erkänt den de facto serbiska delrepubliken Kosovo som självständig stat.
Den näst intill från andra folkslag än albaner etniskt rensade "staten" styrs av narkomaffian och de tidigare terroristerna i KLA med den ökände mördaren och organ/traffickhandlaren Hashim Tachi som "president".
Skulle Sverige erkänna en liknande strategisk konstruktion om styret inte var klienter till västmakterna? Givetvis inte. Republika Srpska, den enda fungerande delen av ett Bosnien som i praktiken styrs av en av västmakterna utsedd guvernör med vida befogenheter att upplösa (bosnienserbiska)regeringar och lagar som inte behagar dem, kommer inom en snar framtid att genomföra en folkomröstning om självständighet. EU och USA erkänner bara deras egna klienter i Sarajevo och hotar med att avskeda presidenten Dodik, upplösa regeringen och ogiltigförklara omröstningen. Här skulle utan tvekan rollerna vara motsatta. Merparten av FN kommer att erkänna landet men inte merparten av västmakterna med lydstater, Sverige inkluderat.
Kosovo är för västmakterna synonymt med Camp Bondsteel, USAs största militärbas och tortyrgulag sedan Vietnam och själva orsaken till dess existens.
Skicka en kommentar