Den Palestinska myndigheten fortsätter att planera för utropandet av en självständig palestinsk stat i september 2011. Kampanjen möttes av framgång i onsdags när Internationella valutafonden (IMF) uttalade att den palestinska myndigheten nu var fullt kapabel att hantera ekonomin hos en oberoende palestinsk stat: now able to conduct the sound economic policies expected of a future well-functioning Palestinian state, given its solid track record in reforms and institution-building in the public finance and financial areas.
Kampanjen för utropandet av en palestinsk stat syftar till att sätta press på såväl Israel som omvärlden. Ingen - sannolikt inte ens det palestinska ledarskapet - vill egentligen att en sådan stat utropas, eftersom utropandet inte löser de grundläggande motsättningarna mellan Israel och palestinierna. En förhandlingslösning mellan Israel och palestinierna vore att föredra. Men palestinierna är - med rätta - upprörda över Israels ovilja att gå vidare i fredsprocessen och kampanjen blir ett Chicken Race där någon måste ändra färdriktning om utropandet skall kunna undvikas.
För varje dag som går blir ett utropande av en palestinsk stat i september alltmer sannolik. Därför har alltfler politiska aktörer också tvingats formulera sig om hur de ser på erkännandet av en sådan stat. Hur kommer de svenska Socialdemokraterna att se på erkännandefrågan? I riksdagens utrikesdebatt för några veckor sedan använde Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin formuleringen att Sverige ska erkänna den palestinska staten så snart som möjligt. Formuleringen synliggör en viljeinriktning att snabbt erkänna den palestinska staten. (På sitt avskedstal på S-kongressen nyligen sa också Mona Sahlin att hon hoppades att Sverige skulle bli den första EU-staten att erkänna Palestina.)
Men Djävulen sitter som bekant i detaljerna, och i det här fallet består detaljerna av de fyra orden "så snart som möjligt". Vad betyder det? I formell mening finns det inget som hindrar Sverige från att erkänna Palestina omedelbart efter att staten utropats. Men är det det som Urban Ahlin menar? Nej, knappast. Då hade han sagt att Sverige bör erkänna den palestinska staten så snart den utropats. Men det sa han inte. Han måste således mena något annat.
Jag har tidigare beskrivit problemet så här: Under flera decennier höll Sverige fast vid principen att de tre villkor som folkrätten anger för att en stat skall existera måste vara uppfyllda: Ett territorium (villkoret är uppfyllt - Västbanken och Gaza), ett folk som bebor området (villkoret är uppfyllt - palestinierna) samt en myndighet som utövar effektiv kontroll över området (villkoret är inte uppfyllt, eftersom det ytterst är Israel som genom ockupationen kontrollerar Västbanken och gränserna till Gaza).
Men efter kalla krigets slut har Sverige av politiska skäl vid flera tillfällen valt att göra avsteg från denna princip, t ex genom erkännandet av Kroatien vid ett tillfälle då den kroatiska regeringen inte kontrollerade sitt territorium. Sverige erkände också Kosovo 2008, trots att de serbiska enklaverna i landet inte kontrollerades av Kosovos regering. Vid den socialdemokratiska partikongressen hösten 2009 beslöts att partiet skulle verka för ett internationellt erkännande av Västsahara, trots att den marockanska ockupationsmakten kontrollerar det område som är tänkt att utgöra den västsaharianska staten. Sverige har således lämnat den folkrättsliga principen och väger - på gott och ont - in politiska överväganden i erkännandefrågorna på ett helt annat sätt än tidigare.
Det Urban Ahlin syftar på med formuleringen att Sverige ska erkänna den palestinska staten så snart som möjligt är därför att han vill ha handlingsfrihet att göra en bedömning om när i processen ett svenskt erkännande skulle vara politiskt lämpligast. Och den tidpunkten går inte att fixera i förväg. Den hänger bl a samman med hur andra stater - inte minst USA - agerar i frågan samt hur försoningsprocessen mellan Hamas och Fatah utvecklar sig. Den Palestinska myndighetens kontroll över territoriet Palestina begränsas ju inte bara av den israeliska ockupationsmakten, utan också av Hamas kontroll över Gaza.
Jag har i det här läget inte några problem med Mona Sahlins eller Urban Ahlins formuleringar i frågan. Men frågan kan spetsas till snabbare än vad vi tror. Vad gör Sverige - och Socialdemokraterna - om t ex Norge eller EU-landet Spanien redan nu förklarar sig redo att erkänna den palestinska staten så snart den utropats?
12 kommentarer:
Att ”erkänna” en icke-existerande stat inom icke existerande gränser och med en icke-existerande ekonomi låter faktiskt en aning infantilt.
Det är ju enkelt att testa om de har någon ekonomi. Stoppa alla externa bidrag – de från USA är ändå direkt olagliga enligt amerikansk lag och Obama får regelbundet signera ett papper där han påstår att ”det är för USAs säkerhet” för att få ge pengar till terroristerna – och Abbas har själv erkänt att hälften av alla bidrag går till Hamas. EU gör det enbart enligt tesen mina fienders fiender, medan arabländerna i stort sett tröttnat på att ge något eftersom det inte leder till något.
Alla vet – om de vill – att Israel i 17 år har väntat på Arafats löften om totalt stopp för terror och hatpropaganda. Bara under mars utförde araberna 128 terroristattacker mot judar i Israel inklusive den israelkontrollerade area C i Judéen/Samarien. Arafat fick kontroll över area A och B enbart om de stoppade denna terror, vilket alltså inte skett än, så Israel kan när som helst dra bort denna rätt.
Harry: FN och i princip alla världens länder har erkänt palestiniernas rätt till en egen stat. Israel blockerar upprättandet av en sådan stat genom en rad folkrättsstridiga åtgärder, främst ockupationen av Västbanken, bygget av muren på palestinsk mark och blockaden av Gaza. För dessa olagliga åtgärder har Israel ett tungt politiskt ansvar.
Alla olagliga våldshandlingar skall fördömas och bekämpas. Det gäller såväl beskjutningar från Gaza mot civila mål i Israel som Israels dödsskjutningar av palestinier.
Erkänna rätt till en egen stat är väl inte samma som att villkorslöst erkänna det nuvarande palestinska styret, utan villkor på stridsstopp och stopp av allt våld?
Ulf, israeliskt våld mot Hamas och deras anhang i Gaza slutar av sig självt när attackerna stoppas. Nu har det upptrappats betydligt, både i antal, kraft och träffsäkerhet. Det är cause and effect. Den som bara allmänt fördömer allt våld gör det alldeles för lätt för sig.
Är du ovetande om antitankmissilen som siktade på och träffade en skolbuss? Är du ovetande om dess effekt på samhället? Den som säger att enbart Israels agerande blockerar bildandet av en palestinsk stat gör det för lätt för sig.
När nu Hamas har tagit på sig ansvaret för attacken mot en skolbuss är det ganska tydligt för många att det inte finns det som krävs för att bilda den sorts stat omvärlden kan leva med. Ska man erkänna en stat bara med önskan att den någon gång i framtiden slutar sprida terror?
I vilket fall har USA och GB och andra fördömt Hamas attacker och specifikt den mot skolbussen. Sverige, en av världens största bidragsgivare till PM har ingenting att säga. Märkligt.
Blockaden av Gaza folkrättsvidrig?? Varför skulle det vara olagligt för Israel att stänga gränsen mot Gaza? Är det också olagligt för Libanon att stänga gränsen mot Israel, Pakistan att stänga gränsen mot Indien, osv?
Anonym: Folkrätten är mycket tydlig med hur vad stater får göra och inte får göra i förhållande till varandra. Blockaden av Gaza drabbar civilbefolkningen och omöjliggör för Gaza att bedriva handel med omvärlden. För att inte tala om sjöblockaden, som ju genomförs långt utanför Israel eget territorium.
A-K: Men du tycker ju aldrig att Israel gör något fel eller att Israel borde kompromissa mer. Oavsett hur palestinierna agerar. Där skiljer du dig från mig, eftersom jag kan kritisera både Israel och palestinierna.
Ulf, hur vet du att jag aldrig tycker Israel gör något fel? Detta har jag inte sagt. Och detta anser jag inte.
Din artikel berör ju inte de palestinska ageranden isrelerna - med rätta - är upprörda över. Kallar du det att du kan kritisera båda sidor?
Hamasstyret är lite som libyernas Ghadafi. Förtrycker egna. Attackerar civila. Det är alldeles för tyst om deras agenda och metoder.
Ulf, du skriver följande: "Alla olagliga våldshandlingar skall fördömas och bekämpas."
Men det är ju detta Israel konstant gör genom att bl.a. bygga en barriär, stänga gränsen mot Gaza/Hamas, kontrollera olika landområden, militära insatser, etc.
Ändå är du alltid kritisk mot Israel som ju faktiskt inte har något annat val än att förekomma och besvara terrorattacker från arabisk sida...
Anonym: Folkrätten är mycket tydlig när det gäller vad en stat får och inte får göra inom ramen för självförsvar. Det råder mycket stor internationell enighet om att såväl Israels blockad av Gaza som bygget av muren på palestinskt territorium bryter mot folkrätten. Därav min kritik.
A-K: Eftersom du i princip aldrig i dina kommentarer någon enda gång kritiserar Israels agerande är det mycket svårt att dra någon annan slutsats än att du aldrig tycker att Israel gör något fel. Men varsågod - jag erjuder dig plats här och nu att korrigera mig och berätta i vilka avseenden du tycker att Israel gör fel och förtjänar kritik.
Ulf, menar du att folkrätten ger carte blanche för Hamas m.fl. att angripa Israel som alltså enligt samma folkrätt inte får försvara sig?
Anonym: Ddt menar jag absolut inte. Raketbeskjutningarna från Gaza mot civilamål i Israel bryter mot folkrätten och skall entydigt fördömas och bekämpas. Men ett bortt legitimerar inte ett annat. Israel har rätt att försvara sig, inom folkrättens ramar. Bygget av muren på palestinsk mark är en olaglig åtgärd och skall därför även den fördämas. Båda parterna skall hålla sig inom folkrättens ramar.
Tack för att du ger mig plats. Men jag upplever att det är lite märkligt att du i din roll som opinionsbildare med makt att påverka i svenska media skulle behöva dra debatten till att ifrågasätta en kommenterares motiv. Spelar du en egen Chicken Race?
Jag har dina artiklar här och i andra arenor och dina ställningstaganden i konflikten att dra från, medan du enbart har mina kommenterar, och på det drar du en slutsats.
Ja, jag anser att Israel förtjänar att kritiseras för en rad saker inom samhället och utom, som alla länder med eller utan krig och konflikter. Somligt är kontroversiellt, sägs vara olagligt av somliga experter i internationell rätt, lagligt av andra. Det finns Ove Brings bedömningar på saker och ting och det finns Göran Lyséns och Alan Dershowitz, den senare även israelkritiker inom somligt. Somliga ageranden är orättfärdiga snarare än olagliga. Jag följer med så gott jag kan och läser från olika synvinklar.
Min kritik: Kollektivbestraffning har använts (och stoppats), övergrepp sker, barriärens dragning ger stora svårigheter, bryskt agerande vid checkpoints är kränkande, problem iom rabbinatets makt över civilsamhället,soml;iga bosättningar är olagliga, jag gillar inte bosättningsp[olitiken...
Tillbaka till din artikel. När du skriver om hur upprörda palestinierna är över "israelernas ovilja att gå vidare i fredsprocessen" väntade jag mig nån mening om vad israelerna - med stor rätta - är upprörda över. Det är en hel del.
Jag vet att du skrivit att du anser det fel att kritisera palestinska sidan så fort man kritiserar Israeliska ageranden. Men du tycker det är bra och tom nödvändigt att kritisera den israeliska sidan så fort man kritiserar den palestinska? Hur går det ihop?
Skicka en kommentar