Utrikesfrågorna i den svenska valrörelsen

I följande TT-artikel (publicerad bl a i DN) kommenterar jag utrikesfrågorna i den stundande valrörelsen.

Det återstår flera utrikespolitiska frågor för oppositionen att komma överens om. Den svåraste blir synen på den svenska truppen i Afghanistan. Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill utvärdera insatsen nästa år men Vänsterpartiet vill redan nu dra hem truppen.

Den förre statsministern Göran Perssons oftast upprepade argument mot att ta in Vänsterpartiet i en regering var dess bristande trovärdighet i utrikes- och säkerhetspolitiken. Misstron har varit djup inom Socialdemokratin mot det forna kommunistpartiet och dess internationella kontakter österut och mot uppriktigheten i omprövningen hos dess nuvarande partiledare, som blev ledsen när Berlinmuren föll.

Men nu råder nya tider och det på Mona Sahlin mer eller mindre påtvingade regeringssamarbetet kräver att misstron överbryggas och en gemensam syn på utrikes- och säkerhetspolitik skapas.

Enligt socialdemokraten och statsvetaren Ulf Bjereld har samarbetet, tillsammans med Socialdemokraternas senaste partikongress, inneburit en radikalisering av partiets utrikespolitik. Den rödgröna plattformen för relationerna till omvärlden från februari är ett uttryck för detta, anser han.

– Kanske inte främst för vad som sägs, utan sättet det sägs på. Borta är det mångåriga mantrat om att EU måste föra en gemensam utrikespolitik. I stället betonas vikten av att Sverige har en självständig röst i världen, ungefär som under den aktiva utrikespolitikens och Olof Palmes tid, säger han.

– USA-kritiken är iögonfallande i dokumentet. Under Göran Perssons tid som partiledare var strategin i stället att inte offentligt kritisera USA, utan i stället försöka påverka genom informella samtal, säger han.

Men det rödgröna dokumentet visar, trots den radikala retoriken, att det finns frågor som återstår att lösa. I plattformen nämns "oroligheterna" i Afghanistan. Om den svenska truppen sägs inget, eftersom Vänsterpartiet kräver att den tas hem, medan de två andra partierna är överens om att utvärdera insatsen nästa år.

– Jag har svårt att se hur partierna med bibehållen trovärdighet här ska kunna enas fram till valet, säger Ulf Bjereld.

Euron splittrar också. Vänsterpartiets fortsatta samarbete med vissa kommunistpartier kan också bli en delikat fråga.

Men det finns också en samsyn som går långt i vissa frågor. ”Sverige bör fortsätta det samarbete med Nato som sedan flera år utvecklats, i alla frågor utom bindande försvarsförpliktelser”, heter det till exempel i överenskommelsen om säkerhetspolitiken.

Även vapenexporten har man lyckats skriva sig samman om, med förslag på en ny utredning. Alla tre partier är kritiska till Israel, men här är V och MP beredda att gå längre med sanktions- och bojkottvapnet mot Israel.