Vad kan stoppa en rödgrön valseger?

Dagens opionionsmätning från Demoskop befäster bilden av att de rödgröna har ett stabilt övertag på den borgerliga alliansregeringen. Denna gång skiljer det 8.7 procentenheter mellan de båda blocken, en ökning med 3.1 procentenheter. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hamnar båda under fyraprocentsspärren, med 3.7 respektive 3.2 procent.

Under hela mandatperioden har jag hävdat att de rödgröna med stor sannolikhet kommer att vinna valet 2010, och att den stora utmaningen i stället blir att även vinna valet 2014. Jag har också konsekvent hävdat att Sverigedemokraterna kommer att få mycket svårt att ta sig över fyraprocentsspärren. Så här långt håller mina bedömningar streck. Det har hittills heller aldrig hänt i Sverige att en sittande regering hämtat in ett så stort opinionsunderläge bara några månader innan ett val.

Men alla val skall vinnas och det enda vi med säkerhet vet om framtiden är att vi ingenting vet. It ain't over 'til the fat lady sings, för att tala operaspråk.

Vad skulle då kunna leda till att mina bedömningar inte slår i? Vad skulle kunna förhindra en rödgrön valseger och vad skulle kunna öka Sverigedemokraternas möjligheter att ta sig in i riksdagen?

Mona Sahlins svaga förtroendesiffror - särskilt i förhållande till statsminister Fredrik Reinfeldt - är förstås ett aber för den rödgröna oppositionen. Visserligen kännetecknas svenska väljare av att de röstar på parti och inte på person. Men det är en tung personlig uppförsbacke för Mona Sahlin som statsministerkandidat att ständigt behöva kommentera opinionssiffror kring väljarnas svaga förtroende för hennes person. Vi ser en ond cirkel: Väljarna matas varje vecka med medierapportering om det svaga förtroendet för Mona Sahlin. Sedan får samma väljare svara på frågan om hur starkt förtroende de har för henne. Jag tror inte det svaga förtroendet för Mona Sahlin i särskilt stor utsträckning kommer att påverka vilket block väljarna ger sitt stöd åt. Men det svaga stödet kan sätta sig på socialdemokratins självförtroende och ta tid och kraft från annat politiskt arbete.

En annan möjlighet är att mediespinnet kring de rödgröna förändras i takt med att de rödgrönas konkreta förslag presenteras inför valet. För många väljare står de rödgröna för något nytt och oförbrukat i förhållande till den sittande regeringen. Men när de konkreta förslagen kokas ner till vardagspolitik och kronor och ören finns en risk att glansen flagnar och nyfikenhetens behag lägger sig. Här gäller det för de rödgröna att betona de ideologiska skillnader som finns mellan blocken, även om de konkreta politiska förslagen ibland ligger ganska nära varandra.

De borgerliga partierna kommer säkert att försöka skjuta Miljöpartiet och Maria Wetterstrand i sank, för att den vägen bryta den rödgröna framgångsvågen. Visst - inga träd växer upp till himlen och Miljöpartiets uppåtgående trend kommer förr eller senare att brytas. Men i dagsläget finns det inget som tyder på att Miljöpartiet inte kommer att göra sitt med marginal bästa val hittills.

Sedan finns ju alltid den hypotetiska möjligheten att det inträffar något dramatiskt och helt oförutsett - allt från en ny finanskris, öppet gräl mellan de rödgröna eller några skandaler som t o m skulle få Leijongate att blekna.

När det gäller Sverigedemokraternas möjligheter så upplever jag just nu det största hotet som att valet av många väljare genom ett stort rödgrönt överläge i början av september uppfattas som avgjort på förhand. I så fall kommer media att vara mer intresserat av frågor som inte kretsar kring regeringsmakten och fler väljare skulle kunna komma att proteströsta på Sverigedemokraterna.

Avslutningsvis vill jag påminna om att det fortfarande är alldeles för tidigt för att räkna bort Piratpartiet. Partiet syns knappast i opinionsmätningarna, men har otvivelaktigt en potential att överraska på samma sätt som i Europavalet 2009.