Vad vore roligast för svenska medier? Fyra år till med Fredrik Reinfeldt eller fyra år med en rödgrön regering?
Frågan är intuitivt lätt att besvara. Bortsett från de inledande månadernas turbulens då ministrar tvingades hoppa strömhopp från regeringen har Reinfeldts tid som statsminister präglats av ett regeringsarbete utan större dramatik och konflikter. Jämfört med de tidigare borgerliga havererade regeringsinnehaven 1976-1982 respektive 1991-1994 har åren 2006-2010 varit rent av tråkiga. Ett oprövat rödgrönt samarbete skulle däremot ur medial synvinkel kunna inrymma en hel del dramatik.
Dessa tankar dök upp i slutet av ett samtal med en begåvad journalist på trevliga Berns asiatiska i Stockholm i dag. Visst fanns det en medial trötthet på Göran Persson, där den borgerliga alliansen stod för något nytt och okänt. På samma sätt framstår det rödgröna samarbetet - med Miljöpartiet och Maria Wetterstrand i spetsen - som något som kommer att kunna leverera fler storys, locka fler tittare/lyssnare och sälja fler lösnummer än fyra år till med Fredrik. (I den mediedramaturgiska grytan kan man förstås också tillföra en nypa Sverigedemokrati så blir anrättningen än mer spektakulär...)
Jag tror inte att media medvetet strävar i en sådan riktning. Professor Kent Asps regelbundna studier av mediebevakningen av svenska valrörelser visar också att det över tid inte finns några systematiska samband kring vilka partier som gynnas respektive missgynnas. Men visst vore det rimligt att tro att medielogiken också pekar i en riktning där det nya och okända blir mer angeläget än det gamla och inprövade. En viktig del i medielogiken är också just nyfikenhet.
Det är möjligt att det finns några studier kring den tematik jag här skisserar - tacksam för tips i så fall.
2 kommentarer:
Känner inte till några studier runt detta, men i ryggmärgen känns det som att de små Rödgröna partierna behandlas mildare (framförallt Wetterstrand) och alliansen och SAP tuffare.
Jag ser fram emot kompletterande frågor till Ohly rörande partiets vänsterkant samt att konsekvenserna av Mp förslag granskas utifrån att de faktiskt blev genomförda. Jag misstänker att Mp,s väljarunderlag skulle krympa betänkligt vid en sådan granskning.
Nu tycker jag förstås att de här åren med Alliansen har varit ganska ordentligt dramatiska på en massa områden och mycket värre än ens jag fruktade. Men man ska kanske ha lägre lön och vara mer utsatt på arbetsmarknaden för att se och ha känt av den saken.
Skicka en kommentar