Alla vet att en tvåstatslösning är den enda rimliga lösningen på konflikten mellan israeler och palestinier. Men extremister som Hamas på den palestinska sidan och premiärminister Benjamin Netanyahu från Likud på den israeliska sidan gör sitt absolut bästa för att förhala en sådan utgång. Netanyahus formella accepterande av tanken på en palestinsk stat i söndags är i sig positivt. Men samtidigt villkorar Netanyahu upprättandet av den palestinska staten så hårt att fredsprocessen i praktiken inte förs framåt. Israels utbyggnad av de illegala bosättningarna, kravet på att Israel skall erkännas som en judisk stat och ihärdandet i att det odelade (d v s även de ockuperade östra delarna) Jerusalem skall vara Israels huvudstad hindrar reella framsteg i arbetet för fred.
Israel kommer att tvingas ge efter. Frågan är inte om, utan när och på vilket sätt. Oroligheterna i Iran försvårar för USA att sätta press på Israel, och USA tvingas nu också vänta in utgången av den pågående maktkampen i landet.
I måndags samlades EU:s utrikesministrar i Luxemburg för att bl a diskutera EU:s relationer med Israel. Diskussionerna utmynnade i att EU avstod från att genomföra den tidigare planerade uppgraderingen av förbindelserna med Israel. Carl Bildt kommenterade beslutet med att Netanyahus tal saknat "avgörande ingredienser" och att Israel nonchalerat kraven på att öppna gränsen mot Gaza och tillåta leveranser av förnödenheter.
Den sittande israeliska regeringen har varken viljan eller förmågan att på allvar slutföra en fredsprocess med palestinierna. Ju förr den faller, desto bättre. Antingen faller den genom inre motsättningar (den är ju oerhört brett sammansatt) eller genom att den på allvar utsätts för påtryckningar från USA. Just nu har världen blickarna på annat håll - det ger Netanyahu andrum. Men det är en frist under galgen - om några veckor väntas Obama presentera sin fredsplan för Mellanöstern.
19 kommentarer:
"Oroligheterna i Iran försvårar för USA att sätta press på Israel, och USA tvingas nu också vänta in utgången av den pågående maktkampen i landet."
Det skulle vara intressant hur du förklarar denna slutsats, Ulf. Tvärtom säger de flesta bedömare att USA inte just nu tycks kunna sätta press på den iranska regimen, eftersom USA vill försöka "dialogera" med den (Ahmadinejad) för att få den att upphöra med kärnvapenutvecklingen.
Jag tycker också att det är märkligt att du inte kritiserar arabernas vägran att erkänna det judiska folkets stat, helt oavsett vad den har för gränser. Tydligen är det bara Israel som ska erkänna en palestinsk stat.
Gällande EU-uppgraderingen så var det inte alls särskilt väntat att den skulle ske i alla fall, och fördelarna (för Israel) med en sådan uppgradering var oklara.
Gällande gränsen mot Gaza så är den redan öppen för alla humanitära transporter, och Israel har också byggt en pipeline för oljeleverans till Gaza.
Men ingen normalisering kommer att ske förrän Gilad Shalit släpp, som du inte nämner överhuvudtaget. Likaså kommer det inte att bli full normalisering, som mellan Sverige och Norge, så länge Gaza styrs av en terrorgrupp som kämpar för att utplåna Israel, och som fjärrstyrs av Ahmadinejad samt smugglar in vapen och anfaller Israel.
Inte heller Egypten är intresserad av att ha öppna gränser med Gaza, så här finns en generell konsensus. Märkligt att inte Bildt fördömer Hamas istället.
Du har rätt endast på en punkt, och det är att det är genom förhandlingar som en slutlig lösning ska hittas. Även Israel måste få ha sina förhandlingspositioner. Och palestinierna har sina.
Simon: Visst försämrar händelseutvecklingen i Iran möjligheterna för USA att sätta press på den iranska regimen. Men det spiller ju över på relationerna mellan USA ooch Israel. Om Obama lyckas pressa Iran till en överenskommelse om kärnteknologin så blir det också lättare för Obama att tvinga Netanyahu till eftergifter.
Visst skall de arabiska staterna erkänna staten Israel. Det kommer de också att göra, i samband med att den palestinska staten upprättas.
Inte ens du själv tror väl på att gränsen mot Gaza är "öppen för alla humanitära transporter"?
Israel behöver en stormakt som strategisk partner för att överleva.
Över 1 miljon av Israels 5.7 miljoner judar har ryskt ursprung.
Ryssland under den durkdrivne maktspelaren Putin som har ett helt annat sinne för maktspelet i Mellanöstern än den den naive Obama och hans antiisraeliska rådgivare, inkl den åldrade Jimmy Carter, skulle välkomna nära förbindelser med det Israel som på många områden, bl.a inom strategisk och militär elektronik, är världsledande.
En storaffär har just avslutats mellan Ryssland och Israel där det förstnämnda landet köpt ett 50-tal obemannade flygplan från Israel, ett av de områden där Israel ligger främst i världen.
Kanske dags för Israel med en strategisk nyorientering i väntan på att Indien skall växa ut till en naturlig partner till landet.
Talande nog har Lieberman just gjort ett längt och hjärtligt besök i sitt gamla hemland, Ryssland.
Trams, Simon!
Om "araberna" som inte bor i Israel ska erkänna den judiska staten - så ska i sådana fall resten av världen också göra det.
Det hela är en ickefråga.
F ö anser inte ens USA att det är något palestinierna behöver göra.
Med den historia Netanyahu har, så saknar precis all trovärdighet för att ens ta ordet fred i sin mun.
Israel är av FN grundad som en judisk stat.
Det är araberna som förnekar historien
Ulf:
Kravet att Israel ska erkännas som judisk stat är väl lika viktigt för det judiska folket som kravet att ett framtida Palestina erkänns som en palestinsk/arabisk eller för den delen, om så bestäms, muslimsk stat. Kommer du att opponera dig om en palestinsk stat deklarerar islam som statsreligion? Jag tror Israel kommer att erkänna en palestinsk stat vare sig den är muslimsk, sekulär eller en blandning. Låt oss hoppas att Obamas ord om att stoppa våldet och fokusera på att bygga har sått några frön. Måtte den stat man då kan börja bygga vara lika öppen för andra religioner som Israel är idag.
Sedan det här att Carl Bildt påstår att "Israel nonchalerat kraven på att öppna gränsen mot Gaza och tillåta leveranser av förnödenheter." Detta (direkt citat av Bildt?)antyder att Israel inte har tillåtit leveranser av förnödenheter, en grov och förvånande ignorant förfalskning av verkligheten.
Haaretz citerar Ehud Barak 31 maj 2009:
"There is no hunger or crisis in Gaza," he said during a security briefing. "More supplies pass through the border crossings today than did during some points of the last cease-fire. Only sensitive materials or construction materials are not transferred in."
Förnödenheter ska enligt utrikesministern inte tillåtas komma in i Gaza av Israel? Vem ska man tro?
A-K Roth
Rätta mig om jag har fel, men PLO har väl redan erkänt Israels existens (1988)? Israels förhalande av erkännandet av den palestinska nationens status är fortsatt det egentliga problemet.
Folkrätten är entydig i erkännandefrågorna. En stat förutsätter ett territorium, en befolkning och en myndighet som utövar effektiv kontroll över territioriet. Om dessa förutsättningar är uppfyllda så kan omvärlden välja att erkänna staten.
Israel har av omvärlden erkänts som stat, givet dessa kriterier. Även PLO har erkänt Israel.
Men folkrätten säger ingenting om att en stat skall erkännas som en judisk stat, eller som en islamisk stat eller som en kristen stat. Det är upp till statens egna medborgare att definiera statens grund. Det är upp till Israels samtliga medborgare - judar och palestinier - att tillsammans definiera vad staten Israel är.
Därför skall Israel erkännas som Israel, Palestina skall erkännas som Palestina. Hur dessa stater sedan väljer att utforma sina statsskick är en sak för respektive lands medborgare.
Israel saknar konstitution, precis som UK men FN´s delningsförslag från 1947 definierar explicit en judisk stat och en arabisk.
Israel betecknar sig som en judisk stat.
Om den muslimska omvärlden vägrar acceptera israels definition av sig själv utgör detta ett absolut förhandlingshinder.
Obama kommer sannolikt inte att pressa Israel alltför hårt i år eftersom han sagt att USA skall utvärdera Irans position när det gäller kärnvapenutveckling i slutet av året.
Obama behöver Israel som en allierad regional stormakt lika mycket som Israel behöver USA som politiskt stöd och leverantör av sofitiskerad militärmateriel.
Ulf, vi talar inte nödvändigtvis om folkrätten här (som f.ö. visst uppmanade till återupprättandet av en judisk stat i det fortfarande bindande mandatet från 1923 som FN ärvt från Nationernas Förbund samt i FN-resolutionen 181). Det är f.ö. ironiskt att du tar upp "folkrätten" utan att reflektera över att det är just det judiska folkets rätt till sin nationalstat och erkännande av denna rätt av motpaten i en fredsuppgörelse som vi talar om.
Om inte ovanstående gäller så finns det inte heller någon folkrätt som påkallar skapandet av en palestinsk stat, vilket varken resolution 242 eller någon annan bindande folkrätt föreskriver.
Vi talar om en historisk fredsuppgörelse mellan Israel och arabstaterna och palestinierna, och mellan det judiska och arabiska folket.
I en fredslösning, och för ett slut på konflikten och på båda parternas anspråk, ska arabvärlden erkänna att Israel är den judiska nationalstaten och att Palestina är den palestinsk-arabiska nationalstaten.
Erkännandet är av utomordentlig vikt. Det innebär att framtida försök att förstöra Israel (ex. Hamas försök) och det palestinska försöket att översvämma Israel med 4 miljoner utländska ättlingar till de som flydde Israel under arabernas krig 1948 (för att förvandla Israel till ännu en arabisk stat), för alltid kan läggas åt sidan i en historisk fredsuppgörelse och försoning, där Israel går med på att en del av dess hemland (så som det bindande mandatet föreskriver) i Judéen-Samarien överges för alltid till de palestinska araberna.
Detta handlar alltså inte om kall folkrätt, utan om att hela arabvärlden ska integrera faktumet, både i sin propaganda och medvetande, att fred med Israel innebär att alla förvägranden, demonisering, "anspråk", indoktrinering av barn, islamisk retorik om "islamisk mark" m.m. upphör.
Ömsesidigt erkännande av varandras nationella rättigheter inte bara leder till fred, utan ÄR fred. Utan detta, dvs om förvägrandet av den "andre" får fortsätta, kommer den eviga konflikt att fortsätta. Och det är inte målet med fred.
Ulf, i ditt svar finns liknane något jag läste i en schweitzisk sida på nätet, http://www.eda.admin.ch/eda/en/home.html:
"Although the conditions for recognition may differ from state to state they are based on what is known as the three-element doctrine: state territory, state people,state power..."
Förhållanden mellan stater varierar enligt deras ömsesidiga historia etc. och kan kräva ytterligare villkor, är vad jag läser in i detta. Det vore i min syn olyckligt om Israel inte skulle kunna kräva att PLO erkänner Israel som den stat den är, ett judiskt hemland, speciellt med tanke på det våld som riktats mot den judiska statens existens, i ord och aktioner.
Det sägs att PLO har "erkänt" Israel men att de inte har skrivit i sina stadgar den ändring som utlovades 1993 i samband med oslofördraget och många gånger därefter plus att de arabiska och engelska versionerna inte ståummer på alla punkter. Detta inbjuder inte till föhandlingar i god tro och utveckling mot en varaktig fred.I min enkla syn vill jag ha mer tydliga tecken på att PLO har erkänt Israels rätt att existera som den stat den är. Det kan vara att Israel har rätt att kräva detta under förhållandena. Palestinierna i sin tur har giltiga krav.
(Att somliga svenska tyckare uppe i nord tycker annorlunda från sin säkra skådeplats torde inte vid det här laget bekymra israelerna. De har nog blivit van dissandet:))
A-K
Ulf:
Väl talat om erkännande av stater.
För alla dem som ivrar för att Israel ska erkännas som en specifikt "judisk" stat, med vad det innebär för de palestinska invånarna i staten Israel, kunde det ju vara intressant att fundera över konsekvenserna av att alla länder började tillämpa Israels syn på medborgare och "rätt" religion.
Sverige är en kristen stat - judar och muslimer får inte bygga hus här och de hus de redan har river vi och sedan bygger vi bostäder åt svenskar på tomterna istället etc. - för Sverige är en kristen stat.
USA är en kristen stat - judar och muslimer får inte bygga hus här och de hus de redan har river vi och sedan bygger vi bostäder åt kristna amerikaner på tomterna istället etc. - för USA är en kristen stat.
Osv - stat för stat.
Vad skulle A-K Roth och Simon m.fl. kalla en sådan politik i USA och i de europiska länderna? Jo, självklart rasism. Ni skulle ha rätt i så fall. Det vore ren rasism och om rasism tycker många av oss inte.
Eller skulle ni kalla det "antisemitism" med andemeningen att andra grupper inte kan diskrimineras, alternativt förtjänar att diskrimineras och fördrivas?
Simon:
Fred mellan palestinierna och Israel är definitivt inte en uppgörelse mellan "det judiska och arabiska folket", av den mycket enkla anledningen att världens judar och "araber" generellt sett inte ligger i krig med varandra.
Dessutom så talar inte staten Israel för världens judar -glädjande nog - eftersom majoriteten av det "judiska folket" väljer att inte leva där!
Det finns ca 13,3 miljoner judar världen över - hur många bor i Israel?
Det bor ca 3 gånger fler judar i New York - än i Jerusalem.
Det bor fler judar i Kalifornien än i Tel Aviv.
Res 242 handlar inte heller om att det ska bildas en judisk stat för den delen - utan att israelerna ska förpassa sig från alla områden man ockuperar.
När så skett kommer en palestinsk stat att upprättas där.
F ö är väl de judar som hade Judéen-Samarien som "hemland", döda sedan några tusen år...
Anledningen till avsaknad av fred är inte att palestinierna förnekar judarna en stat - utan tvärt om! Israel ockuperar de områden där den palestinska staten ska bildas. Enkel vanlig allmänbildning.
Precis som Ulf påpekar så kommer Isarel att tvingas dit USA vill eftersom Israel är helt beroende av USA:s skydd - både ekonomiskt och politiskt.
Om man tror att fred kommer uppnås genom att Israeliska tokhögern kräver att hela arabvärlden faller på knä inför Israel och gemensamt sjunger Hatikvah så är man ute och cyklar!
Israel är definierad som en judisk stat genom sig själv, Balfour, NF och FN.
It´s that simple! Ingen ifrågasätter idag muslimskt dominerade staters rätt att kalla sig muslimska trots stora ickemuslimska minoriteter som Malaysia, Indonesien, Egypten.
Andra muslimska stater kan kalla sig så beroende på förbud mot utövande av andra religioner till skillnad från Israel där religionsfrihet råder.
Israel kommer aldrig att uppge kravet på att erkännas som en judisk stat och kommer aldrig att acceptera något "återvändande" av araber.
Detta kommer sannolikt heller aldrig Obamaadministrationen att kräva.
Ju närmare Iran kommer kärnvapen, ju mer kompromissvänlig mot Israel kommer dessutom arabvärlden, med Gulfstaterna i spetsen, att vara.
/BR
BR skriver: "Ingen ifrågasätter idag muslimskt dominerade staters rätt att kalla sig muslimska trots stora ickemuslimska minoriteter som Malaysia, Indonesien, Egypten."
Nej, det är alldeles korrekt. Ingen ifrågasätter heller Israels rätt att kalla sig en judisk stat. Den frågan är upp till medborgarna i Israel att avgöra. Men - och det är poängen: Sverige har inte erkänt Malaysia, Indonesien och Egypten som "muslimska" stater utan som stater. En stat får kalla sig vad den vill. Men omvärldens erkännande avser staten just i dess egenskap av stat och inte i egenskap av något annat.
Haller med, Guardian.Grejen ar ju att Netanyahu staller det har kravet i hopp om att sabba fredsprocessen. Han bryr sig inte alls om vad palestinierna tycker, men det ar som Clinton sa om honom, fritt citerat: "that sob don't want a deal". Han och de andra i hogern kommer sannorlikt gora sitt allra basta for att forhindra att en palestinsk stat blir till.
Eleni S
Tack för det Eleni!
=D
Bra Kerstin (m.fl)!
Tar mig för pannan för den historielöshet som Simon & hans sionistiske vapendragare A.K Roth visar på. Simon skriver:
"och det palestinska försöket att översvämma Israel med 4 miljoner utländska ättlingar till de som flydde Israel under arabernas krig 1948"
Utländska? Nu får du ge dig! Vad kallar du då alla ryssar i Israel? I början av 1900-talet var endast ca 10% av befolkningen i Palestina judar. Under tiden fram till andra världskriget ökade inflyttandet av kolonialister. Mycket bra hände, ofruktbar mark odlades upp, m.m. Tids nog så insåg den brittiska imperialismen att man kunde låta judarna göra grovjobbet med att skapa ett västerländskt fort i mellanöstern. FN:s delningsplan från 1948 var ett skämt. Europeer fulla med skuld skulle göra rätt för sig och presenterar ett förslag som:
1) Ger en oproportionell stor del av Palestina till judarna (i relation till befolkningen)
2) Inte på något sätt tar hänsyn till den palestinska befolkningens intressen. De räknas inte som part, det är den brittiska imperialismen och de sionistiska organisationerna som är part.
3) Ovanstående beror på ren rasism. Knappast skulle något europeiskt folk behandlats så.
Sedan dess har kolonisationen fortsatt. Med hjälp av fina raslagar som bl.a. reglerar äktenskap och möjlighet till medborgarskap (är det härifrån Danmark hämtat sina regler?), samt en utbredd diskriminering, så bygger man den heliga staten. En stat där ryssar, svenskar, amerikanare och andra som aldrig satt sin fot i Jerusalem får medborgarskap på en gång, medan ursprungsbefolkningen inte ens får gifta sig till det. Vackert för "mellanösterns enda demokrati".
Jag tillhör inte dessa "alla" som "inser" att det måste till en tvåstatslösning. Anledningen är enkel. Liebermann presenterar den rimliga linjen för en sådan lösning. Kalla den gärna för den Balkaninspirerade. Etnisk/religiös (jobbigt detta med ett folk som både är folk och religiös grupp...) förflyttning tills man får en judisk stat och en muslimsk/kristen stat. Frågan är ens om detta ger två stater som är livskraftiga och vars territorium sitter ihop.
Jag ser hellre EN sekulär stat. Tyvärr har den sionistiska fascismen ökat religiösa extremisters inflytande och minskat de sekulära krafternas stöd.
Läs Göran Rosenbergs "Det förlorade landet" för den som behöver en historielektion i imperialismens roll i det hela.
Västmakterna och de korrupta arabstaternas intressen i konflikten är uppenbara. I alla år har man satt sina egna intressen i första hand. Syrien haft sin agenda och de flesta andra har antingen stött småborgerliga Al Fatah eller Hamas, i stället för den enda riktigt humanistiska och sekulära kraften: Vänstern, i synnerhet PFLP.
Gnället angående EN israelisk soldat är lite tröttsamt med tanke på hur många milismän och politiker som genom åren varit fängslade av Israel.
Walle, argumentera gärna mot mina kommentarer/påståenden om du har några i st.f. att göra antaganden eller komma med gliringar baserade på andras gliringar. :)
Hur har jag "dragit vapen" med signaturen Simon - som jag inte känner - och hur visar jag historielöshet? PFLP är "den enda riktigt humanistiska kraften"? Jag minns många omänskliga aktioner PFLP begick. Historielöshet?
A-K
Skicka en kommentar