2009-06-22

Om varför liberaler bör ha en positiv inställning till religion

Liberalism förknippas ofta med öppenhet och tolerans (även om det kan vara svårt att förstå för oss som lever i Jan Björklund-land). Men i synen på religionen händer det alldeles för ofta att liberaler regredierar till en fyrkantig fundamentalistisk förnuftsdyrkan, där tro ställs i motsats till vetande och där debattörerna inte förmår skilja mellan en sekulär stat (vilket är något befrämjansvärt) och ett sekulärt samhälle (vilket är något omöjligt).

Men det finns hopp även för liberalerna! I en debattartikel i dag i Upsala Nya Tidning skriver statsvetarprofessorn Alan Wolfe från Boston om varför liberaler bör ha en öppen inställning till religiösa röster i samhällsdebatten. Wolfe anför fyra argument:

1. Mycket av det som vi i dag uppfattar som framsteg i det moderna samhället har skapats som ett resultat av påverkan från religiöst håll, som t ex välfärdsstaten. Wolfe skriver: Det har länge varit bortglömt men för hundra år sedan var de som argumenterade för laissez-faire och för de mest brutala formerna av kapitalism anhängare till Darwin som betraktade sig själva som ateister, medan de som förespråkade statsingripanden i ekonomin var kristna.

2. Det finns i dag ingen risk för att religioner i utvecklade liberala demokratier skall framtvinga någon ortodoxi.

3. Invandringen till tidigare sekulariserade samhällen skapar religiös pluralism, men där ingen enskild religion har förutsättningar att få monopol.

4.Liberaler bör ha en öppen attityd till religion eftersom motsatsen i sig är oliberal. Wolfe skriver om de nya ateisternas skrifter: Det är som om fundamentalismen har uppstått på nytt, men denna gång bland de icke-troende. Den fördömande tonen i deras språk avslöjar rädsla för dem som de vänder sig emot.

Det går förstås att ha vilka synpunkter man vill på Wolfes argument. Men det är befriande med en maning till liberalerna att stanna upp och fundera över vad de håller på med i synen på religionens roll samhället. Det är ju faktiskt inte särskilt länge sedan alls som ledande företrädare för den ateistiska föreningen Humanisterna på fullt allvar pläderade för att grundlagsskyddet för religionsfriheten skulle avskaffas.

Även Akademiska synpunkter skriver klokt i frågan.

Själv medverkar jag under Almedalsveckan onsdagen den 1 juli kl 10.00 i seminariet Religionsfriheten i världen - Varför tiger Sverige? (Krukmakarens hus, Mellangatan 21, arrangör Tidningen Dagen tillsammans med Frälsningarmén). Där presenterar Katherine Cash en rapport från Svenska Missionsrådet om Sveriges internationella agerande i frågor om religionsfrihet.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Sjalv tvivlar jag att det finns hopp om svenska liberaler.:)
Haller helt med ang religionsfragan, ar sjalv ateist men inser inte varfor ofanatisk religiositet skulle vara nagot daligt.
Eleni

NJ Roland Johansson sa...

För mig har den naturliga inställningen till religiösa frågor (sedan jag övergav min barnatro) alltid varit agnosticismen. Övertygade ateister liknar religiösa i den meningen att dom anser sig veta något om det andliga. Så länge människan inte vet allt kan man inte vara säker på att Gud(ar) inte finns. Men det finns just ingen anledning att anta det.

Appropå Humanisternas anmaning att avskaffa den särskilda religionsfriheten: Religionsfriheten finns vid sidan om andra garantier för åsikts- och mötesfrihet av uppenbara historiska skäl. Under lång tid var ju obligatorisk religion ett sätt att befästa den rådande maktordningen. Finns förstås ingenting att vinna på att stryka en etablerad frihet.

t-bon ll cool t sa...

Uppfriskande läsning efter den långrandiga DN-artikeln ”Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle”* som verkligen blandar äpplen och päron i samma korg, flyger på FN utan att över huvud bjuda på någon analys eller egentlig förklaring och vidare bara rinner ut i en massa ryggdunkande och konstaterande av det riktiga i det egna synsättet. Kort sagt, ett par sidor ingenting som bara i bästa fall förvirrar och rättfärdigar muslimhatande Svensson vid fruktostbordet (är själv agnostiker). Tack för en koncis, logisk och intressant blogg. Vänligen kontakta DN! *(http://www.dn.se/opinion/debatt/darfor-ar-det-viktigt-med-ett-sekulart-samhalle-1.894620)

Marcus sa...

Men Ulf, man kan ju lika gärna (och kanske hellre) säga att mycket av det vi uppfattar som framsteg i det moderna samhället har skapats TROTS starkt motstånd från religiöst håll.

Anonym sa...

Tveksam argumentation om du frågar mig:

1. Vad jag minns var Bismarck först ut med att införa en sorts välfärdsstat med argumentet att det nog var bäst att slänga åt arbetklassen ett köttben för att undvika att den revolterar och blir kommunister. Låter knappast som en religiös motivering i mina öron.

Dessutom får det väl i ljuset av argumentet ses som tämligen komiskt att de länder i världen som idag har bäst utbyggda välfärdsstater samtidigt är de stater som kan stoltsera med att vara de mest sekulära i världen.

2. Faller på sin egen orimlighet. Se bara på vad religiösa krafter har haft för inflytande in USA (likställande av evolutionsläran med ID i skolan etc.) och Kanada (som för en tid hade separat familjelagstiftning för olika religiösa grupper).

3. Argumentet kan vara sant - i alla fall på kort sikt - men vad hjälper det. Religiösa fanatiker har redan visat sig vara mycket bra på att samarbeta för att t.ex. stoppa familjerådgivning, abort och preventimedelsspridning i FN:s regi. Vad säger att de inte kan göra detsamma i Sverige och andra länder? Kvinno-, sexual- och alkoholfientlighet samt homofobi borde väl de flesta religioner i alla fall kunna enas om.

4. Endast människor med en mycket problematisk inställning till kunskapsteori och ontologi kan argumentera för att en politisk inställning borde göra människor mer öppna för tokiga teorier om verkligheten. Att vara liberal innebör inte att man frånsäger sig rätten att kritiskt granska uppfattningar om verkligheten.

Professor Wolfe övertygar förhoppningsvis inte många liberaler med sina argument!

/ATEIST

AT sa...

Måste kommentera på #2 NJ Roland Johansson här.

Övertygade ateister påstår sig inte "veta något om det andliga". Vi säger helt enkelt att vi inte tror på gud. För de flesta av oss kommer detta från ett vetenskapligt synsätt. Det finns ingen anledning att tro på gud, precis som det inte finns anledning att tro på tandfén eller det numer klassiska flygande spagettimonstret.

Att prata om att man inte kan "veta något om det andliga", är ju i att ta positionen att det finns nånting upplyft, andligt, som inte går att se på med vanliga logiska ögon, och nästintill ställningstagande för religion (om än inte för någon specifik lära).


Jag tycker att detta ställningstagande är problematiskt i sig, även om jag inte på något sätt vill tvinga folk att sluta tro på gud.