2009-05-01

En bra dag för Arbetarrörelsen

1 maj 2009 blev en bra dag för Arbetarrörelsen. Den började bra redan på morgonen, med Novus Opinions senaste mätning som visar att den borgerliga alliansregeringen tappar stöd och att skillnaden mellan de båda blocken nu är uppe i 4,3 procentenheter till de rödgrönas fördel.
Nyhetsflödet har i dag dominerats av 1 maj-firandet på ett sätt som fått t o m svininfluensan att komma i skymundan. Jag kan inte heller minnas att jag dagarna före 1 maj blivit uppringd av så många journalister som velat ha kommentarer som denna gång. De som påstår att 1 maj-firandet tjänat ut sin roll som politisk manifestation har fel. Medieintresset för årets 1 maj visar att dagen fortfarande fyller sin plats som uttryck för politisk mobilisering.
Dessutom tycks det ha varit gott om folk i demonstrationstågen och på möten i år. Buropen mot Wanja Lundby-Wedin var väntade, men mycket tyder på att hon nu har levt igenom den värsta krisen. Hennes politiska moralkapital är urholkat, men hon har bestämt sig för att sitta kvar.
Monas Sahlins framträdanden i Lund och Malmö gick också bra. I sitt tal gjorde hon just det hon skulle - d v s sitt allra bästa för att utmejsla den rödgröna koalitionens politik som något distinkt annorlunda än den borgerliga alliansregeringens. Hon vände sig till pensionärerna, som är den väljargrupp där det socialdemokratiska opinionstappet varit som allra störst. Hon talade ideologi, och markerade starkt att socialdemokratin är en frihetsrörelse.
Även i Göteborg sken solen, och för dem som vill ha siffror över deltagarna i de respektive demonstrationstågen så kommer här resultaten (jag har ju den något obskyra hobbyn att räkna deltagare - ett uttryck för mitt kontrollbehov):
Vänsterpartiet: 1990
Socialdemokraterna: 1780
Syndikalisterna: 1720
Kommunistiska Partiet (f d Kpmlr): 890
Överlag har demonstrationsdeltagandet i Göteborg varit relativt stabilt för respektive parti över tid de senaste åren. Deltagarsiffrorna varierar med några hundra, oavsett väder och vind och vilka talare som framträder.
Kanske blev årets 1 maj en vändpunkt för socialdemokratins och den rödgröna koalitionens långa politiska och opinionsmässiga ökenvandring? De senaste månaderna har varit svåra för oppositionen. Jag har en känsla av att botten nu är nådd. Vi går in i en valrörelse, där mobiliseringen blir början på en mer intensiv politisk period fram till valet 2010. 1 maj 2009 blir kanske bara den första av flera bra dagar.
Som Totta sjunger, till Peter LeMarcs text: Bra dagar är snart här. Bra dagar som bara är. Då vingar växer och benen bär. Bra, bra dagar är snart här.

4 kommentarer:

Lars sa...

"Den började bra redan på morgonen, med Novus Opinions senaste mätning som visar att den borgerliga alliansregeringen tappar stöd och att skillnaden mellan de båda blocken nu är uppe i 4,3 procentenheter till de rödgrönas fördel."

Ett litet problem bara; partiet som du inte tror kommer in i riksdagen kommer enligt mätningen in i riksdagen och blir dessutom vågmästare mellan de två fastcementerade blocken...

krigstid sa...

Lars: Det där hänger väl på mandatfördelningen, inte rena procentandelar av röstetalen? En snabb översikt i huvudet gör på ett ungefär att mandatfördelningen i riksdagen borde vara säkrad till röd-grön fördel utan Sverigedemokraterna.

Ulf: borde inte någon snart ta itu med medias dubbelspel i rapporteringen snart? Vad sägs om att undersöka den av sittande regering förda politiken minst lika hårt som oppositionens utspel om vad den skulle göra OM den regerade? Att KG Bergström spekulerar vilt, som den alliansens förste valarbetare som han ju är, är en sak. Samma sak med DN:s allt mer pravdaliknande inrikessidor. Men resten då?

Johan sa...

Bara att konstatera att syndikalister och r:are har rätt så grym mobilisering bland de sina på 1 maj :)

Ulf Bjereld sa...

Johan: Ju mindre grupp, desto starkare mobilsering? :-)

Krigstid: K G Bergström som alliansens förste valarbetare var ju riktigt roligt! Och det är klart att Henrik Brors krönikor i DN också har en viss lutning. Men i stort tycker jag inte att vänstern kan skylla på media. De studier som t ex Kent Asp regelbundet genomför av mediernas valbevakning visar inte heller på några systematiska skevheter. Men visst skulle det vara bra om arbetarrörelsen hade fler tidningar, t ex som på den gamla goda A-pressens tid.