Om Jesus haft en blogg

Bloggarnas direkta inflytande på nyhetsförmedlingen är minimal. Det är fortfarande så ovanligt att en nyhet först publiceras på en blogg att publiceringen blir en nyhet i sig: Bloggare avslöjade nyheten X..., typ.

Bloggosfärens och nätets inflytande ligger i stället i att traditionella media inte längre har monopol på vad som skall vara offentligt. Jag minns den obekväma men ofrånkomliga nyhetskittlingen i min ungdoms kvällstidningsrubriker som: Stjärnskådespelare fast för rattfylleri. Kittlingen bestod bl a i att jag visste att jag sannolikt aldrig skulle få veta vem stjärnskådespelaren var. I dag är sanningen om vem som döljer sig bakom skandalrubriker sällan mer än tre klick bort på nätet. Nyfikenheten ersätts av en känsla av sjaskighet och besvikelse på individen.

Den nya offentligheten tar sig också obehagliga uttryck. I svallvågorna av det ohyggliga dådet i Arboga där två barn, ett och tre år gamla, knivhöggs till döds fylls nätsidor med bilder och information om de anhöriga och andra närstående. Nätanvändare går in på de anhörigas och t o m de misstänktas Facebook-sidor eller motsvarande, och redovisar glatt och utförligt vad dessa anhöriga eller misstänkta lagt ut för information om sig själva. Meddelanden granskas och dikter tolkas.

Det är vidrigt, men också ofrånkomligt. Nätet blivit en offentlighet och varje nätanvändare bär själv det yttersta ansvaret över vilken information han eller hon väljer att publicera om sig själv på t ex Facebook. Problemet är att vi inte är jämlika i vårt omdöme. Alltför många väljer att lägga ut saker om sig själv som aldrig borde ha lagts ut. (Det gäller även delar av samhällseliten - TV 3-programmet Insider har ikväll ett inslag om politiker som på sin blogg glatt berättar att de ställt in något arrangemang p g a sjukdom. Men när Insider kollar så har de inte sjukskrivit sig...).

Nätets nya offentlighet påverkar andra media. Varför skulle kvällspressen avstå från att publicera namnuppgifter om dessa namnuppgifter ändå är allmän egendom på nätet? Skall andra media haka på trenden på nätet och publicera uppgifter från enskilda - och ibland t o m döda - personers hemsidor? Här finns även juridiska aspekter: Vem har upphovsrätten till det material som en enskild person lägger ut om sig själv på Facebook?

Dessa intressanta frågor diskuterades i Studio Ett i dag, med bl a Aftonbladets chefredaktör Jan helin och frilansjournalisten Anna Ekelund.

Så här i påsktider kan man inte låta bli att fundera på vad som hade hänt om Jesus hade valt att komma i dag och till informationssamhället i stället för till Israel för 2 000 år sedan. Hans möjligheter att nå en stor publik och få ut sitt budskap hade onekligen varit bättre i dag än då. Eller som Judas i sin frustration uttrycker det i musikalen Jesus Christ Superstar:

Every time I look at you I don't undestand

Why you let the things you did get so out of hand

You'd have managed better if you'd had it planned

Why'd you chose such a backward time and such a strange land?

If you'd come today you would have reached a whole nation

Israel in 4 BC had no mass communication.

Nåväl - med tanke på kristendomen utbredning över världen sedan dess så får man väl ändå konstatera att Jesus var rätt bra på att få ut sitt budskap. Trots att han inte hade någon blogg.

Glad Påsk!