I dag måndag dog över 40 människor när en självmordsbombare slog till i den heliga shiamuslimska staden Karbala i södra Irak. Dådet utgör en dyster och dessvärre typisk inramning inför 5-årsminnet den 20 mars av den USA-ledda koalitionens angrepp på Irak.
Kriget mot Irak var fel i alla avseenden. Motiven var lögnaktiga - de påstådda massförstörelsevapnen visade sig inte existera. Verklighetsuppfattningen var förvriden - det strömmade aldrig ut några hundratusentals enade irakier på gatorna för att hylla de utländska soldaterna som befriare. Konsekvenserna var förödande. Uppskattningen av antalet civila döda varierar mellan 60 000 och 600 ooo. Stora delar av Irak är idag etniskt rensat och islamismen regerar. I en just publicerad rapport från Amnesty: Blodbad och förtvivlan (Carnage and dispair) beskrivs läget för de mänskliga rättigheterna som katastrofalt (disastrous), ekonomin ligger i spillror (in tatters) och flyktingkrisen fortsätter att eskalera (continous to escalating).
Det finns mycket att skämmas över även i den svenska debatten inför kriget. I sin just utkomna bok Draksåddens år. 11 september, Irakkriget och världen efter Bush (Leopard förlag) påminner Pierre Schori om att även de svenska socialdemokraterna slirade i frågan: Signaler utgick från Statsrådsberedningen till partihögkvarteret på Sveavägen 68, att socialdemokrater inte borde delta i de stora demonstrationerna som föregick kriget, en linje som skapade olust och splittring i den soicaldemokratiska rörelsen.
Pierre Schori erinrar också om folkpartiledaren Jan Björklunds krav på att utrikesnämnden skulle sammankallas för att diskutera om inte Sverige borde överväga att skicka trupp till Irak, förre ledarskribenten PM Nilssons uttalande om Bushdoktrinen som ett uttryck för strävan efter "global demokrati och frihet" (även om PM Nilsson gjort avbön och i dag tar starkt avstånd från sitt tidigare stöd för USA:s krig i Irak) och naturligtvis Per Ahlmarks beryktade profetior om hur lejonen och lammen skulle vila sida vid sida i Irak om bara Saddam Hussein försvann.
Bombhögern och de liberala frihetsfundamentalisterna borde givet misslyckandet i Irak ta ett steg åt sidan och reflektera över sina egna bevekelsegrunder. Frihetsvärdet är faktiskt på riktigt, och får aldrig reduceras till en dogm som används för att legitimera bombningar av främmande länder och massdöd hos andra folk.
Pierre Schoris bok presenteras i morgon tisdag 18 mars kl 18.00 i ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm - gå gärna dit (det skall jag)! Till boken lär jag återkomma - den innehåller bl a en svidande kritik av Göran Perssons Mellanösternpolitik...
23 kommentarer:
Vem är Pierre Schori, och varför lägger du uppmaningen fyra timmar EFTER boksläppet??
Väl uttryckt.
Ska givetvis läsa boken.
Pierre Schori var under många år Olof Palmes medarbetare i internationella frågor. Han har också bl a varit kabinettssekreterare i UD, biståndsminister samt svensk FN-ambassadör under åren 2000-2004.
Boksläppet är tisdagen den 18 mars kl 18.00, och ingenting annat. Felet är nu också korrigerat i bloggposten.
Med facit i hand 5 år senare är det lätt att vara kritisk. Men USAs beslut att anfalla Irak kan granskas endast utifrån de fakta och de hot som var kända år 2003.
Rättmätig kritik kan riktas mot en rad amerikanska misslyckanden:
1. Bristande planering av politiska mål för operationen
2. Bristande militär planering för att säkerställa viktiga nationella och militära tillgångar, tex. sprängmedelslagret i Al Qaqaa som försvann.
3. Misstaget att lösa upp Iraks arme. Armen var den maktinstitution som skulle kunnat pacificera landet efter invasionen.
4. Långsamma reaktioner, både militära och politiska, till verklighetens förlopp så som det blev.
Dessa, och en lång rad andra misstag, har till stor utsträckning bidragit till att situationen i Irak idag är som den är. Det finns till och med bedömmare som anser att de är grundorsaken. Hur som helst, så ligger alla dessa misstag på tillämpningsnivån. De har ingenting att göra med det ursprungliga beslutet att anfalla Irak.
I Ulfs frågeställning bör man också granska följande scenario och fråga: Om allt gått väl i Irak och landet idag varit stabilt och demokratiskt, hade man då riktat samma moraliska kritik mot USAs beslut att anfalla 2003??
Lite patetiskt är det allt när en framträdande politiker som Schori, som långsamt förpassats ut i kylan från S-toppen, pga utrikespolitisk extremism nu skriver en bok för att rättfärdiga den syn på USA, MÖ och tredje världen som han, bland ledande socialdemokrater, enbart delat med resterande tre medlemmar i de fyras gäng; Palme, Sten Andersson och Sverker Åström.
USA har begått stora taktiska och strategiska misstag i Irak.
Som GT skriver skulle man inte ha demonterat armén.
Dessutom fanns det en fungerande administration på Baathistisk grund som kunde ha utnyttjats efter utrensning av de mest militanta elementen i toppen.
USA skulle dessutom inte ha följt Cheneydoktrinen om relativt små, snabba insatsstyrkor, initialt. utan borde ha använt truppstyrkor tillräckligt stora för en täckande ockupation av Irak, redan initialt.
Då hade,inte minst,infiltrationen av jihadister från Syrien kunnat kontrolleras mycket bättre.
Vänstern kallar ofta terrorismen och det sekteristiska våldet i Irak för "motstånd". Se bl.a Åsa Linderborg, Erik Wijk och Andreas Malm.
"Motståndet" i Irak ekvivaleras också ofta med samma företeelse i MÖ, Afghanistan och Somalia.
Accepterar Ulf den innebörden av motstånd?
Well, Tiko, om är ett litet ord som kunde ha förändrat det mesta i historien.
om Israel aldrig grundats så hade exempelvis ett antal miljoner araber fortfarande bott i sina hem - och regionen varit betydligt lyckligare..
om...
Guardian,
1. Jag trodde diskussionen gällde Irak.
2. Scenario-analys är nödvändig i det här fallet för att utkristallisera det moraliska dilemmats kärna.
Jämför två andra USA interventioner: Korea och Viet Nam. Skillnaden mellan Sydkorea 1950 och Sydvietnam 1964 var inte stor. Båda länderna hade en ganska korrupt diktatur, u-land, hot om kommunistisk invasion från norr, USA stöd, indragna i kalla kriget osv.
Korea gick bra, åtminstone för Sydkorea. Jag har inte sett någon modern diskurs som ifrågasätter de amerikanska beslutet att invadera Korea, varken moraliskt eller militärt. Inte heller ser jag en massa artiklar som beskriver hur Sydkoreas befolkning lider idag, eller led på 1960-70-80 talen.
Viet Nam gick inte bra - resultaten är kända och kritiken mot USA fortsätter ännu 25 år senare. Trots det ser jag ingen väsentlig moralisk eller realpolitisk skillnad mellan de två händelserna.
Som jag skrev i kommentar 8.11 AM. Det är lätt att vara efterklok. Det verkliga resultatet av invasionen är irrelevant när historiken eller statsvetaren granskar beslutsprocessen 2003.
Den som har ambitioner på att leda världen måste vara beredd att ta risker. USA tog en stor risk i Irak, och risken gick inte hem. Riskbedömningen, både riskens storlek och sannolikhet, är mycket relevant för dagens diskusion om beslutsprocessen 2003.
Ett av USAs strategiska planeringsmisstag i Viet Nam var att inte analysera och inte förbereda sig för ett "worst case scenario." Det verkar som om USA upprepade samma misstag i Irak.
Tikotzinsky
Visst gäller diskussionen Irak…men då får man också begränsa den till att gälla det faktiska skeendet – inte neo-konservativa önskedrömmar och fantasier, om si eller så inträffat.
Saddam var en tyrann – men man ska även vara på det klara med att det amerikanska agerandet, med blockaden och sedan attacken på landet, dödat betydligt fler irakier än vad Saddam Husein någonsin gjort. Det sätter perspektiv och gör det amerikanska agerandet i högsta grad klandervärt och tveksamt.
Men när så varken WMD eller Al-qaida länkar till den 11/9-händelserna uppenbarades, så hette det istället att ”demokratiseringen” var orsaken till anfallet.
Detta hjälper dock inte ett dugg eftersom anfallet fortfarande är ett brott mot folkrätten och därmed fullständigt olagligt.
Bushadministrationen agerande rörande Irak, kategoriseras knappast av något ”moraliskt dilemma”, utan av att man via lögner och felaktigheter försökte genomdriva en politisk agenda.
Det irakiska folkets väl och ve var det som var absolut sist på agendan, om det överhuvudtaget ens fanns där…
Man läser så mycket om dessa kända namn, som nu Pierre Schori. Ena gången är han arm i arm med Castro, andra gången hjälper han en amerikansk yrkessoldat bli fri i Zimbabwe(?). Han har nog som alla andra sina goda sidor också. :) Ena gången anklagas han och partiet av Ahlmark för antiisraeliskt agerande ("Det öppna såret", sidorna 194 och framåt, pdf-file), andra gången ger han, som du också, Ulf, Ahlmark en känga. Hur komma till någon sorts klarhet? Googla och fråga!
Som Schori enligt dig, Ulf, drar upp skamliga ageranden i sin bok börjar man tänka på vad man läst om Schoris aktioner. Finns något märkligt där månne? Hos många finns ett stort frågetecken angående hans och Sveriges stöd till PLO trots Sune Perssons rapport om SIDA 1997, den som tystades och blev sekretessbelagd. Ewa Björling skrev i Wall Street Journal Europe 2004 att den mörkades av "... ‘someone’ in authority at the foreign affairs ministry..."
Enligt artikeln på engelska var slutsatsen i Perssons studie denna:
‘To continue to support Arafat and his corrupt regime is indefensible. As regards support for the peace process in the Middle East, Arafat’s dictatorial one-man show is becoming an embarrassment.’
Det gällde alltså att hjälp till palestinier kom till privata bankkonton och till terrorister.
Prof. Perssons rekommendationer var att "...Swedish aid to the West Bank and Gaza should be cut back. Aid to the Palestinian civil society should continue. No Swedish development funding whatsoever should be given directly to the corrupt Palestinian Authority..."
Alltså, fortsatt stöd till folket men inte via palestinska myndigheten.
Som du, Ulf, måste känna Professor Persson, bl.a. från diskussionsaftonen, kanske du vet om jag har fattat rätt om studien.
Kort efter att rapporten mörkades besökte Schori Arafat i Ramalla, lovade ytterligare 158 miljoner SEK i stöd till Palestinska Myndigheten och bjöd Arafat till Stockholm. Embarrassing? You tell me, Ulf! Stöd till terror och korruption? Visst.
Undrar om partiet har gjort upp med det skamliga i att låta PM få stöd avsett för folket? Eller är det för tidigt? För kirunasvenskarna tog det 70-talet år innan man fick tala om det.
BTW, I love Ahlmark! Även om han inte alltid har rätt - vem har det? - har han hjärtat på rätt plats; För palestinier och för israeler och mot terror och tyranni.
Göran Persson gjorde rätt i att inte som sina föregångare ostracera Israel. Sveriges regering kunde inte under tidigare ledare skicka en (1) representant till hyllandet av Raoul Wallenberg i Israel men Göran Persson gav svenskarna lite upprättelse när han gjorde besök. Man behöver inte skämmas fullt så mycket nu över svenska skymfer.
A-K
Guardian,
Det råder inget tvivel om att många irakier dödats, att infrastrukturen slagits sönder, att inga WMD fanns etc. etc. Men som jag redan skrivit två gånger, så var det händelseförloppet inte kännt år 2003 när beslutet om en invasion fattades. För att bedömma beslutsprocessen år 2003 måste vi göra en freeze frame och titta på verkligheten och underättelser såsom de såg ut då. Det är svårt att vara så detached, men det är vad som krävs av den seriöse historieforskaren eller statsvetaren.
Eller uttryckt lite annorlunda: Man kan inte använda resultatet från en kväll på kasino i Las Vegas för att påvisa om risken var rimlig eller orimlig för familje-ekonomin.
1/Att jämföra antal döda i Irak under och efter Saddam är så vanskligt att det är snudd på ofruktbart. Såväl BCW´s som Lancet´s skattningar är bemängda med bias och enorma varianser eftersom de bygger på undersökningar i ett litet antal områden där resultaten sedan generaliseras till hela Irak.
Alla jämförelser mellan olika perioder blir därför tillförlitliga på högst Ordinalskalenivå(större än, mindre än).
2/ det har aldrig funnits någon exklusivt amerikansk blockad av Irak. Däremot hade FN ett "Oil for food programme" som omskrivs av rykten om korruption på såväl den irakiska som FN-sidan.
3/Jag tycker inte att man behöver vara särskilt upprörd över att USA och UK eventuellt begick ett folkrättsbrott när man invaderade Irak där en drakonisk tyrann hade begått folkrättsbrott i åratal, hotat Israel med förgörelse vid upprepade tillfällen och aldrig hade uppgett sina ambitioner att bli arabvärldens ledare i kamp mot väst och Israel.
4/ Om man lägger ihop antalet offer för Saddams avrättningar, mordpatruller, anfallskrigen mot Iran och Kuwait, massmorden på kurder och träskaraber i södra Irak efter Gulfkriget så torde diktatorns offer mångdubbelt överstiga dödsfallen för sekteristikt våld efter 2003 och döda pga FN´s "Oil for food" program.
5/ Till skillnad från i Vietnam är den amerikanskledda invasionen av Irak inte ett strategiskt misslyckande.
a/USA är kvar i Irak utan hot om att behöva evakuera.
b/ USA har skaffat sig en gigantisk bas för ev. operationer mot ett Iran på väg mot kärnvapen och mot ett Syrien som samarbetar med terrorgrupper.
c/ USA kan lättare utöva indirekta påtryckningar mot Saudiarabien och övriga Gulfstater att bedriva en intensivare jakt på AQ och andra terroristorganisationer i regionen samtidigt som man biffar upp Gulfstaterna i deras latenta konflikt med Iran om kontrollen av arabiska(persiska) viken.
Den respekterade privata underrättelseorganisationen Stratfor uppger att ett starkt motiv för USA att invadera Irak var just att kunna utöva påtryckningar på Saudiarabien att börja förfölja AQ i landet.
Faktum är också att kampen mot AQ dramatiskt intensifierades efter 2003.
6/ USA har sedan 2003 fått mycket kortare strategiska avstånd till regionens oljeproduktion, skulle den hotas av Iran eller terrorister.
7/Den som ser USA´s och UK´s invasion av Irak 2003 som ett gigantiskt misslyckande behöver skaffa sig ett större perspektiv.
En sekteristisk konflikt hade sannolikt ändå inträffat i successionen efter Saddam,i den artificiella staten Irak.
Det är inte amerikansk militär som har mördat utan åtskillnad i Irak utan de irrationella religiösa krafter vars mordlust hölls i schack enbart av en lika mordlysten diktator.
Läget i Irak har stabiliserats, vardagslivetlivet har, om inte normaliserats, kraftigt förbättrats och det finns uppenbarligen en viss framtidstro hos befolkningen att döma av de senaste opinionsundersökningarna(vars validitet och reliabilitet man iofs vet föga om).
Johannes inlägg torde mer än väl tala för sig självt...
Stringens är väl inte direkt ordet som föresvävar mig, och i vanlig ordning saknas all uppbackning av påståendena.
Ett par korrigeringar
Först kan man alltså inte säga något om antalet döda, punkt1. För att sedan under punkt 4 ändå göra det…
Punkt 2 Rörande sanktionerna så handlar det om strågubbar. Sanktionerna låg formellt under FN, men hölls på plats av USA & Storbritannien.
Konsekvenserna av dessa är välkända & väldokumenterade av bl a Human Rights Watch.
Och USA skulle anfalla Iran ifrån Irak?!?
Really…med exakt vilka trupper då?
Och vad tror du kommer att hända med de 140 000 amerikanska soldater som finns inom en armlängds avstånd ifrån Iran, när man väljer att svara…
Och hur man kan hävda att invasionen av Irak inte är ”strategiskt misslyckande” för USA - då den har i princip genererat allt som Bushadministrationen ville förhindra rörande Mellanöstern, är fullständigt obegripligt.
1 april kom sannerligen tidigt i år.
Det är hemskt vad ni är duktiga i att argumentera i ert försvar för USAs enligt folkrätten och FN:s stadgar oförsvarliga angrep på den oberoende staten Irak våren 2003, GT och johannes (inte döparen!).
Ni hade uppenbart skött det barbariska angreppet mycket bättre!
För nästa USA-krig bör Pentagon anställa er båda.
Sixten som är för fred inte angreppskrig.
1/det är araber som har dödat araber både under och efter Saddam, inte USA.
2/ Guardian, okunnig som alltid i statistik och demografi påstod utan backning att USA´s(felaktigt skall vara FN´s ) blockad av Irak och invasionen åstadkom fler dödsfall än Saddam. Det måste Guardian ha sifferuppgifter om! Stringent så det förslår!
3/Antalet stupade i Saddams anfallskrig mot Iran kan uppgå till 800 000.
Antalet avrättade och mördade under Saddam är omöjligt att beräkna exakt men har av vissa beräknats uppgå till 600 000.
Antalet kurder som diktatorn lät mörda kan vara så många som 100 000, liksom antalet döda genom anfallskriget mot Kuwait.
4/ Medveten som jag är om svårigheterna att få exakta data, till skillnad från den statistiskt okunnige och tendentiöse Guardian, skrev jag att jämförelser mellan antalet dödsfall under Saddam och efter Saddam nog bara kan göras på ordinalskalenivå.
vilket innebär att man ganska säkert kan säga att Saddam tog livet av fler än som dött av blockaden efter Gulfkriget och genom den amerikansk-brittiska invasionen.
http://www.frontpagemag.com/Articles/Printable.aspx?GUID={0F2658E9-6A5E-45E9-ACE5-982C0CA355A1}
http://wais.stanford.edu/Iraq/iraq_deathsundersaddamhussein42503.html
Gällande anfall mot Iran från Irakiskt territorium så kan jag för Guardians kännedom meddela att krig inte längre förs med blanka vapen och hakebössor.
Anfall mot iranska kärnanläggningar kan ex.vis göras med stealthplan av typen B2 och F117 från irakiska flygfält.
Med det massiva luftherravälde(mark och sjöbaserat flyg) som USA har skulle iranska markstridskrafter raderas ut om man försökte sig på ett anfall mot Irak.
För sansade bedömare, som i olikhet med Guardian, inte hyser ett rabiat USA-hat, står det klart att USA, genom invasionen, har flyttat fram sin strategiska position i MÖ. Att ha en så gigantisk militärbas i hjärtat av regionen är ett effektivt påtryckningsmedel på aggressiva stater i grannskapet, vilket säkert Gulfstaterna känner sig trygga med.
I takt med att Iraks egen krigsmakt byggs upp i kompetens och numerär kommer dessutom amerikanska resurser att frikopplas i landet.
I den amerikanska presidentvalskampanjen talas det numer mycket tyst om att dra tillbaks de amerikanska trupperna från Irak.
Detta är ytterst signifikativt för bedömningen av USA´s MÖ-strategi.
Så, Johannes kör på med en klassisk imperialistisk retorik och tikotzinsky försöker formulera det som att den här specifika historien började och slutade år 2003. Hela 90-talet är förstås ett stort misslyckande vad det gäller Irak. Men man får inte glömma bort att politiken gentemot samma land under 80-talet OCKSÅ var det. Faktum är att hela den amerikanska utrikespolitiken för området varoit vansinnig från början. Låt oss ta en godtycklig utgångspunkt i störtandet av Mossadeq i Iran 1956. Man skördar fortfarande frukterna av det vansinnet. Det blir också intressant att läsa tikotzinskys försvar för invasionen mot johannes ogenerade omhuldande av imperiepolitik. Att erövrandet av Baghdad kröntes med kontrollen av oljedepartementet (medan alla andra institutioner upplöstes eller läts plundras) visar på exakheten i vad tikotzinskys och johannes demokrati går ut på: äganderätter för multinationellt storkapital.
Bra att "krigstid" tar upp striden på ett bra sätt med GT (inte Gamla Testamentet men med vissa likheter) och johannes (ingen likhet med evangelisten).
Som jag ser det är de dock småpojkar jämfört med Anna-Karin från Ångermanland. Hon spyr ut hat mot ledande socialdemokrater, sådana jag tycker var mycket bra, men gillar en sån pösmunk som Göran Persson.
Hon älskar Per Ahlmark. Det börjar hon nog bli rätt ensam om, men det är synd om Ahlmark, han kan behöva någon som tycker om honom.
Vadan detta hat? Har en aning om att det rör sig om "hennes sjuka moster". Inställningen till Guds utvalda stat - bland alla de cirka 200 i FN-samfundet (där Israel ännu är medlem!). Den som inte mer eller mindre knäfaller för denna stats göranden blir hatobjekt.
A-K är mycket duktigare i sin argumentation än lillebröderna nänmda ovan. Hon är värt högsta priset. Men häromåret fick Israelorganisationen som årligen delar ut ett pris i Sverige ta tillbaka det, när det kom fram att det hade gått till en Sverigedemokrat!
Tänk om A-K, välj den långsiktiga fredens väg. Visa kärlek till både palestinier och judar. Släpp stödet till den korrupta regimen och dess förlitande på den store Satan, som Khomeini riktigt benämnde USA.
Den felaktiga vägen leder till lidande och undergång för både palestinier och judar.
Xristos uppstånden, som ortodoxa fortfarande hälsar varandra, ofta med kyss, är ju det som ligger bakom vårt
GLAD PÅSK:
Sixten
Sixten,
Jag har varken försvarat eller inte försvarat USAs invasion av Irak. Jag har inte uttryckt någon åsikt om ämnet över huvud taget. Jag har använt en vanlig analysteknik - utan att framföra några slutsatser.
Det händer ofta att lekmän missuppfattar analys av beslutsprocesser eller scenario-analys. Båda teknikerna är helt neutrala, trots att Sixten av någon anledning vill läsa in politiska värderingar i metodiken.
GT, jojo, du är rolig du. Men GLAD PÅSK i alla fall, helt neutralt.
Anonym (Sixten?)
Tack för påskhälsningen. Jag återbördar med PURIM SAME'AKH, då den kristna påsken och judiska purimhelgen sammanfaller i år.
Nej nu, Sixten, har du nog lämnat bakom dig hälsosam måttlighet och anständighet. Jag vet hur det är när man känner starkt. Inte lätt att hejda sig ibland. Inte vet jag vem Anna-Karin är heller men detta börjar likna internet-stalking. En något obehaglig ton verkar råda. Är det verkligen vad du vill syssla med, Sixten?
Jag är inte speciellt förtjust i Göran Persson, speciellt när det gäller godsägari och hyckleri men har som alla sina goda sidor. Att jag "älskar" Ahlmark var definitivt en överdrift från min sida men jämfört med de pinsamma sossarna som styrt svensk MÖ-politik är han uppfriskande. Att förakt för och hån mot Ahlmark är så allområdande inom vänstern är för mig bara ett tecken på att han har mer rätt än dessa ensidiga syndabockstänkare.
Glad Påsk!
A-K
Glad Purim och Påsk till Ulf och samtliga skribenter här!
P.S. till Sixten:
Jag trodde ordet Påsk kom direkt från hebreiskans Pesach, den helg som observeras till minnet av flykten från Egypten, Moses, Aaron, Miriam, de tio budorden mm.
Jag läser igen ditt inlägg, fullt av antaganden om "hat" mot socialdemokratiska ledare, tal om "knäfallande", antagande (kollektivtänkavana ?) om släktskap etc, och ser att jag varit alldeles för beskedlig i mitt svar. Men hellre för snäll än elak. Försök att sära på begreppen hat och en ilsken protest mot vad jag upplevt som oanständigt agerande från somliga svenska ledare. Deras agerande hade varit lika ensidigt om de varit annat än sossar.
Mvh,
A-K
P.S. 2: Vad är du för en att utmåla mig som äldre än GT och Johannes, som jag liksom dig bara mött på bloggar? Du är väl också min lillbrorsa då? Bra, då kan jag be dig veta hut! Vet hut och Glad Påsk!
A-K
Sten
Man frågar sig ängsligt vad du har på denna bloggsidan att göra.
Pierre Schori är en man som vet vad han talar om med mångårig erfarenhet av svensk utrikespolitik.Bra att han kommer med avslöjanden om Göran Perssons undermåliga Mellanösternpolitik bl.a.
Kommer att införskaffa boken efter helgen.
Skicka en kommentar