2007-09-03

Maktkampen mellan Hamas och Fatah

President Mahmud Abbas har ändrat den palestinska vallagen på ett sätt som ensidigt gynnar hans egen Fatah-rörelse, på Hamas bekostnad. Enligt den nya lagen måste alla kandidater erkänna PLO som det palestinska folkets "enda legitima representant" samt acceptera alla de avtal som PLO ingått med andra stater, däribland Israel. Det innebär att ingen representant från Hamas kan ställa upp i ett kommande palestinskt val utan att det innebär åtminstone ett indirekt erkännande av Israel.

Fortsättningsvis väljs alla kandidater i proportionella val på nationella partilistor. Tidigare har hälften av mandaten fördelats efter nationella partilistor och hälften efter regionala listor. I 2006 års val fick Hamas dubbelt så många mandat från valdistrikten än Fatah, eftersom Fatah-kandidater ofta konkurrerade med varandra i distrikten. Reglerna för presidentval har också förändrats så att presidenten nu skall väljas med absolut majoritet. Den förändringen gynnar Fatah, eftersom Hamas tidigare kunnat tjäna på att flera sekulära palestinska presidentkandidater konkurrerat och tagit röster från varandra.

Motiven bakom Abbas agerande är förstås att gynna Fatah och försöka ytterligare isolera och marginalisera Hamas. Det är en - för att uttrycka det milt - osäker strategi. Hamas kommer naturligtvis inte att acceptera den nya vallagen. Eftersom Hamas politiskt och militärt kontrollerar Gazaremsan kommer det inte att kunna genomföras några val där utan Hamas medgivande. I stället riskerar spänningen mellan Hamas och Fatah att öka ytterligare. Så länge det inte finns någon överenskommelse mellan Hamas och Fatah finns det heller inte några förutsättningar för reella framsteg i den israelisk-palestinska konflikten.

Mona Sahlin träffade i dag Mahmud Abbas och uppmanade honom att reformera Fatah (ingen Fatah-kongress för att välja nya ledare har genomförts sedan 1989...) och - som jag uppfattat det - att samtala med Hamas. Det är klokt. Statsmannaskap består inte minst i att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det vill säga att kunna kombinera ett kritiskt sinnelag till Hamas och dess agerande med en politisk insikt om att isolering förstärker fundamentalisternas ställning inom Hamas och därigenom inte för fredsprocessen framåt.

Bland annat dessa frågor diskuterade jag i P 1 Morgon i dag.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Det är förbluffande att du och socialdemokraterna tror att en "dialog" kommer innebära reformering av Hamas. Mer sannolikt är ju att Hamas kommer att tycka att de vunnit gehör för sin linje, när omvärlden väljer att ha relationer med terrorgruppen. Vad finns det då för incitament att förändra sin "politik"?

Johannes sa...

Ja, logiken bakom argumentet att om man för en dialog med extremister, så blir de mindre extremististiska är ytterligt svag.
Blev Adolf mindre krigslysten genom samtalen med Chamberlain,Saddam mer medgörlig genom samtalen med utrikesminister Baker i Wien 1990 eller Arafat i Camp David 2000?
Ulf har antingen inte tänkt till när han skrev posten eller så när han den svaghet för Hamas som broderskaparna tidigare demonstrerat!

G. Tikotzinsky sa...

Gerrymandering heter det på amerikanskt statsvetarspråk. Inget ovanligt alls att det regerande partiet ändrar röstdistrikten för att skaffa en fördel i nästa val.

Jag tror att om 30 år kan vi jämföra Gaza med Nordkorea. Två territorier som valt militär konfrontation och en ideologi som medför ekonomisk, social, logistisk och politisk isolering. För befolkningen är strategin katstrofal. Om Judea/Samarien väljer samarbete med Israel finns stora chanser att det territoriet kommer att lyckas ekonomiskt och socialt liksom Sydkorea gjort genom samarbete med USA. Det finns ingen som helst anledning att binda samman Gaza och Judea/Samarien till en samlad politisk enhet.

Vad gäller samtal med Hamas: Ovanstående kommentarer har naturligtvis helt rätt i sin politiska tolkning. Om man ser på det hela krasst, så är det dags för Abbas att "cut the losses." Säga adjö till Gaza som är ett förlorat slag, och koncentrera sig på Judea/Samarien som fortfarande kan vinnas.

"Rule #1 to win: Never fight a losing battle." Men Bjerelds idealism omfattar naturligtvis inte sådana realpolitiska begrepp.

Jinge sa...

G. Tikotzinsky: ”Jag tror att om 30 år kan vi jämföra Gaza med Nordkorea. ”

Annars verkar det mer sannolikt att vi kan jämföra Israel med Nordkorea då. För landet blir bara mer och mer skandaliserat ju längre tiden går. Man har, med stöd av USA, klarat sig rätt lätt undan alltför stor internationell kritik. Men väldigt många politiker muttrar då inga TV-kameror eller mikrofoner är påslagna.

Och det är givetvis inte bara i Sverige som den kritiken finns.

Det finns t.ex. i USA en rätt betydande ökning av kritikerkåren. Man har bara för något år sedan börjat organisera motståndet.

När det gäller Mahmoud Abbas så är läget allvarligt. Hans agerande riskerar verkligen att störta Palestina in i inbördeskrig. Det är oxo det som jag tror är Israels avsikt med att stödja Abbas med pengar och vapen. För att på det sättet förvissa sig om att det som hittills varit lögner ”– vi har ingen part att förhandla med”, ska bli verklighet.

Johannes sa...

Källor till att amerikanska politiker muttrar antiisraeliska kommentarer när inte mikrofoner är på jinge? Att den akademiska och journalistiska vänstern gör det är ingen nyhet.
Tvärtom kommer axeln USA-Israel att bestå eftersom Israel av USA, korrekt uppfattas, som ett demokratiskt bålverk mot islamism och terrorism i MÖ. Dessutom ligger Israels militärteknologi så långt framme att USA faktiskt behöver Israel som militär innovatör.

Anonym sa...

Johannes har en god poäng i sin slutkläm. Man får inte glömma hur mycket den amerikanska ockupationen i Irak har lärt sig av Israels ockupation av Västbanken och Gaza. Ända ned till byggande av säkerhetsbarriärer/apartheidmurar. Alla demokratiska ockupationsmakter kan lära sig mycket av Israel.

Anonym sa...

Jinges önsketänkande är ganska skrattretande. En liten insikt i hur Jinge "tänker".

Enligt opinionsundersökningar nyligen hade det amerikanska stödet för Israel kat kraftigt, och stödet för palestinierna minskat dramatiskt. Alla har ju sett (nu senast om Gaza) att den palestinska ledningen helt enkelt inte vill ha fred. Och allteftersom den muslimsk-arabiska islamismen fortsätter att kräva offer och utgöra ett allvarligt hot (nu senast i Danmark) är det uppenbart att alltfler inser faran med den ideologi som ligger bakom palestinska fascister som Hamas och pan-arabister.

Jag är övertygad om att Palestina inte kommer att vara ett fungerande samhälle ens om 100 år! Ingen kommer att vilja investera i ett arabiskt helveteshål med alltmer ökande radikalisering i islam och alltfler spänningar mellan fanatiker (Hamas) och minre religiösa rörelser (Fatah).

Palestinierna lyckades inte att med världens högsta bistånd ta itu med sina sorgliga liv och sitt imploderade samhälle.

Nej, man ska nog inte hålla andan i väntan på att de palestinska araberna lyckas skapa något av värde - allra minst ett ekonomiskt fungerande demokratiskt samhälle i fred med Israel. Inte förrän om minst 100 år.

Anonym sa...

"För landet blir bara mer och mer skandaliserat ju längre tiden går."

Jinge, din pajas! Du är Israels största tillgång - har du inte fattat det? Din kunniga och hatfylda, faktabefriade retorik mot Israel rekryterar israeliska sympatiörer varje minut. Alla skrattar ju när de läser dina fåniga och hatiska inlägg, och inser att om sådana som du står på palestiniernas sida, så ska nog varje vettig människa inta motsatt åsikt.

Keep up the good work, Jinge!

Anonym sa...

"okunniga" skulle det stå

Anonym sa...

Sedan är det ju så att palestinierna emigrerar i ofattbar omfattning just nu, inte minst efter Hamas blodiga maktövertagande:

http://www.nytimes.com/2007/03/12/world/middleeast/12intifada.html?_r=1&hp=&oref=slogin&pagewanted=all

Och de flesta paletinierna ogillar Hamas och är missnöjda med sina liv, och vill emigrera:

http://www.najah.edu/english/news/show.asp?key=418

Samtidigt ökar de judiska födslarna explosionsartat och är nu snabbare än de arabiska födslarna:

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/122251

Så Jinge ska nog sluta att hoppas.

ckrantz sa...

Med tanke på att många israeler vill ha en realistisk dialog med även Hamas kanske israel 'vännerna' här skulle fundera lite innan dom uttalar sig.

Om dom förstås inte förespråkar en 'slutgilting 'lösning på det palestinska problemet förstås. Vilket många judiska fascister på högerkanten tycks göra.

A-K Roth sa...

ckrantz, ledsen, men du har inspirerat mig att ta till orda, trots att jag har lite tid :(. Detta:

"...Om dom förstås inte förespråkar en 'slutgilting 'lösning på det palestinska problemet förstås. Vilket många judiska fascister på högerkanten tycks göra...."

...var väl ändå lågt och med en illa genomtänkt anspelning? Lika lågt som jinges antydan om Israels avsikter; hans inskränkta blogg visar regelbundet prov på oacceptabelt folkförakt både hos bloggvärden och besökare och det är nog en anledning till att hans kommentarer drar den uppmärksamhet den gör när det tillåts.

Men, ckrantz, som du har tagit upp ämnet fascister på högerkanten kanske det passar att ta upp ämnet fascister på vänsterkanten? I dagarna har man läst att Forum för levande historia tar upp det stora ämnet kommunismen brott. I samband med det kommer debatt. Och folk uttrycker sig på olika öppna blogger med högt i tak.

En vinkel som var intressant var att koppla mellankrigstidens somliga svenska ungdomars förälskelse i nazismen med 68:ornas intensiva engagemang för PLO och palestiniernas sak, det trots att PLO i sanning lanserades och stöddes av KGB och den rumänska diktaturen, fascistisk vänster om nagot. I båda fallen har förekommit element av judeförakt, av ensidigt skuldbeläggande av det judiska folket och den judiska staten. Det är en observation som är störande.

Jag liksom Ulf Bjereld förespråkar fredlig tvåstatslösning och har respekt för palestiniers önskan om en egen stat. Jag välkomnade i dagarna beslutet i Israels Högsta Domstol att delar av säkerhetsbarriären måste dras om. Det är så det ska gå till. Men vilken instans kommer att stoppa palestiniernas vansinniga bombande av skolor och daghem i Sderot? Svenska aktivister som håller tyst om det begår ett stort moraliskt misstag. Det finns mycket hjärtskärande att läsa om hur barnen drabbas av konflikten. Varför ignorerar man barnen i Sderot?

Att demokratiska stater som Sverige ska ge Hamas legitimitet är inte vettigt eller ens medmänskligt om man vet vad gruppen yrkar på för egna och andra.

Anonym sa...

A-K Roth,

Lanserades PLO av KGB och rumänska diktaturen? Har du rökt något skadlig eller är du alltid så här?

Jösses

Anonym sa...

Sällan upplever man så mycket koncentrerat hat som när man läser Israelvännernas kommentarer.
Vidrigt!

A-K Roth sa...

Anonym 5:06, jag påstod inte att KGB "grundade" PLO. Jag påstod att KGB "lanserade" och "sponsrade" PLO; belägg kommer. Du läste fel eller missförstod av bara farten. Jag är dock inte så oförskämd att jag vill påstå att du röker någonting skadligt.

Jag antar att du inte känner till historien om hur PLO, som grundades före kriget 1964, alltså långt innan någon ockupation av VBGR, EFTER kriget 1967 fick en new image (lanserades) och stöd från Gamla Sovjet? Arafat åkte som en skottspole mellan olika sovjetsatteliter medan svenska 68:orna lät sig imponeras och blev tagna, typ.

Rumäniern Ion Mihai Pacepa har skrivit, bl.a. i Wall Street Journal, "The Arafat I knew":
http://www.opinionjournal.com/editorial/feature.html?id=95001716

Man kan bl.a. läsa detta från Pacepa:

"...I became directly involved with Arafat in the late 1960s, in the days when he was being financed and manipulated by the KGB. In the 1967 Six-Day War, Israel humiliated two of the Soviet Union's Arab client states, Egypt and Syria. A couple of months later, the head of Soviet foreign intelligence, Gen. Alexander Sakharovsky, landed in Bucharest. According to him, the Kremlin had charged the KGB to "repair the prestige" of "our Arab friends" by helping them organize terrorist operations that would humiliate Israel. The main KGB asset in this joint venture was a "devoted Marxist-Leninist"--Yasser Arafat, co-founder of Fatah, the Palestinian military force..."

Om du, anonym, har invändningar mot källan eller annat som pekar på en annan syn kan du väl komma med det? Men det duger inte att blunda inför fakta. :) Seså, skriv nu en dementi med belägg.

A-K Roth sa...

Anonym 5:06, du har tydligen ingenting att anmärka om mitt svar på ditt icke-argument? Men det skulle vara intressant att höra vad du eller någon annan anser om Papecas rapport, eftersom Sverige tog en så ledande roll i att driva Arafats sak. I längden blev detta val ytterst tragiskt för just dem man vill hjälpa, palestinierna. Varför inte granska och kritisera?