I dag firas Tryckfrihetens Dag. Tidningen Expressen uppmärksammar dagen genom att i en artikel kritiskt granska de svenska riksdagsledamöternas inställning till yttrande- och tryckfriheten. Expressen har låtit politikerna svara på frågor om yttrande- och tryckfriheten och jämför sedan svaren med en Sifo-undersökning där riksdagsledamöterna fått svara anonymt.
Expressen finner att riksdagsledamöternas stöd för yttrande- och tryckfriheten är betydligt svagare i Sifo-undersökningen. I Expressens undersökning är det endast tre procent av politikerna som svarar ja på frågan: När Expressen ställer frågan Vill du begränsa meddelarfriheten för poliser? är det endast tre procent av politikerna som svarar ja. Men när Sifo ställer frågan Poliser ska inte få läcka till medierna om innehållet i förundersökningar svarar svarar i stället hela 59 procent ja.
På ett motsvarande sätt svarar endast två procent ja på Expressens fråga: Vill du införa en ny lag som begränsar mediernas möjlighet att bevaka kända personer? Samtidigt är det hela 55 procent som i Sifo-undersökningen instämmer i förslaget: Kända människor ska inte behöva bli fotograferade i privata sammanhang utan att de gett sitt tillstånd. Det bör, som JK föreslagit, införas en lag om skydd för privatlivet mot medierna.
Expressen tolkar diskrepensen i svaren som ett uttryck för hyckleri - politikerna svara på ett sätt i den öppna Expressen-studien och på ett annat sätt i den anonyma Sifo-studien. Jag delar inte den bedömningen utan ger i artikeln uttryck för en annan mening: Som man frågar får man svar. Expressens frågeformuleringar hålls på ett mer generellt plan och svaren blir ett uttryck för just ett generellt stöd åt yttrande och tryckfriheten. Sifos frågor är mer konkreta och problematiserar därigenom yttrande- och tryckfrihetens gränser. Då är det är inte konstigt att svaren blir annorlunda. Sören Holmberg gör i artikeln samma bedömning.
Visst tänker sig politikerna lite extra för när de uttalar sig offentligt än är de svarar anonymt. I det avseendet är de sannolikt varken bättre eller sämre än genomsnittsväljaren. Opinionsundersökningar kan vara värdefulla men skall läsas kritiskt, ungefär som Bertolt Brecht redan 1930 uppmuntrade till i dikten Lärandets lov: Sätt ditt finger på varje siffra. Fråga: hur kom den hit?
7 kommentarer:
Hmm,
Det kan mycket väl hända att en del av diskrepansen mellan de båda undersökningarna kan förklaras med de olikartade frågeställningarna.
MEN - och detta är viktigt - borde man inte kräva av riksdagsmän att de faktiskt ska kunna dra se konsekvenserna av sina principiella ställningstaganden.
Expressens reporter har ju en oerhört viktig poäng rent logiskt: Politikerna hävdar att de är motståndare till inskränkt meddelar- och pressfrihet, medan de i själva verket vill inskränka sagda friheter.
Det är självklart mycket allvarligt ur väljarsynpunkt om politikerna inte förstår konsekvenserna av de generella rättsprinciper de säger sig skriva under på (inte förstår vilka partikulära ställningstaganden som följer av dem).
Den information politkerna förmdelar om sig själva till väljarna blir ju då direkt falsk.
Förmedlingen av sådan falsk information är självklart oerhört allvarlig oavsett om det beror på deras oförmåga att dra korrekta slutsatser eller om de ljuger väljarna rätt upp i ansiktet.
För att väljarna ska kunna göra ett informerat val när de går till valurnan krävs ju att de har korrekt information om RD-kandidaternas ståndpunkter i olika frågor!
Borde man inte uppröras över detta sakernas tillstånd istället för att klaga på Expressens journalistik?
/STATSVETARDOKTORAND
Om ljuga är att medvetet undanhålla sanningen så tror jag inte riksdagsledamöterna ljuger. Men det är beklämmande och oroande att lagstiftare inte kan dra konsekvenserna av generella principer till enskilda fall. Det är där -- vid gränserna -- som yttrandefriheten sätts på prov i ett demokratiskt samhälle.
Jag klagar inte på Expressens journalistik. Men jag tolkar resultaten annorlunda än Expressens reporter.
Det hör till saken att 312 ledamöter svarade på Expressens frågor, medan motsvarande andel för Sifostudien var 227. Det går inte att utläsa i vilken utsträckning enskilda ledamöter uppvisar diskrepens i svarsmönstren.
Jag tror inte alla ledamöter förstår innebörden av "meddelarfrihet". Dessutom dränks ledamöterna i enkäter av olika slag, som de förväntas svarar på så snart som möjligt.
Men visst finns här ett principiellt problem om lagstiftarna inte ser konsekvenserna av de generella rättsprinciper de ansluter sig till. Det förnekar jag inte. Jag tror dock inte att svenska parlamentariker här urskiljer sig negativt jämfört med parlamentariket från andra länder, eller, framför allt, jämfört med folk i allmänhet.
Hej igen,
Vad bygger du din jämförelse med andra länder på? Det är väl inte helt otänkbart att politiker i länder som har en annorlunda röttstradition än vad vi har är mer informerade om vad yttrande- och pressfrihet innebär för något i praktiken. Om inte annat måste ju politiker i till exempel USA ta hänsyn till sådana grundläggande principer när de stiftar egna lagar då de annars riskerar att få sina lagförslag upprivna av Högsta domstolen.
Om grundlagen hade fått större inflytande i Sverige kanske även vi hade fått mer medvetna politiker.
I övrigt är det sorgligt om det verkligen är så att politiker inte är mer insatta än den breda allmänheten i vad grundläggande rättsprinciper innebär. Man skulle ju kunna förvänta sig att de i alla fall gör något skäl för den lön de uppbär. Helt obildbara kan de väl ändå inte vara (jag tror att allmänheten hade varit betydligt mer insatt i nämnda frågor om de hade fått betalt för att på heltid sätta sig in i dem)?
Sedan kan man ju också konstatera att den svenska skolan måste ha misslyckats totalt med sin uppgift att inpränta värdegrunden hos eleverna om du har rätt. Men så sorgligt dålig kan väl ändå inte medvetenheten om vad våra mest grundläggande rättsprinciper innebär i vara?
Det skulle ju innbeära att man inte kan lita på någon opinion överhuvudtaget. Vad är till exempel opnionen mot dödsstraff värd om den som är motståndare mot dödsstraff i själva verket tycker det är OK att avrätta enskilda brottslingar?
Vi får väl sätta våra förhoppningar till att skolminister Björklund lyckas lite bättre där sosseskolan verkar ha misslyckats så kapitalt!
/STATSVETARDOKTORAND
"Som man frågar får man svar."
Gäller det också när Ulf Bjereld undersöker svenska allmänhetens åsikter vad gäller Mellanöstern?
Ulf har ännu inte svarat på hur konfidensintervallen ser ut runt proportionerna i de olika svarsalternativen på hans stickprovsenkät om MÖ. Det är rent politiskt bedrägeri att publicera resultaten av enkäter som debattinlägg i DN utan signifikansprövningar.
Ulf är ingen vetenskapsman,han är en förklädd socialdemokratisk politiker med islamistiska sympatier.
Ljuger politikerna? Fråga hellre, "När ljuger de inte"! :)
Men frågorna var, som Ulf sa, ställda på mycket olika sätt. Man undrar om ledamöters läsförståelse, om deras utbildning, om de kan följa en mening som innehåller ordet "inte".
Frågorna var ju inte heller jämförbara. Ett av exemplen Ulf gav: Det är stor skillnad mellan betydelsen av "inte läcka innehållet i förundersökningar till medierna" och "begränsa meddelarfriheten". Den första ger i och med ordet "läcka" intryck av att det handlar om överträdelse av lagen. Den andra är mer allmän, inte specifierad.
Skicka en kommentar