2007-08-27

Sverige under kalla kriget, Sverker Åström och Michelangelo

Tillsammans med mina kolleger historieprofessorerna Alf W Johansson och Karl Molin lägger jag nu sista handen vid boken Från igelkott till världssamvete. En bok om Sverige under kalla kriget. Boken är sprungen ur det mångvetenskapliga forskningsprogrammet "Sverige under kalla kriget" (SUKK) som i sin tur utmynnat i närmare 20 böcker, samtliga utgivna på Santérus förlag. "Från igelkott till världssamvete" går till trycket i november och utkommer våren 2008. I boken analyserar vi bl a framväxten av den s k aktiva utrikespolitiken under 1960- och 1970-talen samt Sveriges kontroversiella och informella s k samverkan med västmakterna vid sidan av alliansfriheten och neutralitetspolitiken. I all ödmjukhet ;-) vill jag drista mig till att säga att boken blir standarverket om svensk utrikespolitik under det kalla kriget.

Jag hade i eftermiddags dessutom nöjet att diskutera svensk utrikespolitik med neutralitetspolitikens nestor Sverker Åström, 91 år ung. Sverker sörjer sin snudd på riksbekanta katt Dusjka som finns i katthimlen sedan några veckor tillbaka, men hans blixtrande intellekt visar inga tecken på att trubbas av. Sverker Åström har gjort svensk utrikespolitik många tjänster - själv håller han dock arrangemanget av den stora internationella miljökonferensen i Stockholm 1972 högst.

Sverker Åström har som bekant många strängar på sin lyra. Jag kan inte avhålla mig från att citera hans översättning av en av Michelangelos vackra kärleksdikter:

Det var just här, min älskade du stal
mitt hjärta och förintade mitt liv.
Ja, det var här som dina vackra ögon
först gav mig tröst och sedan tog den från mig.
Du band mig här och här du släppte mig:
jag grät över mig själv och såg dig lämna
den klippa där du tog mig från mig själv,
och aldrig mera får jag mig tillbaka.

Åströms översättningar finns utgivna i en stilfull volym, Michelangelo. Kärleksdikter,Lind & Co.

I morgon tisdag utkommer för övrigt Arne Dahls tionde och sista (sades det från början - nu ryktas det att Arne ändrat sig...) volym i serien om "Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art", mer känd som A-gruppen. Serien är överlägset bäst - och vackrast - i svensk kriminal- och deckarlitteratur i dag.

18 kommentarer:

Mats sa...

Det är konstigt att du inte med ett ord nämner att Sverker Åström utbildade sig i Nazityskland, och i efterhand påstått att han har "inget egentligt minne av nazistiska inslag".

Mats sa...

...eller att den första gången Sverker Åström tog politisk ställning var när han gick med som medlem i Sveriges Nationella Förbund (SNF), en uttalat antisemitisk och nazi-inspirerad organisation, där han stannade i flera år.

Lisa sa...

Det har varit märkligt tyst om Mellanöstern här på sistone. Det vore intressant att få din kommentar till hur dina allierade i Gaza beter sig: Hamas skärper mediekontrollen.

A-K Roth sa...

Med Sverker Åströms "bagage" är det störande att dagens utrikesminister offentligt säger sig respektera Åström. Bildt har tydligen föga insikt. Åström har jämfört Israels agerande med nazisternas - samtidigt som han säger sig inte komma ihåg hur det var när han läste i Tyskland, precis under den tid när nazisternas Nürenburglagar var helt etablerade. Han som läste ämnen som handlade om samhället!

Nej vet du vad, Ulf Bjereld, här är ett bottennapp i frågan om vad man ska hylla. Hylla Åström för mycket - hur man äter, översätter dikter, motionerar, hans betydelse för IT, men dra inte ordet "världssamvete" in i sammanhanget. Han har liksom Sten Andersson alldeles för mycket osmakligt bagage.

Ulf Bjereld sa...

Att Sverker Åström i mitten av 1930-talet studerade i Tyskland och under ett par år var medlem av SNF är ett väl känt faktum som följt honom i debatten sedan dess. Enligt den artikel som Mats åberopar tog Sverker Åström 1937 som 21-åring beslutet att lämna SNF. Hans medlemskap ligger således 70 år tillbaka i tiden. Preskription, någon?

Lisa: Lögner tenderar att studsa tillbaka på avsändaren. Läsaren av denna blogg vet att en värdemässig avgrund skiljer mig från Hamas och att talet om "allierade" är ljug. Däremot menar jag - liksom t ex Carl Bildt och numera även biståndsminister Gunilla Carlssosn (m) - att Hamas inte kan önsketänkas bort och att det därför är en bättre politisk strategi att att försöka påverka Hamas än att isolera dem.

Johannes sa...

"En värdemässig avgrund skiljer mig från Hamas".
Det är antingen lögn Ulf, eller så bör du gå ur Broderskaparna som mot EU´s rekommendation bjöd in en Hamasrepresentant till Sverige. Det var enbart här hos er och i Norge som han var välkommen.
Er internationelle sekreterare Ola Johansson har dessutom uttalat sin sympati för den extreme islamistiske filosofen Sayid Qutb som predikade en uttalad antisemitism och våldsam Jihad.
Jag föredrar att tro att du ljuger Ulf!

Anonym sa...

Ulf, det är bara att gratulera till all uppmärksamhet du får även om den kommer från sociopater som reagerar på sina egna neuroser snarare än vad du verkligen skriver.

A-K Roth sa...

Anonym, inte fint att smutskasta dem som kommer med frågor och information! Alla skribenter kan kan kritiseras både för vad de skriver och för vad de väljer att ignorera. Det är alldeles uppenbart vad som verkligen skrivs här, anonym. Lika uppenbart är det som lämnas ute. Då får man - med tack till bloggvärden - komplettera. På detta sätt får man en mer balanserad presentation. Kanske du själv visar tecken på det du anklagar andra för? :)

A-K Roth sa...

Ulf Bjereld, avsikterna att försöka påverka Hamas är nog goda. Eller så kan man hoppas att de är det och inte naiva på gränsen till vansinne eller värre. Men - att bjuda in en representant för en grupp som har de avsikter Hamas har och som har agerat som Hamas har agerat mot egna och andra visar ju att man tolererar deras agerande och avsikter, eller? Sorgligt. Vilka kommer Broderskaparna att bjuda härnäst? Rasistpartiet Kach som verkar vara den judiska motsvarigheten till Hamas?

Tills man ser tecken på att Broderskaparna verkligen utnyttjar sina kontakter till att påverka Hamas ser det bara ut som att det blir en vända till av samma sorts fjäskande och stödjande som tidigare av PLO, typ Åströms, Anderssons och andra gammelsossars! Enligt flera rapporter skrattar jihadisterna åt de västerländska grupper som möter dem halvvägs.

Jag väntar med spänning på att Hamas under Broderskaparnas goda inflytande ser det onda i sin inriktning och blir goda och fredliga grannar.

Om Åström och preskription: Hade Åström varit en vanlig Svensson eller en Ingmar Bergman som inte drev nationalpolitik, naturligtvis. Men nu är inte Åström en vanlig Svensson; han fortsätter tydligen att inspirera somliga - tyvärr. Och man måste få ifrågasätta hans motiv.

Så kan man också se det, Ulf!

Mats sa...

"Att Sverker Åström i mitten av 1930-talet studerade i Tyskland"

Jag noterar att du ändrade från Nazi-Tyskland till "Tyskland".

"Enligt den artikel som Mats åberopar tog Sverker Åström 1937 som 21-åring beslutet att lämna SNF."

Du verkar tolka faktumet att han lämnade SNF, efter ett par års medlemskap, som ett ställningstagande mot organisationen. Tvärtom valde han direkt att flytta ner till det land som omsatt organisationens politik i praktiken, och mer därtill, nämligen Hitler-Tyskland. Där vill Sverker Åström studera "folkrätt" och "statskunskap" på ett av de nazifierade universiteten. Att resa utomlands och studera var ingenting vanligt, och ingenting man gjorde lättvindigt på slutet av 30-talet. Trots att Nürnberglagarna hade införts sedan länge, ljuger Åström och hävdar att han inte minns några nazistiska inslag från sin studietid i Tredje Riket. Folkrätts- och statsvetenskapsstudenten har ingen minnesbild av nazistpolitiken och den nu fullt accelererande hetsen mot judar.

"[att han] under ett par år var medlem av SNF är ett väl känt faktum"

Nej, det är inte välkänt i offentligheten. Tvärtom nämns det sällan om Sverker Åström, och det tycks inte ha skadat honom som tjänsteman i UD.

"Hans medlemskap [i SNF] ligger således 70 år tillbaka i tiden. Preskription, någon?"

Mycket märkligt ställningstagande från din sida. Ser du ingen skillnad mot exempelvis Ingmar Bergman, som i efterhand berättade om, erkände och bad om ursäkt / tog avstånd ifrån sina nazistiska sympatier? Sverker Åström, däremot, både ljuger, förnekar och påstår sig inte "minnas".

Och varför skulle datumet för upphörandet av medlemskapet i SNF, (inför flytten till Hitler-Tyskland) vara det viktigaste vid denna bedömning, och inte faktumet att han sedan valde att studera folkrätt och statsvetenskap där?

Varför skulle det "preskriberas", när det är en avgörande bakgrundsinformation till hans extremt hätska hat mot Israel, som han flera gånger jämställt med nazister?

Jag vore tacksam för din kommentar.

Johannes sa...

En gissning är att Sverker åström fascinerades av manligheten i det nazistiska Tyskland. Röhm, SA´s ledare var ju en promiskuös homosexuell varför det var naturligt att Åström drogs till Nazityskland.

Anonym sa...

Det blir lätt kortslutning om man gör kopplingen "studier i Nazi-Tyskland" - "israelkritik" - "antisemitism". Åström framstår väl mer som en klassisk konservativ av europeisk typ, den sorten som har svårt att finna sig tillrätta i svenskt partiväsende. Tyskland kan inte ens under nazitiden reduceras till NSDAP:s partilinje (vilken f.ö. inte heller kan reduceras till Hitler, men det är en annan och mer komplex fråga). Sveriges starka kulturella band med Tyskland under tiden före Andra världskriget och Tysklands status som lärdomsnation under den här tiden bör inte glömmas bort. Åström slår mig inte så lite som en svensk Kissinger med fokus på balanstänkande och ett realistiskt bildat försvar för folkrätt som småstatens vapen.

Åström har f.ö. tämligen nyss formulerat sina tankar om invandring och "integration" på ett sätt som borde störa mer än vad han gjorde på 30-talet (även om det aktualiseras i hans ställningstaganden idag). Helt i linje med en realistisk-konservativ position - folkens rätt förutsätter väl ändå homogena folk i någon mening, eller? Denna position kanske, kan man tycka, borde störa broderskaparen och professorn som driver den här bloggen. Åtminstone en aning.

Nils sa...

Anonym 2.21, det var dummaste dösnack jag hört på länge. Att en ung man i 25-årsåldern, efter flera års medlemskap i en antisemitisk organisation i Sverige, tar det på den tiden ovanliga steget att sedan flytta till Hitler-Tyskland för att studera "folkrätt" och "statskunskap", och att därefter under hela sin karriär svassat för diktaturer och spytt galla och förakt mot Israel (samt fullständigt lagt locket på om Raoul Wallnberg) säger tillräckligt om denne man.

Han är dessutom inte "konservativ" som du påstår. Han hade nazistsympatier, tyckte uppenbarligen inte att Raoul Wallenbergs insaster för att rädda tiotusentals judar från nazisterna var värda att nämna i sina memoarer om karriären på UD, och hatar fortfarande Israel.

Så lägg ner ditt ursäktande nu.

Johannes sa...

Personlighetspsykologi spelar en avgörande roll för individers val under livet. Det skulle förvåna om inte den homoerotiska atmosfären hos såväl de svenska nassarna som hos de tyska dito haft stor betydelse för Åströms politiska engagemang och Tysklandsvistelse.
Synnerligen obekräftade rykten säger också att befordringsgången inom UD, under Åsteröms tid som kabinettssekreterare, styrdes av sexuella preferenser.

A-K Roth sa...

Anonym, intressant inlägg. Men kortslutning? Tar man andra faktorer i beaktan, t.ex. S.Å.'s predikan om att det skulle vara "oanständigt" att handla med Israel, och annat ensidigt som kastas mot denna stat från svenskt ledarhåll får man sig en tankeställare.

Kurt Lundgren från bloggen Östra Ölands Fria Horisont, som vad jag förstått har anklagats för att vara både höger och vänster, men som jag tror inte följer någon partilinje, har en bra sammanfattning under titeln,

"Svenskt Israel-hat en gammal politik". Bl.a. för han fram vad Gunnar Hägglöf, diplomat, i rent folkförakt och utan skam, förde fram i sin egen bok.

http://kurtlundgren.webblogg.se/260506061713_svenskt_israelhat_en_gammal_poli.html
Läs och begrunda. Jag var chockad över vad Hägglöf skrev.

Åströms syn verkar inte mer balanserad och han har tydligen varit instrumental i att driva denna syn. Från många olika källor finns det sannerligen tillräckligt med belägg för att ifrågasätta svensk utrikespolitik visavis Israel. Jag skulle vilja säga till Sverker Åström att det ofta har varit oanständigt. Rättmätig kritik är aldrig fel. Men när man sidar med makter som har vidriga agendan är det oanständigt.

G. Tikotzinsky sa...

"den s k aktiva utrikespolitiken under 1960- och 1970-talen"

Tillåt mig ödmjukt kalla det hela för socialdemokratiskt storhetsvansinne. Ulf tycks fortfarande tro att svansen viftar på hunden.

Sverige skickar iväg diplomater och politiker för att styra och ställa i världen. Världens maktcentra tar emot svenskarna med ett artigt leende och säger "Yes, yes" medan de sneglar på klockan. När de blåögda svenskarna rest hem till sin skyddade verkstad fortsätter resten av världen med realpolitik.

Ulf - kan du peka på någon amerikansk/fransk/engelsk president/permiärminister memoar eller dokument från Ryssland om att Sverige påverkat några viktiga realpolitiska beslut under kalla kriget? Kan du visa att de alliansfria hade någon som helst roll inom Kissingers maktbalans-modell? Kan du visa ett enda icke-kommunistiskt alliansfritt land som inte snällt fogade sig till Truman-doktrinen i realiteten*?

*Undantaget är kanske Indien.

A-K Roth sa...

Tikotzinsky, Sten Anderssons roll i att framställa den moderna terrorismens fader Arafat som acceptabel som samtalspartner för fred kan ju nämnas som en instans när Sveriges roll fick vikt. Tyvärr var det ju en missledd (o)gärning.

I flera rapporter kan man läsa om hur Andersson komponerade de ord Arafat efter påtryckningar var tvungen att uttala innan han fick tala i FN. Många är dem som senare talat om Arafats falskhet. I Sverige minns man missdåd som hjältedåd och man vill inte höra kritik.

Tydligen är man inom det gamla gardet fortfarande stolt över denna "bedrift". Numera är det att legitimera Hamas, som fordom Arafat, som gäller. Men utan krav på att de ska säga något om fredlig samexistens. Arafat var villig att tala med två munnar. Hamas vet man var man har. Men ändå...

Leif E Ström sa...

”Neutralitetens beskyddare” Sverker Åström har han överhuvudtaget haft en nyckelroll i internationell storpolitik.
Om man kikar bakåt i den moderna backspegeln så har svensk utrikespolitik enbart haft inflytande med magnitud en gång, och det gäller då det de ryska truppernas tillbakadragande i Baltikum.
För att påverka, krävdes det en omprövning av just Åströms säkerhetspolitiska doktrin ”neutralitet”. Denna omprövning renderade statsministern Carl Bildt ett famträdande i KU, där Olof Palmes arvtagare genomggående upprätthöll den cementerade tesen utrikesministern var en ”säkerhetsrisk”. Det gick så långt att Thage G Peterson ville pricka Carl Bildt för att ha skadat svensk säkerhetspolitik.

Den internationella bedömningen av den svenska insatsen blev tydligen verklighetsfrämmande för socialdemokratin: ”Förenta staternas som Rysslands presidenter, liksom regeringarna i Baltikum, framförde sina tack till Sverige för dess insatser och konstruktiva roll, vilket bidrog till det lyckliga slutet på en känslig militär fråga”.

Åström kunde haft inflytande tillsammans med Undén då de förhandlade med Nazi-Tyskland gällande militära transiteringar. Men Å & U, avböjde att bli historiska.

Själv kommer undertecknad minnas Åströms färgade skor och hans gröna uppdrag i FN.
Precis samma arbetsplats som Gunnar Myrdal, en annan omhuldad demokrat som misslyckades med ”Ryssavtalet 1946”, men fick en reträttplats inom samma koncern i Geneve (ECE).