Avslöjandena kring Ewa Björlings anlitande av svart arbetskraft och svartbygge gör mig trött. Jag är mer förlåtande när människor från de mindre bemedlade klasserna väljer att t ex anlita hantverkare svart. Men jag har svårt när välbeställda människor med avsikt bryter mot lagen för att berika sig själva.
Extra allvarligt är den när riksdagsledamöter medvetet bryter mot lagar riksdagen själv beslutat om, och därigenom bidrar till att urholka förtroendet från väljarna. Hittills har väljarnas misstro främst riktats mot politikerna – det s k politikerföraktet – medan tilltron till det politiska systemet – vår representativa demokrati – fortfarande är stark. Men ju fler politiker som missbrukar systemet, desto större risk att väljarnas misstro börjar riktas även mot systemet i sig. Nu verkar det ju i alla fall som om Björlings användande av svart arbetskraft ägde rum innan hon fick politiska förtroendeuppdrag. Jag kommenterar Björling-affären bl a här.
Angående rent spel har jag här i Turin förmånen att på kvällarna kunna följa VM i rugby på TV. Rugby är en extremt fysisk sport, med mycket kroppskontakt och blodvite. Trots det ser jag inget filmande, inget fuskande och inga protester mot domsluten. Jag är djupt imponerad av rugbyspelarnas självdisciplin. En sådan självdisciplin är något för dagens primadonnor till fotbollsspelare att ta efter, där varje knuff följs av den döende svanen och ett tveksamt dömt inkast ses som en personlig kränkning av den förfördelade parten.
Lite mer rugbyanda skulle inte skada i svensk politik. Rugbyandan rekommenderas särskilt till de politiker som inte kan låta bli att bryta mot regler för att vinna egna fördelar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar