I dag hade osedvanligt mycket folk samlats på en solig Götaplats. Många partivänner men också andra kom för att lyssna på folkkäre hemmasonen Jan Eliasson. Måhända är Eliasson inte retorikens mästare, men det finns en opretentiös äkthet i hans sätt att tala som gör att han slår an. Första applåden - frånsett välkomstovationerna - lät vänta på sig, men kom när han uppmanade till dialog och inte isolering av den palestinska regeringen. Andra applåden när han påtalade att USA - under ordnade former - måste lämna Irak. Det var också betydelsefullt att han citerade Olof Palmes uttalande om att folkrätten och FN-stadgan måste vara Sveriges första och främsta försvarslinje. (Att han har ett förflutet i Gais får vi leva med.)
Jag räknade själv syndikalisternas demonstration (1400 personer), vänsterpartiets demonstration (1780 personer) och socialdemokraternas demonstration (1860 personer). Hyggliga siffror, men så gör ju också den borgerliga regeringen vad den kan för att mobilisera oppositionen.
12 kommentarer:
Missade s-tåget helt och hållet, måste ha kollat fel på tid. Såg däremot kommunisternas (då menar jag givetvis inte vänsterpartiet). En handfull brats hade samlats utanför Kungsportsavenyn 1 med ett plakat där det stod att de skulle städa upp vänsterns skit. När demonstrationståget kom gömde sig bratsen med sitt plakat bakom några papperskorgar. Det var nog det mest komiska på hela dagen. :-D
Annars tycker jag första maj skulle vara mer som en karneval med musik och dans, mindre som en trettiotalsmanifestation med plakat och tal. Men så är jag lite av en latteradikal... ;-)
Intressant anakronism. Till och med kibbutzerna har avskaffat 1:a maj. Om en storstad som Göteborg inte mobileserar mer än 5000 människor till TRE demonstrationer, så borde väl också vänstern förstå varthän det bär.
Vore det inte bättre att jobba hela dagen och skänka pengarna till valfri välgörenhet?
Jag är ju inte så latteradikal av mig, och föredrar därför trettitalsmanifestationerna :-D
Kpml(r):s tåg brukar vara lättast att räkna, eftersom deltagarna är demonstrationsvana och disciplinerade - de går fyra och fyra i räta led. Svårast är anarkisterna, som snarast svärmar förbi i en enda stor kropp.
Det jag gillar med demonstrationerna är att de sätter fokus på de politiska partierna, mobiliserar partimedlemmarna och fortfarande väcker stor publik och medial uppmärksamhet - även om deltagarantalet är mycket mindre nu än förr i tiden.
Själv gick jag med syndikalisterna och sen hängde jag på Vänsterpartiets tåg ner mot Gustav Adolfs torg. Personligen sympatiserar jag med dom alla - utom möjligen r-arna, även om dom är roliga som museal företeelse. Jag kan faktiskt inte få in i skallen varför vi inte alla kan gå i samma tåg. Vänstern i vid mening är sprungen ur, i stort sett, samma tradition och borde kunna stoppa meningsskiljaktigheterna åt sidan och fira det gemensamma. Första maj är, som jag ser det, till för att samla kraft och få bekräftelse - vi är många och starka. Det skulle vara mycket festligare och inte så himla segregerat som det är nu - kulturvänstern i syndikalisterna skulle få frotteras med en och annan som verkligen kommer från arbetarklassen, dom andra skulle få in ett välbehövligt inslag av odisciplin och tåget skulle bli långt som attan. Det funkade under EU-toppmötet - det var sköna demonstrationer (jag talar såklart inte om kravallerna) - och det funkar vid kvinnodagar och antirasistiska demos osv.
Erik!
När du förstår varför vänstern inte kan ha ett gemensamt tåg, då förstår du också grunden till mycket av det elände som skett här i världen.
Den enda vägen är oerhört smal.
Jag förvånades över att det var så många (allt är relativt) som gick i r-arnas tåg. Och när det på två plakat stod "Sverige ut ur EU" respektive "USA ut ur Irak" fick man (jag) lite oavsedda associationer. Snacka om att förekomma svensknationalisternas stormaktsambitioner. ;-)
Men det här med publik och medial uppmärksamhet tror jag skulle vinna på om det var mindre marscherande och mer karneval. Och lite mer som Erik skriver.
Den nationella socialismen ligger alltid och lurar i vassen jimpan. Men den är inte lätt att upptäcka, allra minst för dem som befinner sig mitt i vassruggen.
mvh
OP
r-arna brukar vara strax under tusen. Flera av dem har varit med ända sedan partiets bildande i början av 1970-talet.
Det är också intressant att många i debatten (Obs - inte i denna bloggdiskussion) säger att Första maj överlevt sig självt. Men det har högern alltid sagt. Samtidigt toppar Första maj-firandet nästan alltid mediebevakningen denna dag.
Uppenbarligen räknar Prof. U. Bjereld inte G. Tikotzinsky som en del av blogg-diskussionen. Eller så förstår han inte ordet "anakronism." I det senare fallet rekommenderar jag den utmärkta sajten www.saob.se
Nu menade jag inte att r-arna är nationella socialister (det vet jag inget om), utan jag syftade snarare på att mina associationer var att det hävdades att Sverige ockuperat EU. Alternativt att USA är medlem i Irak. Men det kanske Olaus Petri förstod.
"Vänsterpartiet räknade in runt 3 000 demonstranter i tåget från Järntorget till Gustaf Adolfs torg."
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=343100
Inte för att borgarpressen brukar vara så nogranna med fakta, men så fel?
GP räknar själva inte demonstranterna, utan återger okritiskt arrangörernas egna siffor. På vänsterpartiets hemsida i Göteborg påstår man t o m att man var 3 500 personer i demonstrationen. Det är faktiskt sorgligt med en sådan oärlighet. Bara högern tjänar på vänsterpartiets självbedrägeri.
Skicka en kommentar