Fredrik Reinfeldt har nu träffat USA:s president George Bush och Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger. Han har fått skarp kritik för att han inte med ett ord tagit upp Irakkriget, USA:s användande av dödsstraffet eller Annika Östberg öde. Reinfeldt har försvarat sin tystnad med att han inte ville störa samtalen om miljöfrågor och hållbar utveckling genom att ta upp dessa känsliga frågor.
Själv tycker jag - inte oväntat - att Reinfeldt genom sitt tigande svek väsentliga humanitära värden. Tigandet blir en markör för USA att kampen mot dödsstraffet inte är en fråga som Reinfeldt priorieterar högst. När det gäller Irakkriget blir signalen att Sverige inte längre anser att kriget var ett folkrättsbrott. Undrar vad Maud Olofsson tycker om det? Hon var den partiledare som kanske starkast av alla fördömde angreppet som ett brott mot folkrätten, och t o m krävde att Sverige skulle sända en diplomatisk protestnot till USA (SvD 25 mars 2003).
Inte heller låter det särskilt övertygande att Reinfeldt genom att ta upp dödsstraffet och Irak med Bush skulle ha försvårat möjligheterna till framsteg i miljöförhandlingarna. Finns det någon som tycker det vore rimligt att Reinfeldt träffade Putin och inte med ett ord tog upp läget i Baltikum? Eller att han åkte till Peking utan att ta upp dödsstaffet, åberopandes att det kanske skulle försvåra framsteg inom miljöförhandlingarna?
Är det kanske så att Fredrik Reinfeldt allt mindre börjar framstå som en politiker - och alltmer som en byråkrat, en regeringsadministratör?
När det gäller hans beslut att inte ens andas Annika Östbergs namn när han träffade den man som har hennes öde i sina händer finns det bara ett ord - hjärtlöst.
34 kommentarer:
Man kan väl även fråga sig om han ens administrerar?
Annika Östberg är ju inte så oskyldig som så många tror. Hon laddade om vapnet för mördaren. Förmodligen skulls hon i Sverige i dag ha dömts för att "gemensamt och i samråd" ha begått brotten enligt den praxis som utvecklats efter Malexanderrättegången.
Trogen bloggläsare
Det finns inget försvar för det brott som Annika Östberg gjorde sig skyldig till. Men hon var 25 år och narkoman. I dag är hon 52 år och har suttit i amerikanskt fängelse i 27 år.
Undrar just hur det blev Sveriges business att USA tillämpar döds-straff.
Jag kan inte påminna mig att Ulf Bjereld skrev något om döds-straffet i Iran när Maud Olofsson gosade sig med Manouchehr Mottaki.
Och?
Jag hade inte hört talas om Annika Östberg tidigare, men blev lite nyfiken. Här är två kommentarer, en seriös och en spydig.
Seriös: USA liksom alla andra demokratiska länder håller den politiska regeringsmakten strängt åtskiljd från domstolarna. Jag finner det uppseendeväckande att statsvetarprofessorn (sic DN) Ulf Bjereld påivrar att USAs president skall använda sin officiella federala makt för att blanda sig i delstatens Kaliforniens Parole Board beslut. En sådan process är korrupt i grunden, både moraliskt och juridiskt.
Nu hör det till saken att USAs president av konstitutionen givits rätten att benåda dömda eller misstänkta förbrytare. Reinfeld skulla med andra ord kunna diskutera en "presidential pardon" med Bush. Varför Reinfeld skulle använda sitt politiska och diplomatiska goodwill kapital för en sådan bisarr begäran förklarar inte Bjereld i sin post.
Spydig: Det är väl snarare Bush som borde ta upp de LINDRIGA fängelsestraffen i Sverige än Reinfeld som skall tala om de stränga i USA. If you can't do the time, don't do the crime!
Ul Bjereld,
Står du statsminister Fredrik Reinfeldt så pass nära att du tilltalar honom med förnamn? Om inte, varför kallar du honom "Fredrik" i din rubrik?
Dagens "statsvetare"/politiker på vänsterkanten är ett degenerat i förhållande till nivån i andra länder. Ett tecken på begränsning både intellektuellt och socialt.
En annan vinkel: I dialogens och diplomatiens namn är det kanske bättre att forma relationer med andra länder innan man börjar föra fram krav? Många ger Reinfeldt bra poäng för ett första besök i USA som statsminister. Läs "Lyckad debut för Rajraj" hos Ingarö för balans:
http://www.ingero.blogspot.com/
Perssons stil var insmickrande, som under besöket i Kina. Jag vet inte om Bjereld och hans grupp tog Persson i örat då. Och Palmes, som var högljudd och tog form av att vandra arm i arm med förtryckare, var...annorlunda, minst sagt. Ingenting att vara stolt över nu. En sak att vara mot krig. En annan sak att ställa sig på tyranners sida.
Nog är man ganska politiskt enögd om man kallar USÁs invasion av Irak för ett folkrättsbrott utan att nämna Saddams alla år av brottslighet.
När det gäller Annika Östberg begriper jag inte varför en svensk statsminister skall lägga sig i Amerikansk rättsskipning vad gäller ett ickepolitiskt brott.
Utmärkt blogg av Ulf Bjereld
Vår statsminister har träffat president Bush. Man har talat om miljön, men inte om kriget i Irak, som Bush inledde på basis av lögner och mot internationell rätt. USA och Storbritannien stödde tidigare Saddam Husseins angreppskrig på Iran, liksom man stött eller inrättat olika diktaturer (Pinochet, shahen av Iran etc). Tortyr har åter införts, fångar i bl.a Abu Grai-fängelset behandlas som djur, internationella överenskommelser negligeras. I Guantamo förvaras människor utan känt eller påvisat brott helt i strid med etablerad rättstradition. Miljontals människor har lämnat Irak och landet föröds av inre stridigheter, medan USA fått igenom ett avtal som säkrar god oljetillförsel till USA för låg kostnad –förmodligen krigets huvudmål. Och vår statsminister håller tyst om allt detta! Han har däremot förstärkt bilden av Bush som oroad och kanske rentav engagerad av miljöfrågor, samtidigt som denne gjort allt för att i realiteten motarbeta krav och bestämmelser om reella miljöförändringar. Man har anledning att känna stark oro inför statsministerns syn på demokrati, internationell rätt, miljö. Var finns omdömet?
För klarhetens skull: Det är självklart inte Bush som har Annika Östbergs öde i sina händer, utan Arnold Schwarzenegger i sin egenskap av guvernör.
Att man inte skall "lägga sig i" andra länders rättsskipning för icke-politiska brott är ett mycket märkligt påstående. Jag kommer aldrig att acceptera barbariska straff som t ex dödsstraff, spöstraff eller stympning oavsett om de förekommer i USA, i Kina eller i Iran.
Annika Östberg är dessutom såvitt mig bekant svensk medborgare, och jag är av den uppfattningen att medborgarskap innebär att staten skall agera för att skydda ens intressen.
I övrigt instämmer jag i princip i allt som Anders r skrev ovan.
Såvitt jag vet är Annika Östberg dömd till fängelse för ett brott hon överbevisats om, inte tortyr, dödsstraff eller spöstraff. Straffsatserna i USA har inte Sverige med att göra! Utmärkt att Fredrik inte lade sig i amerikansk rättsskipning och lika förtjänstfullt att han inte följde den Europeiska vänsteropinionen och kritiserade USA´s befrielse av Irak från barbaren Saddam Hussein. En socialdemokratisk statsminister hade aldrig uppvisat den integriteten.
Då var vi tillbaks i Iran. Ulf Bjereld kommer aldrig att acceptera döds-straffet i Iran, vilket ju är uppmuntrande för de iranier som sitter i death row.
Landets utrikesminister var på besök i Sverige för två veckor sedan. Var var Ulf, och vad gjorde han åt saken? Det enda han brydde sig om då, var om Maud Olofsson skulle skaka hand eller inte!
Och så var vi återigen där, i den ironiska situation där USA:s vänner jämför sitt skyddsobjekt med Iran eller annan valfri "skurkstat". Det är symptomatiskt, minst sagt.
"Symptomatiskt" eller reaktion på en symptom som visar tecken på EDS, ensidig demoniserande syndrom, eller ODS, onesided demonising syndrome på engelska? :)
Nej, "symptomatiskt" som i Freuds mening skulle jag säga. Som i att USA:s vänner är mycket väl medvetna om att kritiken mot USA är berättigad, men att man drömmer om att få bete sig lika obegränsat hänsynslöst som man föreställer sig att skurkstaternas diktatorer gör. Jag kan inte riktigt se någon annan förklaring till den absurda fixering vid att understryka att andra minsann är värre - kan man inte nöja sig med att läsa, tycka olika och tigande acceptera att det är okej att vara kritisk till dödsstraff ÄVEN när det utförs i USA utan att man måste jämföra med någon annan del av världen. Mig veterligen har folkpartiet ännu inte kritiserat aztekernas behandling av krigsfångar på 1300-talet, det tycker jag är att visa bristande respekt för de mänskliga rättigheterna!
Skall man lyssna på spleen-o och andra av vänsterns kollaboratörer till diktaturregimer så är ju USA den stora skurkstaten i världen och, utgår jag ifrån, Israel den lilla. Varför kritiserar aldrig vänstern vidriga inrikesbeteenden och utrikespolitiska skamligheter hos Iran, Nordkorea, Sudan, Kuba eller arabdiktaturerna? Det kan man ju faktiskt göra utan att gilla dödsstraffet i USA!
Jadu, spleen-o, nu har du psykoanalyserat "USA's vänner" och "vet" vad "alla" dessa drömmer om. Freud skulle nog finna ditt fall intressant också. Kan bara säga att någon bra psykoanalytiker är du inte. :)
Jag tror att du har missförstått. Det handlade väl inte om att någon sa att andra var värre. Du vet själv att andra länder är värre i vissa avseenden. Det handlade om total ianaktion och tystnad inför dessa andra länders ageranden bland dem som nu kritiserar statsministern, som nu när Irans minister var på besök.
Vad en nyvald statsminister har på sitt agenda vid ett första besök i ett land är naturligtvis vad som gäller. När relationer är på bra väg kan parter tala om många olika angelägenheter. USA känner till svenska åsikter; Sverige har diplomatiska förbindelser med USA och gör sin åsikt hörd.
Jag menar bara att det verkar som att vänstern avkrävs en lång lista av avståndstagande varje gång man för fram någon kritik av USA. När USA:s vänner rycker ut är det alltid i syfte att ta upp denna enligt dem bortglömda lista. Därför hamnar vi där USA:s vänner indirekt jämför USA med exempelvis Iran. Att Bjereld kritiserar gaskammare i USA måste inte innebära att han accepterar steningar i Iran. Det är min enkla poäng.
Johannes inlägg är också typiskt - att jag tar USA:s ord om att vara en demokratisk stormakt med humana ideal på allvar och i min kritik av den statens handlande utgår från diskrepansen mellan ord och handling i den amerikanska linjen innebär tydligen att jag ställer mig på diverse diktaturers sida i världspolitiken. Det är en absurd argumentationslinje. Kan det inte finnas något som helst skäl, någonsin, att vara kritisk mot USA? och får man vara det även om man är "vänster"?
Sedan har vi ju motsägelsen i Johannes tidigare inlägg om att Sverige inte har något med straffen i USA att göra, men USA har tydligen rätt att bryta mot folkrätten och avsätta Saddam Hussein (och bidra till 600 000 irakiers död) eftersom denne förgripit sig mot sitt folk... Välj en sida i förhållandet folkrätt/mänskliga rättigheter och håll dig till den! Där tycker jag att g. tikotzinsky är föredömlig: det är straffen i Sverige som är för milda - föredömlig konsekvens.
Nå, spleeno. Såvitt jag vet är det det sekteristiska våldet som har krävt de ojämförligt flesta dödsoffren i Irak. Med ett analogt resonemang som ditt skulle man kunna beskylla Saddam för att ha bidragit till 200 000 dödsoffer genom invasionen i Kuwait, 700 000 Irakiers liv i anfallskriget mot Iran och 4.5 miljoner Iraniers i samma krig. USA är inte felfritt i sin utrikespolitik som ju naturligtvis bygger på supermaktens realpolitiska överväganden. Således anser jag att stödet till diverse diktaturer i arabvärlden är förkastligt men jag anser att USA gjorde rätt i Irak och jag ser ingen motsägelse mellan att USA avsätter Saddam vars folkrättsbrott var gigantiska och att en svensk statsminister inte skall diskutera längden av amerikanska fängelsestraff med en guvernör eller president.F.ö. får väl rättegångarna mot Milosevicj & Co och Rwandaledare i Haag anses vara vägledande, om nu inte Nurnberg räcker, för hur väst skall behandla krigsförbrytare vilket Saddam sannerligen var. Glöm sedan inte att det faktiskt var en koalition av demokratier som tog beslutet att invadera Irak.Tror du förresten att Israel var inblandat i beslutet att invadera Irak?
"...Att Bjereld kritiserar gaskammare i USA måste inte innebära att han accepterar steningar i Iran. Det är min enkla poäng..."
Det var nog för enkelt. Bjereld var tyst om steningarna i Iran när han skrev om ministerns besök. Jag vet att han inte accepterar dem. Men han kände inte tillräcklig aversion för att skriva om det. Därför blir det en bjärt kontrast.
Det finns en naivitet i påståendena att vänstern inte skulle kritisera t ex brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran. Jag kan blunda och peka i mina texter de senaste åren och hitta avståndstaganden från såväl Hamas terrordåd, som förtrycket i Iran och i Saudiarabien. Problemet är det omvända. Jag har svårt att hitta ett enda uns av kritik mot t ex USA och Israel från flera av de skribenter som deltar i diskussionen kring denna bloggpost. Ensidigheten skrämmer.
Amnesty släppte i dag sin årsrapport. Kritiken mot USA:s brott mot de mänskliga rättigheterna är kanske starkare än någonsin: http://www2.amnesty.se/wk.nsf/air2007amr
För inte är det väl så att också Amnesty deltar i den stora anti-amerikanska konspirationen?
Ulf, jag tror säkert att du har gjort uttalanden som tagit avstånd från t.ex. Hamas, Hezbollah etc. och deras metoder. Men någon debattartikel från dig som behandlar detta har jag inte sett, något som villkorslöst fördömer deras aktioner.
På Broderskaparnas sidor har jag ibland sett avståndstagande följt av ett "MEN..." Du skrev i en artikel något som verkade värna om att Hezbollah skulle få behålla sina vapen, om jag inte minns fel. Detta kunde jag inte förstå, när man vet att det i stort handlar om angrepp medvetet riktade mot oskyldiga civila icke-stridande.
Vad som krävs är fördömande av dessa gruppers agerande och speciellt fördömande av gruppens mål, som är folkrättsvidrigt och det utan något ursäktande MEN... Detta har i alla fall jag inte sett.
Hamas' agerande mot israeler, palestinier, kvinnor, kristna, sekulära, är sådant att det borde få en människorättsförespråkare att agera, tala ut och fördöma starkt, rakt och utan villkor.
Just i dagarna när Hamas' raketer har dödat, skadat, chockat och fördrivit 2500 personer från Sderot i Israel har jag inte sett någonting skrivet på din blogg.
Vad dina kritiker tänker och tycker kan du heller inte med säkerhet veta. Många är säkert starkt kritiska till somliga av USA'a och Israels ageranden.
Det är enbart den humaniora som inte kräver statistisk hårddata som tillåter den mix av vetenskap och politisk propaganda som Ulf Bjereld framför till offentligheten. Han skulle med sin argumentation aldrig ha godkänts för en avhandling på naturvetenskaplig fakultet. För oss disputerade naturvetenskapare är blogginnehavarens förmenta vetenskap sågad som politisk propaganda.
Tänk vad människor kan uppleva verkligheten olika. Så här skriver Bjereld:
"Jag kan blunda och peka i mina texter de senaste åren och hitta avståndstaganden från såväl Hamas terrordåd, som förtrycket i Iran och i Saudiarabien"
Och tänka sig!! Varken A-K eller jag som letat med ÖPPNA ögon kan hitta några sådana skarpa uttalanden. Nu har jag naturligtvis inte läst allt som Bjereld skrivit de senaste åren, så jag skulle uppskatta några länkar. Hänvisningar till akademiska artiklar går bra också, av en händelse har jag tillgång till akademiska databaser.
Till A-K: Du skriver att vi inte kan veta du och andra debattörer här egentligen tycker om USA:s och Israels agerande: "Många är säkert starkt kritiska till somliga av USA'a och Israels ageranden."
Men det betyder att du ställer helt andra krav på vänstern än vad du ställer på dig själv. När det gäller vänstern kräver du klarspråk och öppen kritik, där räcker det inte med att man innerst inne kanske är "starkt kritiska" till t ex Iran och Hamas. Men när det gäller dig själv menar du att det är tillräckligt att du kanske egentligen är kritisk även till USA och Israels agerande i en del avseenden, men låter bli att kritisera dem offentligt.
Jag skall ge ett råd, A-K, till dig och en del s k Israelvänner i debatten. Genom att aldrig offentligt kritisera Israel (eller USA) framstår ni som så enögda och förutsägbart partiska att ni marginaliserar er i debatten. Enögdhet är aldrig intressant. Ni blir inte heller intressanta som samtalspartners utanför er själva. Därigenom gör ni också staten Israel en stor otjänst. En bidragande orsak till att Israel tappat i den svenska opinionen kan mycket väl vara att dess företrädare i svensk debatt är snara att kritisera motparten, men vägrar att se bjälke eller ens ett grand i det egna ögat.
Själv har jag aldrig tvekat att ta avstånd från t ex Hamas terrordåd eller från förtrycket i Iran. Men det att jag kan kritisera båda parter i konflikten skiljer mig från dig, som alltid bara förmår kritisera ena parten och alltid försvarar den andra. Ett sådant förhållnignssätt kallas fundamentalism, och sådan förskräcker.
Den enögde fundamentalisten* Tikotzinsky har kritiserat israeliska regeringens politik offentligt på al-hamatzav.org. Däremot har jag aldrig kritiserat Staten Israel. Det är nämligen två helt skilda saker. När jag bodde i USA (Carter/tidig Reagan administrationerna) kritiserade jag ofta USAs president/administration, men aldrig USA som land. På den tiden det begav sig kritiserade jag däremot USSR, eftersom det var själva den sovjetiska statsbildningen som var mig motbjudelig. Ryssland har jag aldrig kritiserat, men väl Putin.
Bjerelds blogg är inte forum för min kritik av israeliska regeringen. Däremot är Bjerelds blogg forum för Bjerelds oskäliga och enkelspåriga kritik av Israel, OCH mina svar på hans kritik.
Bjereld har aldrig uttalat annat än kritik mot Israel, så det är egentligen ganska humoristiskt att han beskyller sina belackare för att vara enögda fundamentalister. Men, men. På en blogg krävs inte akademisk standard på argumenten, så det går bra med mudslinging.
*Jag samlar glatt på alla nya titlar jag begåvas med på diverse bloggar. Nu har den ökände ärkesionisten Tikotzinsky upphöjts till enögd fundamentalist.
GT! Det är faktiskt värre än att Bjereld ständigt enbart kritiserar staten Israel.
svensk TV påvisade i ett kritiskt program om den organisation Bjereld tillhör, den socialdemokratiska broderskapsrörelsen. rörelsens nära kontakter med islamska fundamentalister i Sverige (imamen ifråga gick senare ut med krav på att sharialag skulle gälla för muslimer i Sverige. Broderskapsrörelsens internationelle sekreterare, Ola Johansson uttryckte i programmet sin beundran för den framlidne islamske religionsfilosofen Sayid Qutb, en person som var medlem i muslimska brödraskapet och predikade våldsam Jihad inte bara mot oss otrogna utan även mot muslimer som är för moderata.
Bjerelds broderskapsrörelse är nog den mest uttalat Israelfientliga rörelse som finns i Sverige vid sidan av den antidemokratiska vänstern.Hans anklagelser om fundamentalism vänder tillbaks som en bumerang!
Ulf, nej enögdhet är aldrig intressant; det blir för förutsägbart, ungefär som somliga artiklar i SvD brännpunkt. Så fort man ser namnet vet man vad som kommer.
Jag försöker bemöta det jag läser; har jag inte sett något riktigt engagemang mot terrorgrupperna från dig kan jag ju inte veta att du har något. (en och annan svag mening mot brott mot mänskligheten räknas inte) Jag skriver om vad jag uppmärksammar och vad som i min syn saknas. Om du har länkar till ditt engagemang mot Hamas' och Irans ageranden skulle jag vilja läsa dem.
En sak: Jag bemöter din åsikt - som jag ofta ser som ensidig och orättvis i ord och ton - eftersom du verkar som en sorts opinionsbildare och därför har en del inflytande. Du är generös som utan censur tar emot alla inlägg. Kritiken blir ofta hätsk och det är inte roligt. Jag har själv försökt dämpa mig. Ska arbeta mer på det.
Att en person som förespråkar fredlig tvåstatslösning, kompromiss, förhandlingar, nedläggande av vapen...kallas enögd och fundamentalistisk är något som i sanning förskräcker. Inte ser jag mig som borgare heller, nånting mittemellan kanske.
Jag har längre och närmare band till socialdemokratien än till något borgerligt parti. Jag har dock skrämts bort av enögda inom partiet som bara kan beskrivas som terroristvänliga (i ord och agerande)
Inom internationell socialism finns grupper som inte är så enögda som somliga svenska socialdemokrater när det gäller islamistisk terrorism och konflikten i Mellanöstern. Kan man hoppas att det finns bot?
Tills vidare kan nog min opposition till din åsikt sammanfattas så här:
UB: USA och Israel är skurkstater.
A-K: Nää, det är dom inte. Men de har stora problem, gör ofta fel och får skärpa sig.
Slut på tid...
Grand applause A-K!
Ulf,
Vi väntar alla ivrigt på länkarna som både A-K och jag efterlyst. Vi vill ju inget hellre än att läsa vad du skrivit. Kan du inte vara hygglig och ge källhänvisningarna.
"Ni blir inte heller intressanta som samtalspartners utanför er själva."
Jag har skrivit på al-hamatzav.org vad jag anser om "debatter" där alla tycker samma sak. Första delen av ordet är "åsikts-". Andra delen av ordet är härlett från den bibliska figuren Onan. Ulf kan säkert räkna ut det med sina bibelkunskaper.
Bjereld:
"Jag kan blunda och peka i mina texter de senaste åren och hitta avståndstaganden från såväl Hamas terrordåd, som förtrycket i Iran och i Saudiarabien"
Hallå Ulf, vi är flera som följt denna tråd och nu väntar på dessa länkar!! Var är dom?!?
Spleen-o citerade siffran 600 000 döda i Irak.
Det verkar rätt orealistiskt efter att ha läst Iraq Body Count-analysen.
(Förutom det så om 600K stämde borde enskilda större sjukhus i Bagdad ha sett ca hälften av alla döda från den officiella FN-statisken! Betänk antalet sjukhus och att dödsattester nästan alltid utdelats.)
Men bara för att en siffra är omöjlig behöver man ju inte låta bli att använda den... :-)
Skicka en kommentar