Varför gick valet så dåligt för SD?

Valet 2026 blev ett förlustval för Sverigedemokraterna. Partiet minskade från 20.5 till 17.5 procent och förlorade elva mandat. Varför gick det så illa för SD, efter alla dessa år av framgång?

Enligt min bedömning beror partiets valförlust i huvudsak på två saker som delvis hänger samman. En förändrad politisk dagordning och en förändrad politisk retorik i migrationsdebatten. Mer om detta nedan.

Låt oss först ta ett halvt steg tillbaka. Det är kanske inte så konstigt att ett parti tappar väljarstöd efter att ha ökat nio riksdagsval i rad. SD har vuxit i varje riksdagsval sedan partiet ställde upp första gången 1988. Nothin' lasts for ever, even cold November rain. Nu är partiet tillbaka till exakt samma nivå som 2018. Dessutom förlorade Sverigedemokraterna väljarstöd redan i EU-valet 2024 och i kyrkovalet 2025. Partiet är dessutom ett av de partier som svenska väljare tycker allra sämst om. Det finns kanske inte så många nya väljare att vinna utan partiet har - åtminstone tillfälligt - nått sin högstanivå.

Sverigedemokraterna är ett populistiskt högerradikalt parti. Det har sina rötter i den nynazistiska myllan och håller fast vid sina etno-nationalistiska utgångspunkter. Jag brukar säga att det är ett parti impregnerat av rasism. Ett sådant parti gynnas när frågor om flyktingpolitik och migration samt frågor om kriminalitet (som gärna knyts till migration) har en framträdande plats på den politiska agendan. Så var fallet vid riksdagsvalen 2018 och 2022. Men i valrörelsen 2026 fanns det inte samma politiska nerv i dessa frågeområden. I stället tog traditionella vänster-högerfrågor som till exempel skatter, välfärd och landets ekonomi samt skola och sjukvård plats i debatten. Därmed blev Sverigedemokraterna ett mindre relevant parti för de svenska väljarna. 

Dessutom förändrades tonläget i den politiska debatten om flyktingmottagning och migration och om kriminalitet. Antalet flyktingar som kommit till Sverige har minskat drastiskt de senaste åren, och även de uppmärksammade skjutningarna har minskat kraftigt. I stället har kritiken mot de så kallade tonårsutvisningarna och andra uppmärksammade utvisningar följts av en förändrad politisk retorik kring invandring och invandrare. Denna förskjutning skapade strategiska bekymmer för Sverigedemokraterna. Om partiet fortsatte hetsa mot invandrare med sin "ut med dem"-retorik riskerade man att förlora väljare. Om partiet i stället anpassade sin retorik till det nya tonläget riskerade man att göra sig ointressant i debatten. Partiet lyckades inte hantera denna balansgång. En rimlig hypotes är att flera "allmänna Tidöväljare" därför i stället valde Moderaterna eller kanske Kristdemokraterna. 

På marginalen kan partiet också ha förlorat en del väljare till än mer extrema Alternativ för Sverige (AFS) och Örebropartiet. Däremot bedömer jag det inte som troligt att särskilt många Sverigedemokrater valde att taktikrösta på Liberalerna.

Vad händer nu med Sverigedemokraterna? Det beror på regeringsfrågan. Får vi en stark socialdemokratiskt ledd regering kommer Sverigedemokraterna sannolikt att åter profilera sig som ett högljutt auktoritärt främlingsfientligt parti. Får vi däremot en svag socialdemokratiskt ledd regering - eller ingen regering alls (!) - kommer Sverigedemokraterna i stället att värna relationen till de övriga Tidöpartierna i hopp om att tillsammans med dem ta över regeringsmakten.

Framträdande Sverigedemokrater skyller valförlusten på klanröstning och islamister. Då bortser man från att Sverigedemokraterna tappade väljarstöd i hela landet, inte minst i Skåne. Att skylla sin valförlust på invandrarna får mig osökt att tänka på ordspråket: Zebran är ett randigt djur. Ränderna går aldrig ur.

Titta gärna in på Valu och fundera över andra förklaringar!

Må debaclet med tonårsutvisningarna bli en läxa för partiledningen i S

Så här skrev jag (se nedan) på Facebook i samband med att Socialdemokraterna trasslade in sig i vad man egentligen tyckte eller inte tyckte om de hårt kritiserade tonårsutvisningarna. Facebookinlägget fick över 1 000 gillningar och därför lägger jag det här också. Partiledningen insåg att man gått över en.röd linje, ändrade sig och kräver nu en omedelbar frysning av tonårsutvisningarna! Partiets snabba vändning i frågan visar att det interna motståndet lönat sig. Jag påminner mig situationen våren 2018 då partiledningen avstod från att lägga fram ett förslag om nationellt tiggeriförbud, tack vare interna protester.

 

* 

 

Glad att så många människor - socialdemokrater och andra - idag stormat mot S besked att partiet säger nej till det utskottsinitiativ från C, MP och V som skulle göra det möjligt för 18-åringar att få stanna i Sverige i stället för att utvisas. Men jag är också arg och ledsen över hur S så totalt tappade omdömet i denna fråga.

 

Idag var S tanke att nyhetsrapporteringen skulle handla om partiet presentation av sin valplattform. Men en välbesökt pressträff till trots har partiet i stället fått ägna dagen åt att backa från och skademinimera sina egna uttalanden om varför man inte stöder utskottsinititativet utan väljer att traska patrull bakom Johan Forssell (!) med förväntningar om att han (av alla!) kommer att presentera en lösning på problemet.

 

Misslyckandet handlar dels om dålig kommunikation. Budskapet att S säger nej till utskottsinitiativet kunde ha presenterats på ett bättre och mer offensivt sätt. Men den misslyckade kommunikationen har dessvärre också sin grund i att partiet bitit sig fast i Tidöpartiermas främlingsfientliga retorik där man skyr allt som kan förknippas med en humanitär migrationspolitik. Partiets rädsla för att framstå som inte lika hårt i sin migrationspolitik som Tidöpartierna blev en black om foten. Socialdemokraterna bet sig i sin egen svans. 

 

Jag hoppas att partiet lärt sig en läxa - såväl ideologiskt som kommunikativt - av dagens debacle.