Anna Kinberg Batra och betygsfrågan

I en intervju i Svenska Dagbladet menade Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra att det var viktigt att införa betyg redan i fjärde klass, trots att kritiken från de flesta remissinstanser varit massiv. Anna Kinberg Batra tycktes i intervjun inte vara bekväm med frågan. När journalisten Jenny Stiernstedt undrar varför Moderaterna ville sänka betygsåldern svarade Kinberg Batra: De länder som ligger före oss i kunskapsresultat har de flesta det gemensamt att de mäter kunskap tidigare. Så kan det förstås vara. Men när Jenny Stiernstedt stillsamt påpekade att även det omvända gällde - det vill säga att de jämförbara länder som har sämre resultat än Sverige också satte betyg tidigare - hade Kinberg Batra inget svar. I stället hänvisade Kinberg Batra till att Moderaterna utvecklat de här förslagen i samråd med expertis. På följdfrågan om vilken expertis hon främst hänvisade till svarade Kinberg Batra: Jag är inte skolexpert. Jag hänvisar till Tomas Tobé (partisekreterare och tidigare skolpolitisk talesperson för Moderaterna) som är expert. 

Jag förstår inte denna besatthet av betygsfrågan. Konsekvenserna av att införa betyg redan i 6:e klass har ännu inte hunnit utredas, innan allianspartierna vill sänka betygsgränsen ytterligare. Det är svårt att undvika känslan av att det här handlar väldigt mycket om symbolpolitik, och att Anna Kinberg Batra innerst inne inser detta.

Det vore befriande om Moderaterna eller Folkpartiet kunde berätta varför de inte lyssnar på remissinstansernas och andras kritiska synpunkter. Är det så att forskarsamhället genom Kungliga vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola presenterar dålig forskning, eller att forskarna är förblindade av ideologi och har en egen politisk agenda? Är det så att Lärarförbundet bara vill se till sina medlemmars bekvämlighet och de är blinda för alla reformer utom höjda lärarlöner? Är Skolverket och Skolinspektionen också en del av den stora betygsfientliga konspirationen?

Jag förstår uppriktigt inte de sakpolitiska skälen till att ta en politisk strid med den rödgröna regeringen och mot verksamhetsföreträdarnas och expertisens bedömningar forcera igenom lagstiftning om att införa betyg redan i fjärde klass. Är det någon som verkligen tror att en sådan åtgärd skulle vara ett viktigt redskap för att lösa de problem som finns i svensk skola?

Jan Björklund och hans flummiga skolpolitik

Jag har länge tyckt att Jan Björklunds skolpolitik är flummig. Med flummig menar jag då att Jan Björklund gjort en dygd av inte grunda sin politik på kunskap och beprövad erfarenhet, utan i stället lanserar förslag som han intuitivt tycker är riktiga. Vetenskaplig forskning som talar mot hans förslag viftas bort. Jan Björklund bollar själv med siffror och utvärderingsresultat på ett sätt som gör cirkusjonglörer gröna av avund.

Flummigheten i Björklunds skolpolitik döljs av att han konsekvent klär sin politik i populistiska slagord som det är svårt att ha invändningar emot. Det är viktigt med ordning och reda i skolan. Skolket måste bekämpas.

Men skrapa på ytan i de konkreta förslagen och flummigheten kommer fram. Ett särskilt tydligt exempel är dagens utspel om att skolket skall skrivas in i skolbetygen. Även detta förslag inramas i formuleringar som är till synes ovedersägliga: På ingen arbetsplats i vuxenlivet kan man komma och gå som man själv vill. Det ska man inte kunna göra i skolan heller. Hallå - någon emot? Knappast. Men av premissen att elever inte skall kunna "komma och gå som man själv vill i skolan" följer inte med nödvändighet att inskrivning av olovlig frånvaro i betygen är bästa sättet att förhålla sig till fenomenet. Logiken är falsk och det vet Björklund. Ändå väljer han att använda den och det tycker jag är svagt.

En stor mängd tunga remissinstanser - från Barnombudsmannen till Skolinspektionen och Skolverket - är djupt kritiska till förslaget. Men deras sakkunskaper och kritik avfärdas av Björklund med slängiga formuleringar som att Det är inte konstigt att vi har problem i svensk skola med den attityden. Så bemöter således ansvarig minister sakliga invändningar från tunga remissinstanser. Man häpnar.

Ungdomar som mår dåligt är överrepresenterade i gruppen som skolkar. Dessa ungdomar slutar knappast skolka för att deras ogiltiga frånvaro skrivs in i betyget. För barn som mobbas och där vuxenvärlden sviker kan ogiltig frånvaro bli en tillfällig överlevnadsstrategi. Barn i trasiga familjer får inget ökat stöd i hemmiljön av att frånvaron skrivs in i betyget - reaktionen kan i stället bli tvärtom. Läs gärna Torbjörn Jerlerups artikel i Svenska Dagbladet i dag, där han skickligt gestaltar problematiken kring mobbing och skolk och tar avstånd från Björklunds förslag.

Jan Björklund har skickligt lyckats framställa sina sakpolitiska motståndare i skolfrågorna som flummiga. Den som sa det, han var det, säger jag.