Nazister mobiliserar - låt oss aldrig glömma vad de representerar

En kvinna dödades och många skadades när en bil plöjde in bland motdemonstranter till en Vit makt-demonstration i Charlottesville, Virginia. I Sverige attackerade högerextrema Nordisk Ungdom en flyktingdemonstration på Mynttorget i Stockholm. Öppet nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen förbereder en stor manifestation på Götaplatsen i Göteborg i samband med Bokmässan i höst.

Nazisterna mobiliserar. De har inte nödvändigtvis blivit fler, men de är mer synliga och bättre mobiliserade än på länge. Nazisternas mobilisering är inte en ordningsfråga, utan en attack på den demokratiska ordningen - mot den liberala demokratins minoritetsskydd och skydd för mänskliga rättigheter.

Det finns fortfarande här och där i debatten om nazismen en aningslöshet om dessa rörelser och konsekvenserna av deras verksamhet. Vi såg länge denna aningslöshet i samband med debatten om huruvida den högerextrema tidningen Nya Tider skulle få vara med på Bokmässan i Göteborg, och om nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen skulle få hyra gatumark i Visby under Almedalen. Som en reaktion på denna aningslöshet rekommenderar jag varmt journalisten Margit Silbersteins mycket starka text om hur Nordiska Motståndsrörelsens närvaro i Visby väckte djup fasa hos henne som judinna. Den är en av årets viktigaste texter, tycker jag.

Nazistiska rörelser är ju inte som vilka andra politiska rörelser som helst. De arbetar aktivt för att avskaffa just den demokratiska grundval som gör det möjligt för dem själva att demonstrera och framföra sina åsikter. Om vi nu ska tillåta nazistiska partier att aktivt verka i Sverige får vi inte förledas att tro att vi löser något problem genom att bara behandla dem som vilka andra politiska rörelser som helst. De är inte som andra. De representerar hat och våldsanvändning och de sprider skräck bland andra människor - särskilt i de befolkningsgrupper de uppfattar som mindre värda. Deras öppna antisemitism är avskyvärd och människofientlig.

Jag blir därför bekymrad när jag läser hur polismästare Emelie Kullmyr i Göteborg resonerar kring Nordiska Motståndsrörelsens ansökan om att få demonstrera på Götaplatsen i Göteborg. Vi försöker underlätta så mycket som möjligt för alla som vill hålla en demonstration. säger hon, och fortsätter: Vi jobbar för att det ska bli så bra som möjligt för alla inblandade.

"Underlätta för alla". "Så bra som möjligt för alla inblandade." Polismästare Emelie Kullmyr låter som om det handlade om att arrangera en tebjudning.

Det är möjligt att gällande lagstiftning inte ger polisen möjlighet att stoppa demonstrationer som Nordiska Motståndsrörelsen vill genomföra. Men då vore det bra om polisen åtminstone formulerade sig på ett sätt som innebär att nazisternas demonstrationer inte framställs som oförargliga och ett naturligt inslag i gatubilden. Det vore också en självklarhet att polisen utnyttjade det lagutrymme som faktiskt finns för att med hänsyn till ordning och säkerhet ta ställning till demonstrationers tid och plats.

Det finns nästan inget som är viktigare än värnandet av mänskliga rättigheter. Men det är faktiskt ingen mänsklig rättighet att få demonstrera på Götaplatsen i Göteborg.

Ska högerextrema och nazister få vara med på Bokmässan och i Almedalen?

Ska högerextrema Nya Tider få vara med på Bokmässan? Ska nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen få hyra utställningsplats i Visby under Almedalsveckan? Dessa frågor har debatterats en hel del på senaste tiden. Mina utgångspunkter är följande:

1.) Yttrandefriheten är en mänsklig rättighet. Så länge du inte bryter mot lagen (till exempel genom olaga hot, förtal eller hets mot folkgrupp) får du säga eller skriva precis vad du vill. Yttrandefriheten är ingen lek - den blir på riktigt när den ska inrymma åsikter som de flesta tycker är vedervärdiga eller idiotiska. "Därför måste vi försvara idioterna på Jyllands-Posten", skrev till exempel Henrik Berggren på oberoende liberala Dagens Nyheters ledarsida, efter att Jyllands-Posten publicerat för många muslimer förolämpande karikatyrer på profeten Muhammed.

2.) Yttrandefriheten innebär inte att du har rätt att alltid få vara med. En debattredaktör refuserar dagligen inlägg, utan att dessa refuseringar är ett uttryck för censur eller innebär in inskränkning av yttrandefriheten. I privata sammanhang är det alltid arrangören som har rätten att avgöra vilka som ska bjudas in.

Sedan kan alla ha synpunkter på vilka som får medverka. För mig är det viktigt att arrangören har en bärande idé, ett medvetet förhållningssätt, om vilka som ska bjudas in och varför. Här är det uppenbart att ledningen för Bokmässan, och kanske även Almedalsveckan, har brustit. Bokmässans VD Maria Källsson har hoppat från tuva till tuva i argumentationen. När det gäller Almedalsveckan är det riksdagspolitikerna som är formella arrangörer och bestämmer vilka som ska vara med, medan Region Gotland avgör vilka som får hyra mark. Dessa två aktörer har uppenbarligen inte pratat sig samman, vilket leder till att det idag ges väldigt skilda bud om huruvida Nordiska motståndsrörelsen ska få vara på plats i Visby eller inte.

Här finns en olycklig yrvakenhet inför problematiken. I takt med att extremhögern flyttat fram sina positioner på den offentliga arenan kommer har problematiken vuxit i betydelse. Här finns principiella ståndpunkter ("alla" ska få vara med och utöva sin yttrandefrihet, nazister ska inte erbjudas plats i det offentliga rummet) som måste konfronteras med praktiska konsekvenser (nazisters närvaro gör människor så rädda att de avstår från att komma, att bjuda in nazister innebär att de normaliseras) av besluten.

Diskussionen är på allvar. Som någon skrev på Twitter i dag: För 20 år sedan skrattade många åt Sverigedemokraterna. I dag tycker nästan var femte svensk att de ska styra landet.