Våldshandlingarna i Gaza och Israel är avskyvärda och måste omedelbart upphöra. Israelisk press rapporterar om nära 200 dödade palestinier. Ett drygt 50-tal av dessa döda är barn. Omkring tio israeler har dödats. Israel säger att man tänker fortsätta den militära offensiven och avfärdar förslag om en vapenvila.
Hamas raketattacker mot Israel är ett uppenbart brott mot folkrätten. Israel har, liksom alla stater, rätt till självförsvar. Men få bedömare hävdar på allvar att det är Hamas raketattacker som utgör grunden till konflikten.
Grunden till konflikten ligger i ockupationen och i den olagliga israeliska bosättningspolitiken. Ockupationspolitiken gestaltar den ojämlikhet som råder mellan israeler och palestinier, och även mellan den judiska och den arabiska befolkningsgruppen i Israel.
Situationen ställs på sin spets genom hoten om att vräka palestinier från deras hem i bostadsområdet Sheikh Jarrah i östra Jerusalem. Israelisk lag möjliggör för judar som bott i området men flytt från sina hem under det israelisk-arabiska kriget 1948-49 att återvända och återfå sina bostäder. Men palestinier som under samma krig flydde från sina hem i västra Jerusalem har enligt israelisk lag ingen motsvarande rätt att återvända och återfå sina bostäder.
De senaste dagarnas utveckling visar också på ett hot mot Israel som på sikt är större än hotet från Hamas raketer. Våldshandlingarna mellan judar och araber har eskalerat inne i Israel. Expressen rapporterar: I Bat Yam söder om Tel Aviv försökte judiska ultranationalister lyncha en arabisk bilförare på onsdagskvällen. De släpade ut honom ur bilen och en videofilm visar hur ett 20-tal personer slog honom med metallföremål och sparkade honom i huvudet. Han fördes till sjukhus med medelsvåra skador. Det finns motsvarande exempel på våld från araber mot enskilda judar i Israel. Om våldshandlingarna mellan judar och araber i Israel eskalerar ytterligare innebär det ett allvarligt säkerhetshot mot den israeliska staten.
Omvärlden - inte minst USA - måste nu sätta press på båda parterna att upprätta och respektera en vapenvila. Dödandet måste få ett slut - nu!
Men för att vinna freden varaktigt krävs det ett slut på den israeliska ockupationspolitiken och ett genomförande av tvåstatslösningen. En israelisk och en palestinsk stat som lever sida vid sida och respekterar varandras rättigheter är fortfarande den enda realistiska vägen till en varaktig fred.
Fortfarande är det Israel som är den överlägset starkaste parten och därmed också har det största ansvaret för att få igång en fredsprocess. Omvärlden måste genom aktiv diplomati göra sitt yttersta för att stötta parterna i sådana strävanden. Det gäller att stoppa våldet nu. I morgon kan det vara för sent.
4 kommentarer:
Jag kan inte se hur det ska bli fred i Israel - Palestina under överskådlig tid om ens någonsin. En tvåstasslösning teoretiskt vara lösningen. Men en tvåstatslösning är inte ens praktiskt genomförbar efter att israeliska bosätttare gjort Västbanken till en schweizerost. Det är det praktiska problemet. En tvåstatslösning förutsätter i princip alltså en återgång till 1967 års gränser.
Det reella problemet är att de konservativa i Israel har ett starkt grepp om makten. Än större är problemet att Israels existens ifrågasätts av åtminstone två terrororganisationer, Hamas och Hisbollah som för proxykrig för Irans räkning. Som lök på laxen stryr ett genomkorrumperat PLO Västbanken och vägrar genomföra val(som tur är) av rädsla för att Hamas ska vinna.
Att Israel är den enda demokratin i området ursäktar naturligtvis inte vilket agerande som helst. Vräkningarna är förstås inte acceptabla. Men det enda som avhåller Hamas från att angripa Israel är att de försvagas tillräckligt. Och innan det sker blir det ingen vapenvila.
Klas Bengtsson
Hopplöst att kommentera, oförsarligt att skicka raketer, men
trots allt klampade de in med marsch-kängor i den där heliga
mosken, och veckan före hade Nettan svårt att sitta kvar som
regeringschef, så det är ett tjyv och rackarspel, som saknar
lösning, utöver då den starkes rätt. Som alltid. För övrigt
är det hopplöst att ta ställning, eftersom det finns en massa
rimliga argument på bägge sidor. Som troende av naturvetenskaper,
kan man inte låta bli att fundera på om inte detta med religion
egentligen bara syftar till att tillskansa sig makt, för att ställa
till förtret för andra. Det går inte ens att uppgivet citera Bellman;
"Vad angår oss Polens affärer?"
Frågan ställs i Bellmans Epistel nr 45
Till fader Mollberg rörande hans harpa
- att Mollberg led oskyldig på krogen Rostock.
Fredmans Epistlar gavs ut 1790 och Polen på tapeten.
Landet delades upp 1772 genom lite olika överenskommelser ovanför huvudet på Polackerna; Ryssland snodde en del medan Preussen och Österrike snöt de andra delarna – vilket Bellman inte visste då – skulle komma att delas igen 1793 varpå Polen helt utplånades i en tredje delning 1795. Sedan var det dags igen 1939 med Molotiv - Ribbentrop-pakten. England fick rycka ut för Polens räkning, och räddade landet. När det gäller Palestinierna, så kommer ingen komma till någon hjälp, och de är en salig röra bland småpåvarna, så det är och förblir ett elände som saknar lösning. Vi får fokusera på våra egna problem istället, och försöka att inte bli helt uppgivna, av hur världen är ordnad. S.W
Episk Epistel Nr. 45 av Bellman, får beskriva tillståndet i världen.
Man får tolka sista versen som man vill.
S.W
Till fader Mollberg rörande hans harpa, och
tillika ett slags ad notitiam,
att Mollberg led oskyldigt på krogen Rostock.
Tjänare, Mollberg, hur är det fatt?
Var är din harpa, var är din hatt?
Ack, hur din läpp är kluven och stor!
Var har du varit? Svara, min bror!
Till Rostock, min far,
min harpa jag bar;
där börjas krakel
om mej och mitt spel;
och bäst jag spelte, pling plingeli plång,
kom en skoflickare hjulbent och lång,
högg mig på truten. Pling plingeli plång.
Hur såg han ut? Jo, surögd och klen,
svarta skinnbyxor, mörkblåa ben,
uppfästad hatt med guldträns och band,
randiger nattrock och käpp uti hand.
Just så såg han ut,
på västen ett spjut
satt i ett gehäng,
och när han blev sträng,
slog han i verkstan, pling plingeli pläng,
så att där darra båd’ fållbänk och säng,
fönster och dörrar. Pling plingeli pläng.
Jag satt och spelte nykter och sur
Drottningens polska i Polen, G-dur;
runt kring mig satt förståndiga män;
den drack ett stop, ett halvstop drack den.
Men hur var det fatt,
slog en av min hatt,
en ann sad’ åt mej:
vad fan angå dej
Polens affärer? Pling plingeli plång.
Spela ej polska men lär dig en gång
ha tand för tunga. Pling plingeli plång.
Hör, min Maecenas, hör vad som sker:
Jag satt så nöjd och drack mitt kvarter,
talte helt högt om Pol’ns konjunktur.
Veten, god’herrar, sad’ jag och drack ur,
att ingen monark
i världen så stark
förmår i sitt land
förbjuda min hand
att på min harpa, pling plingeli pläng.
och det så länge där finnes en sträng,
spela en polska. Pling plingeli pläng.
Nu satt i vrån en gammal sergeant,
tvenne notarier och en stånddrabant;
de ropa: slå! skoflickarn har rätt,
Polen är straffat, dess öde utmätt.
Ur skrubben kom fram
en vindögd madam,
slog harpan i kras
med flaskor och glas.
Skoflickarn högg mig, pling plingeli plång.
bak uti nacken en skårsa så lång.
Där har ni saken. Pling plingeli plång.
Rättvisa värld, nu frågar jag sist:
Led jag ej orätt? — Mollberg, jo visst.
Lider jag ej oskyldigt? Gutår!
Harpan är sönder och näsan är sår.
Tvi, sådan förtret!
Ej bättre jag vet
än fly ur mitt land
med harpan i hand,
spela för Bacchus och Venus, kling klang,
bland virtuoser ta stämma och rang.
Följ mig, Apollo! Pling plingeli plang.
En bra text som sammanfattar hela problemet. Synd bara att du också inte nämnde blockaden av Gaza vilket skapar den bitterhet som finns. Dessutom nämner du inte det som sades rakt ut av HRW och BTSELEM- och som du också skriver men inte nämner vid namn nämligen den Apartheid som tillämpas.
Skicka en kommentar