På torsdag den 3 juni röstar riksdagen om regeringens förslag om tillfälliga lättnader för de unga ensamkommande som omfattas av gymnasielagen. Enligt gällande lag har dessa unga människor bara sex månader på sig efter avlagd gymnasieexamen att skaffa sig ett arbete som sträcker sig över två år - annars riskerar de att utvisas och i de flesta fallen till krigets och våldets Afghanistan.
Pandemin har i grunden förändrat förutsättningarna på arbetsmarknaden. Redan från början var kravet att på bara sex månader skaffa sig en tvåårig anställning ett mycket svårt krav för en ung människa att leva upp till. För att hantera de förändrade förutsättningarna vill regeringen förlänga tiden för en person att etablera sig på arbetsmarknaden från sex till tolv månader. Regeringen vill också att studiemedel ska kunna räknas som del av inkomst samt att en anställning som betalas av staten, en så kallad yrkesintroduktion, ska räknas.
Centerpartiet och dess migrationspolitiske talesperson Jonny Cato krävde tidigt lättnader för den grupp som berörs av gymnasielagen. Den ekonomiska kris som Sverige har hamnat i drabbar de här ungdomarna hårt, sa Jonny Cato till Ekot och efterlyste åtgärder: Det kan till exempel handla om att ungdomarna ska få ett år i stället för sex månader på sig att skaffa ett jobb (...) eller att ungdomarna inte ska behöva visa upp ett anställningskontrakt som sträcker sig över minst två år.
Men nu har Centerpartiet ändrat sig och säger att de i stället kommer att rösta nej till regeringens förslag om lättnader för dessa unga - trots att lättnaderna och förslaget går just i den riktning som Centerpartiet själv tidigare krävt.
Centerpartiet hänvisar till att en ny humanitär grund i migrationslagstiftningen kommer att utformas så att den omfattar även de ensamkommande som fått uppehållstillstånd genom gymnasielagen. Det är förstås bra att Centerpartiet stödjer förslaget om en sådan ny humanitär grund i migrationslagstiftningen. Men det är högst oklart hur denna nya humanitära grund kommer att tillämpas av domstolarna och hur många av de som nu omfattas av gymnasielagen kommer att få hjälp av den.
Förslaget om lättnader i gymnasielagen är ju inte i stället för en ny humanitär skyddsgrund. Förslagen kompletterar och förstärker varandra - det ena hjälper kortsiktigt och det andra hjälper på sikt.
Våldet och terrorn växer i det redan så svårt drabbade och sargade Afghanistan. Unga människor som bott i Sverige i många år lever i skräck för att tvångsutvisas dit. Lättnader i gymnasielagen skulle ge dessa unga människor ytterligare en strimma hopp och visa att Sverige är ett land som tar ansvar för dem som bott i vårt under så stor del av sina unga liv som dessa har gjort.
Det bästa vore förstås om Centerpartiet ändrade sig eller om tillräckligt många av partiets riksdagsledamöter följde sitt hjärtas väg och röstade emot partilinjen. Det går att hjälpa dessa unga människor till att bli en del av Sverige - vårt växande gemensamma hem. Det går, om viljan och det politiska modet finns.
5 kommentarer:
Vi behöver ju unga människor i Sverige som kan jobba och betala skatt. Vi åldringar blir ju bara fler. De som jobbar betalar våra pensioner. Jag har tränat svenska med många asylsökande och bara träffat trevliga och duktiga människor. Tidigare hade jag ingen kännedom om utlänningar. Bara gamla fördomar. Nu har jag lärt mej hur lika vi människor är oberoende vilka länder De kommer ifrån. Kulturskillnaden är inga problem. Som exv. En ny dam vägrade ta mej i handen. Då fick jag lära mej att en del hälsar med handen på hjärtat. Nästa gång vi träffades la vi handen på hjärtat och hon log så vackert att jag blev varm inombords.
C är pragmatiska,
- målet är bilda regering 2022
- medlet är att öka andelen röstande, samt att hitta vägar till regeringssamarbete.
- metoderna? är väl att finna sakpolitiska frågor som faller i god jord med den konstellation de (hon) nu tänkt sig samarbeta med.
Det finns blott två (och bara 2) möjliga konstellationer,
som kan få ihop en budget:
I. M+Kd+C+Mp+Fp (om Fp kvalar)
II. S+Vp+C+Mp
Det är bara om Fp inte kvalar, alternativt om M+Kd+Sd får > 175 mandat, som C blir bortspelade.
Uppenbar premiss:
Det finns två regeringsbildare, Löfven och Kristersson.
Lag: höger måste ha med Sd för att få ihop en budget, som inte har en majoritet mot sig.
Lag vänster måste ha med V för att få ihop en budget, som inte har en majoritet mot sig.
C tullar på sin borgerliga bakgrund, för att försöka vinna röster från det borgerliga lägret, genom att försöka smälla i väljarna att det går att bilda en borgerlig regering utan Sd... men det går inte, det visade valen 2014 och 2018.
Fru Lööfs taktik är uppenbar. Centern aldrig någonsin stötta en budget som stöds av Sd. Därmed är en Kristersson-regering omöjlig, om C ska ingå. Räknar man samma antalet mandat som "the former stone-dead artist called alliansen" samlar, så räcker det inte.
------------ Val-10 # Val-14 # Val-18 # Maj-21
Alliansen: = 173 #### 141 #### 143 #### 133 - (om Fp kammar noll mandat)
Allians+Mp = 198 #### 166 #### 159 #### 148 - (om Mp klarar valet med 15 mandat)
S + V + Sd = 151 #### 183 #### 190 #### 201 -
Som synes saknas det för närvarande runt 25 mandat, för att det ska bli borgerlig regering, utan Sd, så det är bara att kasta in handduken, även om Mp är med
i båten. Alliansen + Sd är dock homerun 2010, 2014 och 2018.
Man kan fråga sig hur länge C kommer undan med att kalla sig den breda politiska mitten.
Fru Lööf kan bli vågmästare, om Fp halkar ur, men som vågmästare är nu frågan vad hon kan spela för kort?
Partiets kan egentligen (utifrån en hypotetisk vågmästarposition) försöka "tvinga" eller utpressa S och M att bilda regering ihop – men vad tjänar det till? De kommer ju inte välja fru Lööf som lagledare. Eftersom det inte kan bli en borgerlig regering kan C egentligen C bara hota M och Kd med att om de inte dansar efter rätt pipa, så blir det avbytarbänken ytterligare fyra år. Så då skulle alltså M och kd hellre välja att regera med S, för att den vägen bereda väg för C att öka inför valet 2026, långsökt, och planen kommer behöva revideras, i takt med att väljarna anpassar sig och begriper sig på spelet och finterna, som rör makt-myglandet. S.W
Delar helt och fullt din mening här. Kanske jag länge hoppats på att riksdag och regering mer snart skulle ta råd och återfinna en klar och sammanhållen linje att i ord och reformism/ledning av myndigheter mer modigt stå fast vid internationalism i FN-konventioner och vår egen lag och rätts djupare syfte och idégrund - bortom all förenklad retorik och bristande helhetssyn. Jag tror att det hos de flesta sant demokratiska partierna finns en genuin vilja att både stå för rätt och rättfärdighet, och att ansvarsfullt möta praktiska utmaningar och organisera sakligt och i samråd. Men det har sedan flera år saknats en vilja att lyssna till både sakkunniga i yrkesliv/skolor och till civilsamhället, och studera samhällsliv och söka jämlikt samarbete med vår broder i ömsesidighet. Just för socialdemokratin har en låsning vid kommun och stat som all välfärds garant inneburit att den vidsyn och det initiativ - till att lyssna och samarbete fritt över gränser i yrkes- och samhällsliv, och som ofta sker konstruktivt och nyskapande i mindre kommuner och näringsliv/studiegemenskaper (och även i större städers stadsdelsarbete (politiskt initierat eller så av kunnig förvaltning /folkrörelse) - gått den politiska debatten och partiledningar förbi. Och risken är uppenbar, och många har redan prövats hårt och farit illa i orätt och förment rationell men ytlig politik (i fängslande av oförstående tjänande unga, och transporter mot både politiskt ansvar och yrkeskunnande/ yrkesetik till mkt farliga länder utan ordnat mottagande.
Nuvarande förslag på riksdagens bord är helt nödvändig reform ur rätt och rättfärdighet från vår politisk lednings uppgift att också handla utifrån situationsetik. På sikt ska all lag och rätt kunna förenas med en god organisation och ledning som stärker alla myndigheter, likt även ett förnyat mod att tala om världen som den är, och visa solidaritet när plikten kallar oss till det. Att behöva studera ett ständigt förändrat samhällsliv, finna adekvata reformer för både gott mottagande och till frihet för initiativ och tro på tillväxt med nya möten och inflyttning - ja, är inte det all grund för social och kulturell, och ekonomisk, utveckling? Så även om vi önskar ingen att behöva fly. Men en gång har vi förstått detta, och att ett ovillkorat ja skapar helt andra möjligheter till utbyte också åter över gränser, och att främja det lokala i en internationalism (med samråd och frihet, organisering och mångfald). / Urban Wetterrot, Västervik / Stockholm
Ulf kan känna sig lugn. Dessa personer utan skyddsskäl kommer inte att utvisas. Visserligen kommer de inte att formellt beviljas amnesti - det skulle kosta så många förlorade röster att inte ens S skulle våga sig på det. Men MP har ju redan gjort upp med S och Morgan Johansson om det kryphål i kommande lagstiftning som också C stöder. (Skulle någon mot förmodan hotas med utvisning till Afghanistan kan de ju vägra vaxinera sig så får de stanna i landet Sverige.)
Så för min del som mångmångårig fd socialdemokrat är det uteslutet att längre stödja ett parti som försatt oss i en situation där gängkriminnalitet med dödsskjutningar blivit vardagsmat, där klaner (importerad mångkultur från mellenöstern) styr stadsdelar, där klyftorna ökar inte minst pga migrationspolitiken som lett till hög arbetslöshet bland invandrare eftersom många inte har den kompetens som krävs på svensk arbetsmarknad och där finansministerns recept för att minska klyftorna är att införa "miljonärsskatt", tackar jag för mig. Så om S åter driver igenom en politik som saknar folkligt stöd hoppas jag att folket äntligen reagerar vid valurnorna. För det finns ju faktiskt alternativ till SD (som sett till väljarbasen är Sveriges nya arbetarparti, åtminstone bland manliga väljare). (Apropå ett annat inlägg. Att vi behöver unga invandrare för att klara framtida åldersstruktur är en myt. Det skulle nämnligen kräva en ständig påfyllning. Demografen Martin Kolk har visat att Sverige för att bibehålla 2015 årr åldersstruktur skulle behöva öka befolkningen med 470% till 2080, dvs till 55 miljoner. Samtidigt väntas jordens befolkning öka 47% till dess.)
Klas Bengtsson
Eftersom M och Kd:s (migrations)politik numera ligger milsvid
från Mp:s så är allt snack om handlingsfrihet, att Mp har ett val,
nonsens, en chimär - en hypotetisk frågeställning som kanske mer är tillkommen för,
ja för vem? Väljarna? politiska reportrar, egna partigängare, ingen vet,
som frågan är varför den ställs? Vilka fantasifulla regeringskonstellationer
tänker sig Mp, som inte samlar S? (och naturligtvis inte Sd) - och är inte S med,
så blir det inte mycket över?
- M+Kd
- C+Fp
- Vp
Ja, det är alltså på G att damma av den gamla alliansen igen? Suckarnas dundersuck,
gamla alliansen + Mp samlade i valet 2018 159 mandat, medan oppositionen alltså
hade 190 mandat, det saknas 31 mandat för att inte ha en majoritet mot sig, avseende
budgeten. Som siffrorna ser ut nu, ser det ut som att gamla alliansen, får ihop 145 - 148 mandat, och om Fp kvalar möjligen ungefär samma valresultat som sist.
Nä, Mp är ute och cyklar helt i regeringsfrågan, eftersom alla vet att flyktingfrågor är
själva kabinettsfrågan för Mp, resten inkl miljön är förhandlingsbart.
Sedan kanske det är lite retorik, just nu inför kommande omröstning, eftersom det förefaller som att kommer att lägga sig dikt bidevind, dvs bida sin tid inför valet och inte vara lika kategoriska, i jakten på mer luft under vingarna, eller i vart fall ännu lite mer drag och fläkt i töjen. Detta med att bända vind, (slang för att segla jolle) verkar handla
om att kryssa bort från höger vänster-indelningen, och försöka skruva om banan,
så att alla ska segla banan i en korridor i mitten, höger- och vänsterkanterna ska bort?
S.W
Inte tror några väljare, eller ens stödröstare från S/Vp,
att Mp på fullt allvar, i förhandlingarna efter valet 2022, kommer att lyfta luren och tala med Ebba Busch, eller Herr Kristersson,
- hej Uffe, Mp här, vi tänkte höra lite om tankarna kring att bilda en borgerlig allianseregering som inkluderar C och Mp, är det något som ni känner går iland
med era val-löften före valet, Det blir S+V+Sd i opposition, och vi i Mp lägger oss egetnligen bara i flyktingpolitiken.
Det finns inte på kartan, och är ngt alla väljare ser komma,
- att detta inte kommer att ske.
Alltså är det öppna sinnet till för att försöka skapa en illusion...
- att det finns ett alternativ till Löfven?
- att Mp tillsammans eller i armkrok med C, har en real chans att få över borgerliga väljare att rösta grönt?
D är frågan om, på marginalen, detta skulle kunna vara en öppning till att få moderata röstande att vilja lämna m, och rösta på C, eller varför inte igen skrämmas att stödrösta på Sd? Då blir ju M svagare, dvs om Sd inte räknas alls.
Verkar långsökt, men kanske?
- en triangulär risk att Mp/C även skrämmer även S-röster,
- om det visar sig att valet 2022 kommer att handla om flyktingpolitik det med. Det verkar som att den frågan ska kidnappa alla andra frågor, och det kanske är så, men mer sannolikt är att Mp inte är hemma i den nya politiska vinden, den som började kantra redan inför valet 2010, då alliansen tappade majoriteten och blev beroende av Mp för budgeten, som sedan upprepades inför valet 2014, som medförde ett historiskt tapp för
M, från 107 till 84, och sedan valet därpå från 84 till 70. Det är en annan tid, och ett lite annat samhälle, även om alliansen talade om utanförskap även då. Kom igen Mp,
detta med att Mp ska ingå i en borgerlig regering håller inte ens på fredagens lustiga timme. S.W
Skicka en kommentar