2019-04-13

Svenska medier: Sluta använda det stigmatiserande, avhumaniserande uttrycket "IS-barn"

Sverige kan få förfrågan om IS-barn, rapporterar Ekot. IS-barnen ska föras hem till Sverige, skriver Expressen. Ingen kurdisk förfrågan om IS-barn, skriver Aftonbladet.

IS-barn? Ett så oerhört stigmatiserande och avhumaniserade uttryck. Jag begriper inte att svenska medier aningslöst (?) väljer att använda detta uttryck - särskilt i en situation där dessa barns liv står på spel och där debattörer beskriver barnen som "tidsinställda bomber" och som ett hot mot det svenska samhället om de får återvända hem.

I ett oerhört kraftfullt reportage berättar Lotta Härdelin och Niklas Orrenius i Dagens Nyheter om under vilka ohyggliga villkor dessa små barn lever i fångläger i Syrien. Läs det gärna - om inte annat så för dessa barns skull.

Självklart har Sverige ett ansvar för de barn i lägren som har en koppling till oss. Många av dem är föräldralösa och riskerar att dö inom en mycket snar framtid. Jag är glad att Margot Wallström igår flyttade fram de svenska positionerna och markerade att barnen måste få den hjälp de behöver och om det är möjligt komma till Sverige. (Och nej, det är inte Margot Wallström som talar om "IS-barn", det är Svenska Dagbladets rubriksättare...) "Det var en signal i rätt riktning", säger Rädda Barnens Sverigechef Olof Mattsson om Margot Wallströms uttalande och tillägger att det behövs ytterligare förtydliganden och ett snabbt svenskt agerande.

Så sluta tala om "IS-barn". Intensifiera arbetet med att hjälpa dessa barn och ge dem en möjlighet att få komma till Sverige.

6 kommentarer:

Jan Holm sa...

Om nu Sverige ska hjälpa IS-anhängarnas barn, borde de inte då också hjälpa de barn, som IS-anhängarna gjort föräldralösa genom sina bestialiska handlingar?

Dan sa...

Jag tror mycket handlar om att media och politiker vill kompensera för sin tidigare
flathet i synen på IS svenskar. Jag tycker Wallström är klok, barn är oskyldiga oavsett
vad deras föräldrar gjort sig skyldiga till.

Anonym sa...

Självklart ska Sverige ta ansvar för sina medborgare, antingen de är barn eller föräldrar. Det ska inte kurderna, som offrat många liv för att slå ner IS. Det är också bra att regeringen bytt fot under opinionstrycket och går ifrån sin tidigare ståndpunkt att inte (aktivt)ta hem några. "Sverige har inga planer på att hämta hem dem som har deltagit i IS-stridigheter i regionen, säger Mikael Damberg....Familjen har ett ansvar för sina barn. Om man är orolig kan man ta barnen till säkerhet...Kommer ett barn till en svensk ambassad så kommer man att ta det på stort allvar, säger Mikael Damberg." Närmaste ambassad ligger väl i Bagdad. Min anm.)
Tyvärr har regeringen genom sin senfärdighet svårt att ställa vuxna IS-deltagare till svars. Annat är der i flera andra länder, bl a Norge. "IS-kvinner som returnerer: Fritt frem i Sverige, straffeforfølges i Norge". "Norge: Alle IS-kvinner som kommer tilbake, må regne med å bli pågrepet og straffeforfulgt.
Sverige: Ingen IS-kvinner risikerer å bli pågrepet eller straffeforfulgt når de returnerer." Aftenposten.
Naturligtvis ska inte barn stigmatiseras för sin föräldrars "bedrifter", men den som bara läser Ulfs inlägg missar väsentliga delar av regeringens anmärkningsvärda hantering av svenska IS-terrorister. Jag kan inte dra mig till minnes att Ulf varit pådrivande för att ändra detta förhållande.
Klas Bengtsson

Åsa Hägglöf sa...

Har dom kopplingar till sverige, så självklart. Vad är din poäng? Om jag fick bestämma, så vill jag att alla hjälper alla utsatta barn. Vad jag däremot inte gör, är att sätta en grupp utsatta barn mot en annan grupp utsatta barn. Tycker du inte att det är bra att vi försöker hjälpa barn? Vilka dom än är?

Anonym sa...

Ansvaret är ofta uppdelat på flera olika delar, och delat ansvar är ett svårknäckt ansvar. Nej Sverige har inte ett ansvar. Svenska regeringen genom UD och konsulaten har ett potentiellt ansvar. Ansvar hänger nära samman med begreppen "behörighet" och befogenhet. Dvs Bara den (en) ansvarig har den behörighet och de befogenheter för att agera med någon slags verkan.

Islamiska statens uppkomst och tillväxt beror i grunden på Irak-kriget där USA intervenerade och störtade Sadam, (invasionen 2003) för att sedan dra sig ur när Obama tillträdde, (vilket var mindre klokt, men något som Obama vann röster på), varför
USA omgrupperade till Afganistan. När inte heller detta fungerade som det var tänkt,(med Hillary som utrikesminister), så drog sig USA ur Afganistan, och så uppstod det plötsligt en konflikt i Syrien, eftersom Irak var destabiliserat och regeringen handfallen.

I grunden var/är det stormaktspolitik, och kamp om naturresurser. När Sadam föll, blev inte längre Sunni-muslimer lika favoriserade, eftersom Shia-muslimer och Kurder dominerar i Irak, och vips kände sig Saudi, Gulf-staterna och Turkiet hotade, och då blev det en konfliktlinje med Ryssland och Syrien, där man nog till slut fick finna sig i att Ryssarna inte backade i Syrien, dvs stöttade Assad.

IS verksamhet finansieras med kapital från Saudi och andra Gulfstater. Målet var att minska kurders och Shiamuslimers makt i Irak. uppfattad ekonomisk och politisk diskriminering av sunnimuslimer i Irak, där sunniterna tidigare var den härskande minoriteten i Irak, medan de i Syrien utgjorde en stor åsidosatt med respekterad majoritet under den shiitiske Assad.

2001 - Nine-eleven
2001 - Busch I - Invasion av Afganistan
2003 - Invasion av Irak
2004 - Jihads i Tvåflodslandet - al-Qaida i Irak med lojalitet till bin Laden, bildas
2004 - Busch II
2006 - paraplyorganisation Islamiska staten i Irak bildas
2009 - Obama I beslutade i februari att dra tillbaka trupperna från Irak
2013 - Obama II
2013 - Konflikten flammar upp i Syrien. Islamiska staten i Irak och Levanten (ISIL)
2015 - Iran-avtalet, ej populärt i Suadi eller israel.

Levanten tolkas som ett område som omfattar Syrien, Libanon, Israel, Jordanien, Cypern och södra Turkiet. det är någon slags kulturell och religiös kamp i området, med starka stormaktsintressen, och olja. S.W

Anonym sa...

En "koppling" låter väl inte alls särskilt glasklart, i vart fall inte om det ska kopplas ihop med "ansvar".

Sverige har ansvar för Svenska medborgare, då gäller svensk lag, såvida det inte är fråga om dubbelt medborgarskap, för då gäller bägge länders lagstiftning avseende ansvar
för dessa medborgare.

Så det är ganska enkelt, går det att fastställa vem som är mamma, och om mamman är svensk medborgare, så är barnen svenska medborgare. Är mamman inte svensk medborgare,
är barnen inte svenska medborgare, utan något annat lands medborgare, och då gäller inte Svensk lag, därmed faller ansvarsfrågan i juridisk mening bort.

- är barnen mellan 15 - 18, och identiteten inte går att fastställa, är det fråga om potentiella terrorister.

- Är barnen 0 - 15, med svenska mamma och medborgare, är frågan ganska enkel,
mamma + barn ska få något slags skydd, medan en potentiell pappa, familjeåterföreningen är en potentiellt terrorist. Faderskap går att fastställa genetiskt ganska enkelt.

Har barnen inte en vårdnadshavare och är under 15 får man undersöka släktingar i livet,
som kan agera fosterföräldrar, då får UD på ngt vis försöka få ut dem från lägret.

Har barnen vårdnadshavare i lägren, så ska barnen vara med sin vårdnadshavare, och annars omhändertas av Soc, och för detta krävs en barnavårdsutredning utförd av den kommun där barnets mamma är folkbokförd. S.W