Vi ska inte hålla på och prata så mycket om Sverigedemokraterna, brukar Ulf Kristersson säga. Well. Kanske skulle Moderaterna sopa rent framför egen dörr. I partiets egen eftervalsanalys nämns Sverigedemokraterna 154 gånger (!), enligt Hannes Delling i Svenska Dagbladet.
Så länge Moderaterna inte förmår bestämma sig för hur partiet tänker förhålla sig till Sverigedemokraterna kommer många att undra och journalister fortsätta att fråga. "Inte ens dem mest erfarne kremlolog förmår tolka var Moderaterna formellt står i frågan om samarbete med Sverigedemokraterna", skrev jag tidigare.
Låt oss ta ett steg på vägen genom att reda ut begreppen något. Som det är nu har Ulf Kristersson sagt att Moderaterna gärna "samtalar" med Sverigedemokraterna. Han har ännu inte sagt att Moderaterna ska "samarbeta" eller "förhandla" med Sverigedemokraterna.
Samtala: Att "samtala" kan ju betyda lite av varje. Det kan betyda att man pratar med varandra i kön till kaffeapparaten, eller att man debatterar mot varandra i riksdagens utskottsmöten. Men det kan också betyda att man träffas för att informera varandra om hur man ser på det politiska läget och om vilka politiska förslag man avser att lägga fram.
Samarbeta: Att "samarbeta" innebär att man hjälps åt att nå gemensamma mål, till exempel att vinna politiskt stöd i frågor där man har gemensamma intressen. Om Moderaterna och Sverigedemokraterna träffades eller upprätthöll kontakt för att tillsammans utforma förslag i frågor om brott och straff eller om migration så vore det ett politiskt samarbete.
Förhandla: Att "förhandla" innebär att man i överläggningar ger och tar för att komma överens i en fråga där man inte är enig från början och/eller där man har skilda intressen att bevaka. Det kan till exempel gälla hur långt man ska gå i en fråga (hur mycket vill man höja straffen). Eller en "kohandel" där Sverigedemokraterna till exempel skulle stödja ett moderat förslag om ytterligare skattesänkningar mot att Moderaterna lovade att ytterligare strama åt flyktingpolitiken.
Avgränsningarna är förstås inte självklara. De flesta samarbeten inrymmer till exempel element av en förhandling. Och om partierna i "samtal" informerar varandra och vilka förslag man kan tänka sig att stödja - har inte gränsen till "samarbete" då passerats?
Moderaterna är i dag ett splittrat parti i synen på hur man ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Det är därför Ulf Kristersson använder ett vagt och mångtydigt språkbruk, och det är därför det finns ett medialt och journalistiskt intresse för vilken väg Moderaterna kommer att gå.
Då räcker det inte att som Ulf Kristersson säga att partiet kan tänka sig att samtala med Sverigedemokraterna. Vill han på allvar stänga frågan om Moderaternas relation till Sverigedemokraterna måste han bli mer precis om vilken typ av samtal det är han kan tänka sig, och var gränsen för samtal går. Samt explicit betona att Moderaterna inte tänker samarbeta eller förhandla med Sverigedemokraterna.
Men för att klara det krävs det en vuxen i rummet. Finns det det?
2 kommentarer:
Egentligen är ju det hela enkelt. Vill M ha en annan statsminister än Stefan Löfven, så krävs det ett närmande till SD.
Att sossarna inte vill detta är ju begripligt, därav allt tal om rasism, nazism och fascism.
Om det varit val idag och de sammanvägda opinionsmätningarna skulle blivit valresultat skulle Kristersson blivit statsminister skriver SvD apropå att (det uteblivna) extravalet som skulle hållits idag. (M+KD+SD =176 mandat.) Naturligtvis ett hypotetiskt valresultat.
Men "Det kan finnas skäl att påminna sig Max Webers dictum, att partier bor i maktens hus och att fagert tal inte sällan är till för att dölja underliggande maktambitioner" skriver statsvetaren Emil Uddhammar på annan plats i dagens SvD.
Det är svårt att bortse från Webers tes när det gäller den ständiga upptagenheten av SD från de flesta partier. För SD är ju det verkliga hotet mot socialdemokraternas "ständiga" maktinnehav. Nu vill jag iofs inte beskylla Ulf för att ha detta som primär drivkraft eftersom jag uppfattar honom tillhöra kategorin "hellre ha rätt än att få rätt".
De frågor Ulf ställer om moderaterna besvarades ju redan efter valet. Moderaterna var beredda att bilda regering genom att SD släppte fram dem. Att EBT senare förklarat att hon är så trygg i sina värderingar att hon vågar samtala med SD förstärker detta. För som många påpekat, bl a den rättrådiga Inga-Britt Ahlenius är det ett hyckleri att låtsas som att man inte tar hänsyn till SD redan idag. Därför blir samtala, förhandla, samarbeta närmast en semantisk lek. Den springande punkten är ju faktiskt migrationspolitiken och här saknar ju den nuvarande politiken folkligt stöd. Att tro att beröring av SD skapar ett nytt trettiotal är en tes som möjligen de närmast troende tror på.
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar