I regeringsfrågan formulerade Ulf Kristersson några - ganska luftiga - villkor för att bilda regering (typ hållbar ekonomisk politik, utrikes- och säkerhetspolitik och migrationspolitik). Han markerade starkt och förtjänstfullt mot Sverigedemokraterna, men inte på ett sätt som tillförde något nytt i regeringsfrågan. De svårigheter som jag skisserar nedan kvarstår.
*
Så rullar Almedalsveckan igång igen. I dag är det Moderaternas dag. Kl 19.00 talar Ulf Kristersson i Almedalen och han gör det som ledare för en svårt sargad allians.Allianspartierna är djupt splittrade i två av valets allra viktigaste frågor - migrationspolitiken och regeringsfrågan. Kristdemokraterna och Moderaterna vill ha en betydligt stramare migrationspolitik än Centerpartiet och Liberalerna. Kristdemokraterna och Moderaterna vill försöka bilda en alliansregering även om allianspartierna blir mindre än de rödgröna partierna i valet. Centerpartiet och Liberalerna säger bestämt nej till detta, eftersom de inte vill sätta sig i en regering som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd.
(Nu är det förstås fullt möjligt - en del skulle säga troligt - att Kristdemokraterna om ett par månader trillar ur riksdagen, men i alla fall.)
Till denna splittring i viktiga valfrågor kommer de senaste dagarnas debacle i frågan om att ge Sverigedemokraterna ordförandeposter i riksdagsutskotten, Moderaterna och Kristdemokraterna sa ja, Centerpartiet och Liberalerna sa möjligen först ja, och möjligen sedan nej (med motiveringen att Socialdemokraterna inte ville).
Debaclet har inte bara inneburit en minskad trovärdighet för Centerpartiet och Liberalerna i fråga om att fortsätta hålla dörren stängd till Sverigedemokraterna. Debaclet har också skapat djup missämja såväl mellan som inom allianspartierna. Jag är väldigt kritisk till Moderaternas gruppledares (Tobias Billström, U. B) presentation av den här överenskommelsen, kommenterade Liberalernas partiledare Jan Björklund. Expressen redovisar utdrag ur diskussionen i slutna Facebook-grupper där ledande företrädare för Kristdemokraterna argumenterar för att spräcka Alliansen och gå till val som enskilda partier. På sin Facebook-sida skriver förre KD-ledaren Göran Hägglunds stabschef Johan Ingerö rent ut: Min prognos är att detta inte är reparerbart. Om en borgerlig regering kan bildas så är det bra, men det är inte längre meningsfullt för de fyra att gå till val tillsammans. Även inom Centerpartiet och Liberalerna höjs röster för att släppa samarbetet med Moderaterna och Kristdemokraterna, samtidigt som det vädras missnöje över hur det egna ledarskapet hanterat frågan.
I en intervju i Godmorgon, Sverige i P1 i morse försökte Ulf Kristersson tona ned frågan om ordförandeposter i riksdagsutskotten genom att reducera det till en fråga om "matematik" (det vill säga att ordförandeposterna borde fördelas efter någon form av proportionalitet utifrån valresultatet). Men så är det naturligtvis inte. Sprängkraft har sin grund i att frågan handlar om ideologi, inte om matematik. Efter förra valet valde allianspartierna av ideologiska skäl - inte matematiska - att utestänga Sverigedemokraterna från de viktiga ordförandeposterna. Nu hade allianspartierna ändrat inställning - och den ofrånkomliga frågan (som de inte lyckades besvara) blev ju varför partierna ändrat inställning. Matematiken var ju densamma som efter valet 2014. Varför var de ideologiska argumenten inte längre lika viktiga?
Alliansen är i skriande behov av ett starkt och förtroendegivande ledarskap. Fredrik Reinfeldt lyckade på sin tid fylla den rollen. Ingen av hans efterträdare har hittills visat sig vuxen uppgiften. Tiden börjar nu rinna ut för Ulf Kristersson att bevisa motsatsen.
12 kommentarer:
Det är påfallande att socialdemokrater som ligger betydligt närmare vänsterpartiet än mitten - två exempel är ABs ledarsida och Ulf - lägger ner mycket mer tid på negativt kampanjande än på att lansera egen politik. En orsak kan naturligtvis vara att de inte gillar socialdemokraternas politik i vissa frågor. Visst är alliansen splittrade i migrationsfrågan men som Kristensson helt riktigt påpekat ligger S och M nära varandra och kan mycket väl göra upp, vilket de gjort historiskt.
Att alliansen är död är ju ingen nyhet. De villkor C och L ställt upp för an alliansregering är ju inte möjliga vid varje realistiskt valresultat.
Relationen till SD diskuterades i panelen i dagens Godmorgon Världen. Sonesson, liberal, Gröning, socialdemokrat var kritiska till det förhållningssätt till SD som praktiserats av C, L, S eftersom det visat sig vara kontraproduktivt. Lindberg, S, som pläderar för isolering av SD, hävdade motsatsen. Personligen håller jag med Vidar Andersson, S, som skriver "Det mest vettiga och populistiska – folknära – förhållningssättet är att behandla SD som jämlikar. Det är så partier dras in i riktig politik, i svåra avvägningar och in i ansvarstagande för mer än den egna väljarbasen." Att Widars åsikter blivit alltmer sällsynta inom S är naturligtvis en väsentlig orsak till kommande valnerderlag.
Apropå Kristersson och ledarfrågan redovisar dagens AB förtroende för partiledarna. Störst förtroende har Kristersson (46%) medan Löfven bara får 35%, tom lägre än Sjöstedt. Men sådana upplysningar passar naturligtvis inte de som ägnas sig åt negativt kampanjande...
Klas Bengtsson
Det är faktiskt underhållande. framför allt att se vad partiledarna väljer att inte uttala. Fotboll är de i vart fall intresserade av att kommunicera, och nu avses inte i första hand Löfven. Det var egentligen synd att man gjorde fotbollen till politik först.
Klart man ska till Ryssland och kolla, har FIFA lagt evenemanget där så har de, och bojkotterna av OS i Moskva och Los Angeles var inte heller helt bra.
UB:
"Allianspartierna är djupt splittrade"
Jepp, men avsätta Löfven med aktivt stöd av SD är de överens om :-)
UB: i två av valets allra viktigaste frågor
- migrationspolitiken och
- regeringsfrågan.
sw som hänger ihop. Det är migrationsfrågan som givit näring till SD och de partier som inte vill ändra politik, kommer i grunden att fortsätta vara SD bästa vapendragare, att vinna över röster alltså. Det kanske inte är comme-il-faut att säga, men så är det nog, dvs det finns en viss förståelse från oss andra, att väljare från höger till vänster röstar för SD. Det handlar om något så enkelt som att förändringstakten i samhället får för snabbt, och att politiken inte förstått grunden av politik, se ovan, dvs att det handlar om intressen och grupper. På valdagen gäller fotfolkets perspektiv, och däremellan gäller politikens.
UB "Kd och M vill ha en betydligt stramare migrationspolitik än Centerpartiet och Liberalerna.
Om sanningen ska fram, och man tänker väljare, så är det nog Vp, Mp, C och Fp politiska ledningar som önskar en mindre stram politik, och de har sedan med sina partigängare, och en god del av sina väljare, men svartvitt är det inte.
UB Kd och M vill försöka bilda en alliansregering även om allianspartierna blir mindre än de rödgröna partierna i valet.
SW Allt annat vore märkligt. Snarare är det Fp och C som är märkliga, sannolikt för att de inte förstod de parlamentariska konsekvenserna förrän det var för sent. Vem (fan) skulle vilja regera en period till, som S haft det, utan majoritetsstöd för sin budget.
Jag tycker Magdalena ska ha en medalj, förutsättningarna för Löfven var inte de bästa.
Att regera i minoritet utan stöd för budgeten är ett hopplöst företag.
UB C och Fp säger bestämt nej till detta, eftersom de inte vill sätta sig i en regering som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd.
sw men uppenbart passivt stöd, eftersom fru Lööf i DN i går säger att hon ska bilda regering med UK om alliansen blir större än rödgröna. Men en sådan regering bygger på att SD lägger ner och låter alliansens budget passera. Det är ganska aktiv passivitet.
S.W
UB Nu är det förstås fullt möjligt - en del skulle säga troligt - att Kd om ett par månader trillar ur riksdagen, men i alla fall.
sw Elakt, men helt sant, Kd blöder och får ingen relevans, när allt handlar om flyktingar. därtill så blir det få moderater som stödröstar, om även m går kräftgång.
Som det ser ut efter våren, med spill till SD, just pga C illmarighet.
UB Till denna splittring i viktiga valfrågor kommer de senaste dagarnas debacle i frågan om att ge SD ordförandeposter i riksdagsutskotten.
sw Vilket fiasko, alla är överens om att SD ska få sina mandat proportionellt, i vart fall Ygeman. Detta med presidieposterna var hopkokat inne på Folkpartiklarnas tänkarkansli, och först förankrat med C, eftersom de tänkte sig bryta S + Ms dominans över detta. 2018 blir det extremt viktigt, eftersom det blir en minoritetsregering.
Att regera med Fp, C och Mp, som de kanske tänker sig, går inte utan att lägga rabarber på viktiga utskott, tex finansutskottet. För att minska S och Ms makt, ville alltså Fp och C släppa in SD, för att indirekt minska makten för M eller S. Det blev inget bra utfall av den idén heller. Men väldigt bra försök. Att M hängde på, var väl givet, det gäller att vårda spillran av alliansen, men nog måste m ha höjt på ögonbrynen först.
U.B M och Kd sa ja, Centerpartiet och Liberalerna sa möjligen först ja,
sw hm, det var Folkpartiklarnas förslag.
UB och möjligen sedan nej (med motiveringen att Socialdemokraterna inte ville).
sw Nja, klantarslen var de, och detta berodde på ängslighet och bristande tillit.
Notera att tre gruppledare uttalade sig i Ekot, men inte Fp, som försökte trolla bort var idén kom från. Tanken var väl att M, Kd eller C skulle vara budbärare, och förslaget var väl förankrat i C. Det var bara det att det blev offentligt, innan någon talat med S. men varför S skulle gå med på detta från start är höljt i dunkel. Varför rubba den maktordning som M och S redan sitter på.
Det var Annie Lööf i praktiken fällde AKB första gången i februari 2017, sedan förslaget att fälla Hultqvist och sedan oenigheten om gemensam budget. C affärsidé är att växa på moderat bekostnad. Detta blev tydligt våren 2017 då M föll som en sten, och S faktiskt gick ganska bra. C tokrusade våren 2017 och alla höjde Lööf till skyarna, det smakade bra. C är lite mer partiegoistiska än under Maud. Det var väl lite samma tongångar som valet 1991 där borgerligheten vann valet pga NyD. Trots att Westerberg lämnade soffan, så regerade man i 3 år tack vare stödet från NyD.
S.W
UB Debaclet har inte bara inneburit en minskad trovärdighet för Centerpartiet och Liberalerna i fråga om att fortsätta hålla dörren stängd till Sverigedemokraterna.
sw det är faktiskt buskul, det som är roligast att fundera över är hur idén från början slog rot inne på Fp-kansliet. Vem som kom på förslaget, och vad som var syftet, hur det senare försiktigt diskuterades med fru Lööf och Arthursson och förankrades. Sedan skulle förslaget förankras med m, och det var nog enkelt.
Men inne på Folkpartkelchefsmyglarkammaren, måste de ha funderat på hur idén skulle saluföras i nästa skede, för att slippa undan brunsås-smetningen :-) stackars partiklar, egna paradgrenen. Helt klart är att proportionalitetsprincipen slagit rot även hos S.
Sedan är det självklart att S inte släpper makten över de vikiga utskotten tillsammans med M, i synnerhet inte i dessa tider. Allt kommer att behöva göras upp i utskotten, lite på förhand, och bollas mot departementen, istället för att komma i färdigförpackad form. Man kan tänka sig en framtid med FöBer som förebild. Ett beredningsorgan med tjänstemän och kansli, som är bestyckat med parlamentariker och inte bara regerings statsråd som beredningsboss.
U.B Debaclet har också skapat djup missämja såväl mellan som inom allianspartierna.
sw Jepp :-) man vet inte om man ska skratta eller gråta.
UB Jag är väldigt kritisk till (Tobias Billströms) presentation av den här överenskommelsen, kommenterade partiledare Jan Björklund, utan att nämna gruppledaren vid namn. men märkligt nog var Fps gruppledare frånvarande dagen före då förslaget presenterades. Så JB hade nog inte förankrat detta i den egna riksdagsgruppen, av lätt insedda skäl, han hade blivit hudflängd :-)
UB Expressen redovisar utdrag ur diskussionen i slutna Facebook-grupper där ledande företrädare för Kd argumenterar för att spräcka Alliansen och gå till val som enskilda partier.
sw det har i praktiken redan inträffat, förutom att ingen säger detta. UK har försökt lappa ihop alliansen, men det gick så där efter Afganamnestin, M fortsätter att läcka till SD, pga centern. Kd sitter i klistret, och måste fundera på hur många och vilken sorts moderata väljare som till äventyrs kommer att taktikrösta. Visst UK, kommer att försöka, han har inget val, plan A = allians, men denna kommer inte få stöd av SD, med C och Fp i båten, så alla vet redan att det kommer att bli rena cirkusen med talmansrundor, vilket vi kan ana eftersom de borgerliga är på det klara med den saken,
att välja en talman med lite ny princip. S.W
UK På sin Facebook-sida skriver förre KD-ledaren Göran Hägglunds stabschef Johan Ingerö rent ut: "Min prognos är att detta inte är reparerbart".
sw detta med magplasket med utskottsordföranden är ett symtom, på att Fp och C, som fru Lööf uttalat i DN, förbereder planen att regera i minoritet, vilket de inte kommer att lyckas med, eller att regera med stöd av S, vilket kan ske om Löfven är regent, men kanske inte fru Lööf.
JI Om en borgerlig regering kan bildas så är det bra, men det är inte längre meningsfullt för de fyra att gå till val tillsammans.
sw Denna säng har C bäddat, så det är fullt logiskt. Moderaterna försöker verkligen, men ser ju att de tappar i opinionen till SF, företrädesvis, och en smula till C. Men som sagt, det är inte skarpt läge, så mycket kommer att hända.
UB Även inom C och L höjs röster för att släppa samarbetet med M och Kd, samtidigt som det vädras missnöje över hur det egna ledarskapet hanterat frågan.
sw :-) att skylla på Billström eller någon annan var nog inte så smart. beskylla, vet ju alla barn, gör den skyldige, och här var faktiskt Lööf bäst, att förklara vad, hur och varför, medan JB inte ens försökte förklara bakgrunden.
U.B I en intervju i Godmorgon, Sverige i P1 i morse försökte UK tona ned frågan om ordförandeposter i riksdagsutskotten genom att reducera det till en fråga om "matematik" (det vill säga att ordförandeposterna borde fördelas efter någon form av proportionalitet utifrån valresultatet).
sw det var så Fp och D först tänkte, och som Lööf föredömligt förklarade dagen efter det hela sprack. alltså, hon förklarade varför idén först kom fram. S.W
UB Men så är det naturligtvis inte.
sw Jo matematik är det, eftersom det inte ens är säkert att s+m får egen majoritet och kan komma överens om fördelningen i utskotten. Det handlar om majoritetsbeslut, och vilken majoritet som fattar detta beslut. Ännu så länge S+M.
UB Sprängkraft har sin grund i att frågan handlar om ideologi, inte om matematik.
sw tycker S ja ;-) men det är taktik, inför ett osäkert valutslag, och alla är skyldiga till spelet med Svarte Pettern Jimmy. Det paradoxla är väl mer vem som vinner och förlorar, hittills är det inte Jimmy, utan alla "goda krafter" ägnar sig åt inbördes bekämpning. Politik är inte alltid helt logiskt.
UB Efter förra valet valde allianspartierna av ideologiska skäl - inte matematiska - att utestänga SD från de viktiga ordförandeposterna.
sw Nu är det inte alla som tror på ideologi, det ligger nära religion, behovet av att tro på något högre än simpla naturlagar. Ideologi finns förvisso, men är icke sällan förklädd taktik. I grund och botten handlar det om att vara "handlare" med människors röster vart 4e år, och hövdingens taktik, att pinka på SD och flörta med Mp, kostade alliansen regeringsmakten 2014, som Reinfeldt sa "ibland går det inte som man tänkt sig"
Moderaterna hade inte kalkylerat med så stort tapp till SD, men på valdagen kunde tom ideologerna räkna. SD hade 49 mandat och var absolut vågmästare,
UB Nu hade allianspartierna ändrat inställning - och den ofrånkomliga frågan (som de inte lyckades besvara) blev ju varför partierna ändrat inställning.
sw Lugna sig, det kommer krypa fram, i sinom tid, fast inte frivilligt, inte ens med tång. Det är ett spel om makt och inflytande i utskotten, eftersom nog alla räknat ut att vilken regering det än blir, så kommer det att bli full fart med politik och köpslående i utskotten. Den som är ordförande där, har ett litet försprång visavi departementschefen, liksom att sedan förhandla inom utskottet. Den so vill regera måste få ihop det med SD i utskotten. S.W
UB Matematiken var ju densamma som efter valet 2014. Varför var de ideologiska argumenten inte längre lika viktiga?
sw Kom igen professorn, ibland vinner man inte på ideologin, eftersom förslaget kom från Folkisarna, är det väl ingen idé att i just denna fråga "stigmatisera" moderaterna, tvärt om, genom alliansens kompletta klantighet, så vann ju S en poäng, och SD så klart.
UB Alliansen är i skriande behov av ett starkt och förtroendegivande ledarskap.
sw Hm, att ropa på starka ledare är inte alltid heller rätt. Vi vill ha kloka ledare.
och klok politik. Det har varit lite si och så med detta, och beviset är enkannerligen
att SD gått från 0 till 20 till 49 till kanske 75 mandat. Det är förbaskat svagt, och frågan är om inte vissa starka krafter defacto bäddat sängen, här som lite var stans ute i Europa.
UB Fredrik Reinfeldt lyckade på sin tid fylla den rollen.
sw En annan tid, valet 2010 med egen majoritet, vägvalet för m var ju att behålla alliansen med Fp, C och Kd, och då gick det inte att komma dragande med en restriktiv flyktingpolitik, som de ändå, UK inkluderad, faktiskt tog fram inför valet. M fick ge sig, och det var inte ideologi hos M, utan möjligen ideologi hos de övriga borgerliga partierna. Men alliansen tappade sin majoritet, kunde bara göra upp om budgeten med Mp, om en fortsatt liberal flyktingpolitik, och detta kostade på. Denna gång blev det M som tappade, så in i helvete. och stafettpinnen gick över till S. Det var taktiska, inte ens strategiska vägval, att samarbeta med Mp. Det fanns inget val. Vad som hänt denna period när SD fortsatt att växa är att maktfrågor blivit fundamentala, eftersom makten rinner etablissemanget ur händerna, det är outgrundligt.
UB Ingen av hans efterträdare har hittills visat sig vuxen uppgiften.
sw Uppgiften lika hopplös för M som för S att matcha samarbetspartier som håller allt i schack med en massa brunsås. Det handlar också om att få politiken på gator och torg att fungera, det är bara det som är det lilla dilemmat.
UB Tiden börjar nu rinna ut för Ulf Kristersson att bevisa motsatsen.
sw Detta är ju faktiskt spännande. och nu ska de driva runt i Almedalen, alla förståsigpåare, och fundera på om de får hälsa eller synas på bild med SD. Det är faktiskt lite humor. Om S+M inte får egen majoritet, vs 175 mandat, kan man fundera på utskottens presidier. Kanske kanske blir det som med Föber, dvs man släpper utskottet, likt KU, till oppositionen, och så lägger man in en parlamentarisk utskottsberedning, med en ordförande som är klok och betrodd, som väljs inom gruppen, då fungerar det lite bättre med departementet. S.W
Dessutom uppfriskande med cat-fight.
man får ändå försöka förstå att Kd inte tycker att landet ligger helt rätt.
Visserligen går det uselt för Folkets partiklar med, storstadsliberlaerna, men då på bekostnad av nya småstadsliberlarna Centern. Och visst är det trångt i den borgerligen ringhörnan, fyra partier i ungefär samma hörn, där det synes vara migration som skljer, jämte då regeringsbildningen.
Skyttedal:
– Finns det verkligen en stabil ledning i Centerpartiet?
Nu måste L och C ge besked: Röstar de på Ulf Kristersson som statsminister?
Nja, de kommer att ställa till ett helvete i förhandlingarna om migration, och göra livet en smula besvärligt, så UK kommer inte få det enkelt, innan han är internt vald av äntringskabinettet.
M och KD tänker sig en Alliansregering även om de fyra borgerliga partierna blir mindre än de rödgröna, innebär aktivt stöd av SD. Detta säger L och C nej till, som menar att det finns en magisk väg till makten, om alliansen blir större än rödgröna, då kan alliansen regera med S, vp, mp och SD i opposition.....tänker de sig, dvs någon typ av DÖ-tänk, med en minoritetsbudget, dvs om nu UK blir kandidaten, så ska han få igen on budget som har C och Fp med i vagnen, där alltså rödgrönas budget är mindre, och detta sedan bygger på att SD inte stödjer S budget, för om....så upprepas turerna och kaoset från 2014. Det är outgrundligt hur de tänker.
Annie Lööf svar:
– Jag vill byta ut Löfven. Jag vill bilda en alliansregering.
sw bra, men vill man regera till varje pris, vad är poängen att sitta och bli förnedrad 4 år med en svag personkemidysfunktionell allians, utan att kunna få igenom en budget med 175 röster. Det blir en livegen regering, som måste dansa efter S eller SDs pipa oavsett.
Lööf;
- Jag vägrar låta SD diktera villkoren för en alliansregering,
sw men vågmästare kan diktera, det har varit lite av Mps specialitet 2002-2006 och 2010 2014. Problemet är nu att mp inte längre är vågmästare, utan SD, och visst kan man vägra inse faktum - magiskt tänkande. skulle SD få 69 mandat, återstår 280 för trad-partierna
För SD 79 mandat blir det 270 att dela på. Det ser ut att bli jämt och då inbillar sig C att de ska säkra ett mer stabilt regeringsunderlag genom att locka till sig....
just det, Mp, som alltså gör det ännu hopplösare att bilda en alliansregering, grattis S. Fast nu går det bra för C i opinionen, så man ska inte göra sig lustig över framgång, gud bevars.
Lööf:
"så behöver en alliansregering ökat stöd för att kunna styra
behöver det sökas över blockgränsen och inte hos SD."
sw Hon menar nog regera, och med ökat stöd finns ett parti att locka över, Mp, dvs om de kommer in. och Mp ligger jävligt lågt med detta, för om deras väljare får reda på att de ska högerprassla med UK so statsminister, så ryker de all världens väg. Så det är nog bäst att dessa planer är väl förborgade. S.W
Skyttedal
gillar inte svaret, att alliansen skulle kunna regera i minoritet med stöd av mp, även om detta inte uttalas explicit. Sara menar å andra sidan att C vill ge S (eller möjligen mp) veto kring om en Alliansregering ska bildas, eftersom detta bara är möjligt utan stöd från S, eftersom SD garanterat är emot.
Annie Lööf
– Ditt attityd Sara är inte direkt allianssammanhållande.
sw :-) Det är tur att det bara är en attityd hos ett kommunalråd, annat är det med praktiserad politik från C, det var inte heller så sammanhållande. Det var inte
Folkpartiklarnas avhopp från sin egen idé heller, genom att skylla på m.
Lööf:
- "C är det enda alliansparti som ligger tydligt över valresultatet"
sw på moderaternas bekostnad, så det är säkert popis i moderata kretsar.
- "och vi har störst potential i alliansen att få nya väljare över blockgränsen."
sw Nu är det i vart fall lite rock´n roll. Man tänker i termer av DÖ, och C vill inte marknadsföra sig som en kannibal, inte heller någon som skrämmer väljare från m till SD, utan C vill vara den kraft som lockar över mps storstadsväljare till höger. Det trick som Reinfeldt försökte med efter valet 2010. Storstadsgrön. Det verkar fungera på kvinnor och präster, så helt fel kan det inte vara.
- Nu får vi se till att alla 4 gör bra val! En alliansregering, utan SD-samarbete.
sw, jo, det har varit klart sedan UK blev vald, inget samarbete med SD, problemet är just bara att alliansen med eller utan Kd, inte är aptitig för SD, och med Mp med i den borgerliga båten, så kommer det att gå åt helvete för UK, så detta bli ett skådespel att följa. Vilken jubelföreställning. S.W
Onekligen spännande med straffar. Det är lite som med fotbollsjournalister, som sitter i efterhand och recenserar hur en tränare, lagkapten eller spelare borde att spelat, om man visst det man man vet med facit i hand. Dvs en sak att tala om hur det borde ha gjorts, en annan att veta på förhand. Det är lätt att vara efterklok, så nog ska man vara ödmjuk för de som spelar på riktigt.
UKs tal idag satte väl ribban, dvs var inriktat på framtiden, vad han faktiskt vill göra och åstadkomma. Sedan pliktskyldiga ganska skarpa markeringar mot SD, för att dels täppa till truten på brunsås-trolleriet, men framför allt, sveken till trots, gjuta mot och kurage i sina kollegor, och kanske framför allt, förhindra ränksmideri och vantro i det egna hägnet. Inte minst torde UK ha imponerat på partigängare i Fp, Kd och C. Det centrala är att UK har bra siffror som ledare, därmed kan m ngt faktiskt slappna av lite, eftersom en del av opinionsmätningarna är katt och råttalek, från väljarnas sida.
Det är en sak att låtsasspela eller träna, en annan att skjuta skarpt när det gäller, tex straffspark. Då gäller andra lagar. Väljaren har bara att skott, och ingen ånger. Sedan kommer nästa chans om fyra år, precis som VM. Moderaternas tillbakagång är i vart fall ingen funktion av att någon gjort bort sig, utan sannolikt mer osäkerhet och rävspel inför regeringsbildningen.
Ungefär samma diagnos kan sägas om S. Visst säger statistiken att S tappar på slutet, men det är som sagt historia. Detta val kan det mycket väl gå åt precis andra håller, i synnerhet som S aldrig legat så lågt som man gjort tidigare i mätningar. Det är alltså en katt och råtta-lek.
Visst kan partigängarna hålla på med brunsåsandet, men frågan är på hur många det biter, numera. Nu är det så att SD håller på att kamma hem 20 % eller kanske 75 mandat, och inom överskådlig framtid inte kommer att få än sämre situation än den pidestal de sitter på, utan att behöva ta ansvar. Så valrörelsen 2022 är faktiskt tryggad för SD redan nu. Det är väl lite de frågorna som bekymrar, även om politiken nu inte har ansvar för nästa val. I vart fall har UK gjort ett strategiskt val, att på allvar gå till val under alliansens flagg, och därmed valt att täppa till fronten mot C, därmed kan M inte längre vinna väljare från SD (enkelt), utan får fokusera på soffan och S. Moderaterna släpper kanten mot SD och får säkert applåder av värdegrundarna, så får vi se vad väljarna säger. I vart fall blev det enklare för SD att fortsätta vara våg, och möjligen svårare för väljare som väljer mellan SD och M. S.W
Fortsatt diskussion på twitter, med hyfsat ärliga svar från en initierad grå eminens.
(vad som sedan är sant eller inte, är en annan sak, men att resonemangen indirekt påverkar rävspelarna, det vet alla. I synnerhet efter DNs ganska eleganta deklararation
av den tredje möjliga regeringsbildaren fru Lööf, i söndags.
Påstående från Pimpinette - initierad resident/disident utomlands:
"Det lär väl bli som i Tyskland, en GroKo, en koalition mellan M och S
för att hålla ute SD, sen genomför de SDs migrationspolitik och bråkar
om skatterna skall höjas eller sänkas."
KT svarar:
"En verklig högoddsare. Skulle leda till valförlust för båda 2022. Det avhåller."
sw Jo, det blir självmord för både S och M. Dvs då kommer SD öka, the sky is the limit.
Påstående Pimpinette
"Det beror ju på hur bra de kommer överens. Tror de kommer hetsa varandra
att avstå från SD, då landar de i famnen på varandra. IMHO"
KT:
"Om M och Kd dödförklarar alliansen - Sen förklarar att alla riksdagspartier
är välkomna att stödja deras politik... Då ökar chansen för Kd att bli kvar
i riksdagen. Varför? Jo, Kd kommer att få stödröster även av Sd-anhängare."
sw Så är det, fast om dessa är SD anhängare vet ingen, allt bygger på antaganden från opinionsundersökningar, där M lidit svårt med spill till SD fram till årsskiftet 2017, då akb försökte med ett återtagande, då spillde det till C. UK har inte stör rörelsefrihet, och är nästan piskad att få med Kd, annars kommer C+Fp driva på ännu mer för stöd med Mp, vilket blir moderaternas DÖd, 2018 - 2022. Men detta kan inte K säga, eftersom plan A trots allt är alliansen. Men som sagt, detta rävspel kommer inte alliansen förbi, så det kommer att hända en del, och ingen vet ändå någonting om hur det blir i valet :-)
Påstående från Jimmie Persson (sannolikt opinionsbildarkonto)
"Jag tror även att en del hoppar av C och L när de inser
att det är en röst på Socialdemokraterna."
sw Jo, så kanske det är på marginalen, med allmänborgerliga väljare, om de inser att det ändå inte går att bilda en allians utan stöd av SD, får de med Mp i båten, så blir det ju lika skakig regering som innevarande, det är trots allt med alla debacle, Mp som skapat mest problem för regeringen, 2015 mars tom mp bytte språkrör) Så det är en balansgång, om hur nära sanningen som det går att komma. Just nu tassar alla omkring och låtsas, mer än att uttala att det kommer att "bli svårt" Varför inte säga "omöjligt"?
S.W
Bra med Folkpartiets förklarande brev internt, som ytterligare reder ut sakernas tillstånd. Dvs den som förbereder sig på att regera, med det nya parlamentariska ordningen med SD som våg, måste anpassa formerna. Detta med att regeringen trad har 8 utskott och oppositionen 7. Där det är S och M som gör upp om godbitarna.
Fps partisekretare:
”Grunden till den här historien är att Alliansen
förberett ett gemensamt agerande i riksdagen efter valet.
Från Liberalernas sida deltog vi i arbetet för att bädda
för ordning och reda efter valet. Vi vill göra vad vi kan
för att undvika att Sverige kastas in i kaos.”
Alltså, ska alliansen, so oder so, regera, så vill de ändra på ordningen i utskotten,
men att då bara förutsätta att S skulle svälja detta, var nog en smula naivt.
Så frågan var om det fanns en plan?
Fps generalsekreterare:
”Planen var att de diskussioner som hittills ägt rum,
skulle informeras och förankras i respektive parti för
att sedan presenteras i mitten av nästa vecka. Istället
läckte nyheten och presenterades på ett sätt som fick det
att verka som att Alliansen har börjat förhandla med SD.
Märklig plan, denna vecka Almedalen, med allt hålligång, och sedan
hade alltså "alliansen" tänkt presentera idén för allmänheten....
men hur skulle de då hinna med att förankra med S?
Det måste ha funnits någon plan inom alliansen för vem som skulle
kommunicera detta med S? och eftersom förslaget var inriktat på
att minska M+S makt, så var nog M inte drivande i diskussionen.
Så frågan kvarstår, om vi antar att Fp antyder att det är M som läckt?
(fast det kan lika gärna ha varit Kd), vem av C eller Fp skulle ha förankrat
idén med S, och vad skulle få S att tycka att det var en finfin ide?
Detta borde någon på partikanslier har funderat på, och svaret är att S under
inga omständigheter tycker att det är bra att släppa från sig makt från dem
själva och över till SD. Att C tycker förslaget är bra, beror ju på att C och Vp spelar i divisionen mellanstora svenska hundar. Dvs skulle ha mest att vinna på bytet.
Det är väl bra att frågan kommer fram, hur partierna internt förbereder sig för att kunna regera, (utan stöd av SD :-). Så det blir löjligt. Det finns regler i RF och RO om hur man spelar Fia, med eller utan knuff. Regler ska följas, och för att fatta beslut krävs enkel majoritet. Ska det vara så svårt att förstå, att bägge sidor inte kan trolla bort SD i riksdagen, väljarna påminner om detta snart sagt varje dag, dvs SDs framgångar synes korrelera med partiernas arbete med att trolla bort deras reala makt.
Både S och papegojalliansen är överens om proportionalitet i utskotten. Presidiet är viktigt, dvs ordförande och vice ordförande, som kommer att fungera som mini-regenter i sitt utskott, eftersom regeringen regerar i minoritet. Ingen vet vem som blir regent, och då är det fångarnas dilemma. Finansutskottet är mest centralt, eftersom detta hänger samman med statsbudgeten.
Fördelas presidieposterna proportionellt, så minskar alltså S och Ms andel, eftersom SDs kommer att öka. Om detta är både S och M överens, är mindre bra för den som regerar.
Att trolla av M och S presidieposter ökar alltså de små partiernas makt, men även SDs, vilket gör regeringsbildaren svagare.
Men nu är förslaget kastat, rådande ordning består, vilket minskar förutsättningarna för en mittenregering med Fp, C och Mp med utpressarstöd från M eller S, för att hålla SD utanför den överordnade frågan om migration. Stabilitet sa Bill, debilitet sa Bull. S.W
Skicka en kommentar