I dag erhöll regeringen kritik av Konstitutionsutskottet (KU) i hela tio ärenden. Kritiken avser bl a regeringens beslut att utse en samordnare för att undersöka möjligheterna att flytta flyget från Bromma flygplats, kommunikationen i samband med erkännandet av Palestina, pausandet av motorvägsbygget Förbifart Stockholm samt att lagrådet inte fick granska förslaget om vårdvalssystem i primärvården.
Det uppseendeväckande är inte att regeringen kritiseras i tio ärenden. Den rödgröna regeringen har en svag parlamentarisk ställning. Som jag tidigare anfört är KU en av de arenor där oppositionen, trots Decemberöverenskommelsen, har möjlighet att komma åt regeringen.
Nej, det uppseendeväckande är i stället att kritiken är enhällig. Socialdemokraternas och Miljöpartiets ledamöter i KU ställer sig bakom kritiken mot den rödgröna regeringen. Jag tror inte det hänt i Sveriges moderna politiska historia att en sittande regeringen får kritik av ett enhälligt KU på så många punkter.
Varför väljer de socialdemokratiska och miljöpartistiska ledamöterna att göra gemensam sak med oppositionspartierna i KU? Traditionellt är ju KU politiserat på så sätt att oppositionspartierna försöker få gehör för en kritik av regeringen samtidigt som regeringspartierna försöker avfärda kritiken. Genom att enas med oppositionspartierna i kritiken riskerar väl de rödgröna ledamöterna att bidra till en bild av en sviktande regeringsduglighet?
Genom partipolitiseringen har KU under lång tid marginaliserats och endast undantagsvis kunna fylla sin funktion som sakligt granskningsorgan av regeringen. Eftersom KU inte fullgjort sin uppgift har ropen på en författningsdomstol vunnit ökad legitimitet. Genom att stärka Lagrådets (en av kritikpunkterna gick ju bl a ut på att regeringen nonchalerat Lagrådet) och Konstitutionsutskottets ställning minskar behovet av en författningsdomstol. Det är bra tycker jag, som vill att makten skall ligga hos de folkvalda och inte hos juristerna. Genom att komma överens över partigränserna minskar också förutsättningarna för okynnesanmälningar eller att oppositionen (oavsett politisk färg) använder KU som ett politiskt medel för att komma åt regeringen.
Så dagens besked från KU var glädjande. Låt oss hoppas att det inte var en tillfällighet, utan något som fortsätter prägla KU:s arbete oavsett vem som sitter i regeringsställning.
5 kommentarer:
Självklart måste makten vara tredelad i en lagstiftande, en exekutiv och en dömande- granskande som i USA.
Det behövs en författningsdomstol i Sverige likt den som finns i Tyskland. Nuvarande KU är ett skämt med sin politiska sammansättning, alldeles oavsett utskottets senaste bedömning. Det som behövs är jurister som kan sätta ned foten med stöd av Riksdagsordning och Regeringsförordning.
Bra Ulf! Det är bättre att regeringen får smäll på fingrarna när man inte följt reglerna än att man med överdriven lojalitet skapar bilden av att de egna partikamraterna alltid är ofelbara. Att aldrig kritisera de egna underblåser misstroendet mot politiker. Så att göra om och då göra rätt skapar i längden bästa renommét.
En författningsdomstol behövs för att granska om de folkvalda bryter mot grundlagen, vare sig det gäller antagna lagar eller som i KUs exempel beslutsprocesser. Det är inte rimligt att parlamentariker skall granska sig själva - om det finns en riksdagsmajoritet för ett lagsförslag är det osannolikt att samma riksdag skall avfärda förslaget som oförenligt med grundlagen.
Håller med om att eniga KU-bedömningar i granskningsärendena är bra. Däremot är det oroande att det låter som om KU sanktionerar riksdagsmajoritetens ambition att genom tillkännagivanden (och i synnerhet påfundet negativa tillkännagivanden där man säger att regeringen inte får utreda eller besluta det ena eller andra) inskränka regeringens grundlagsfästa uppgift att "styra riket". Men jag har inte läst betänkandet än och "utgår från" (för att använda ett i sammanhanget centralt uttryck) att KU är klokare än flertalet journalister förmår förmedla.
/Mats Einarsson, ledamot av KU 1998-2006
Har nu läst delar av betänkandet och är lite lugnad. Det här är intressant:
"I granskningen har aktualiserats frågeställningar kring tillkännagivanden från riksdagen. Detta särskilt rörande tillkännagivanden med innebörden att regeringen bör avstå från att vidta åtgärder, s.k. negativa tillkännagivanden. Utskottet anser att det finns anledning för utskottet att i ett annat sammanhang ta upp frågeställningar vad gäller tillkännagivanden av olika slag och hanteringen av dessa."
Skicka en kommentar