Igår blev det känt att Kristdemokraternas nytillträdda partiledare Ebba Busch Thor uppmanat partiets gruppledare i riksdagen Emma Henriksson att ställa sin plats till förfogande. Ebba Busch Thors agerande har av främst två anledningar väckt stor uppmärksamhet.
1.) Ebba Busch Thor och Emma Henriksson tillhör olika åsiktsriktningar inom Kristdemokraterna. Emma Henriksson står Jakob Forssmed och förre partiledaren Göran Hägglund nära, och representerar någon form av kontinuitet inom Kristdemokraterna. Ebba Busch Thor, som saknar riksdagsplats, står mer till höger och har en starkare, med ideologiskt inriktad förändringsagenda för partiet. Petningen av Emma Henriksson handlar inte om en personfråga i största allmänhet, utan om partiets ideologiska färdriktning. Valberedningen får nu en delikat uppgift att försöka identifiera en efterträdare till Emma Henriksson som kan accepteras även av den del av Kristdemokraterna som önskat att Emma Henriksson skulle ha fortsatt som gruppledare.
2.) För bara sex veckor sedan uppmanade Ebba Busch Thor sina partikamrater att vara varsamma mot varandra, för att undvika partistrider. Måndagen efter Ebba Busch Thor valts till partiledare sa hon i radions P1 Morgon: Vi har aldrig stått så enade i Kristdemokraterna som vi gör i dag. Vi har haft en turbulentare tid bakom oss, men det här handlar om att när man utvecklar politiken så kommer det att finnas ett behov av högt i tak, mycket diskussion och då vill jag mana till försiktighet och varsamhet i hur vi gör det. Många frågar sig nu hur "försiktigt" och "varsamt" det är att peta en sittande gruppledare som har starkt stöd hos den del av partiet som förlorade maktstriden om partiledarposten.
En högervridning av Kristdemokraterna riskerar att lösa upp Alliansen. Oavsett om så blir fallet finns det inget som tyder på att de rödgröna partierna eller allianspartierna under överskådlig tid kommer att kunna samla en egen majoritet i riksdagen, skriver Ewa Stenberg i en klok artikel i DN. Så länge inte valsystemet ändras eller Sverigedemokraterna släpps in i värmen (inget tyder på att någondera av detta heller kommer att inträffa under överskådlig tid) så är partierna dömda till en evig Decemberöverenskommelse.
Såvida det inte bildas en blocköverskridande regering eller ett mer utvecklat blocköverskridande samarbete. Kommer på mig själv med att för första gången inte direkt och kategoriskt avfärda tanken på en möjlig stor koalition mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Inte för att jag vill ha en sådan - läsaren av denna blogg vet att jag förespråkar politiska lösningar som synliggör konflikterna i partisystemet, inte döljer dem. Men de ständiga eftergifter och kompromisser som följer i Decemberöverenskommelsens spår riskerar att skapa en längtan efter en stark regering vilket skulle göra en sådan koalition möjlig. Jag vill inte dit, men börjar bli orolig för att det är just dit vi är på väg.
3 kommentarer:
Jag tror för min del att Alliansen inte kommer att acceptera att den massivt inkompetententa rödgröna regeringen styr till valet 2018. Några tavlor till så kommer det ett misstroendevotum stött av SD.
En stor koalition mellan S och M skulle, gissar jag, medföra strömhopp från båda partierna till SD och flera småpartier skulle riskera att åka ur Riksdagen.
Min tro är att allianspartierna, även om inget formellt samarbete proklameras, kommer att försiktigt börja lägga förslag i Riksdagen som man vet att man får med sig SD på.
Det är ju uppenbart att det är i S+M-koalition vi kommer hamna såvida man inte släpper in SD i värmen. Då är det ju bättre att hamna där snabbt och få lite riktig politik uträttad denna mandatperiod istället för att vänta fyra år på en situation då S+M förmodligen inte ens har egen majoritet och man tvingas försöka komma överens om från vilken planhalva stödpartiet ska komma.
S+M är banne mig det bästa som kan hända då det skulle lösgöra de vuxna partierna från stollarna i MP och SD.
Man kan ju passa på att göra upp politiken till en fungerande och realistisk dito vad gäller bostäder (marknadshyror mot återinförd fghskatt), energi (stabila villkor för kärnkraften under kvarvarande driftsperiod mot att inga nya byggs), migration (asyl-TUT mot begränsningar i arbetskraftsinvandring), nedlagd Bromma mot utbyggd Arlanda - möjligheterna är oändliga om man slipper ryggsäcken MP och SD.
Byt fot. Nu!
Jo, fastighetsskatten blir central, ju högre hyror, desto bättre driftnetto, och större avkastning = värde att beskatta. Detta gäller kommersiellt, och kommer naturligtvis spä på segregationen ytterligare. På 70-talet var hälften av alla bostäder på tex Lidingö hyresrätter, och nu finns inte mycket kvar, så detta att människor röstar med fötterna, är framtidens skatteko, för att transferera.
Problemet är bara att "marknadshyror" är helt missförstått. Tumregeln är att en person efter skatt kan betala ca 1/3 av sin inkomst på bostad el och vatten. Så tjänar du 24 00 och staten hyvlar av dig 8 000 kr så blir det 16 000 kr kvar. En tredjedel är 5 300 och du kanske tom är beredd att betala 6 000 kr?
Men hyrorna, de reglerade, är ju över 10 000 kr för nyproduktion, för en tvåa.
Så staten löser detta genom att blunda, boendeförtätning, där många "nysvenskar" växer upp i välfärdslandet genom att bo 18 personer i en tvåa, och så har det varit länge.
Slutsats, det är mycket få människor, som har råd att betala marknadshyror, där alla vill bo, med generösa areautrymmen, som tex Sveriges funkisbostäder planerades på 30 och 40-talet. De som har råd, bor i bostadsrätt. Bostadsrätterna kommer S att beskatta, genom att differentiera om fastighetsavgiften, så att man kommer år "värdet"
tex 100 000 kr /m2 i inköpskostnad på Östermalm/Gärdet.
Hyrorna kan mycket väl komma att gå ner, där ingen vill bo. I vart fall den hyra den skattebärnande medelklassen vill betala, och eftersom de inte vill betala dyrt för att bo dåligt/otryggt, så röstar de med fötterna, som vilken flykting som helst.
Det finns dessutom få hyreskåkar kvar i Stockholm, att höja hyran för, och när allt kommer omkring, varför höja hyran, om S+M ändå kommer att skatta bort överskottet?
Det finns snart inga kompetenta fastighetsägare kvar, det är banker och portföljmänniskor, och en massa s.k förvaltare, som inte bryr sig ett skvatt om balansräkningen (underhåll) på samma sätt som att våra regenter, S + M de senaste 20 åren inte heller investerat i balansen, utan sålt ut den, allt är cash-flow, med hittepåpengar.
Nä, S löser inte bostadskrisen med marknadshyror, vi har det redan, eftersom vi har bostadsrätter, en kollektiv kommunitär korporation, som fungerar hur bra som helst, om dess medlemmar tänker på allas och inte sitt eget intresse, som Marx menade, intresset ljuger inte.
Hur mycket S+M vill, så kan man inte, det är strukturellt. Absolut ingen investerar kapital i bostäder för de papperslösa eller mest utsatta, (staten bär ingen risk, så varför ska det snöda kapitalet göra det, så länge inte staten betalar hyran. Staten och kapitalet...S.W
Skicka en kommentar