Det där gitter jag inte sitta med, tänkte Hasse "Kvinnaböske" Andersson länge om Facebook och andra sociala medier. Han fick snart anledning att ompröva sin inställning: Jag begrep inte vilken grej det var (...) En söndag la vi ut en filmsnutt av en ny låt som vi hade gjort i
studion. Några dagar senare hade nästan 10 000 sett klippet. Det är ju
inte klokt.
Många är det som likt Hasse Andersson till sist förstått att sociala medier inte är en fluga eller något som man enkelt kan välja bort från sitt liv. Sociala medier håller på att bli en del av de allra flesta människors vardagsliv, och det finns ingen väg tillbaka. Det fanns människor som vägrade radio. Det fanns människor som vägrade TV. Jan Guillou brukade kokettera med att han i kylskåpet hamstrade färgband till sin gamla Adler, för att intill sin död kunna skriva sina texter på en mekanisk skrivmaskin. När mobilen kom var det många människor som fnyste och "minsann" inte skulle skaffa en sådan. I dag är mobilen en del av de allra flesta människors vardagsliv.
Jag skriver inte detta för att raljera med människors ovilja att ta till sig teknologiska nydaningar. Själv uppskattar jag verkligen digitaliseringen och är - som många av er säkert känner till - relativt aktiv på sociala medier. Men jag läser fortfarande morgontidningarna på papper i sängen. Jag saknar CD-skivorna (med texthäften) och DVD-uthyrarna.
Mest spännande tycker jag det är hur de digitala och de icke-digitala processerna snart inte längre går att hålla i sär utan hur de flyter ihop. Jag kan bli provocerad om en person säger att hen skall "logga ut" från nätet ett tag. Jaha, tänker jag. Tänker du sluta läsa tidningar också? Eller sluta köra bil? Eller sluta tala i telefon? Tänker du plötsligt bara äta saker vars namn börjar med en bokstav från första halvan av alfabetet? Eller bara köpa saker vars pris är satt i udda och inte jämna tal?
Självklart behöver inte alla människor vara aktiva i sociala medier. Min poäng är att jag tycker det blir allt mindre meningsfullt att skilja mellan digitala och icke-digitala verksamheter. Uppdelningen mellan digitala och icke-digitala medier är redan passé.
Digitaliseringen genomsyrar våra samhällen i allt större grad, i stort och smått. Facebook och Twitter kanske försvinner. Men den kommunikationsteknologiska revolutionens landvinningar när det gäller hastighet, spridningsförmåga, transparens och möjlighet till interaktivitet kan inte göras ogjorda. Därför har den digitala revolutionen i grunden förändrat förutsättningarna för kommunikation och i förlängningen för våra sätt att leva tillsammans
Visst kan man fortfarande försöka "logga ut" från den digitala världen. Men det är ungefär lika meningsfullt som att försöka bosätta sig i en koja i skogen. Eller som att dra en linje i vatten.
7 kommentarer:
Det kategoriska handlar väl om att de digitala medierna erbjuder en fragmenterad kontakt. Så frågan är ju vad man byter från och vad man byter till.
Sociala medier handlar ofta -men inte alltid - om att nå så många som möjligt med sitt budskap. Externalisering. Det är alltså ganska sällan det handlar om verkligt utbyte.
Att byta Twitter, Instagram och Facebook och deras skrymmande format till förmån för familj, kontemplation, bön, djur och natur är väl inget fel i sig?
Jag håller inte med. Jag tycker att jag har mycket utbyte av människor via sociala medier. Människor jag aldrig skulle ha kommunicerat med tidigare. Ett utökat kollegium - och också en utökad kontakt med gamla vänner.
Det finns ju de som anser att papperstidningen på sikt försvinner, och att man endast har den digitalt. Redan nu är det många i den yngre generationen som bara läser "tidningen" på nätet. Själv planerar jag sluta prenumerera på DN i pappersform, då priset på den, efter att jag flyttat ut på landsbygden, gått upp med nästan 2000 kr per år. Högre distributionskostnader hävdar DN ( jämfört med Stockholm där jag bodde tidigare). Och så finns det vissa som hävdar att allt är billigare på landet!
Kjell Eriksson
Rent politiskt är facebook en stark kraft, trots dess negativa sida med kartläggning och försäljning av våra uppgifter. Det är oftare där som tex gbg kallar till demonstrationer, den styrkan har jag ej sett här på G+. Stad efter stad har kunnat följa händelser på FB och hakat på med demon samma dag. Sedan har nätet rasslat med bilder och ord, via twitter bla som jag ser som en stark politisk plattform. Media är pressas att följa folket, de plockar och i månt och mycket så hänvisar de till de sociala medierna i sin nyhetsrapportering
Media har länge vetat att nyheter och protester som de rapporterar om hämtas via de sociala medierna.
Det som är för oss, är insikten om nätets verklighet, att krig pågår på internet. I verkliga krig släcker de ner och försöker tysta folket, frihetskämpar öppna upp nätet så att vi kan få höra från de drabbade.
Att slaget om vem som ska äga oss och våra personuppgifter är viktig att vaka över. Svpol har för dålig insikt i att nätet är verkligt, att vi satt och i knät på USA NSA via FRA.
Distributionen av papperstidningar lär dra ca hälften av tidningarnas kostnader för sin verksamhet. Denna andel är förmodligen stigande. Därför tror jag att papperstidningen, i den form vi är vana vid i de större, prenumererade bladen, kommer att försvinna. Vi kommer att sitta hemma och trycka ut de intressantaste sidorna i den egna printern, och i övrigt läsa i datorn, telefonen eller paddan.
Däremot har nog t ex Aftonbladet och Expressen en längre framtid i pappersform. Plus nät-tidningar.
Tål ju att nämnas att bara för att man inte använder Facebook t.ex. så står man inte utanför den digitala sfären!
Jag är delaktig i flertalet projekt (såväl "fysiska" som mer digitala) där vi koordinerar saker oerhört väl utanför panoptikon.
T.ex. slipper man filtreras bort av algoritmer (och kan själv bestämma ens in- och utflöde mycket bättre) om man väljer decentraliserade nätverk baserade på fri och öppen mjukvara - typ GNU social och https://quitter.se/
De centraliserade tjänsterna, där någon anonym och sluten jury på andra sidan Atlanten bestämmer om du får vara delaktig och vilka meddelanden du ska ta del av är ju i slutänden enbart destruktiva och högst asociala. De riktiga sociala media är de där vi själva - eller åtminstone algoritmer vi själva bestämmer över - beslutar vad som ska sållas bort och inte. Snarare än att kommersen och den amerikanska moralismen ska göra det åt oss.
När jag var yngre, naivare och mer optimistiskt (innan allmänheten fått upp ögonen för internet, på tiden det ansågs vara en fluga) så tänkte jag att internet främst skulle vara en kraft som förde människor samman oavsett nationsgränser, fördelade kunskap och kultur mer jämlikt i världen och på sikt skulle göra världen mer demokratisk och jämlik.
Idag känns det ibland som om det blivit tvärt om. Det är nog inte så illa egentligen och på det hela taget säkert en positiv kraft, men ibland känns det tungt: massövervakning (både statlig och privat), desinformation, reklam, terrornätverk och nazister, mm. Men allt det där fanns ju förut också, de har bara upptäckt internet de med, till slut.
(För övrigt tycker jag gott man kan raljera över de teknikfientliga, de är tämligen otrevliga bakåtsträvare som förstör för alla andra. Vore en annan sak om de kunde motivera sin skepsis med rationella argument men så är sällan fallet.)
Facebook, Twitter och dylikt behöver man inte hänga upp sig på dock (i min mening). Det är inte i sådana centraliserade nätverk som styrkan i internet sitter utan i det faktum att alla användare är jämlika aktörer i internetprotokollets ögon.
Skicka en kommentar