Per Oscarsson och vad han egentligen sa i Hylands Hörna

Allt talar för att skådespelaren Per Oscarsson och hans hustru Kia Östling omkom i lågorna när deras hus brann ner natten till Nyårsafton. Per Oscarsson var en lysande skådespelare, en särling som gick sina egna vägar och en mycket modig man.

Per Oscarssons mod tog gestalt i hans berömda avklädningsscen i Hylands Hörna på Annandag jul 1966. Per Oscarsson tog sig där friheten att inte bara att klä av sig utan också att oombedd improvisera fram en lektion i sexualkunskap – på bästa tittartid och i den svenska televisionens största och mest uppskattade familjeprogram. Tittarstormen blev oerhörd. Var fanns polisen?, undrade t ex en insändarskribent i Aftonbladet dagen därpå. Per Oscarsson var otroligt snuskig, menade en annan. Han uppträdde som en ful gubbe. Att TV visar något sådan i Hörnan är förskräckligt. Det är synd om Lennart Hyland. Men Oscarsson fick också uppmuntrande tillrop. Någon ansåg att det bara var moralkärringar som förfasade sig över Oscarssons uppträdande. Bland de positiva uttryck som förekom i insändarna märks befriande, underbart och störtskönt.

Vad var det då Per Oscarsson sa som gjorde att så många blev så upprörda? Det kan ju knappast ha handlat om nakenheten i sig. Oscarsson behöll trots allt – till mångas förtret – det sista paret kalsonger på. Monologen är så omtalad att den nått nästan mytiska dimensioner. I boken I vattumannens tid? 1968 års auktoritetsuppror och dess betydelse i dag (Hjalmarson & Högberg, 2005) återger jag och Marie Demker Per Oscarssons monolog i sin helhet. Vi tror faktiskt det är den enda stället där monologen och vad Per Oscarsson egentligen sa finns nedtecknad.

Monologen hålls i samband med att Per Oscarsson dykt upp i Hörnan i inslaget "God afton, vackra mask!", där Lennart Hyland skall gissa vem som döljer sig bakom en förklädnad. Per Oscarsson kommer in, utklädd till Don Quijote och ridande på en livs levande häst. Hyland är på ett lysande humör, hans ögon tindrar och han försöker under flera minuter - förgäves - gissa vem som finns bakom masken. Oscarsson gör det inte lätt för honom utan talar med förvrängd röst och ger inte särskilt många ledtrådar. Publiken vrider sig av skratt. Efter att Hyland felaktigt har gissat på Martin Ljung ropar någon i publiken att det är Per Oscarsson. Hyland hälsar Per Oscarsson välkommen och hjälper honom ned från hästen och av med rustningen. Sedan lämnar han över till Per Oscarsson som skall göra ett nummer, såsom den hemliga gästen alltid brukar göra, efter demaskeringen. Per Oscarsson tar scenen i besittning och börjar prata, samtidigt som han låter plaggen falla.

Jag tänkte hålla ett tal till svenska nationen, Annandagen den 26 december 1966.

När jag fått av mig den här, och står mera i moderna kläder, tar av mig den här rustningen som skyddar mot slag, stötar och står i en mera modern klädnad. Då har vi ju andra saker att försvara oss med i dag. Men innan man använder dom där sakerna så kan man ju prata lite grand. Vad pratar man då i dagens läge om? Om detta, den vackraste utav världar, den vi befinner oss i. Om vi säger att jag…

Denna klädnad som jag har som skyddar mot väder och vind, mot regn och blåst - om det inte regnar och det inte blåser och det inte är kallt och det är varmt som här i den här studion - ja, då kan man ju ta av sig kläderna, eller hur? Varför skulle man inte göra det? Men så frågar det lilla barnet, så här, när jag sagt att man kan ta av sig allting utom det som döljer könet: "Vad är könet för någonting, pappa, vad är könet?" "Jo, kön förstår du, det är pappas kiss och den använder jag ibland till att stoppa i mammas kiss och så för jag den fram och tillbaka och så blir det mycket skönt och så kan det komma en vätska med tiden och utav den vätskan som kommer in i mamma så blir det ett barn. Kanske." "Jamen, måste man skydda den där då", frågar barnet? "Ja", dum som jag är säger jag att "man bör ju helst kanske göra det i enrum." "Nej, jag menar inte så, men måste man, får man inte visa det?" Ja, jag låter frågan gå vidare till svenska nationen.

Lång konstpaus

Jag träffade en man häromdagen. Han hade ett mycket orientaliskt utseende, och så frågade jag honom så här: "Var kommer du ifrån, du verkar vara från Orienten?" "Nä, nä", sa han lite generat, "det kommer jag inte, jag är svensk." Och så tänkte jag inte mera på det där. Och så, sen, fick jag höra utav en händelse att han var bror till en judinna som jag känner. Och då gick jag fram till honom sedan efteråt och frågade: "Men det var ju det jag sa, hör du, du är ju jude, du är ju från Orienten." Och då spred sig en liten rodnad över hans kinder och jag kände mig ju också lite generad. Det var ju rätt fruktansvärt det där som hände i sista kriget, med alla dessa förfärligheter med utrotningar utav människor som var judar. Men, och vi har väl lärt en liten läxa utav det där, men så frågar man sig: Vi har blivit så generade, så aktsamma för det där så att vi törs inte längre använda ordet jude eller judinna. Vi tror att det är ett invektiv, med andra ord, jag säger, det är en svordom. Men det är det absolut inte. För det är en beteckning, en rasbeteckning, hela jordens befolkning består utav olika raser och däribland judar.

Ett litet gott råd - var inte rädd för att använda ordet jude eller judinna. Det kan lätt ske en isolering i sådana fall. Man får inte kanske kontakt med den, en annan människa då, för att höra lite grand vad den tänker och tycker.

Ja, det finns ju, nu hoppas jag att här att, att ni som tänkte så här att: "Nä, jag kan inte se Oscarsson naken - det går inte. Jag går härifrån." Ja, gör det gärna. Men det är ju inte så förfärligt att se Oscarsson naken. Det är ju egentligen inte märkvärdigare än att se Lennart Hyland naken.

Jag tänker också på alla dessa barn som växer upp. Och jag är så glad å den svenska regeringens vägnar när den nu har tillåtit att 250 000 färgade människor skall invandra till Sverige och assimileras. Och jag tror att vi kommer att lära oss en hel del utav dessa. Och så en sak skall jag bara be att få tala om till er alla, att negrer luktar inte sämre än någon annan människa. Och deras intelligenskvot står inte på en lägre nivå än någon annan människa. Det finns vetenskapliga bevis för det. Så jag hoppas att när dessa 250 000 sydafrikanska regeringen har ställt sig välvilliga att utsläppa de 75 000 utresetillstånd. 30 000 kommer från sydstaterna, resten kommer från skilda delar i Afrika, Några kommer från Västindien. Så jag tror vi ska må bra.

Hoppsan sa, ja. Det är kallt, det är kallt så att jag…, därför så har jag satt på mig lite grand ordentligt. Så ja. Jag tror jag lurar, jag tror jag lurar er. Alltså ja, så tar jag av ett… Ja, och här står jag i min nakenhet. Så här ser Oscarsson ut naken. Är jag inte naken, så är det därför att ni inte vill se.

Tackar.

Nerven i Oscarssons monolog ligger inte i första hand i texten. I många avseenden är texten okontroversiell, här och där svårförståelig eller närmast förvirrad. Det tycks som om Oscarsson improviserar fram åtminstone delar av monologen i direktsändning. Nerven ligger i stället i mötet mellan texten, Oscarssons framförande och Hörnan. Oscarsson framför sin monolog på ett djupt allvarligt sätt. Här finns ingen blinkning till publiken, ingen markör om att detta bara är på skoj och snart skrattar vi allihop tillsammans. Tvärtom. Oscarsson tar plats och bryter medvetet den trivsamma, gemytliga, apolitiska stämningen. Att vara allvarlig i Hylands Hörna var i sig ett etikettsbrott. Att allvaret dessutom - genom att fokusera på sexualupplysning och den nakna människokroppen - innebar en stridsförklaring mot sedlighetens auktoritet utlöste en proteststorm. Merparten av protesterna riktades också mot avklädningen och de sexuella inslagen i monologen, inte mot de flykting- eller invandringspolitiska avsnitten som ju faktiskt upptog större delen av monologen.

Per Oscarsson var en fritänkare som blev folkkär. Många är vi som sörjer honom och det slut han och hans hustru av allt att döma fick. Men vi gläds åt hans storartade, allvarliga och tidlösa artisteri. Var finns Per Oscarsson i svensk scenkonst i dag?

Uppdaterad kl 20.20: Nästan hela Per Oscarssons monolog finns sedan några månader på Youtube. Tack till Hans Johansson som tipsade mig om det.