2007-05-30

Astrid Lindgren och Nobels fredspris

I kväll delas litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne ut för femte gången. Priset är litteraturvärldens näst största efter Nobelpriset och går i år till Banco del Libro i Venezuela som i snart ett halvt sekel arbetat med att ge barn tillgång till böcker.

Astrid Lindgren fick aldrig Nobelpriset i litteratur. Det tycker jag var orätt. När Astrid Lindgren dog 2002 nyttjade jag - på förslag av en av mina döttrar - min i egenskap av professor i statsvetenskap nomineringsrätt till Nobels fredspris. Jag nominerade Astrid Lindgren postumt till fredspriset med följande motivering:

Svenska Akademin har konsekvent gjort bedömningen att Astrid Lindgrens författarskap inte varit av den kvaliteten att det motiverat att tilldela henne Nobelpriset i litteratur. Genom att föreslå att Astrid Lindgren postumt tilldelas Nobels Fredspris vill jag lyfta fram värdet av Astrid Lindgrens litteratur och livsgärning med avseende på främjandet av toleransen, rättrådigheten och freden.

Få individer har haft så stort inflytande över så många - inte minst unga - människors funderingar över frågor kring frihet, rättvisa och människovärdets okränkbarhet. "Den som är stark måste vara snäll", låter Astrid Lindgren Pippi säga i "Boken om Pippi Långstrump". Just betoningen på det ansvar som följer med makten och hur lätt detta ansvar missbrukas och övergår till förtryck och främjande av ett krasst egenintresse är ett bärande motiv i Astrid Lindgrens författarskap och livsgärning.

Genom att undvika svartvita förenklingar och genom att lyfta fram det personliga modet och civilkuraget som nödvändiga villkor för att värna det goda har Astrid Lindgren bidragit till att inympa förståelse över nations- och kulturgränser i det uppväxande släktena över hela jorden. Denna gärning gör henne unik och till en värdig mottagare av Nobels fredspris.

Nomineringen var naturligtvis en symbolhandling. Jag var övertygad om att hon inte skulle komma i fråga för priset och dessutom var det knappast förenligt med statuterna att ge priset till en avliden person. För att understryka symbolhandlingen bröt jag medvetet mot en oskriven regel genom att i ett pressmeddelande ge offentlighet åt nomineringen. Det blev ett ordentligt mediedrev där såväl svensk som internationell press gav nomineringen stor uppmärksamhet.

Jag står fortfarande för nomineringen. Och Astrid Lindgren kunde gott fått litteraturpriset också.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Det var tur att Astrid inte fick något Nobelpris. Hon lär ju barn att äta flugsvamp.

:-)

Anonym sa...

Bra tanke, Ulf!

Undrar vad Pippi skulle göra med Hamas som ger sig på försvarslösa svagare både i Israel och i Gaza?

Jag tror hon kastar upp dem på ett högt skåp, tar ner en i taget och tvingar dem dansa vals, schottis och hambo. Sedan ger hon dem många guldslantar till att bygga upp landet för folkets bästa. Pippi köper karameller och leksaker till alla palestinska barn och inbjuder dem att gå på utflykt med israeliska barn, varvid hon skyddar alla barn från elaka tjurar. (Men hon bryter inte hornen av dem, fy, Pippi, kanske det är ändrat i senare upplagor?)

Israel övertygar hon att dra tillbaka, barriären dras också medan hon håller sig vid gränsen och dansar med alla potentiella våldsverkare som nu samlas. Ibland tvingas hon ta en dans med israeler också.

Därefter sitter Pippi i ett träd utanför en Hamas-styrd skola och lägger sig i läroplanen. Så fort det skanderas hat kallar hon ut läraren som får sig en dans. Pippi förstör allt hatiskt material under dansen.

Sedan ger sig Pippi iväg till Sudan och dansar med fler skurkar...

G. Tikotzinsky sa...

Då skulle jag verkligen kunna bräcka grannen: Min 4-åring läser Nobel-pristagare - på originalspråk!!

AL var verkligen värd priset. Inte bara för sin egen del, utan också för att lyfta upp barnlitteraturen till "finkultur."

Anonym sa...

Här har vi tydligen ett non- divisive-ämne, Ulf! :)

Det var imponerande, Tikotzinsky! Läser hon om barna i Bullerbyn?

Vi som är gamla nog har sett vissa ändringar i AL's böcker, då somligt inte är acceptabelt längre.

I Lotta på Bråkmakargatan, när hon flyttar hemifrån till tant Berg, gör hon det medan mamman lämnar Lotta ensam (o, fasa) och går till affären. I den nyaste versionen av "Lotta leaves home" går mamman ner till tvättstugan i källaren och det är då Lotta ger sig iväg. Det finns säkert annat som ändrats också.

G. Tikotzinsky sa...

A-K,
Jag tog kanske i för mycket i min föräldra-iver - jag läser högt, men A. har börjat känna igen vissa ord och de flesta bokstäverna.

"Pippi kan knäppa livstycket alldeles själv..." Jag har tagit mig friheten att läsa "Pippi kan knäppa skjortan..." Och det där med att sota spisen tog också lite tid att förklara, liksom vad det innebär att hugga fem vedträn i taget.

Anonym sa...

Törs jag berätta?

Jag tillhör den generation som bar livstycke,ofta av småbarn kallat "lillstycke"! Det har nog varken du eller Ulf Bjereld varit med om. Ja, små pojkar hade också livstycke, kan jag tala om.

Antar att ni läste böcker när ni satt i skyddsrummet mitt under Hezbollahs attacker förra sommarn?

Anonym sa...

Det tragiska är att hade Pippi Långsröm publicerats idag, hade ett antal förståsigpåare stuckit fram och betonat det olämpliga i att skriva berättelser om ensamstående bokstavsbarn som klarar sig själva!För att inte tala om att Pippis pappa var "negerkung".

Anonym sa...

Hej!

Jag har fått ärva en Pippi Långstrumps bok från 1945.
Undra hur mycket den kan
vara värd? Min mamma hade högsläsning från Astrid Lindgrens böcker när jag var barn bl a Pippi och Madicken.

Astrid Lindgren försökte få Pippi
Långstrump publicerad på Albert Bonniers förlag, hon blev refus-erad, hon vände sig Raben&Sjögren förlag, antagen. En kassako?

Ivar Lo Johansson försökte få sin böcker publicerad inom arbetar-rörelsens förlag blev refuserad
(Arthur Engberg hade tydligen ett finger med i spelet). Vände sig till Albert Bonniers förlag, blev antagen.

Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm

Anonym sa...

Pippi är "världsberömd" även i Mellanvästern, i den lilla staden Cicero, Indiana, där min väninna Ingrid har Pippi som tema för sina andraklassare. Hon har tom i Sverige fått träffa och dricka thé med Ilon Wikland, en av AL's illustratörer; var i sjunde himlen; visade oss även en bok IW skrev om sin barndom i Estland ! Hennes små elever gör ibland teaterföreställningar om något av kapitlen om Pippi.

Vänkretsen späder på hennes samling Pippi-paraphernalia under sverigebesök. Det blir pussel, kakmått, planscher, dockor och en och annan Mr. Nelson, (Herr Nilsson). Pippi rocks!