Igår följde jag Eurovision Song Contest (ESC) inte bara genom Sveriges Television, utan också genom Twitter. Det påstår ju att Twitter håller på att stagnera, men igår märktes inget av det. Hela Twitter-sfären sprudlade av engagemang, kreativitet och glädje. Man blev glad av att vara där. Inläggen kring ESC skilde sig starkt från det hat och den hånfullhet och de ordmärkerier som jag tycker allt mer breder ut sig på Twitter, till exempel i diskussioner om hur vi väljer att hälsa på varandra eller om vem som eventuellt träffat vilken eventuell islamist och vid vilket tillfälle.
Eurovision Song Contest har under sin 60-åriga levnad genomgått flera faser. Från 1950- och 1960-talets "oförargliga" underhållning till 1970-talets politiska debatt om kulturens kommersialisering och ABBA som den progressiva musikrörelsens främsta fiende. Därefter har ESC rört sig i riktning mot populärkulturens framkant, ett uttryck för gayrörelsens frihetskamp och för politiska konflikter. På ett sätt var det synd att inte Ryssland vann igår - jag hade gärna sett ett ESC i Moskva som en plattform i kampen för mänskliga rättigheter. Kanske hade det inte fungerat - nu får vi inte ens pröva.
Under den internationella hashtagen #Eurovision hyllades Sveriges Television och programledarna Petra Mede och Måns Zelmerlöw på Twitter rättvist för sina insatser. Sändningen präglades av en professionell lätthet, av mångfald och av modernitet. ESC kallas ibland för vår sista gemensamma offentlighet, i en individualiserad tid. Det ligger en del i det. Noterar att polisen via TT rapporterar om färre brottsanmälningar i Stockholm än en vanlig lördagskväll.
Lätt episkt var det när Zlatan spelade sin sista ligamatch för PSG samtidigt som Frans äntrade scenen i globen. Allt knöts ihop.
För övrigt tycker jag att Australien borde ha vunnit. Och att den ultimata ESC-låten finns här.
Visar inlägg med etikett Måns Zelmerlöw. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Måns Zelmerlöw. Visa alla inlägg
2011-07-14
Vår tids paradoxer I: Nakenfobi vs. sexualisering
I sommar tänkte jag lyfta fram och belysa några av de paradoxer som präglar vår tid. Den första texten behandlar två parallella tendenser som präglar barnens levnadsvillkor: Nakenfobi vs. sexualisering.
Allt färre barn badar nakna på stränderna i Sverige i dag. Den iakttagelsen gör Anders Westgårdh i en kolumn i Aftonbladet: Spinkiga småpojkar har stora badshorts hårt åtsnörda i midjan, medan deras systrar bär baddräkt. Några av flickorna har till och med bikini, med en tygremsa över de bröst där ingenting kommer att hända under det närmaste decenniet. Barn i bikini. Vi är antagligen så avtrubbade att vi inte längre inser hur galet det är.
Jag tror att Anders Westgårdhs iakttagelse är korrekt. Nakna barn på stränderna börjar bli ett tabu. För någon vecka sedan såg jag ett avsnitt av Hans Villius TV-serie "Hundra svenska år", som bl a visade inte alltför gamla arkivfilmer där nakna pojkar och flickor i tioårsåldern glatt och sorglöst badade tillsammans. I dag är frågan om dessa filmer överhuvudtaget är lagliga eller om de betraktas som barnpornografi.
Mot denna nakenfobi för barn kan vi ställa den sexualisering som impregnerar hela samhället och därmed även barnen. Senaste avsnittet av Allsång på Skansen väckte uppmärksamhet genom att artisten Eric Amarillo sjöng sin hit "Om sanningen skall fram", där versraden "Vill du ligga med mig då" upprepas igen och igen och igen. Småflickorna i publiken kunde texten utantill och de bar skyltar med texter som Eric! Veronica är på väg” eller Eric, vi vill inte ligga med dig, vi vill ligga med Måns.
Eric Amarillo själv försvarade låtvalet med argumentet Barn ska väl lära sig hur barn blir till? Han jämförde med sången "Drömmen om Elin", vilken också framfördes, och menade att dess text var lika sexualiserad. Men jämförelsen haltar betänkligt. Sången "Om sanningen skall fram" kännetecknas av att den sexuella handlingen "ligga med mig" uttrycks explicit, medan den sexuella handlingen i"Drömmen om Elin" bara antyds ("barbent i tunn sommarblus" respektive "du far i min famn och vinden drar en sång"). Den konstnärliga förmågan till sofistikering och gestaltande skiljer agnarna från vetet.
Å ena sidan nakenfobi i form av baddräkts- och badbyxetvång på småbarn och tabu för nakna pojkar och flickor att bada tillsammans. Å andra sidan sexualisering i form av småflickor som på bästa tittartid i Sveriges Television allsångsskrålar och bär plakat om att de vill ligga med Eric Amarillo eller Måns Zelmerlöw.
Är det pedofilskräcken som tvingar vår tids treåriga flickor att bära bikini? Eller är det modeindustrin som ser nya marknader (det finns ju t ex redan en marknad för stringtrosor till flickor som inte uppnått tonårsåldern)? Prydheten och pedofilskräcken möter marknaden och Måns Zelmerlöws Allsång i en av vår tids stora paradoxer.
Nästa avsnitt i denna serie om vår tids paradoxer kommer att handla om integritet vs. öppenhet.
Allt färre barn badar nakna på stränderna i Sverige i dag. Den iakttagelsen gör Anders Westgårdh i en kolumn i Aftonbladet: Spinkiga småpojkar har stora badshorts hårt åtsnörda i midjan, medan deras systrar bär baddräkt. Några av flickorna har till och med bikini, med en tygremsa över de bröst där ingenting kommer att hända under det närmaste decenniet. Barn i bikini. Vi är antagligen så avtrubbade att vi inte längre inser hur galet det är.
Jag tror att Anders Westgårdhs iakttagelse är korrekt. Nakna barn på stränderna börjar bli ett tabu. För någon vecka sedan såg jag ett avsnitt av Hans Villius TV-serie "Hundra svenska år", som bl a visade inte alltför gamla arkivfilmer där nakna pojkar och flickor i tioårsåldern glatt och sorglöst badade tillsammans. I dag är frågan om dessa filmer överhuvudtaget är lagliga eller om de betraktas som barnpornografi.
Mot denna nakenfobi för barn kan vi ställa den sexualisering som impregnerar hela samhället och därmed även barnen. Senaste avsnittet av Allsång på Skansen väckte uppmärksamhet genom att artisten Eric Amarillo sjöng sin hit "Om sanningen skall fram", där versraden "Vill du ligga med mig då" upprepas igen och igen och igen. Småflickorna i publiken kunde texten utantill och de bar skyltar med texter som Eric! Veronica är på väg” eller Eric, vi vill inte ligga med dig, vi vill ligga med Måns.
Eric Amarillo själv försvarade låtvalet med argumentet Barn ska väl lära sig hur barn blir till? Han jämförde med sången "Drömmen om Elin", vilken också framfördes, och menade att dess text var lika sexualiserad. Men jämförelsen haltar betänkligt. Sången "Om sanningen skall fram" kännetecknas av att den sexuella handlingen "ligga med mig" uttrycks explicit, medan den sexuella handlingen i"Drömmen om Elin" bara antyds ("barbent i tunn sommarblus" respektive "du far i min famn och vinden drar en sång"). Den konstnärliga förmågan till sofistikering och gestaltande skiljer agnarna från vetet.
Å ena sidan nakenfobi i form av baddräkts- och badbyxetvång på småbarn och tabu för nakna pojkar och flickor att bada tillsammans. Å andra sidan sexualisering i form av småflickor som på bästa tittartid i Sveriges Television allsångsskrålar och bär plakat om att de vill ligga med Eric Amarillo eller Måns Zelmerlöw.
Är det pedofilskräcken som tvingar vår tids treåriga flickor att bära bikini? Eller är det modeindustrin som ser nya marknader (det finns ju t ex redan en marknad för stringtrosor till flickor som inte uppnått tonårsåldern)? Prydheten och pedofilskräcken möter marknaden och Måns Zelmerlöws Allsång i en av vår tids stora paradoxer.
Nästa avsnitt i denna serie om vår tids paradoxer kommer att handla om integritet vs. öppenhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)