I dag träffades Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) för att diskutera ett framtida politiskt samarbete i riksdagen. Samtalet handlade enligt Ulf Kristersson själv bl a om sätt att minska invandringen till Sverige, om behovet av skärpta straff för att bekämpa brottsligheten och om ett främjande av kärnkraften.
Det är första gången moderatledaren träffar Jimmie Åkesson för ett enskilt möte i syfte att åstadkomma ett politiskt samarbete i riksdagen. Moderaternas normalisering av Sverigedemokraterna kan härmed sägas vara fullbordad.
Det går fort ibland. Från Fredrik Reinfeldts uppmaning "Öppna era hjärtan" 2014 över Anna Kinberg Batras uttalande om att hon kunde tänka sig att förhandla med Sverigedemokraterna 2017 till att Jimmie Åkesson sitter i Ulf Kristerssons arbetsrum i riksdagen och planerar ett konkret samarbete mellan de båda partierna inom invandringspolitiken och kriminalpolitiken.
Det är samme Ulf Kristersson som i egenskap av nyvald partiledare tydligt deklarerade: "Jag tänker inte samtala eller förhandla eller kompromissa med Sverigedemokraterna". I regeringsförhandlingarna efter valet 2018 lovade samme Ulf Kristersson dyrt och heligt Centerpartiet och Liberalerna att han som statsminister skulle bli en garant för att Sverigedemokraterna aldrig skulle få något inflytande över politiken. Dagens samtal mellan Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson visar att Annie Lööf och Jan Björklund visste vad de gjorde när de sa "tack, men nej tack" till Ulf Kristerssons inviter.
Samarbetet mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna kommer knappast att stanna vid migrationspolitiken, kriminalpolitiken och energipolitiken. Aptiten växer medan man äter. Hur blir det med public service? Hur blir det med kulturpolitiken? Och hur blir det med skolan - kommer Richard Jomshofs bisarra idéer om statliga internatskolor för barn som stör ordningen också snart att vara moderat politik? Som sagt - det går fort ibland.
Sverigedemokraterna är inte ett vanligt parti som bara vill minska invandringen. Sverigedemokraterna vill i grunden omstöpa det svenska samhället och vårt sätt att leva tillsammans. Sverigedemokraterna beskriver sig själva som Sverigevänner, men hatar den liberala individualiserade syn på människans fri- och rättigheter som under så lång tid konstituerat det som i dag är Sverige.
Det högerkonservativa blocket tätnar. Högerradikala, populistiska rörelser kommer sällan till makten utan att först ha släppts fram av den traditionella högern. Dagens besked från Ulf Kristersson innebär ytterligare ett steg i en sådan riktning.
9 kommentarer:
Att de flesta partierna har anammat SDs politik på flera områden har ju redan visat sig gynna SD mest. Utvecklingen är verkligen sorglig och oroväckande för demokrati,n sanningen och öppenheten. Expressen hade en artikel om dömda SD profiler. Av vilka flera verkar ha varit ungdomsbrottslingar. Tror Jimmie att det hade gått bättre för hans sambo med slopad ungdomsrabatt? Själv sa väl Louise att man väl vet hur ungdomar är om sin dom för grov misshandel!
Det skulle vara intressant om S istället hade mer verklighetsanpassade förslag. Det var uppfriskande att höra Thomas Bodström tala om konsekvenserna av hårdare straff enligt all forskning och erfarenhet. Kandiderar han månne på att bli nästa partiledare?
Man får se det hela sakligt:
1. Det ena är sakpolitiken, att vinna majoritet för sina förslag
2. Det andra är budgeten, varmed en regering styr riket, tex regleringsbreven.
3. Det tredje är regeringsmakten, att bilda stöd för att bli statsminister.
Sedan är kanske detta så självklart att det inte ska behöva skrivas, men det är kanske det som har felats, detta med att kunna räkna mandat, och räkna hem ett stöd från väljarna som duger att regera på.
För att kunna regera någorlunda stabilt bör man inte ha en majoritet emot sig,
- 1991 Borgerlig majoritet med stöd av Nyd
------
- 1994 S-majoritet med stöd av Vp.
- 1998 S-majoritet med stöd av Vp+Mp
- 2002 S-majoritet med stöd av Vp+Mp
------
- 2006 Borgerlig majoritet 177 (utan Mp)
- 2010 Borgerlig majoritet 173 (inkl Mp)=198, alternativt med Sd = 193
------
- 2014 S bildar regering med Mp. Rödgröna 159 (saknas 17) Alli=141+Sd=49 -> 191
- 2018 S bildar regering med Mp. Rödgröna 144 (saknas 31) Alli=143+Sd=62 -> 205
Sedan 2010 har Sd varit vågmästare, och då klarade sig alliansen med stöd av Mp.
Valet 2014 blev Det ett stort tapp från M till Sd, pga anpassningen till Mp.
Men M håll ställningarna med att isolera Sd.
Sedan försökte AKB på olika sätt, men satt fast i allianssamarbetet, att detta bara
är möjligt om alla är med i samma båt, vilket innebar krav på samarbete med Mp och inte
med Sd. I valet 2014 fick alliansen + Mp enbart ihop 166 mandat, och detta räckte inte till en majoritet. Så man hade en majoritet emot sig, och då avgick Reinfeldt, eftersom
ett stöd från Sd då var uteslutet. Sd-kortet innebar ju att C+Fp (och Mp) i mitten kunde nosa upp att C kunde försöka bilda regering, eftersom det inte gick att få ihop en
majoritet med endera S eller M, utan stöd av Sd, och detta drev man rätt hårt, att på olika sätt omöjliggöra för en M-ledd alliansregering att regera med stöd av Sd.
S.W
"SD vill i grunden omstöpa det svenska samhället och vårt sätt att leva tillsammans" klagar Ulf. Men är det inte det den demokratiska processen går ut på? Olika partier torgför olika samhällsmodeller, och försöker övertala väljarna att just deras är den bästa.
Jämför andra partier som också vill omstöpa det svenska samhället: MP som delvis vill montera ner det moderna industrisamhället, V som vill inskränka den privata äganderätten, eller S som vill omvandla det traditionellt monoetniska svenska samhället till en multi-kulti modell.
Homo Economicus
Den här situationen är det väljarna som skapat. Mandaten är som de är.
UK kan naturligtvis inte sitta kvar som partiledare utan att ha en plan
för hur han ska ta regeringsmakten. En plan med alliansen + Mp, har varit
fallet 2010, 2014 och 2018, moderaterna har gått från 107, 84 till 70, det är -37.
Sd har samma period gått från 20 till 49 till 62 = +42 mandat.
Förenklat kan man säga att Moderaternas styvnackade försök att hålla ihop alliansen och söka sig mot Mp och mitten, har skapat den största grogrunden för stöd till Sd.
Nu har M nått vägs ände, och har helt enkelt inget annat val, om syftet med ett parti är att samla stöd för att nå regeringsmakten.
AKB ångrade sig att hon inte tog bladet från munnen tidigare, i kärnfrågan 2014 - 2018, där det till slut blev kritiskt i februari 2017. Denna gång har man lärt sig läxan, och vill förbereda väljarna på en plan för hur man kan nå regeringsmakten, utan stöd av tex
Mp. Sannolikt är det inte heller längre samma stöd för C, som nog får anses vara det parti som i grunden knäckte alliansen genom vissa ställningstaganden 2017 och 2018.
Sammanfattning
Alliansen är stendöd, den går inte att väcka upp. Det går under inga omständigheter
att bilda en majoritet ens med Mp. Eftersom detta inte är möjligt, är alliansen irrelevant som projekt, dvs ett blyhsänke inför ett val, vilket innebär att valet 2022 kommer att bli ärligare....
Dvs väljarna kommer på förhand veta:
att S måste söka stöd från mitten, inkl Mp
att C & Fru Lööf avser att bilda en minoritetsregering i mitten, med endera S eller M
att M+Kd med UK avser att regera med stöd av Sd, eller
att M+Kd med UK kan regera med stöd av C+Fp+Mp, men...
det senare alternativet drar undan mattan för M, som då blöder till Sd.
Så 10.000 kr frågan är vad C + Fp har för villkor för regeringsbildning :-)
Den frågan är mycket mer spännande. Dvs vilken regering tänker ni stödja om det saknas stöd för en C+Fp+Mp regering, som i bästa fall får ihop 70 mandat. Dvs Fru Lööf ska klara sig undan med att förklara hur hon få M + Kd att trycka gult.
S trycker alltid rött, om det är en regering de själva ej ingår i. Eftersom M+kd denna gång kommer att ta bladet från munnen, dvs före valet säga, vi kommer inte släppa fram en Herre-Jösses-regering, så hjälpe oss Gud, eftersom om de svävar på målet, så vinner Jimmy storslam.
Det verkar alltså som att det inte går att lura väljarna, våra partier måste kunna förklara hur de tänkt bilda en regering. Det är trots allt busbra. S.W
Vill Kristersson och Kristerssons väljare att han skall bli statsminister så måste han väl söka de samarbetsmöjligheter som är möjliga. Annars blir väl moderaterna också ett stödparti till sossarna. Och i sådant läge skulle SD framstå som enda oppositionspartiet, och förmodligen gynna SD som parti. Så detta är faktiskt den enda möjlighet Kristersson har. Inger förvånande alls egentligen. Sossarna kunde ju inte tänka sig att stötta en borglig regering som får stöd av SD. Så vad återstår? Sedan är det, tack och lov, i slutänden upp till väljarna.
Kjell Eriksson
"Moderaternas normalisering av SD är fullbordad" konstaterar Ulf. Vad kan nu tänkas ske?
Först ut att närma sig den Oberörbare var Ebba Busch Thor; opinionsstödet för hennes parti halverades på något år, och SD växte. Väntar sig Ulf Kristersson nu att stödet för M ska öka (och hämtas var?).
Kattens lek med musen må se lustig ut, men slutar alltid på samma sätt.
Ja, vilken forskning? Säg
forskning och svenska journa-
lister blir stumma. De såg inte
det svaret komma!!
Om v inte genomför sin plan, så besannas Åkessons ord. Dvs att Sjöstedt mullrar men kommer under inga omständigheter att fälla nuv regering. Det kommer alltid att vara någon detalj som regeringen lovar, och som Sjöstedt tycker är bra, och så blir det inget misstroende, eller också inser han att m och kd inte kommer att stödja, och då kan han ev genomföra sin plan riskfritt. Sjöstedt har då gjort ett hårt slag i luften, och som vanligt...., inget konkret händer, men han har fått mullra lite.
Kjell Eriksson
Bra
Skicka en kommentar