Det blev en svår morgon. Visserligen varnade jag igår för att Donald Trump kunde vara underskattad i opinionsundersökningarna, och att det var tveksamt hur framgångsrik Hillary Clinton skulle vara i att mobilisera demokratiska väljare. Men sammantaget pekade det mesta ändå på att Hillary Clinton skulle vinna valet.
Så blev det inte. Donald Trump blir USA:s nästa president.
Donald Trumps seger är den hittills starkaste yttringen av den högerpopulistiska, nationalkonservativa våg som går över västvärlden och där väljarna vänder de traditionella politiska partierna ryggen. Vi såg den i Storbritannien i samband med Brexit-omröstningen, vi ser den i Europa med framgångar för högerextrema och främlingsfientliga partier och vi riskerar att se den i Frankrike i samband med presidentvalet 2017. Nationella Frontens ledare Marine Le Pen var snabb med att sända en gratulationshälsning till Donald Trump.
Globaliseringen hotar nationalstatens suveränitet och de nationella parlamentens beslutsmakt. Det blir allt svårare för medborgarna att utkräva politiskt ansvar av sina valda representanter - makten tenderar att finnas någon annanstans.
Den rådande demokratiska politiska ordningen skakar. Vi vet ännu inte hur kraftfullt skalvet är. Upplever vi just nu höjdpunkten på något som egentligen är den auktoritära högerns sista dödsskälvningar, inför en globalisering som inte kan vridas tillbaka (The Last Stand of the Angry White Man som den ibland kallas)? Eller ser vi början på ett epokskifte där många av 1789 års landvinningar om mänskliga rättigheter kastas överända och där den representativa demokratins glansdagar är över? Och vad kommer i så fall i stället?
Frågorna är många. Det gäller att hålla huvudet kallt, att värna och efter förmåga utveckla de demokratiska institutioner som bidrar till att hålla vårt samhälle samman. Det gäller att göra vårt bästa att återföra "politiken" (den institutionella ram inom vilken alla former av
auktoritativ värdefördelning i samhället genomförs, t ex parlamentet, de
politiska partierna och de allmänna valen) med "det politiska"(de
känslor, handlingar och attityder som konstituerar den gemenskap i
vilket värdefördelningen genomförs), för att referera Chantal Mouffe. De politiska partierna måste utveckla sina arbetsformer så att de återigen blir relevanta för medborgarna och därigenom återvinna sin funktion som en länk mellan väljarna och deras valda företrädare. Men har de politiska partierna kraften att göra detta?
I grunden handlar det om nya politiskt relevanta skiljelinjer som börjar växa fram i spänningsfältet mellan globalisering och nationalstater, skiljelinjer som ännu inte hunnit ta institutionell form. Det är ett tema vi lär få anledning att återkomma till flera gånger framöver.
11 kommentarer:
Bland många förvirrade kommentarer av sk experter, inkl Ulfs, har jag hittills sett en enda som fångar pudelns kärna. Lars Trägårdh påpekar att en viktig skiljelinje går mellan de som sätter medborgarkontraktet som prioritet ett jämfört med de som menar att mänskliga-rättighetsperspektivet är överordnat kontraktet mellan medborgarna och staten. Clinton satsade på minoriteter och vände demokraternas tidigare väljarbas, den traditionella arbetarklassen ryggen. Därför förlorade hon mot en mullig mansgris och populist. Det kan gå samma väg i Sverige om vi inte slutar försöka indoktrinera medborgarna med den postmoderna normkritik som påminner mig om indoktrineringen under den kinesiska kulturrevolutionen. Globaliseringen i sig är inte huvudförklaringen utan hur den hanteras.
Klas Bengtsson
Fiat-valutor, 0-räntor och politiskt skapade miljarder sänker en sund ekonomisk globalisering som levt gott på Heckscher-Ohlins teorem.
När priser inte är förankrade i något annat än riksbankers påhittade inflationsmått pajar allt.
Idag när vi nått en så hög grad av internationell industralisering är det inte längre produktivitet som är utslagsgivande utan vilken penning- och finanspolitik som förs.
en hämvävd merkantilism tror jag är en väg framåt. Jag köpte en av de sista SAAB:arna från Trollhättan då jag uppskattar att det finns bilbyggare som gör SAAB:ar i Sverige.
Inte för att de är de bästa bilarna för de pengarna. Av samma anledning köper jag hellre Svenskt så det blir något att leva av för dem jag räknar som mina landsmän.
Inget konstigt egentligen.
The Remmedy för att komma loss med globaliseringen är ju att låta valutorna motsvara något mer fast än en mängd M1-M3 hos riksnbanken samt att låta banker och länder som inte sköter sig gå i konkurs.
Men då blir det ju färre härliga bank- och M&A-jobb för avdankade politiker, ...så det händer ju inte.
Hence Donlad Trump
// Hugo Barklund
Ser detta, i perspektiv på Brexit och situationen i exempelvis Frankrike med Le Pen, som ett utslag av vad Reagan och Thatcher baserat på Milton Friedmans tankegods gjort med samhället.
Alienationen och känslan att bli lämnad efter, i jakt på en fri marknad utan en tydlig social dimension kan mycket väl ge upphov till denna typ av strömningar.
Sålunda, det är inte mänskliga-rättighetsperspektivet kontra medborgarkontraktet som skapat friktionen - det är kapital före humanism.
Här finns en stor möjlighet för en "moderniserad" Socialdemokrati/Labour/Socialliberal rörelse att nå stor framgång.
/Ubbe
Snarare så att det vinser är en reaktion mot det decennium av accellererande multikulturalism, extremfeminism, 'kritiska vithetsstudier', Black lives matter och islamofobianklagelser. Till slut får man en vit identitetspolitisk reaktion.
Som man sår får man skörda.
Tror också en del av förklaringen är undvikande av dynastier som Clinton och Bush. Ingen av dessa familjer skall tro att de på något sätt har någon ensamrätt till Vita huset.
Hörde en rätt rolig intervju med Barbara Bush (George W Bushs mor) där hon sa sig vara trött på alla dessa "Bushar", och att det finns så många andra duktiga amerikanska familjer. Undrar om hon ens själv insåg den stora ironin i detta! I en senare intervju hörde jag henne säga att Jeb Bush (en av republikanernas kandidater, och bror till George W bush) utan tvekan var den mest kvalificerade av de republikanska kandidaterna.
Fö håller jag med Bengtsson om att Trump insåg den potential som fanns med de vita knegarna, och lyckades förmodligen få dem att oroa sig för framtiden, och fick dem att dra man ur huse för att rösta. Taktiskt smart!
Kjell Eriksson
@Ubbe
"
Sålunda, det är inte mänskliga-rättighetsperspektivet kontra medborgarkontraktet som skapat friktionen - det är kapital före humanism." Så du tror alltså inte att när vi t ex tar emot 35000 ensamkommande till en kostnad av minst 1900 kr/dygn att det verkar alinierande på en arbetslös lågutbildad som hankar sig fram på a-kassa eller försörjningsstöd eller på en garantipensionär som får mindre än 8000 kr/mån före skatt? Ett konkret exempel på brutet medborgarkontrakt. Själv tror jag att den "moderniseringen" av socialdemokratin som redan skett med postmodern identitetspolitik och den senaste religionen normkritik är den viktigaste förklaringen till att s tappat så många väljare. De många LO-medlemmar, inte minst de relativt välavlönade inom byggnads, som stöder sverigedemokraterna gör det knappast för att de känner sig alinierade av Friedmans nyliberala ekonomiska politik.
Klas Bengtsson
Jag tar mig friheten att formulera en mer begränsad fråga som delvis förklarar Trumps och snarlika partiers framgång;
- Hur ska vi förstå invandringskritiken i Sverige?
Folk oroar sig för att
- vi snart har en milj i utanförskap
- en skola i förfall
- äldreomsorg med färre platser än många andra länder inEuropa
- Europas längsta vårdköer
- färre poliser än snittet i Europa
- ett marginaliserat försvar
En invandring som då kostar uppåt 100 miljarder per år har då naturligtvis medverkat till ovanstående brister. Förnekelse av detta skapar populistpartier som då rätteligen borde kallas realistpartier. Folk tycker att deras skatteinbetalningar inte ger valuta för pengarna. Så enkel är grundproblematiken. Märkligt att etablissemanget anser sig ha råd att bortse från detta.
Intressant att se hur etablissemanget reagerar när demokratin får ha sin gång.
Förtvivlan är stor när inte folk röstar "rätt", som i Brexit eller i fallet Trump, trots intensiv propaganda i PK medierna.
Just att folk inte längre låter sig styras eller manipuleras av de PK-medier, som är förutsättningen för att etablissemanget ska få just den "demokrati" som den vill ha, förklarar säkert oviljan mot folkomröstningar i frågor som tex rör invandringen.
Hemska tanke om folk skulle få bestämma över något som PK-maffian redan tagit beslut om.
Att opinionsundersökningar dessutom ständigt slår kraftigt fel, tyder väl en del på att även dessa är ett instrument för att visa väljarna den "rätta" vägen.
@Klas Bengtsson
Självfallet har är alla frågor av denna art flerdimensionella till sin natur - en förklaringsmodell ger sannolikt aldrig hela svaret.
En grund jag vilar min uppfattning på - att det saknas en social dimension - faktiskt är en del av det som driver exempelvis vissa personer inom t.ex. byggbranschen att ha uppfattning att i deras arbeten är hotade av, ur deras perspektiv, osund konkurrens, då utifrån kommande arbetskraft inte arbetar under lika/samma villkor. Hade dessa aspekter haft större/någon vikt i EU:s fördrag om rörlighet hade sannolikt situationen varit något annorlunda.
Den andra situationen med ensamkommande vs. garantipensionärer är i sig komplicerad på ett antal olika nivåer. Vad vill vi satsa på, vad är ett acceptabelt skattetryck etc. Hur ser vi på jobbskattesänkningar i relation till garantipensioner alternativt flyktingmottagande.
Här ställs åter syn på ekonomiska ställningstagande ur delvis ett ideologiskt perspektiv mot varandra.
Under ett antal år maskades den statliga skattebasen med i storleksordningen 100 miljarder SEK - hur har dessa sänkningar gjort nytta, alternativt kunnat användas olika.
Även dessa frågor ser jag ha en utgångspunkt för vissa i tankar som kan kopplas till Milton Friedmans tankegods.
Människan kommer alltid att ha olika åsikter och värderingar - de som jag dock har svårt för ur ett personligt perspektiv är när grupper sälls mot varandra i allmänhet samt när (etniskt)ursprung är en värderingsfaktor, vilket sålunda gör att jag har svårt för SD som parti & deras företrädare - dock inte majoriteten av deras väljare.
/Ubbe
Löfven förstår inget alls. Han säger att Clinton står närmare svensk
socialdemokrati än Trump och därför föredrog han Clinton. Han tror tydligen
att Roosevelts vinnande koalition från 1932 fortfarande dominerar amerikansk
politik. Han har inte sett att The blue wall nu är republikansk. !!!! Vilken
analysförmåga. Eller också kan vi se framåt 2018 med ett (s) som bygger
en koalition på minoriteter! Och förlorar! /AN
De mer erkända opnionsinstituten i USA hade fel i sina prognoser. Nu pågår en diskussion om att de kanske inte hade så fel ändå. Hillary fick ju faktiskt flest röster rent numerärt.
Men dessa opnionsinstitut pekade ju också ut Hillary som segrare. Det är ju där den stora missen ligger. Hur man kan ha en modell för att mäta sympatier och som inte tar hänsyn till det amerikanska valsystemet med elektorer är en gåta.
Det talas ju om mediabilder. Hur var det nu med senaste valresultatet där SD var totalt felprognosticerade. Att britterna skulle rösta nej till Brexit. Att det skulle bli totalkatastrof i världsekonomin om britterna röstade ja till Brexit.
Nu är mediabilden av Trump som president att det åter innebär en katastrof. Måtte mediabilden även denna gång vara fel.
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar