Ja, Hillary Clinton vinner nog i natt. Angående Republikanerna ställs frågan: Is the Party over?

I skrivande stund - tisdag eftermiddag - talar nästan allt för att Hillary Clinton i natt kommer att besegra Donald Trump och väljas till amerikansk president. I princip alla seriösa valprognoser går i hennes riktning, och under de sista dagarna har hon ytterligare stärkt sin ställning i opinionsundersökningarna. Det är svårt att mejsla fram en trovärdig väg til valseger för Donald Trump.

Men det finns två saker som fortfarande gör mig lite orolig. För det första: Hur säkra är egentligen de amerikanska opinionsundersökningarna? Mätningarna har problem med urval och svarsfrekvenser och risken finns att Donald Trump underskattas i resultaten. Många amerikanska väljare kanske (inte utan fog...) skäms för att i en telefonintervju uppge att de tänkter rösta på Trump. Erfarenheterna från exit poll-undersökningen vid Brexit-omröstningen i Storbritannien (där andelen väljare som ville att Storbritannien skulle lämna EU underskattades) illustrerar denna risk.

För det andra är det svårt att bedöma vilken kandidat som kommer att lyckas bäst med att mobilisera sina potentiella väljare. Kommer till exempel Bernie Sanders-anhängare inom Demokraterna verkligen att traska patrull till vallokalerna för att stödja Hillary Clinton, särskilt om de redan uppfattar valet som avgjort? Donald Trump har genom sitt sätt att bedriva valkampanjen inte fullt ut haft sitt eget parti Republikanerna i ryggen. Ökar eller minskar hans självständighet i förhållande till partiet möjligheten för honom att mobilisera sina anhängare på valdagen? På dessa frågor finns inga säkra svar.

Vid förra presidentvalet lyckades den välrenommerade statistikern och valanalytikern Nate Silver hitta rätt vinnare i samtliga 50 amerikanska delstater. Han får en svårare uppgift denna gång. Men han måste ha ganska många fel för att Donald Trump ska kunna vinna. Så måste till exempel sannolikt Florida, North Carolina, Nevada och New Hampshire gå i en annan riktning än den som Nate Silvers modell just nu indikerar - samtidigt som han inte får tappa någon stat som till exempel Ohio eller Arizona.

Däremot ser det väldigt jämnt ut i kampen om senaten. I Nate Silvers modell väger det i princip lika.

Oavsett hur det går i presidentvalet står Republikanerna inför ett existentiellt trauma. Redan för tre år sedan skrev jag om partiets kris, och den har inte blivit mindre sedan dess. Republikanerna har i en självdestruktiv dödsdans på alla sätt undvikit den förändringsprocess som de flesta seriösa bedömare anser vara en nödvändighet om partiet ska ha en framtid. Den demografiska utvecklingen i USA går inte precis Republikanernas väg och partiet har i denna valkampanj haft svårt att attrahera kvinnor, ungdomar, Latinos, svarta, hbtq-personer. Som författaren och komikern Patrick Tomlinson skrev i The Hill: The Republican Party is over. They’ve shut off the music, turned up the lights, and are kicking everyone out. All that will remain is an after party, except all the cool people have already left.