Igår blåste statsminister Stefan Löfven till strid om "den svenska modellen". Löfven menade att den svenska modellen med generell välfärdspolitik, stöd åt arbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden och att löner sätts efter förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter - var under attack. Hoten kommer från borgerlighetens förslag på nya skattesänkningar, motarbetandet av varje försök att begränsa vinsterna i
välfärden och förslag på att staten ska gå in och sänka lönerna.
Varför kommer Löfvens utspel om stöd åt den svenska modellen och i förlängningen satsningar på en utvecklad välfärdspolitik just nu? Ja, det är ett utmärkt tillfälle. Den rödgröna regeringen regerar äntligen på egen budget. Ekonomin går strålande. Färre flyktingar söker asyl i Sverige, vilket ger utrymme åt andra politiska sakfrågor. Nu är tillfället under mandatperioden att ta kommandot i politiken och visa medborgarna att en rödgrön politik verkligen skiljer sig från allianspartiernas politik. Om Stefan Löfven och den rödgröna regeringen inte förmår utnyttja tillfället nu blir det brant uppförsbacke inför valet 2018.
Hur kommer det då att gå? Ja, det vet vi förstås inte. Det är viktigt att det inte bara blir en offensiv i ord, utan också en offensiv i handling. Vårbudgeten blir viktig, och än viktigare blir höstbudgeten. Regeringen måste leverera reformer.
Den svenska modellen? Visserligen en uppgraderad sådan, men i alla fall. Jag tror betoningen på "den svenska modellen" på kort sikt kan bidra till att stabilisera och kanske även något förstärka partiets ställning i opinionen. Främst i partiets traditionella väljargrupper, bland äldre och kanske även bland de socialdemokratiska väljare som på senare tid sökt sig till Sverigedemokraterna. På längre sikt behövs förstås andra metoder - en utvecklad politik och en modernare partiorganisation.
Vi vet inte hur flyktingfrågan kommer att gestalta sig under 2016. Kommer de åtgärder som den rödgröna regeringen inför att innebära att färre flyktingar söker asyl i Sverige, eller är det minskade tryck vi nu upplever främst en årstidseffekt? Ingen vet, och väldigt mycket påverkas av händelser som ligger långt bortom Sveriges kontroll (krigsutvecklingen i Syrien, Turkiets agerande, EU:s inre samarbete etc). Om antalet asylsökande 2016 blir lika många som 2015 så kommer flykting- och integrationspolitiken att åter dominera det politiska samtalet.
Jag kommenterar Socialdemokraternas kampanj för den svenska modellen bl a i Svenska Dagbladet. Där säger jag: Vänster och höger har sedan industrisamhällets genombrott utgjort
grunden för svensk politik, den dimensionen har varit den allt
överskuggande politiska konfliktlinjen på ett nästan unikt sätt i
Sverige jämfört med de flesta europeiska länder. Om den här
konfliktlinjen inte får komma till uttryck – om väljarna inte kan
orientera sig här – då är det inte bra för den politiska demokratin.
5 kommentarer:
Det inger en glimt av hopp!
Hoppas det snart blir handling också, inte bara prat.
Att det fortfarande finns dem som på fullt allvar tror på sosselinjen med höjda skatter och utbyggd offentlig sektor är ett (s)kämt.
Den stora socialiseringen av Sverige ägde rum först på 70-talet och framåt. 1950 var Sverige ett ut av världens rikaste länder och vi hade en total skattebörda på 19%, som var lägre både USA och genomsnittet i Europa. Men detta kom att ändras drastiskt när sossarnas 68-rörelse satte sin prägel på landet. Ifrån 1960-1980 fördubblades den offentliga konsumtionen ifrån 31% till 60%, detta finansierades med höga skatter. Det fanns säkert en fin tanke med det, men resultatet blev att Sverige tappade på OECD:s lista över rika länder ifrån fjärde plats 1970 till fjortonde plats 2000.
Sossen Bosse Ringholm dåvarande finansminister 2002 beskrev utvecklingen sedan 1970 med följande citat:
"Om Sverige hade haft samma tillväxtökning som OECD genomsnittet sedan 1970, hade våra gemensamma resurser varit så mycket större som motsvarande 20 000 kr mer per hushåll och månad."
Ifrån 1975 till 2000 hade Sverige en tillväxt på 43%. Medan motsvarande siffror för USA var 72% och för västeuropa 64%.
Så blev det verkligen så solidariskt som man tänkt sig? Det är förmodligen mycket därför som sossarna radat upp dåliga valresultat. Och att S lade om kursen mandattiden 00-06 gjorde klara skattelättnader med minskat skattetryck på 3.2% ifrån 51,5% till 47,5% . När de tom själva förstått att deras skattehöjarpolitik nått vägs ände. Men öppet brukar S inte vilja erkänna att något blivit fel...
Men denna kunskap har nu gömts bort eller lagts åt sidan för att kunna vinna val och inbilla folket att de behövs. För om de fortsätter ha en nykter syn på saken tappar de initiativet till alliansen som alltid varit för sänkta skatter. Sossarnas egenintressen går före svenska folkets välbefinnande.
För halvår sen skickade Löfven den svenska modellen på export.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article21529422.ab
Det har som bekant inte gått så bra, åtminstone inte när det gäller integrationen, vilket framgår av riksdagens utredningstjänst, som redovisar det katastrofala sysselsättningsläget för utrikes födda. En skarp kontrast till Ylva Johanssons löfte om sysselsättning efter 2 år. Rapporten har typiskt nog beställts av den centerpartistiske dissidenten Staffan Danielsson. Jag har inte sett den kommenteras i en enda dagstidning.
http://staffandanielsson.blogspot.se/2016/02/rut-rapport-25-av-flyktingar-har.html?m=1
Alla riksdagspartier är i stort sett överens om att Sverige ska var en välfärdsstat. Men det finns naturligtvis skillnader. Socialdemokraterna har som Bjereld antyder tappat greppet om medelklassen och har nu starkast stöd av de som inte arbetar eller är pensionärer. Att försöka väcka liv i industrisamhällets höger-vänsterskala kommer inte att ge särskilt många nya väljare. Jag anser att en ny dimension tagit över, huvudkonflikten går mellan de som prioriterar medborgarperspektivet och de som anser att mänskliga rättighetsperspektivet är överordnat. Och denna konflikt skär igenom de flesta partierna, inte minst socialdemokraterna, möjligen inte SD. Vi som förespråkar medborgarperspektivet anser att detta är en grundläggande förutsättning för välfärdsstaten. Först därefter är den traditionella höger-vänsterdimensionen relevant. Moderaterna har insett detta och triangulerar för fullt igen. Gårdagens sanning har blivit dagens lögn. Trovärdigheten är noll. En stor del av väljarna saknar ett partipolitiskt alternativ i det Sverige där partistrukturen kommer från 1800-talets bondesamhälle. Bjerelds analys utgår inte från verkligheten utan från hans ideologiska önsketänkande.
Klas Bengtsson
Hej!
Nu verkar ni andra som kommenterat här bra mycket mer kompetenta än vad jag är. Men jag har en undran. Om vi skulle ta och se till länder då som har längre skattetryck, tänker främst på USA, hur bra går det egentligen där? Man ger skattelättnad på skattelättnad, och statsskulden ökar samt att inkomstskillnaden mellan de olika medborgarklasserna ökar. Detta är något som jag i alla fall uppfattat som något icke önskvärt sett till social stabilitet osv. Sen är där länder som har lägre skattetryck som inte verkar påverkas i samma grad, som ex schweiz. Men för att hålla oss i närområdet har Danmark om jag förstått det hela rätt, högst skattetryck och de verkar ju klara sig bra... Både arbetsmarknadspolitiskt och i övrigt.
Sen har jag en frågan till Ulf, jag undrar om du har några tips på artiklar/länkar som ger klarhet i vad kostnaden för Sverige hade varit att stå utanför EU, alltså kostnad för export/import marknaden. Alltså hur hade våran företagsmarknad påverkats av ett eventuellt utträde ur EU.
@Peter Svensson
Vilken av OECD:s alla listor tänker du på? Om vi tittar på GDP/capita så ligger 2014 Sverige och Danmark på 8:e respektive 7:e plats, USA ligger på 10:e plats. Danmark har som noterats ovan högre skattetryck än Sverige. Finns många europeiska länder med högt skattetryck som klarar sig mycket bra.
1950 var de flesta länder sargade efter andra världskriget, en rimlig förklaring till att Sverige låg bra till jämfört med andra länder var för att Sverige varit neutralt och inte drogs in i kriget. Något att tänka på i dagens NATO debatt kanske.
Men GDP säger inte hur folk i allmänhet har det, i USA är t.ex. var sjätte person beroende av matkuponger från staten! Är det ett sånt samhälle vi vill ha, där var sjätte person är beroende av mat-bidrag för att slippa svälta trots arbete?
Skicka en kommentar