2014-07-02

I Jimmie Åkessons värld var Rosa Parks och Martin Luther King i själva verket Sverigedemokrater

Det var ett offensivt, för att inte säga aggressivt, mobiliseringstal som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson höll i Almedalen på tisdagskvällen. Visserligen flirtade han även med pensionärerna (avskaffande av pensionärsskatten) och med LO-väljarna (sociala välfärdsfrågor), men talet syftade i första hand till att hålla lågan levande från det framgångsrika EU-valet och elda de egna sympatisörerna till att hålla fast vid partiet och inte gå till soffan eller till Socialdemokraterna.

Jimmie Åkesson var uppenbart störd över att hans parti hade blivit kallat rasistiskt av Stefan Löfven i samband med dennes anförande i Almedalen i söndags. Jimmie Åkesson anförde ett längre resonemang där han beskrev sig och sitt parti som landets främsta förespråkare för en human flyktingpolitik och som på framkant i det antirasistiska arbetet. I Jimmie Åkesson värld var Rosa Parks och Martin Luther King i själva verket Sverigedemokrater.

Delar av den antirasistiska rörelsen fanns på plats och skanderade paroller i protest mot Sverigedemokraternas politik. Särskilt vid ett tillfälle brände det till. Jimmie Åkesson hade berättat om hur starkt berörd han personligen blivit efter möte med en syrisk (?) flykting i våras. Efter sin berättelse gjorde Åkesson en konstpaus för att låta stämningen sjunka in. Då ropade en antirasistisk demonstrant upprört: Det är ju de här människorna du vill skicka tillbaks!

Sverigedemokraterna tillstod igår att de kommer att bedriva en aggressiv valkampanj, och de illustrerade aggressiviteten med en bild på en arg hund som visar tänderna bredvid bokstäverna SD.


Själv tycker jag affischen är osmaklig. Jag tror också att den här typen av aggressiva kampanjmetoder gör det än svårare för partiet att få bukt med den snedvridna könsfördelning som präglar partiets medlemsskara och väljarbas.



Mycket talar för att Sverigedemokraterna stärker sin andel av rösterna i valet i september. Väljarna har alltför länge haft väldigt svårt att se den avgörande skillnaden mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Nu talar också väldigt mycket för att regeringsfrågan kommer att vara avgjord i god tid före valet, vilket ger bättre förutsättningar för Sverigedemokraterna att attrahera väljare. Men det kan bli en Pyrrhus-seger - partiet ökar sitt röstetal men förlorar inflytande genom att inte längre inneha en vågmästarställning.
*
I Almedalen är det mycket folk, för att uttrycka det milt. Någon hade räknat ut att det igår på förmiddagen pågick 110 olika seminarier samtidigt. Strax skall jag gå på lunchseminarium med Unibet, där man kan slå vad om hur det går i valet. Just nu är oddsen på att Stefan Löfven blir statsminister nere i 1.10, medan Fredrik Reinfeldt står i hela 5 gånger pengarna. Segervissa Alliansare har här en chans att berika sig. Eller också att ruinera sig...

5 kommentarer:

Anonym sa...

I och för sig var det rätt intressant att lyssna på på både Lövens tal och Åkessons tal.

Jag kan inte förstå Lövens synpunkt att man bestämmer vad man skall göra efter att väljarna sagt sitt. Rimligen vill väljarna veta i förväg, dvs före valet. T.o.m. den journalist som intervjuade Löven efter hans tal, tyckte det var mycet "vänta och se" i hans svar, och inte ville Löven prata om kärnkraften heller utan om energipolitik rent generellt. Allt han säger är blocköverskridande överenskommelser (efter valet).

Åkesson har en poäng när han lyfter fram vissa siffror och beräkningar, som de andra partier gjort. Under vilka förutsättningar är de gjorda? Vilka antaganden ligger bakom? Dessa redovisas nästan aldrig. Min tro är att det är bättre att säga som det är, och sedan försöka lösa det faktiska problemet, och inte ett problem som är formulerat utifrån okända utgånspunkter. Det är väl självklart att invandringen kostar något. Men låt inte det vara problemet. Fokusera i stället på vad vi skall göra för att klara av det.
Kjell Eriksson

Anonym sa...

Varför är det så klart att regeringsfrågan är avklarad? Sannolikheten för att det rödgröna blocket blir större än Alliansen är givetvis väldigt hög - men huruvida SD blir kvar i vågmästarställning är väl skrivet i stjärnorna?

Är det självklart att Löfvén kan bilda regering under sådana förutsättningar? Jag förmodar att Alliansen släpper fram regeringsbildningen, men vad händer vid första budgeten?

Ulf Bjereld sa...

Anonym 10.30 Jag kan inte tänka mig att en minoritetsallians först släpper fram en rödgrön regering för att sedan fälla den några veckor senare. De har själv inga möjligheter att ta över och då återstår bara nyval. Sannolikheten är då stor att ett nyval under sådana betingelser skulle leda till en starkare majoritet för de rödgröna partierna.

Anonym sa...

Du menar alltså att oppositionen i fyra år ska lägga ned sina röster och släppa igenom förslag och budgetar i riksdagen som det finns en majoritet emot? Hur skulle alliansväljarna reagera på detta menar du?

Jag håller med om att det är väldigt oklart vad som kommer ske (eftersom scenariot väl får betraktas som sannolikt). Det talas dessutom ganska lite om detta tämligen sannolika scenario.

Håkan Rohdin sa...

Jag har full förståelse för SD:s val att låta en hund symbolisera den nya attityden. Partiet har utvecklats under åren men ryktet och den åtföljande behandlingen i media hänger med. Det är dags att börja ryta ifrån, kalla en spade en spade och vägra låta sig hunsas av journalisterna. Det är inte SD som ska försvara sig, det är de övriga sju partierna som inför svenska folket skall visa på fördelarna med den omställning vi sett i vårt samhälle de senaste 30 åren.

SD är ungtuppar, och som politiskt parti tror jag deras roll handlar mindre om direkt påverkan och mer om att indirekt tvinga övriga partier att verkligen ta itu med de frågor som invandringen ställer. Det är inte underligare än att Fi förmodligen kommer få ett ytterst begränsat stöd i rena väljartal men trots det kommer kunna påverkan politiken genom att agera piska och dåligt samvete.

Och hur den framtida regeringen kommer se ut står skrivet i stjärnorna just nu. Får S, MP och V egen majoritet är det klart. Men vad händer om Fi kommer in men de tillsammans med de rödgröna inte får egen majoritet? Kommer FP eller Centern stödja en kraftigt vänstervriden regering? I utbyte mot vad, ministerposter? Vad händer om SD återigen blir vågmästare men nu med 12-13 procent av rösterna? De kommer givetvis inte få några ministerposter, men kohandel med SD skulle ge högerblocket en anledning att minska invandringen utan att tappa ansikte alltför mycket. Och de kommer lyckas att hålla ihop alliansen. Hur kommer klassiska moderater reagera om M väljer att återigen samarbeta med MP? Som jag sagt i snart ett år nu, det kommande valet kommer bli ett av de mest intressanta på flera år.

Eller också blir det som Reinfeldt sagt hela tiden, få de inte egen majoritet så kommer de helt enkelt att stiga åt sidan, stödja vilket regeringsalternativ som nu visar sig och gilla läget till 2018.