I dag höll Stefan Löfven sitt sommartal i Vasaparken i Stockholm, i vackert väder och med mycket folk i publiken. Jag måste säga att Stefan Löfven fortfarande växer och växer som talare, från den trevande nivå som kännetecknade hans första anföranden som nyvald partiledare våren 2012. Kombinationen av Löfvens egen kompetens och skickliga talskrivare bär frukt.
Löfven kom till Vasaparken med en tveeggad Sifo-undersökning i ryggen. Å ena sidan har avståndet mellan blocken ökat till 7.6 procent, vilket innebär att de rödgröna partiernas överläge i opinionen är fortsatt stabilt och inte visar några som helst tecken på att rubbas. Å andra sidan fick Socialdemokraterna bara 30.5 procent i undersökningen, vilket är ungefär lika lågt som vid Mona Sahlins katastrofval 2010.
Stefan Löfven inledde med de internationella frågorna, särskilt Syrien och Egypten. Löfvens tal i dessa frågor får en särskild trovärdighet i det att arbetarrörelsen inte nöjer sig med att beklaga och fördöma utvecklingen i dessa länder, utan också går från ord till handling. Palmecentret har bidragit till bildandet av Syrian Women Network. Nätverket vill stärka syriska kvinnors deltagande i fredsprocessen och i bygget av ett framtida, demokratiskt Syrien och till vilket det samaldes in pengar i Vasaparken. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet har i flera projekt tränat ungdomar i Mellanöstern i projektledning, demokrati och transparant hantering av ekonomi, allt för att stärka den demokratiska processen.
I sak innehöll Löfvens tal två nyheter: PPM-systemt bör skrotas och stat och kommun måste genom lagstiftning åläggas att stoppa överetableringen av skolor i landet, en så kallad "Lex JB". Att skolfrågorna kommer att ta stor plats i den kommande valrörelsen visste vi redan. Kommer pensionsfrågorna också att göra det?
Sverigedemokraterna ökar i den nämnda Sifo-undersökningen till 9.9 procent, trots att partiet haft en ganska så låg profil de senaste veckorna. Till Svenska Dagbladet säger Marie Demker att partiet kan ha tjänat på den missnöjesdebatt om välfärden och bristerna inom skolan, vården
och äldreomsorgen som präglat de senaste veckorna och där det dagligen riktas kraftig kritik mot regeringen. Om Sverigedemokraterna lyckas bredda sin politik bort från fixeringen vid invandringspolitiken finns möjligheten att som ett mer traditionellt missnöjesparti befästa och förstärka sitt väljarstöd.
Bästa sättet att bekämpa Sverigedemokraterna är att de rödgröna partierna, med Socialdemokraterna i spetsen, verkligen lyckas framstå som ett distinkt och substantiellt alternativ till en allt mer trött alliansregering. Det har varit lite si och så med den saken hittills. Socialdemokratin har ridits av en oro att förlora mittenväljare och har därför i alltför många frågor lagt sig väldigt nära Moderaterna. Stefan Löfvens snygga tal i dag i Vasaparken är förhoppningsvis ett steg på vägen mot en mer kraftfull och konfliktorienterad oppositionspolitik. Låt oss aldrig glömma bort att konflikt är politikens livsnerv.
4 kommentarer:
SD går framåt starkt för att de lyssnar till folket och vill göra något åt den katastrofala invandringspolitiken. Därför får de min röst istället för sossarna som jag brukar rösta på.
Den riktigt stora, viktiga framtidsfrågan, som förekom ofta i de flesta media i våras, har den kommit bort nu? Jag syftar förstås på EMU/EU. Eurokrisen är inte över. De länder som ligger risigt till -- Grekland, Portugal, Spanien, Irland -- har mycket långt kvar till sund ekonomi. Även Frankrike har växande problem.
Här kvarstår också Sveriges speciella problem: Till skillnad från Storbritannien och Danmark har vi inget undantag från kravet att delta i EMU, om/när Sveriges ekonomi kvalificerar för deltagande i EMU. Och vår ekonomi fyller kraven! Vi kan alltså tvingas att delta i EMU, dvs att övergå till euron.
Hur tänker Stefan Löfven tackla detta problem? Och den frågan bör förstås ställas till övriga partier/partiledare, alla duckar inför detta.
Det här skall förstås inte vara någon diskussion om just Sverigedemokraterna. Men med tanke på att de nämns i blogginlägget och replikskiftet vill jag ändå ge några reflektioner:
1. SD är valda av svenska folket i ett öppet, fritt och demokratiskt val.
2. Som vanligt valde man att inte mota Olle i grind i valrörelsen. Om man nu såg vart det barkade hän, vilket man gjorde, och dessutom tyckte att SD förde en felaktig politik. Varför mötte man då inte från de etablerade partierna Åkesson i öppna debatter inför svenska folket och talade om för svenska folket varför SDs politik var felaktig? Det borde ju ha varit hur lätt som helst. SD gynnades självklart av denna utestängning. I stället får vi efter valet(!) se otroligt barnsligt beteende av Håkan Juholt och Lars Ohly, där de i en TV debatt inte ville stå bredvid folkvalde Åkesson.
3. Det är också viktigt att läsa SDs partiprogram, och inte bara gå på mediabilden. Det är väl rätt juste att ändå ta reda på vad SD faktiskt själva säger att de står för. Jag har läst partiprogrammet i dess helhet, och visst finns en del tuffa förslag. Men jag hittar inget rasistiskt.
4. Sedan är det förstås ett skenargument att hänvisa till SDs rötter i BSS. Ett annat parti har ju finansierat rasbiologisk forskning, tvångssterliserat kvinnor i historisk tid.
Avslutningsvis vill jag säga att jag inte är Sverigedemokrat. Långt därifrån. Jag anser de har förslag jag inte alls kan ställa mig bakom. Men det är tyvärr inte helt och hållet deras egen förtjänst att de nu sitter i Sveriges Riksdag, som 3e största parti.
Kjell Eriksdon
Mycket bra av S.L. att påbörja dräneringen av pensionsträsket PPM, vars huvudsakliga och onödiga funktion tycks vara att göda det kollektiv av fondförvaltare som är systemets verkliga vinnare. Internethandeln i aktier och fonder har dramatiskt minskat efterfrågan på "finansvalparnas" tjänster, så visst kommer han att möta motstånd från branschen, och närstående intressen.
Bra och efterlängtat är också att S.L. vill ägna pensionärerna och deras behov ökad uppmärksamhet, en fråga som tenderar att komma bort när nära nog alla politiker talar om jobb, jobb, jobb.
Skicka en kommentar