I dag blev det klart att Sverige svarar nej på FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moons förfrågan om att delta i den FN-styrka (Undof) som övervakar Golanhöjderna vid Syrien. Sverige motiverar sitt nej till deltagande med att situationen i området är "flytande, oförutsägbar och farlig" samt att Undofs mandat innehåller begränsningar vad gäller FN-styrkans beväpning vilket innebär att personalens säkerhet inte kan ges tillräckliga garantier.
Sveriges nej till deltagande i FN-insatsen är olyckligt. Undof utplacerades vid Golanhöjderna 1974, i syfte att övervaka den buffertzon som upprättades i samband med en vapenvila mellan Israel och Syrien. Undof består av 900 soldater. Ban Ki-Moon vill förstärka FN-styrkan och dess mandat, inklusive dess förmåga att försvara sig. Inbördeskriget i Syrien har försämrat säkerhetsläget i området och flera av de deltagande staterna vill dra tillbaka sina styrkor.
Undof har genom sin närvaro i Golan starkt bidragit till stabiliteten i området. Om Undof skulle avvecklas marginaliseras FN ytterligare i området och spänningarna mellan Israel och Syrien riskerar att växa ytterligare.Så har till exempel Syrien hotat med att upprätta en ny front på Golan mot Israel, med stöd av ryska robotar.
Jag kan förstå att regeringen inte vill skicka svenska soldater på internationellt uppdrag om säkerhetsförutsättningarna inte är tillräckliga. Men då måste också regeringen öppet och tydligt redovisa för svenska folket vilka krav man ställt på mandatet och på beväpningen och som man anser sig inte ha fått gehör för. I annat fall riskerar Sveriges nej till FN-insatsen i Golan att endast uppfattas som ytterligare ett steg på vägen i regeringens alltmer passiva och ointresserade FN-politik.
Faktum är att Sverige aldrig har haft så få personer i FN-ledda militära insatser som under den den borgerliga alliansregeringen.. Sverige kom på sista plats bland de stater som nyligen kandideratde till en plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Alliansregeringen har också tonat ned - eller kanske till och med avskrivit - sina ambitioner att Sverige skall kandidera till en plats i FN:s säkerhetsråd.
Det är en trist utveckling. Jag vill ha en tydlig redogörelse för hur Sverige agerat i FN för att förbättra Undof:s mandat och säkerhet. Carl Bildts inledande uttalanden i frågan gav bilden av att Sverige helst av allt bara skulle vilja slippa.
9 kommentarer:
Regeringens politik gentemot FN är sedan länge i linje med USA:s. Alltså att strunta i FN och istället bara driva sina egna intressen med egen kraft. Regeringen säger nej till FN därför att man vill ha sin krigsmakt i USA:s, NATO:s och möjligen i EU:s tjänst istället.
Den borgerliga regeringen uppfattar sig ha samma intressen som USA och arbetar hellre ihop med dem, än med FN som genom demokratiska processer med många inblandade länder ofta har gentemot USA motsatta intressen.
Märkligt att Ulf Bjereld blir förvånad. Att inte ställa upp för FN är numera ingen ny svensk linje. Tyvärr började Sverige att nobba FN redan på Perssons S-regerings tid. Sedan har Alliansen fortsatt och än tydligare negligerat FN.
Sverige är numera tydligt och klart inte längre ett neutralt och rättfärdigt land, utan har helt valt att inordna sig i USA:s/EU:s fålla.
Sverige har lämnat alla progressiva tankar om solidaritet och gemensam kamp mot krafter som går emot människors intressen. Dessa negativa krafter, storföretagens intressen, backas nu helt upp av Sveriges regering i nära samarbete med USA. Med vapen! Svenska vapen, även burna av svenska soldater!
Alltså är ett deltagande i en fredsinsats för FN numera omöjligt för Sverige. Och det förstår Carl Bildt, men tydligen inte Ulf Bjereld! Sverige har valt sida och stödjer nu istället de krigande krafter som FN-insatsen är till för att dämpa!
I Syrien är USA (och indirekt dess allierade Sverige) från första stund av konflikten tungt involverat med stora vapenleveranser genom sina allierade diktaturer som Saudiarabien etc. USA (Sverige) har på agendan att störta den syriska regimen. Då kan inte Sverige samtidigt finnas med neutral FN-insats på Golanhöjderna, som ju är en del av Syrien, men annekterad av Israel.
Sverige är idag i krig för första gången på hundratals år. Sverige har alltså valt krigets väg, inte fredens och FN:s.
Leif Persson
Tygelsjö
Detta beslut är troligtvis ett av de nyktraste som regeringen fattat i en fråga som rör Försvarsmakten.
Naturligtvis bör Sverige ha en stark roll inom FN men det får ALDRIG ge på bekostnad av de soldater som skickas iväg.
Att länder som Österrike drar sig ur och att länder som Sverige och Finland tackar nej pekar mot att mandatet som UNDOF har i ryggen är för svagt.
När mandatet ändrats, då kan det tas upp till diskussion igen.
Som anställd i Försvarsmakten är jag lättad. Att skickas iväg till ett konfliktområde utan att faktiskt kunna göra något eller skydda sig själv vore oacceptabelt. Det har hänt förut (Bosnien) och jag hoppas verkligen att det aldrig händer igen.
Jag är förvånad över den nonchalans som Ulf Bjereld visar inför oss som skulle göra jobbet. Men det är kanske lätt att tycka att FN är viktigare än soldaternas hälsa och säkerhet när man själv inte behöver utsätta sig för någon risk.
Anton Karlsson
Göteborg
Det torde vara en självklarhet att diktaturer som Syriens bör fördömas och bekämpas därför är FN:s agerande som något slags konfliktupprätthållare där båda parter har ett existensberättigande t o m tvärtemot FN:s egna principer; främst de mänskliga rättigheterna.
Om människor i dessa områden någonsin ska kunna få ett förtroende för FN måste det uppträda i enlighet med sina egna principer. Till att börja med borde man se över vilka som får uppdrag inom FN. Nu är det oftast politiker som har en egen eller ett lands agenda eller politik för ögonen inte mänsklighetens bästa. Det är därför knappast förvånande att just det område som kanske åtnjutit FN:s största intresse sedan dess tillkomst också visat sig ha den sämsta utvecklingen framför allt i de avseenden FN anses verka för. Insikten om att så är fallet är om möjligt ännu sämre. Det enda som hindrar denna självinsikt är dess ledares självupptagenhet, vilja eller oförmåga att sätta upp mål och fullfölja dem.
Anton: Nonchalans? Jag skriver att regeringen öppet och tydligt måste "redovisa för svenska folket vilka krav man ställt på mandatet och på beväpningen och som man anser sig inte ha fått gehör för". Det är ju verkligen att på allvar sätta säkerhetsfrågorna i fokus.
Leif: Varför tror du att jag blev förvånad? Det har jag inte skrivit att jag blev.
Ulf, jag har uppenbarligen missat de två första meningarna i det stycket när jag läst ditt inlägg.
Jag ber om ursäkt för påhoppet om nonchalans.
Jag personligen tror inte att regeringen kan påverka FN så mycket som vi skulle vilja. Detta är bl a ett resultat av FNs trubbighet som organisation.
Man ska inte heller glömma att Försvarsmakten just nu förbereder för deltagande i FN insatsen i Mali.
FN, Visa mig EN, endast en mer korrupt och ineffektiv organisation innan vi ens börjar diskutera.
Sedan ÖB konstaterat, och meddelat nationen och omvärlden, att vårt försvar på sin höjd kan klara ett angrepp i ca en veckas tid, är det nog inte tillrådligt att avdela ens en tropp för ett riskabelt uppdrag utomlands, ens i FN:s regi. Regeringens beslut i frågan är nog inte förestavat av feghet eller kryperi, det är den krassa verkligheten som man har tagit hänsyn till.
Att FN kallas united nothing är träffande. Bra att Sverige nu helt insett detta. De som fortfarande stöttar FN är kvar i en svunnen tid då "vi" goda västerlänningar med patos och moral trodde oss representera godhet och fina ideal. Idag är FN en korrumperad organisation där diktaturer får fritt fram att visa upp sin intolerans och sitt hat.
FN är inte vad det en gång var...
Ulf, ursäkta, du är nog inte förvånad över "Sveriges" ståndpunkt, som jag skrev. När jag läser igenom ditt inlägg igen ser jag istället att vi nog är ganska överens. Jag tror det var att du överhuvudtaget ställde frågan till Bildt, som fick mig att känna att du inte förväntat dig detta nej. Men det är nog tvärtom, du ser mönstret.
Skicka en kommentar